måndag 31 oktober 2011

MyZeil

Det finns en helt fantastisk galleria i Frankfurt som heter MyZeil. Förutom att gallerian har en massa våningar så är själva byggnaden så himla cool!






Sedan tycker jag kanske inte att butikerna är så där jättekul. Jag gillar faktiskt vårt eget shoppingcenter utanför Bad Soden bättre. Men byggnaden, den är svårslagen!

De dimmhöljda bergen

Igår tog vi svågern och hans familj till favoritstället Gross Feldtberg. Vädret var dock inte det bästa och när vi började närma oss toppen körde vi rätt in i molnen. Det gjorde att vi hade noll utsikt när vi kom fram. Fast det var ganska häftigt ändå, att gå där uppe i dimman och knappt se handen framför sig. Det var nästan lite surrealistiskt.
På väg mot kiosken och en kopp varm choklad.
Hunden som hade fått följa med var helt lycklig och sprang runt och nosade och klättrade överallt.
En kort promenad för att se på utsikten...
Våra tonåringar stannade vid klätterställningen och lekte.

söndag 30 oktober 2011

En mus!

Han bara vilar sig lite...
Idag upptäckte vi att min bil var "enögd". Därför öppnades motorhuven och maken skulle pilla lossa lampan så att vi kunde köpa en ny. Och vad hittade vi i motorn? Jo en liten mus, som tyvärr fått sätta livet till när den sökt lite extra värme. Den plockades försiktigt bort och begravdes i soptunnan...


Senare stannade vi på en mack och handlade en ny lampa, tankade och kollade oljan. Känns skönt att bilen fått en sådan "rundsmörjning" :-) Och så känns det ju lite extra bra att bli av med den lilla extra hyresgästen på samma gång.

fredag 28 oktober 2011

Stöööön och phuuu

STÖÖÖÖN:
Igår lekte jag snäll mamma och körde dottern och hennes koreanska kompis till Main Taunus Zentrum så att de kunde inköpa lite småsaker inför halloween som firas på skolan idag. Innan vi åkte bad jag sonen att gå en sväng med hunden och påminde SÄRSKILT honom om att inte glömma nyckeln på insidan av dörren. Vad händer??? Jo han glömmer naturligtvis nyckeln... Smart som han var gick han in till grannen och frågade om de kunde hjälpa honom. De är nämligen föräldrar till vår hyresvärd. Men de hade inte någon nyckel och hyresvärden kunde inte heller hitta sin. Resultatet trodde jag var att vi alla var utlåsta. Det var nämligen min nyckel som satt där på insidan av dörren... OOOOOOOOOOOtroligt nog, hittade jag en reservnyckel i min handväska. En reservnyckel jag inte ens visste att jag hade! Men, min stackars son fick vackert sitta och vänta tills vi kom hem igen. En och en halv timma fick han vänta ute i 12 graders värme, med en nakenhund som saknade täcke. 50 av minutrarna satt jag fast i ett trafikaos (typ Waterloo) och 15 av minutrarna kom tjejerna för sent till vår mötestid. Eller faktiskt måste jag försvara dottern där. Hon kom i tid till vår avtalade mötesplats, men kompisarna skulle "bara" betala också... Resultatet var en iskall son och en iskall hund. Jag tycker riktigt synd om dem!

PHUUU:
Nu på förmiddagen har jag hålli min första webbföreläsning i Adobe Connect någonsin. Det var för ett finskt universitet och föreläsningen/seminariet/workshopen pågick i TRE timmar. Tekniken som strulat alla gånger tidigare vi försökt fungerade nu utmärkt och jag tror att alla var nöjda och glada! Skön att ha det överstökat. Det är kul att ha provat och lyckats komma ut "på andra sidan" utan att det blev totalt fiasko.

STÖÖÖÖN OCH PHUUU:
Ikväll kommer svågern med sin familj. Det är varken stöööön eller phuuu. MEN, städningen, bäddandet och handlandet innan de kommer är det defiitivt! Nu måste jag sätta igång!

torsdag 27 oktober 2011

Och jag som trodde att hunden slutat jaga hästar

Bull och Bull
... och getter. Tänkte så sent som igår skriva ett par rader om hur duktig Buzz blivit på att INTE jaga hästar och andra djur (utom katter och kaniner då...). Det var verkligen en himla tur att jag inte gjorde det, för idag bevisade han nämligen motsatsen. På vår morgonpromenad passerade vi en hästhage med flera vackra hästar och två supercoola getter. Tänkte att jag skulle ta en bild och klev ut i gräset för att komma lite närmare. Och vad händer??? Jo, hundj-veln kastar sig in in hagen, jagar runt getterna som ser ut att tycka det är ganska kul ändå och fortsätter sedan med hästarna. Hästarna är dock vana vid hundar verkar det som, så de blir mer nyfikna. Men Buzz som gasat runt i hagen i världens fart har lyckats trampa ur halva overallen och är nu intrasslad i hela skiten. Med knapp och begränsad rörelseförmåga kasar han sig mot mig med stora nyfikna hästar efter sig... Jag ser skräckscener i mitt huvud, där han blir sparkad och trampad och... Tillslut är han så nära elstängslet (!) att jag kan kravla mig in under och dra ut honom. Jag är så upprörd, rädd och arg efteråt att hela kroppen skakar. Faktum är att jag fortfarande känner av min adrenalinchock så här en hel timme senare. Och allt detta bara för denna bild... som dessutom blev urusel, kornig och med vita (?) ögon. Suck.

Sedan blev det ett par andra fina bilder, men inte på getter..
Morgonrodnad.
Frankfurt den 27 oktober kl 08.00
Gross Feldtberg på avstånd
Flygstråk över Frankfurt. Så här ser det ut hela tiden.

onsdag 26 oktober 2011

Hemmafrusyssla numero 1

Jag har bestämt mig för att göra det mysigt och trevligt för barnen när de kommer hem från skolan. Eftersom de kommer hem så sent som klockan fem har jag ett mellanmål framdukat. Först framåt sju, halv åtta, blir det kvällsmat. Anledningen är att vi väntar in maken så att vi alla kan äta tillsammans.
Mellanmål till ungarna
Strategin funkar faktiskt väldigt bra. Ungarna dämpar den värst hungern och orkar med lite läxor innan kvällsmaten.

Jag anstränger mig till och med för att duka fint och aptitligt. Det gör jag sällan annars... Idag blev det valnötsbröd med ost, salami och paprika, physalis och plommon. Sonen dricker O'boy och dottern frukt-te med mjölk.

Erato - kul att se och lyssna på



De flesta av er bloggläsare har väl redan sett och hört Erato, men jag lägger ut denna film för att mina gamla (...) släktingar (typ mamma och pappa) ska se och lyssna. Visst är det duktiga?!

Kolla in ljusstaken

Denna ljusstake har min pappa gjort. Mässingssdetaljerna kommer från loppisen i Waterloo och ljusmanschetten är specialbeställd från ett gelbgjuteri på Gotland. Visst är den supercool?! Ljusstaken är ca 40 cm hög, så den är riktigt maffig. Den skulle må bra av ett längre ljus, men det har jag inte hittat något ännu.
Pappas egendesignade ljusstake.
Jag fick ljusstaken i present av pappa när han och mamma var på besök förra veckan och är så himla glad och stolt över den. Dels är det ju kul att den är gjord av "skrot" som pappa och jag hittade under våra spännande loppisbesök i Belgien, dels tycker jag att min pappa fått till en helt fantastisk design.

Jodå, jag fick byta...

... men det tog sin lilla tid (läs 1,5 timmar) på MediaMarkt! Jag försökte först på knackig tyska tala om att jag ville byta produkten eftersom vi hade fått fel vara med oss hem. Funkade inte så bra när jag plötsligt inte kom på vad "byta" eller "fel" heter på tyska. Efter lite stammande försöker jag i stället på engelska (som nu för tiden känns lättare även om jag aldrig trodde att den dagen skulle komma). Den unga tjejen bara stirrade på mig och sa spydigt (på tyska) att hon absolut inte förstod vad jag sa, när jag försökte på engelska. Jag höll på att tappa fattningen där, för hon var inte trevlig för fem öre, men plötsligt kunde jag i alla stamma fram "Ich möcthe gern ein anderen Gerät haben." (på perfekt tyska...). Resultatet blev i alla fall att hon fattade så mycket att jag fick ett tillgodokvitto. Detta tillgodokvitto skulle sedan visas upp och registreras och omregistreras i två olika omgångar innan jag kom där ifrån med RÄTT vara. Phu. Nästa gång skickar jag maken i stället.

I morse följde jag ungarna till bussen i vanlig ordning. Det var mörkt och vi fick säkert vänta fem minuter på bussen idag. De senaste veckorna har vi annars optimerat väntandet till typ två minuter. Fast det känns lite riskabelt med så lite marginal, så nu har vi försökt komma iväg någon minut tidigare.
I väntans tider.
Sedan skyndade jag hem för att hinna äta frukost tillsammans med vår besökare och maken.
Bussen har precis åkt.
Vi hade en trevlig frukost och nu sitter jag här framför datorn igen. Ska hålla en föreläsning på nätet på fredag och det är ganska mycket förberedelsearbete. Blir lite sur att jag tackade ja till uppdraget. Mycket jobb och lite betalt. Det hade varit mycket bättre om det vore tvärt om tycker jag. :-)

tisdag 25 oktober 2011

Jäkla skit

I morse glömde jag att ta med min ständiga följeslagare - kameran - på morgonpromenaden. Och vad inträffar då??? Jo, Frankfurtutsikten är helt makalös! Med rosa-strimmig himmel och helt fantastiska färger står jag där på min utkikspunkt och känner i fickan. Ingen kamera... Skit också.

Idag måste jag göra ett snabbt besök på MediaMarkt för att byta en grej vi köpte fel igår. "Grejen" är till för att vi ska slippa dra nätverkskabeln genom tre våningar i huset och ha den dinglande mellan våningarna. Men vi köpte tydligen fel. Suck. Undrar om det går att byta? Maken hann öppna förpackningen och påbörja monteringen innan han upptäckte felet. Ja, ja. Jag får väl åka dit och lyfta lite på kjolen. Om de inte imponeras av vad som finns där under, kan man ju alltid hoppas att de svimmar eller åtminstone chockas så svårt att jag får byta ändå.

Ikväll kommer det besök från Sverige till oss. En gammal studiekamrat från universitetstiden dyker upp och stannar över natten. Detta betyder extrajobb för mig. Måste bädda rent, dammsuga, plocka undan skit och laga något ätbart ikväll. Tjo vad inspirerad jag blir. Får nog muta mig själv med lite julporslin jag sett på Main Taunus Zentrum. Eller inte. Själva besöket och personen ser jag dock jättemycket fram emot att träffa!

måndag 24 oktober 2011

Reflexer och blixt

Testar fortfarande kameran när jag är ute och går. Är inte helt nöjd med resultaten och förstår inte alltid varför bilderna blir som de blir. Här försökte jag ta en bild på Buzz. Det är inte fullt så mörkt som bilden visar... Antar i detta fall att blixten är boven.

En ny bild, fortfarande med blixt blev dock okej. Fattar inte varför.

Bra med reflexer på benen i alla fall. Min hund syns bättre än vad jag själv gör för tillfället. Måste börja sätta på min reflexväst jag med.

Det börjar bli mörkt...

... på morgnarna. Det är mörkt när vi vaknar vid halv sju på morgonen och när jag följer ungarna till skolbussen är det precis så att det börjar ljusna. Sedan går det fort. När jag kommit upp på kullarna för morgonpromenaden med Buzz är det hyggligt ljust. Så här såg Frankfurt ut idag.
Frankfurt den 24 oktober 2011 kl 07.55
Men visst ser man att det är mörkare nu än tidigare? Undra hur jag ska göra med min morgonpromenad när det är riktigt mörkt? Vägen jag går är inte upplyst, men den ligger ju öppet uppe på kullarna, så helt mörkt blir det nog inte där. Äsch, det får lösa sig när det eventuellt blir ett problem.

Hundkurs - människosök

Igår var jag på en helgkurs i människosök, alltså där hundarna tränas att leta efter en människa. Jag trodde kursen var typ 1-2 timmar, men det visade si att den var fyra timmar lång. Hela dagen försvann till hundträning, vilket inte var planerat. Men vädret var fint och Buzz visade på slutet att han hade förstått vad det gick ut på.
Fyra av fem medverkande hundar.
Buzz hade dagen till ära fått på sig en fleeceoverall. Det börjar bli kyligt, även om solen skiner.
Rhodesian Ridgeback valp.
Den duktigaste sökhunden var utan tvekan en Rhodesian Ridgeback valp på åtta månader. Han fattade väldigt snabbt vad han skulle göra. Och kul tyckte han också att det var. Han låg och tjöt så fort han var tvungen att vänta på sin tur. Rasen räknas som jakthund och förr i tiden lär den ha använts vid lejonjakt genom att flera hundar ställde lejonet till dess att jägaren fick skott på det. Den huvudsakliga användningen av rasen idag är som sällskapshund och vakthund. Många används också inom jakt och de är duktiga spårhundar. Och det kunde vi alla se och förstå igår.
Frida- en rumänsk gatuhund.
Där vi bor verkar folk ha en viss förkärlek till rumänska gatuhundar. Jag har träffat ett tiotal genom mina hundträningar. Det är verkligen förvånande att de är så populära, för många av hundarna har verkligen varit traumatiserade. Denna hund var väldigt osäker på oss andra deltagare, trots att hon hade bott hos sin nya ägare i ett och ett halvt år. Med en hund som är rädd och osäker är det inte så lätt att få dem att slappna av och söka människor. Inte ens om de har korv... Något lyckat "sök" blev det i alla fall.
Muna (vår tränare) och en korvsugen hund :-)
Det var samma tränare på denna sökkurs som jag har i vanliga fall. Hon är verkligen ingen stor pedagog tycker jag. Eller kanske jag missar saker på grund av språket? Jag tycker i och för sig inte att hon har så där jätte bra hand om de stora hundarna heller. Det är ganska hårdhänt hantering av de stora hundarna. Nyp, slängda koppel mm. Inte våld, men det ser inte ut som när Cesar Millan tar sig an jobbiga hundar i alla fall.
Lisa - en söt Malteser?
Lisa var också en duktig sökare, trots sin litenhet. Hennes matte sa att hon är en Malteser, men jag trodde att de var vita? Hur som helst var det en väldigt söt och trevlig hund.

Och som sagt. Det gick ganska bra för Buzz och mig på slutet, även om inledningen var något trevande. Han följde verkligen spåren som var lagda tillslut. Det var mest jag som dabbade mig genom att trampa på den långa linan som man fäster vid hundens söksele någon gång för mycket. Men jag ska nog kunna lära mig att låta bli också. Det var kul med sökandet och Buzz gillade den dagslånga aktiviteten. Jag tror att han har det lite tråkigt med mig här hemma om dagarna. Trots en timmes promenad på morgonen och 3-4 kortare promenader under resten av dagen, blir dagarna långsamma när inte ungarna är hemma. Jag sitter ju mest vid datorn, städar eller åker bort en stund. Fast jag hoppas att Buzz har det bra ändå. Han är en uppmärksammad och älskad familjemedlem.

torsdag 20 oktober 2011

Makalös blomma!

Denna blomma blommar nu för andra gången i vår ägo. Jag har ingen aning om vad det är för växt, men blommorna är verkligen makalösa!
Blomman är hårig och känns precis så mjuk och lurvig som man kan tro när man ser den.

Föräldrafritt

Idag har jag skjutsat föräldrarna till tåget så att de på egen hand kan utforska Frankfurt. Ungarna lurade jag ut på en promenad med hunden i stället. Regnet hängde i luften samtidigt som solen sken. Ett mystiskt väder som var härligt ändå.
Dottern spexar och försöker gå som en fotomodell...
Barnen lekte med hunden som de ropade mellan sig och Buzz han bara sprang och sprang. Passade väldigt bra med lite konditionsträning nu när maken inte kan springa med honom på grund av ett överbelastat knä.
Buzz springer i full fart mellan ungarna som siter och lockar med godis.
Idag fanns det äntligen möjlighet att ta en ny Frankfurtbild. Det var ett annorlunda ljus idag, så det var ju lite extra spännande. Om man nu tycker att en bild över Frankfurt kan vara så särskilt spännande. Strax ska jag iväg och träna och sedan blir det salamipasta (bulkmat) ikväll.
Frankfurt 20 oktober 2011 kl 12.45.

söndag 16 oktober 2011

Gross Feldtberg

Idag har vi varit och besökt Gross Feldtberg tillsammans med mina föräldrar. Vi tog en fika inne på restaurangen innan vi gick en runda uppe på toppen och tittade på den vackra utsikten. Berget är närmare 900 m högt och dag var det riktigt kallt där uppe. Brrrr.

Makalös utsikt.
Men solen sken och det var bra uppvindar, så en hel del draktlygande entusiaster hade samlats på en öppen plats för att just flyga drake. Det var kul att se att minst hälften av människorna som flög drake var vuxna...
Det såg så läckert ut med den klarblå himlen och alla färgglada drakar. Tyvärr var det svårt att få med alla på en bild. Men här är i alla fall ett par.
Ikväll ska vi åka och hämta barnen vid tåget. Sonen ringde just och talade om att de skulle kliva på tåget i Bryssel. Nu längtar jag efter mina "småttingar"! :-)

Visdomsord

Här är ett fantastiskt bra visdomsord som står på en husgavel till en stallbyggnad i Rettershof.
Vackra kvinnor och bra hästar
det är dyrt att hålla sig med!
Kan du välja mellan dem båda,
välj hästar
de är trognare!

fredag 14 oktober 2011

Morgonstund har guld i mund












Två dagar i rad har vi haft fullmåne. Det har varit otroligt vackert att se Frankfurt i starkt månsken. Dessa bilder är dock tagna på mina morgonpromenader igår och idag. Dagen har för övrigt tillbringats tillsammans med mina föräldrar som är på besök. Efter lunchtid körde vi ungarna till tåget. De ska besöka sin gamla skola i Waterloo ikväll då de har massor med festligheter där. Vi har redan fått telefonsamtal om att de blivit upphämtade på tågstationen i Bryssel, så det känns bra. Det är faktiskt första gången ungarna själva åker iväg och har eget ansvar. Dottern ska bo en natt vardera hos två kompisar och sonen ska bo hos sin tyska bästis. På söndag kväll ska vi hämta upp dem på Hauptbahnhof i Frankfurt igen. Nu hoppas jag bara att de får två fantastiska dagar i Waterloo. Inte utan att jag är lite avundsjuk på barnen som får åka tillbaka och hälsa på alla sina vänner. Men jag hoppas att hela familjen kanske kan åka dit i slutet av november i stället.

Frankfurts olika ansikten

Frankfurt den 11 oktober kl 15.00
Frankfurt den 13 oktober kl 08.00

torsdag 13 oktober 2011

Ett levande träd

Jag går förbi det här fruktträdet varje morgon på min och hundens morgonpromenad. Jag vet att många betecknar denna utsmyckning som kitschig (i paritet med trädgårdstomtar), men jag kan inte låta bli att le ändå. Någon har gett trädet en extra själ och inte vet jag varför, men jag gilla det. 

onsdag 12 oktober 2011

Nu har det hänt!

Sonen är någon centimeter längre än dottern! De båda har varit lika långa sedan de var typ 2 och 3 år, fastän det skiljer 1,5 år mellan dem. De har sett ut som tvillingar - precis lika långa och blonda. För sonen som är äldst har det periodvis varit en aning irriterande att lillsyrran är lika lång (eller till och med något längre). Men för första gången på 10 år är alltså sonen längre och han är såååå stolt. Sedan augusti har han dessutom fått minst en storlek större fötter. Det här kommer att bli dyrt om han fortsätter på den inslagna vägen...

tisdag 11 oktober 2011

Vem tål granskning?! Vem är felfri?

Jag sitter och fascineras, förundras, förfasas och mår illa av mediedrevet som går kring Juholt. Inte alls så att jag vill förminska hans "miss" med bostadsbidraget. Nej, det vill jag inte alls göra. Men.

Vem är felfri??? Jag tror inte att någon människa kan kandidera till partiledarposter om man medvetet ska gräva fram skandaler eller oförrätter bakåt i tiden. Jag skulle då aldrig kunna bli partiledare... Herregud vad mycket saker som jag inte vill att de skulle skriva om i medierna *blir skär om kinderna*! Tänk om man skulle få läsa i tidningarna om när man fuskade på läxförhöret i biologi på högstadiet? Eller när man råkade hälla i sig ett par drinkar för mycket under studenttiden? Eller när jag var osams med chefen? Eller tänk om de skulle räkna alla gånger jag betalat en räkning för sent? För även om jag för det mesta är väldigt duktig på att betala räkningarna i tid, så finns det naturligtvis gånger jag missat. Och det har alltid funnits en "bra" förklaring till det - jag lovar!

Vad jag funderar på är om journalisterna som fullständigt dissekerar andra människors liv inte själva har en massa skelett i garderoben? Jag är nämligen tämligen övertygad om att de flesta människor har gjort saker som de är mer eller mindre stolta över under sin levnad. Jag tror helt enkelt att det är mänskligt att fela och att vi lär av våra misstag. Vissa misstag är kanske lättare att förklara eller förlåta, men ändå. Journalistiken går mer och mer och mer åt att skriva sensationella artiklar i stället för djuplodande och mer innehållsrika sådana. Det värsta är att jag själv är konsument av denna eländiga journalistik. Det är skrämmande att människan hellre konsumerar "skit" än kvalitet. Jag är förfärad över mig själv.

Och någon endaste liten gång skulle det vara kul att gräva , bara lite, i de värsta journalisternas bakgrund... Jag undrar vad man skulle kunna hitta där. Säkert något som man skulle kunna skriva en jäkla massa skit om. I alla fall om man är sensationsjournalist...

måndag 10 oktober 2011

Uppe bland molnen

I morse märktes det att vi bor uppe på ett berg. Vi var helt enkelt insvepta i ett lågt moln och luften var väldigt blöt trots att det inte regnade.
Neuenhain från andra sidan Königsteinerstrasse.
Min utkikspunkt ut över Frankfurt. Idag ser man INGENTING.
Molnigt över fälten.

Trots den höga luftfuktigheten var den en angenäm morgonpromenad. Buzz uppskattade sitt täcke, men var ännu lyckligare när vi kom in i stugvärmen igen. Sug på ordet "värme". Det är faktiskt varmt och skönt i vårt hus. Jag fryser inte det minsta och händerna blir inte kalla när jag sitter och bloggar! Nu förstår jag hur kallt det måste ha varit i vårt hus i Waterloo. Jag var alltid kall om händerna när jag satt och skrev. Det blir jag aldrig nu för tiden. Insikten kom precis över mig. *mys*

söndag 9 oktober 2011

Oumberliga Peters sköldpaddor

Jag följer en blogg som heter Oumberligating. Där såg jag så otroligt söta sköldpaddor gjorda av köttfärs, korv och bacon. Inspirerad av Ulv Rödes fina bild var jag tvungen att också testa. Så här såg sköldpaddorna ut innan de gräddades i 200 grader ca 50 minuter.
Råa sköldpaddor.
Och så här såg en färdiggräddad sköldpadda ut. Smakade himmelskt, men hade några smärre skönhetsfel... Jag använde wienerkorv, men det är nog bättre med riktig grillkorv. Sedan hade det varit kul att servera den på ett maffigt salladsblad, men se det hade jag inte något. Hur som helst var det kul att prova. Tack oumberliga Peter för inspirationen!
Färdiggrillad sköldpadda.