torsdag 29 september 2011

Efter morgonpromenaden

Det här är morgonens bild på Frankfurt. Man kan liksom bara ana skyskrapornas siluett. Men färgerna stämmer inte riktigt tycker jag. Det var nog lite blåare än vad bilden visar. Men jag ska prova vidare med kameran.
Frankfurt den 29 september 2011 kl 07.50.
Här sitter Buzz och väntar medan jag håller på med kamerainställningar. Jag sa bara åt honom att sitta och belönade med en godis och så satt han kvar??! Ja, jag blev lite förvånad, men vi tränade detta momentet på hundkursen igår och uppenbart fastnade något? Eller är det bara en tillfällighet. Jag tror inte det. Hur som helst är både han och jag slut efter det där hundträningarna. Känns inte som särskilt avancerat det vi gör, men Buzz är alltid extra "mattig" efter dessa pass. Han gillar dem. Framförallt efteråt. :-) Och nu börjar jag också tycka att det kanske ändå ger någon form av utdelning.
Buzz övar sitt och stanna.
 Och här är utsikten från kullarna över till vårt lilla samhälle. Ser riktigt vacker ut så här i morgonljuset.
Neuenhain 29 september kl 08.00.
Den här bilden blev kanske inte så fin. Tanken vara att fånga de vackra ljusa grässtråna som liksom nästan blev självlysande i solen. Fast bilden har en vacker grön färg i alla fall. :-)
Vackra grässtrån... 

tisdag 27 september 2011

Kvällspromenad med Buzz

När vi gick vår kvällspromenad passade jag på att testa min kamera i mörkret. Resultatet var nedslående. Min makes Samsung Galaxy SII (en mobiltelefon) tar väldigt mycket bättre bilder. Suck. Här är två bilder som ändå blev hyggliga.
Nästan hemma (på en parallellgata)
Hemma på vår gata i stan. :-)

Rosor på min väg

Igår när jag var ute och gick passade jag på att fotografera öite rosor som jag passerade. Faktum är att jag hade tagit betydligt fler än dessa bilder, men kameran samarbetade inte ett dugg, så de var alldeles suddiga.

Fungerande flugfällor! Kort avrapportering från minitest.

I morse fick jag tips om hur jag skulle bli av med alla förbaskade fruktflugor. Genast skred jag till verket med en liten studie. Tre olika "häxbryggder" provade jag. Saft, vinäger och rödvin, alla blandade med lite diskmedel så att de små gynnarna skulle drunkna när de blev törstiga...
Försöksuppställning. Glasen med vitvinsvinäger byttes senare ut mot skålar för att få bättre effekt.
Resultatet blev att vinäger + diskmedel fungerade överlägset bäst.
Drunknade fruktflugor!
Sedan trodde jag att saften kom på andra plats, för jag kunde inte se en enda fluga i vinet. Men ack så fel jag hade. För när jag i besvikelse skulle hälla ut det verkningslösa vinet så såg jag ju plötsligt alla flugor i botten på skålen. Så tvåa i testet kom rödvin + diskmedel. Klar bottennotering gav svartvinbärssaft + diskmedel. Blandningen är inte verkningslös, men drar inte till sig till närmelsevis så många flugor som de andra blandningarna.

Tänkte att ni kanske ville veta... ;-)

måndag 26 september 2011

Invation av små äckliga flugor

Ikväll har jag hela huset fullt med fruktflugor! Grannen har kört hem all sin frukt från kolonilotten till huset här bredvid och helt uppenbart följde varenda minifluga på norra halvklotet med hit till vår gata. De flesta flugor tyckte tydligen sedan att vårt hus var mycket bättre än frukten och passade på att flytta in medan altandörrarna stog på vid gavel (det var 30 grader varmt idag!).

Nu återstår bara en enkel lite fråga: Hur får man UT dem??????

En oväntad händelse

...inträffade i morse. Sonen är dunderförkyld och är hemma från skolan. Jag och hunden följde med dottern till skolbussen som vanligt. Jag och dottern hjälps åt att bära hennes ooootroligt tunga skolväska (väger säkert 10 kg!). När vi står där och väntar på bussen börjar Buzz plötsligt att nosa på hennes väska som nu står på marken, han lyfter på benet och... PINKAR! Vi bara står och gapar. Detta har aldrig hänt förut. Som tur var är skolväskan i plast och vi kunde med gemensamma ansträngningar hitta lite papper att torka av den med. Sedan skrattade vi!

Men snacka om att vi blev snopna!

söndag 25 september 2011

Tysk matkultur

Idag var vi och åt lunch i Rettershof. Snacka om tysk matkultur! Detta är vad vi åt:
Jag åt Schweinehaxe mit Knödeln.
Dottern åt Hackfleischsteak mit Spiegelei und Zwiebeln.
Maken åt Weisswurst mit Bretzel.
Sonen åt Currywurst mit Pommes.
Maten åts ute i dryga 20 graders värme och solsken. Hunden var med och skötte sig exemplariskt (nästan). Han satt på marken och kollade in vad som hände runtomkring och förälskade sig i en Jack Russel tik. Kärleken var dock obesvarad.

Herbstmarkt i Neuenhain

Igår var det höstmarknad i vårt lilla samhälle. Det har fixats och förberetts i veckor och igår firade alla in hösten i 25 graders värme och solsken. Det var härlig stämning på "stan" och vi vandrade runt i timmar, bland 120 stånd, massor med god mat och lokala utställare. Förvånansvärt lite skräpstånd måste jag säga. 
Påannonsering ute vid stora vägen. Skylten har suttit uppe en månad i förväg.
Någon typ av hornorkester. Låter väldigt "tyskt". Jag gillar musiken!
Massor med folk på "torget" (korsningen i centrala Neuenhain)
Vacker höstinstallation!
Maken köper färskpressad äppelmust, en lokal specialitet.
Massor med folk.
 Och så vill jag avsluta med gårdagens bild på Frankfurt tagen under min och Buzz eftermiddagspromenad.
Frankfurt den 24 september kl 18.30

fredag 23 september 2011

Min lilla vakthund

Här ligger Buzz och vaktar dörrhålet ut mot gatan. Han är lite orolig, för han brukar inte få vara på den här sidan av huset. Men nu har jag öppnat ytterdörren och solen ligger precis rätt. Klart att min soldyrkare till hund måste få ligga där och spana ut på gatan då. Man kan riktigt se hur stolt han är!
Buzz kollar att det är okej att ligga i dörröppningen. Han får det!
I vanliga fall är han hänvisad till baksidan av huset. Där går han och lägger sig i "sin" solstol, så fort solstrålarna når dit, och så vaktar han trädgården. Så här i slutet av september blir det bara någon timme mitt på dagen innan hela trädgården ligger i skugga.
Buzz i solstolen. Här har han koll på allt som händer.
Det som känns skönt är att han har funnit sig så väl till rätta, trots att vi saknar staket runt trädgården. Visst, jag kan aldrig riktigt slappna av, men han vet väldigt väl vad som är vår trädgård och inte. Min smarta lilla hund.

Frankfurt i morse

Så här vackert såg det ut när jag och Buzz tittade ut över Frankfurt i morse!
Frankfurt kl 8.00 den 23 september
 Och så här så himlen ut ovanför oss en liten stund senare.
Himlen över Neuenhain
Nu är det dock grått och ganska tråkigt väder utanför fönstret. Maken kom hem från Kina i morse och har beslutat sig för att jobba hemma. Så kul att få lite sällskap! Jipppieeee!

torsdag 22 september 2011

Att göra lista

  • Raka benen (så att jag slipper skämmas när jag tränar barbent i eftermiddag)
  • Träna med elektricitet kopplat till musklerna. Har drömt mardrömmar om detta sedan förra veckan. Hoppas att det inte är så läbbigt som jag minns. Jag har haft träningsvärk en hel vecka efteråt också. Hmmm.
  • Hänga upp en tvätt.
  • Plocka ur och i diskmaskinen.
  • Dammsuga.
  • Skriva på bok.
  • Bädda.
  • Handla mat.
  • Panta flaskor.
Wow vilken kul dag... Häpp!

onsdag 21 september 2011

Jag blir så trött på mig själv!

Här står en brödburk och gapar tomt. Varför då måntro?

Tom brödburk!
Tänkte ta en smörgås och en kopp te till lunch. Men när jag skulle ta fram brödet var det spårlöst borta. Var fasen kunde brödet ha tagit vägen? Kollade matbordet (om det händelsevis låg kvar där), skafferiet, alla bänkar... Ingenstans fanns det.
Brödet ligger i oranga påsen.
Tills jag kom på att jag skulle titta i kylskåpet. Där låg det... Stöööön.
Tyskt bonnbröd - mums!
Gott bröd gör de här i Tyskland i alla fall. Detta bröd köper jag i delikatessbutiken på vår lilla ort. Det kostar 3,50 Euro för en 1/4-dels bit, men räcker lätt fem dagar.

Dotterns frukost

I 13 långa år (nåja, 11 år i alla fall) har jag försökt övertyga min dotter om vikten av att äta en ordentlig frukost. All forskning säger att det är dagens viktigaste mål och att kroppen behöver både energi och vätska för att komma igång efter en natts vila. Även min egen erfarenhet säger det. Jag bara måste ha frukost, annars funkar jag inte.

Frukost: Äggröra med korv och basilika
Dottern har aldrig varit särskilt förtjust i frukost. Ett tag funkade det med yogurt, en annat tag med banan och i somras funkade i princip ingenting. Suck. Men så började skolan och hon går till skolbussen klockan halv åtta varje morgon och skollunchen är inte förrän klockan två (!). Nu börjar det hända saker. De senaste veckorna har hon själv stekt äggröra, korv/skinka och sedan ätit en hel måltid till frukost. Jag bara häpnar. Men så är hon en gourmand också. Ser ni det lilla basilikabladet? Det har hon lagt dit alldeles själv.

Nu hoppas jag bara att hon fortsätter äta frukost. För trots att det är jättelånga skoldagar, nya miljöer och kompisar, så verkar humöret ändå vara på topp (peppar, peppar). Jag tror helt enkelt att det åtminstone delvis handlar om ett jämnare blodsocker. Ett recept man kanske skulle prova själv också... ;-)

tisdag 20 september 2011

Italian Greyhound-valpar

I helgen åkte vi till Koblenz och tittade på Italian Greyhounds. Jag har bara sett dem vid enstaka tillfällen i verkliga livet och nu hade jag hittat en uppfödare här i Tyskland. På vägen till Koblenz åkte vi i Rhendalen och så stannade vi och åt lunch vid ett riktigt truckerställe. Det var en upplevelse må jag säga. Men vi blev vänligt bemötta, maten var god och glasen blev fyllda ända upp till kanten (ytspänning).

Hunduppfödaren och hennes son tog emot oss med öppna armar och vi stannade säkert en timme för att klappa på hundarna, ställa frågor och klämma på valpar. Italian greyhounds är verkligen trevliga! Ungarna ville att vi skulle ta med en valp hem och det hade jag gärna gjort också. :-) Men ibland gäller det ju att vara vuxen och ta kloka beslut. Sååååå, det blev ingen hundvalp (vilket inte heller var meningen med vårt besök). Nackdelen med dessa hundar är deras mycket korta päls. De behöver kläder och skydd precis som Buzz. Frågan är om man orkar klä av och på hur många hundar som helst? I sina värsta stunder måste det kännas som man har ett helt dagis när man har flera hundar kan jag tänka. ;-)
Maken med två vuxna IGs
Hur som helst är maken väldigt förtjust i denna hundras. De vuxna hundarna gillade honom direkt och kröp upp bredvid honom efter att ha pussat honom länge och väl i ansiktet. 
Little Dragons ORPHEUS
Valpen både jag och ungarna ville ha var en "blå" liten rackare. Han gillade MIG och kröp upp hos mig i soffan. Snacka om att jag var såld! Men, men. Hundvalp just nu passar hur som helst inte bra. Under en månad ska vi nu ha besök under tre veckor. Att då ha en lite hundvalp som behöver all uppmärksamhet är inte optimalt. Fast senare kanske...
Nä, jag mosar honom inte. Jag klappar! Och han njuter!

torsdag 15 september 2011

Så mycket bättre!

Ja, jag vet att ni nog är fler som undrar hur det gick på den där hundkursen, men Blogger tillät mig inte att göra något inlägg i förmiddags. Här kommer en kort rapport i alla fall.

Samma plats, en kvart tidigare, en dag senare:
Jag och Buzz kommer först till träningsplatsen och jag hinner få några ord med hundtränaren. Hon berättar att det är fyra andra hundar i gruppen, men att två inte kommer just denna kväll. Skönt tänker jag, då är vi bara tre stycken. Strax där efter dyker de två andra hundarna med sina mattar upp. Det är en svart gatuhund från Spanien och en brun hund som jag aldrig fattade var den kom ifrån. De är lite högre än Buzz, släthåriga och väger kanske 15 kg gissningsvis. Den svarta hunden var lika gammal som Buzz och efter att de hade hälsat så var det inte mycket mer med det. Sedan kommer den bruna hunden, som verkar vara yngre och lite bångstyrig. Den hoppar fram lite busigt till Buzz, som håller på att göra på sig, men sedan verkar det också går bra.

Träningspasset som pågår i en timme består av kortare träningspass där vi lär hundarna sitta kvar medan vi i olika ordning ropar in dem. Det funkar sådär för oss allihop... Men, skam den som ger sig. Träningen varvas med bus för hundarna. I början är Buzz väldigt försiktig, men han blir modigare och allt mer nyfiken på sina kurspolare. I slutet springer han faktiskt ett par ärevarv tillsammans med sina nya kompisar. Det har han aldrig gjort tidigare!

Tränaren då? Jo, hon har tydligen skrivit en hel del artiklar om traumatiserade hittehundar och ska vara en fena på det. Personligen har jag ställt "diagnosen" teoretiker, möjligen praktiker men absolut inte pedagog på tränaren. Som sakkunnig för pedagogisk skicklighet känner jag att jag får uttala mig om detta ;-) Det ska bli spännande att se hur allt utvecklas. Buzz och jag var jättetrötta efter den där timmen igår kväll i alla fall och vi ska gå dit nästa vecka igen. Då ska tränaren hjälpa oss med våra kattjagande hundar. Undrar hur det ska gå till??? Jag lovar att rapportera vidare.

Andra spännande händelser
Sedan måste jag få visa upp mina fina nya naglar! De gamla höll sig hur bra som helst i tre veckor, men eftersom mina naglar är så snabbväxande måste man göra om dem efter tre, max fyra veckor. Här kommer i alla fall den senaste versionen på naglar: 
Sonen gillade dessa bättre än de förra. Vad maken tycker framgår inte. Lite lustigt, eftersom det var han som tyckte att jag kunde fortsätta ha fina naglar. Själv tycker jag kanske inte att det är vackert - men kul! Och så känner jag mig lite gladare och hippare varje gång jag tittar på dem.

Och så skulle jag vilja berätta om farbrorn i den orientaliska mattafären, som bjöd in mig på persiskt te och sliskiga kakor samt det nya träningsstället som jag var på i eftermiddags. Men det får bli en annan gång. Nu ska hunden ut en sista gång och sedan tänker jag krypa till sängs.

onsdag 14 september 2011

Totalt fiasko på hundkursen!

Igår skulle så jag och Buzz gå iväg på hundkursen. Jag snyggade till både mig själv och hunden för att vi skulle vara representabla. Hunden fick en rejäl tvätt och så klippte jag honom. Glad i hågen vandrade vi iväg och vi hittade äntligen träningsstället. Det låg precis där jag trodde, men man måste gå in mellan lite buskar bakom en lada för att hitta dit. Nu stod deltagarna och ledaren utanför, så nu var det inte så svårt.

När vi kommit dit hälsade jag på de fyra personer som redan var där, samt en stor vit hund av okänd ras. Det första som hände var att den vita hunden började morra på Buzz - och det var inget snällt morrande ska jag säga. Alla försökte få hunden att sitta och tystna, men det var lättare sagt än gjort. Okej tänkte jag, det här blir nog bra i alla fall...

Vi gick in bakom skjulet och där var en större gräsmatta. Två andra personer anslöt med en boxer och en Bernad Senner. Bara stora, unga, hundar. De ombads att passera oss (mig och Buzz) och fick sedan släppa lös sina hundar för att de skulle få leka och hälsa innan vi började. Först leker de tre stora hundarna med varandra, sedan vänder de sig om och tar sats mot Buzz. Jag ser vad som kommer att hända och drar honom in mot min kropp i kopplet. Hundarna kastar sig över honom och Buzz lyckas krångla sig ur halsbandet och springer. Springer ut mot vägen och hem! Jag blir helt förskräckt och ropar. Tack och lov är grinden ut mot vägen stängd. Det visste jag inte om när jag desperat sprang efter min hund, medan de andra hundägarna bara stod kvar och ropade på sina hundar, SOM INTE KOM! Buzz vet att han får "skydd" av mig och för första gången vänder han sig om och försöker ta sig till mig, men de stora hundarna blockar vägen. Han trycker sig desperat upp mot en buske och då tröttnar de andra hundarna på "leken". Jag hämtar Buzz, sätter på halsbandet igen och stramar åt det. Vi går tillbaka till övningsplatsen och är nog lite omtumlade båda två. Dessutom blir jag irriterad på att de andra hundägarna inte gjorde något för att hjälpa min hund. Antagligen förstår de inte hur skräckinjagande dessa stora hundar kan vara för en liten rädd kines? Okej tänkte jag. Nu gäller det att visa lite jävla anamma.

Vi uppmanas alla att ta varsin kon (såg ut som en vägkon) och att lägga hunden i gräset bredvid konen. Min första tanke är: Det kommer Buzz aldrig göra. Vem f-n vill lägga sin nakna kropp i blött gräs, jag bara undrar? Sedan bestämmer jag mig för att det får räcka med att han sitter med sin nakna rumpa i det böta gräset. Det är good enough för oss tycker jag. Min andra tanke är: Är det här verkligen en grundkurs för nybörjare? Jag hade redan talat om att vi var nybörjare ju.

Sedan är uppgiften att ta av kopplet, säga åt hunden att stanna, gå 10-15 meter bort och kalla in hunden. Tränaren frågar om jag kan göra det och jag säger att det funkar ibland och att vi gärna försöker. Jag släpper Buzz och vänder mig om för att åtminstone gå ett par steg bort. Vad gör Buzz? Jo han lägger benen på ryggen och försöker fly. De andra hundarna är försjutton lösa tycks han tänka. Jag hinner ifatt honom först vid grinden. Jag snackar lite med honom och så bestämmer jag oss för att vi ska gå tillbaka. Väl tillbaka säger tränaren att det nog är bättre att jag kommer tillbaka imorgon kväll (i kväll) i stället. Då skulle hon ha en grupp BARA med hundar från olika hundstall. Olika traumatiserade hundar som hon säger...

Buzz och jag lommar därifrån, med massor med adrenalin och en gnutta förödmjukelse. Vi går en lång runda uppe på kullarna innan vi kommer hem. Både han och jag måste lugna ner oss.

Jag SKA ge det en ny chans ikväll. Men jag är inte säker på att vi vill umgås med andra traumatiserade hundar... Och vilken storlek har de då??? Jag hoppas åtminstone att de är små... Jag vet inte ens om jag gillar tränaren. Hon verkar vara en trevlig människa, men jag tyckte inte om det lilla jag såg med den stora vita hunden (inte våld, men oförmåga?). Ska bli spännande att se om jag kan få en annan uppfattning ikväll. Hoppas kan man ju alltid.

PS. Funderar på hur smart det var att tvätta hunden. Kanske hade den stora vita hunden gillat honom bättre om han åtminstone luktade hund? Tror att jag läst det någonstans, men det tänkte jag givetvis inte på förrän efteråt. Stackars Buzz. DS

tisdag 13 september 2011

Tjoho - hundkurs!

På nätet hittade jag en hundskola här i Neuenhain. Det visade sig att vi (jag och Buzz) passerar deras träningsområde varje morgon, utan att veta om det! Efter mycket vånda skickade jag iväg ett mail i förmiddags och frågade om de hade något för oss nybörjare. Två timmar senare ringde telefonen och nu ska vi på vår första hundkurs redan ikväll! Häftigt va?! Nu måste jag bara snygga till oss lite innan vi går iväg. Gud vad spännande det ska bli. :-)

Tisdag och regn

Tidig promenad med barnen till bussen och där efter en promenad med hunden uppe på backarna. Härligt. På vägen hem köpte jag Höchster Kreisblatt. Väl hemma fick hunden sitt dagliga dentastix (tuggben) och jag en kopp kaffe. Då var klockan halv nio och jag hade redan varit uppe två timmar och varit supereffektiv. Sedan satte jag mig vid datorn. Svärmor ringde och vi slog säkert ihjäl 40 minuter eller så. Men var har resten av tiden tagit vägen? Tror jag måste börja aktivera mig...

Vi ses senare!

söndag 11 september 2011

30 garder idag igen?

I morse kom denna katt gåendes på muren i grannens trädgård. Jag tror att den vet om att det bor en hund i vårt hus, för den klev aldrig ner på marken, utan betraktade vår trädgård från ovan.
En liten katt på besök.
Redan nu är det 25-26 grader och det brukar bli varmare framåt dagen. Luftfuktighten är enorm och det känns nästan jobbigt att vara ute. Jag har hängt ut tvätt, men är inte säker på att den kommer att torka. Det återstår att se.
Jag har hängt tvätt.
Här har jag min provisoriska tvättvinda. Stolen måste till för att inte torkställningen ska blåsa omkull. Inte särskilt snyggt, men det funkar...

Vardagslycka

Dottern kom skinande som solen ner för trappan och hade precis kunnat konstatera att internetuppkopplingen OCH den trådlösa kopplingen till skrivaren funkade. Det har de aldrig gjort samtidigt förut. :-)

lördag 10 september 2011

Daggkåpa

 Denna daggkåpa växer i vår trädgård. Egentligen är jag inte så förtjust i dem. De växer och brer ut sig som ogräs. Men idag kunde jag ändå uppskatta dess skönhet.
Så här grön och fin, med massor av daggdroppar är den.
 Här är en vacker närbild.
Och här är en annan.

Vår fina trädgård

Idag är det 28 grader varm och superhög luftfuktighet. Svetten rinner så fort man rör sig.
Här är "högra" sidan på vår trådgård. 
 Och här är den "vänstra" sidan på trädgården.
 Här är framsidan.
Och här är ena hörnet på framsidan. Visst är buxbomen fin? Måste klippas lite i höst, men vi tror att vi måste betala en trädgårdsmästare för det (enligt kontraktet). Fast jag är ganska sugen på att klippa själv...
Och slutligen en närbild på dotterns odling av paprika och pepperoni. Visst ser det vackert ut?

fredag 9 september 2011

Friday



Japp. Idag är det fredag och det känns så himla skönt. Jag har varit ute och rensat ogräs i trädgården och det har blivit jättefint! Ska ta lite bilder och lägga ut på bloggen, men min make har lagt kameran på något hemligt ställe så jag hittar inte den just nu.

torsdag 8 september 2011

Men nu så!

Nu har vi fast internet och trådlöst nätverk i hela huset. Snabbt är det också. Phuuuuuuuu! :-) Min make är makalös när han sätter igång och pular. Jag kan inte annat än buga och bocka inför hans kapacitet. I morgon ska vi köpa sladdar så att vi kan koppla in telefonerna. Hej hopp!

Yey

Internetinsatallatören HAR varit här, men han kom aldrig in.... Märkligt att de har så gott om andras tid så att man inte ens knackar på och säger att nu är det gjort? Själv satt jag och väntade från klockan åtta till klockan fem. Stackars hunden fick ju bara springa runt kvarteret för att kissa. Och själv blev jag på uruselt humör. Nu har maken installerat rautern och min dator är trådlöst inkopplad. Fast signalen är låg och nu står jag i köket och bloggar. Men vad hände med telefonen? Måste fråga maken om det med.

Och installatören?

Jag har inte sett röken av honom/henne ännu. Antar att de inte kommer. Då undrar man ju i sitt stilla sinne NÄR de kommer. Skulle vara kul med internet och fast telefon efter snart 6 veckor utan. :-(

I väntans tider

Ja, här sitter jag nu helt passiv och väntar på att installatören av internet och telefon ska komma. Vi har fått både brev och sms om att de ska komma från operatören idag. Men när??? Nä, det har de inte talat om. Bara att vi ska finnas hemma när de kommer. Himla gott om andras tid har de helt klart. Snart måste jag gå med hunden igen. Får väl sätta en lapp på dörren. Fy vad sur jag blir.

Förresten är jag sur ändå. Eller nere. Eller tja, vad hur man nu ska definiera det. Vädret är grått och regntungt och det känns ganska så trist att vara ensam hemma om dagarna. Inte så att det saknas saker att göra. Inte då. Jag har ett helt förråd och en tvättstuga som fortfarande är i ett enda stort kaos. Och så är det fortfarande grejer under källartrappen. Såååå. Jag har att göra. Men det känns så tråkigt. Det enda jag har gjort hittills är att städa, tvätta, bädda, handla mat, laga mat och klippa gräset. Och jag vet att jag inte har rätt att klaga ens. Någonstans har jag ju gett mitt medgivande till att flytta hit. Fast priset är verkligen högt för mig. Jag blir fetare och fetare för varje dag, då jag tröstäter allt jag kan hitta i min ensamhet. Jag känner att alla i familjen utvecklas och lär sig nya saker. Själv degenererar jag. Om ett par år kommer det bara att finnas en stor fettboll utan innehåll kvar. Och åtminstone jag själv tycker att det skulle vara lite synd...

måndag 5 september 2011

Oj vad tiden går!

En hel helg utan bloggande! Vad beror det på? Tja, jag vet inte riktigt. Tiden har liksom bara försvunnit utan att vi gjort så mycket. Ungarna har vilat upp sig inför kommande skolvecka genom att läsa läxor och stryka skolkläder... Själv har jag jobbat med ett pedagogiskt sakkunnigutlåtande för en professorsbefordran på ett svenskt universitet. Jag hoppas vara klar med det senare idag. Planen för september är annars att från och med idag börja skriva bok så att tangenterna glöder. Ska försöka få tag på min kollega över Skype idag, så att vi kan prata ihop oss. Ja, för idag har jag fått låna min mans mobila internetuppkoppling (i väntan på det fasta nätet som förhoppningsvis kopplas in på torsdag). En som verkar vara hyggligt (tillräckligt?) snabb.

Jag har precis kommit hem från en timmes hundpromenad efter att ha lämnat ungarna vid busshållplatsen. Vi går dit tillsammans och så hjälper jag min dotter att bära skolväskan. Den är så tung att jag nästan tippar åt sidan när jag hänger den på axeln. Idag träffade jag en trevlig tyska (troligen något äldre än jag och någon storlek större) och hennes chihuahua-gatukorsning som vi kunde gå hela promenaden tillsammans med. Det var kul och så fick jag ju träna min tyska. Hon jobbade som sekreterare på ett sjukhus och har tydligen lite oregelbundna tider, men jag hoppas att jag råkar springa på henne igen framöver.

Nu ska jag sätta på en kopp kaffe, leta fram headsettet så att jag kan skypa och sedan är det bara att köra igång. På återhörande!

torsdag 1 september 2011

Idag fyller min dotter 13 år

Från och med idag har jag två tonåringar i huset. Det är märkligt vad tiden går fort! I morse var vi uppe och firade tidigt. Det blev frukost på sängen, sång och presenter. Dottern fick två berlocker till sitt Thomas Sabo-armband, lotion från Hollister, ett (begagnat) Mario-spel till Wii, lite smink och en timmes make-up-rådgivning av representanter från Dior på Main Taunus Zentrum nästa vecka. Visserligen skulle jag själv också behöva lite rådgivning, men jag går i alla fall inte iväg med äppelröda (målade) kinder och tjockt med läppstift...

Det roligaste av allt var att alldeles nyss kastade granntjejen över en hemgjord grattishälsning till dottern över muren. Hur kul som helst! Det är så likt vad min egen dotter hade kunnat göra, så det känns ju lovande.

Ikväll blir det thai-restaurang. Min dotter älskar thaimat över allt annat. Vi andra har kanske tröttnat en aning. Men inte hon.

Och så har jag skypat med en av mina gamla vänner från Västerås och sms:at med min målarkompis i Waterloo. Jösses vad jag saknar dem båda två. Suck. Måste bli bättre på att höra av mig helt enkelt.