torsdag 27 februari 2014

Vår!

Tolv till fjorton grader varmt. Solen skiner, fåglarna sjunger och det luktar gott. Hundarna är glada, ungarna har sportlov och maken jobbar ihjäl sig...

Vi har en helt underbar lat dag att se fram emot jag och ungarna. Kanske blir det en liten runda till MTZ för att käka lunch. Vi får se.
 

måndag 24 februari 2014

Jag = misslyckad hundägare

I morse gick jag och maken (!) en promenad med hundarna på fälten. Två lyckliga hundar skuttar fritt omkring och leker tafatt, jagar fåglar, gräver efter mullvadar, facebookar (sniffar, pinkar och sniffar igen) och vi njuter alla av vårluften och de kvittrande fåglarna. Två snabbt promenerande kvinnor rundar en kurva och kommer plötsligt emot oss. Vad gör Leo då? Jo, han springer efter dem och skäller... Kul? Nä inte någonstans. Den ena damen skriker och viftar att hunden ska gå hem (fastän jag bara är två meter ifrån henne och det redan är uppenbart att hon vet att jag är hundägaren). Hon är inte rädd, utan bara väldigt irriterad och mästrande. Att själv jaga fatt en lös hundslyngel som nu är helt säker på att denna hemska människa måste jagas bort är inte helt lätt. Jag ber kvinnan därför att stanna och berättar samtidigt att han är en ung och olydig hund, men inte det minsta farlig. När sällskapet står still är det lätt att koppla upp Leo, men "kärringen" är fortfarande förbannad och försöker tala om för mig att jag borde hålla hunden kopplad. Såklart det var mitt fel. Det gjorde mig ännu mer förbannad och förnärmad efteråt. Men ibland är det inte alltid så lätt att förutse en hunds reaktion. Det enda jag vet är att Leo inte är farlig eller elak, men det vet ju inte de som möter honom bara sådär. De senaste veckorna har Leo överraskat mig ett par gånger genom att försöka och ibland lyckas jaga joggare, bilar och harar. Nu har han lagt på skällandet också. Det tragikomiska är att han har ett ganska dovt skall, så han kan ju dessutom lätt uppfattas som farlig. Vad ska jag göra nu? Hålla hundj-veln i koppel resten av livet eller? Jag tror ju att detta är en tillfällig "formsvacka" hos både Leo och mig själv. Men tänk om det inte är det? Hemma är Leo en ängel och egentligen när vi är ute också. Han är bara otroligt "på" och just nu svämmar energin över. Dags att boka några privatkonsultationer med någon duktig hundtränare. Jag har provat ett par olika, men det har tyvärr inte klickat med någon ännu. Idag känner jag mig bara såååå himla misslyckad som hundägare. Jag önskar att jag hade två hundar som uppför sig vid möten med andra hundar och människor.

PS.Och mitt i allt stohej är Sid tyst och står stilla! Den hunden har minsann sina sidor också, men jösses vad han utvecklats sedan förra våren då han skällde på allt och alla. Man får väl glädjas åt det lilla...

lördag 22 februari 2014

En tvåbent hund

Leo är "tvåbent" kan man säga. När han är nyfiken på något (och det är han ofta), ställer han sig alltid på två ben. Det ser himla gulligt ut. Just nu är det något som han ser i trädgården. En liten mus tror jag. Det är lätt att stödja sig mot fönstret, men det behövs minsann inte. Han har som de flesta andra kineser mycket god balans och kan stå stilla på två ben i evigheter.
 
Sid kan också stå på två ben, men är ändå inte "tvåbent". Han står på två ben för att nå saker eller för att påkalla uppmärksamhet, men han står inte på två ben för att speja.
 
Samma beteende men i helt olika sammanhang.

torsdag 20 februari 2014

Redo

...för skidåkning i Schweiz. Nya skidkläder var tyvärr en nödvändighet,  då sonen gått och växt ur alla tidigare varianter. Men visst blev han snygg?! Syrran får stanna hemma och vila upp sig efter operationen. Maken jobbar och jag ikläder mig rollen som desperat hemmafru. Tjoho! Not...
Dottern beklagar sig redan över att "alla andra" får åka iväg på lovet och jag blir bara på dåligt humör. Hon borde skratta sig lycklig som antagligen både kan sova, andas och svälja helt normalt i framtiden. Egentligen borde jag ha åkt på spa själv, i stället för att curla mina barn. Men de är ju snart stora och kommer att vilja flytta hemifrån. Sååå... jag åker på spa en annan gång. ;-)

onsdag 19 februari 2014

Och här ligger Leo


... mellan mig och maken i tv-soffan. Det är inte så mycket plats, men ligger man på rygg med tassarna i vädret får man plats ändå. Han är inte så knusslig Leo. Inte vi heller. Vad är väl mysigare än en inkilad liten hund?

King Sid

Varför gå när man kan bli buren undrar Sid och lägger benen i kors. Han vill riktigt understryka att han inte är beredd att lämna min promenadkompis trygga famn. Knashund!  :-)

tisdag 18 februari 2014

Design

Jag kan inte låta bli att fundera på om den som designade detta handtag på det stora sopkärlet medvetet tänkte att det skulle likna ett djur. Vad tror ni? Själv känner jag mig inte säker. Tänk om det bara är ett lyckligt sammanträffande?

Det är vår!

Årets första hundpromenad utan kläder, men inte den sista. Bilden är tagen igår och idag är det lika fint väder nu på eftermiddagen. Det är 10-12 grader varmt. Äntligen lite fördel med Frankfurt. :-)
Lyckades inte fånga båda hundarna på bild samtidigt. De har fullt upp på varsitt håll kan man väl säga.

måndag 17 februari 2014

Mat för en nyopererad hals

Har köpt med mutor till dottern som opererade bort mandlarna i fredags. Nu börjar hon sakta att återhämta sig och glassen lenar fint i en sårig hals. Det är inte särskilt lustigt att som femtonåring dela rum med en tysk tant som vill släcka lampan klockan sju på kvällen... Kan inte påstå att jag är avundsjuk och ända till på torsdag måste hon stanna. En hel vecka! Stackars unge. Men i framtiden hoppas vi på färre förkylningar, öronvärk och inget halsont alls! Två halsmandlar i storleken golfboll har avslutat sitt jordeliv. Hehe.

söndag 16 februari 2014

Vacker hundpromenad

Idag när vi gick en långpromenad med hundarna fick vi se denna fantastiska regnbåge. Det häftigaste var att vi både såg början och slutet på den! Men vi hann aldrig leta efter något guld, då Sid och Leo plötsligt började jaga rådjur i björnbärssnåren intill. Det blev att leta hund i stället.  Sid kom springande tillbaka ganska snabbt. Annat var det med Leo. Han vägrade ge upp sin jakt i första taget. Men när snåren slutligen kunde konstateras toma (rådjuret försvann iväg nästan genast) kom han äntligen tillbaka. Suck.