söndag 31 juli 2011

Har kollat huset

och det är så otroligt fint! Det är ljust, fräsch, modernt och välkomnande. Jag känner mig otroligt priviligerad som kan bo i ett sådant hus! Källarplanet känns bara som ett extra plan att bo på, så den 175 kvm känns ändå ganska okej. Ungarna är eld och lågor och maken är också nöjd.

Men...

Här kommer några saker som riktigt bekymrar mig inför morgondagen:


  • Hur sjutton ska vi få plats med alla köksprylar??? Det finns 3 st överskåp som är 40 cm breda. Ett kastrullskåp, en låda som är 60 cm och en lådhurst som är 40 cm. Das war alles... Hur ska jag ens få in vardagsporslinet, glasen och temuggarna? Och var gör jag av matberedare, assistent, brödrost, bakgrejer, plastburkar, vinglas, champagneglas och finporslin? Det finns verkligen ingen annan förvaring! Hur sjutton ska vi kunna lösa detta på ett smart och billigt sätt? Slänga allt som inte går in i skåpen?

  • Finns inget städskåp. Var ska vi göra av prylarna???

  • När kommer vi att kunna packa upp våra kläder? Det finns inte en enda garderob i huset, helt enligt tyska normer. Vi måste alltså ta oss till IKEA snabbare än kvickt och köpa typ 5-8 garderober. Blir ju inte så billigt när man ska ha så många ju. :-(

  • Torktumlaren vi köpte i Waterloo kommer inte att gå att använda här. I vårt gamla hus fanns ett utblås för vattenångan. Det finns det inte i detta hus. Synd att vi inte kom på det tidigare, för då hade vi ju kunna lämnat torktumlaren till nästa hyresgäst. Nu kommer vi att vara en torktumlare kort, men ändå ha en som står och tar plats innan vi kan göra oss av med den. Suck.

  • Var sjutton ska vi göra av allt som troligtvis "blir över" efter att vi flyttat in?

Det dyker säkert upp nya problem under veckan som måste lösas. Blir spännande att se vad som händer.


Första natten i Bad Soden

I natt har vi bott på ett hotell här i Bad Soden. Om en halvtimme ska vi åka iväg och hämta nycklarna till huset och få en rundvandring. Tidigare var vi och hämtade min lilla Peugeot utanför makens jobb. Den har stått och väntat där i fyra veckor och nu är den parkerad utanför vårt hus. Det ska bli sååååååå spännande att för första gången få gå in i huset. Utsidan är jättefin, men det är ju inte så konstigt med tanke på att huset bara är två år gammalt. Så här fint och nytt (och dyrt...) har vi aldrig bott!

Återkommer!

fredag 29 juli 2011

Jipiiiieeeeeee! :-)

Husbesiktningen genomfördes idag klockan tre. Allt gick så mycket bättre än vi någonsin vågat hoppas på! Besiktningsmannen anmärkte bara på ett urslag i en kakelplatta, två hyllor som saknades i en garderob (hyllj-vlarna är nu i Frankfurt, vad de nu har där att göra...) och en borttappad nyckel till gästrummet. Slutnotan hamnade på 120 Euro. Detta kändes som att vinna på Lotto!!! Både maken och jag drömde mardrömmar om 5-6000 Euro. Nu fick vi i stället beröm från både relocationfirman och besiktningsmannen för att vi lämnade huset så fint. De hade knappt aldrig varit med om en så låg "straffavgift". Fast helt gratis var det förstås inte ändå. Städfirman kostade 875 Euro och trädgårdsmästaren 250 Euro. Sedan har vi köpt färg och rengöringsmedel mm för säkert 150 Euro. Så i verkligheten kostade ändå återställandet av huset till samma skick som vi emottog det (eller faktiskt ännu lite bättre) 1275 Euro.

Den största besvikelsen var inte trädgårdsmästaren visade det sig efter gårdagen. Städfirman gjorde ett skitjobb. Golven var fortfarande smutsiga, lister inte avtorkade, kranar och handfat ej "avkalkade". Jag återvände idag och städade i tre timmar extra för att rätta till det som såg mest akut ut. Värst var kanska ändå när besiktningsgubben öppnade min och makens garderober. De var inte städade alls på golvet. Hur kul var det på en skala? Tack och lov flinade han bara och så fick jag springa iväg och hämta en skurtrasa. Phu. I morgon är jag den första att författa ett klagobrev till städfirman. Jag vill verkligen tala om att jag inte är nöjd med hur de lämnade huset.

I övrigt är det bara att lägga denna erfarenhet till handlingarna och konstatera att vi minsann kan prestera i vår familj om det bara är nödvändigt. Det ligger i blodet. ;-)

God natt!

torsdag 28 juli 2011

Vad kan man göra?!

Idag var det dags att åter igen gå upp tidigt, denna gång för att möta städfirman vid huset. Ingen engelsktalande städare så långt ögat nådde. Så klart. Och städat blev det väl, men inte så som vi hade hoppats... Mannen och jag ägnade ytterligare en timme ikväll för att städa efter städarna. Och det finns fortfarande saker som jag inte är nöjd med. Men det känns hopplöst i alla fall. Vi VET att hyresvärden kommer att skinna oss på så mycket pengar som möjligt (mer eller mindre legalt), även om vi lämnar huset i fint och välvårdat skick. Jag tror faktiskt att vi varit mycket bra och seriösa hyresgäster, men det går liksom ut på att klämma stackars expatriater på så mycket pengar som möjligt. Tyvärr betalar vi boendet och alla kringkostnader helt ur egen ficka, så det svider.

Förutom att vi inte är helnöjda med städningen och trädgårdsarbetet har vi ikväll upptäckt att grindnyckeln är borta. Nyckeln satte jag i grinden i början på veckan för att den inte skulle åka med i flytten. Nu är den borta likförbannat! Fattar faktiskt inte var den kan ha tagit vägen. Undrar om det är någon som tagit den? Kommer att kosta oss ett nytt lås om inte grannens nyckel passar även vår grind. I så fall kanske vi kan få låna och kopiera den. Annars - ett dyrt misstag. Suck. Största orosmolnet på himlen í kväll är grindnyckeln och ogräset i (o)gräsmattan. Men det hittar väl förstås även annat som vi måste betala för???!

Jag skrattar mig dock lycklig med tanke på hur bra mina barn och min hund har skött sig under dagen. Ungarna spelar kort tillsammans med maken ute i hotellfoajén och hunden och jag har gått och lagt oss.

Nu får ni alla hålla tummarna för oss under slutbesiktningen i morgon eftermiddag. Det lär vi behöva!

onsdag 27 juli 2011

En jäkla lång arbetsdag

I tolv timmar har vi idag reparerat, målat, "siliconat", skurat och putsat i hopp om att klara slutbesiktningen lite bättre på fredag. Vi = alla fyra i familjen. I morgon kommer den riktiga städfirman och jag hoppas verkligen att de gör ett bra jobb. Trädgårdsmästaren vi anlitade och som kom idag klippte mer eller mindre bara gräset för det mardrömslika priset av 250 € i stället för att ta bort ogräset mellan alla plattor på uppfarten och på uteplatsen.. Suck. De har inte hämtat pengarna ännu (de ville ha kontant betalning av oss opålitliga utlänningar...), så jag tänker faktiskt klaga. Men eftersom de inte pratar engelska och jag inte franska så kan man ju räkna ut med arslet hur det kommer att gå.

Den som klarat alla galenskaper bäst är faktiskt hunden! Jag har varit jätteorolig för hur han skulle klara alla flyttgubbar och i slutänden ett tomt hus. Hur bra som helst har det visat sig. Han har svansat omkring och kollat in läget och däremellan gått och lagt sig i sin korg. Tänk att han fortfarande utvecklas och förvånar mig efter två år! Nu ligger han i sängen (!) mellan mig och sonen och snarkar. Det är en lyx ha inte brukar få uppleva. :-) Det ska jag också göra snart.

Vi hörs!

tisdag 26 juli 2011

Flyttbilen har gått

Fyra tyska killar ringde på dörren klockan halv nio i morse. Elva timmar senare lämnade de Waterloo med en full lastbil plus ett släp. Så sent som i går kväll tyckte jag att huset nästan var tomt, men det kan det ju knappast ha varit...

Nu ligger jag och delar dubbelsäng med min son på ett hotell bara 800 meter från vårt hus. Dottern och maken delar ett annat hotellrum. Det blir ofta till att bo två och två på hotellrum nu när ungarna blivit större. I morgon väntar målningsjobb och så kommer trädgårdsmästaren. På torsdag kommer städfirman och på fredag är det slutbesiktning.

God natt!

söndag 24 juli 2011

Äntligen "hemma"

Har precis kommit hem till Belgien. Bilen är tömd och första tvättmaskinen går. Om ett och ett halvt dygn kommer flyttbilen. Innan dess ska det packas upp, packas ner, tvättas, slängas sopor, sorteras, avslutas mm. Hugga!

Dottern som varit på ett strålande humör hela semestern (!!!) har plötsligt gått in i ett annat känsloläge. Hon är arg på just ingenting. Eller, ja, jag misstänker förstås att det handlar om flytten. Det blir en jobbig vecka för oss alla. Det är jag förberedd på. Men just nu känner även jag att humöret sviktar. Usch vad jobbigt det är. Waterloo visar sig från sin bästa sida, med sol och blå himmel Vem vill flytta här ifrån? Nu??? Intressant att reflektera över, med tanke på hur jag kände när vi flyttade hit...

Tyskland känns inte så där jättelockande för tillfället. Tyckte själv att jag ändå hade lite mer jävla anamma när vi flyttade hit. Inför Tysklandsflytten känner jag mest olust. Inte ens särskilt nyfiken just nu. Och det är ju lite konstigt med tanke på att om en vecka står jag i vårt nya hus i Bad Soden. Ett hus som jag inte ens varit inne i förut. Fortsättning följer.

söndag 17 juli 2011

Semesteeer!

Gud så skönt att få vara hemma i Sverige på semester! Jag har träffat hela tjocka släkten på både min och min mas sida (2 föräldrapar, 4 syskon med respektive och ungar = 20 personer). Det är härligt! Faktum är att folk brukar fråga oss hur vi står ut. Mitt svar brukar bli att det inte alls handlar om det - tvärt om! Jag skulle inte klara mig utan alla dessa givande möten. Och jag tror att det i allra högsta grad gäller även min man.

De senaste dagarna har vi vart hos mina svärföräldrar i deras sommarstuga. Hit har vi även släpat en av sonens tyska kompisar (fem dagar) och två av dotterns gamla svenska kompisar (två dagar). Som mest bodde vi 13 stycken samtidigt här, att jämföra med 18 stycken hemma hos mina föräldrar. Snacka om storhushåll, hög ljudnivå, grejer överallt, massor med disk, för lite toapapper... Men som sagt, jag njuter faktiskt nästan hela tiden. Jag är uppvuxen på detta sätt och hoppas att jag får fortsätta så här, även om det ju kommer stunder då en liten familjesemester i all vår ensamhet kan tyckas nog så lockande. ;-)

Jag har även roat mig genom att läsa lite böcker. Först läste jag 3096 dagar av Natascha Kampush och sedan Patrik Sjöbergs självbiografiska bok. Två självbiografier. Det hör inte till min vanliga repertoar, men det är ju kul med lite omväxling.

I fredags städade jag desstom ut mig från högskolan. Sex flyttkartonger med hela mitt arbete under åtta år skulle bort. Kvar blev en ICA-kasse med böcker och papper som jag bestämde mig för att behålla. Det var både med en tillfredsställelse och med förfäran jag gick igenom mitt arbetsmaterial. Herre jösses vad mycket jag har gjort genom åren (lite stolt faktiskt) och oj vad lite någon kommer att känna till det nu när allt detta jobb hamnat i soptunnan (lite skräckblandad förtjusning). Men nu är det gjort i alla fall. Skönt.

Nästan en vecka kvar, sedan bär det av tillbaka till Belgien för att packa. Den första augusti är det tänkt att vi ska vara i Tyskland. Blir spännande att se hur det blir med allt.

onsdag 6 juli 2011

I Sverige

Nu är vi äntligen i Sverige och det känns sååå himla skönt. Dagen till ära har jag varit och skaffat nytt pass och internationellt ID. I nästa vecka ska jag kunna gå och hämta ut dem och sedan klarar jag mig i 10 år till. Phu.

Hunden är supernöjd över att få följa med hela "flocken". Han tål nästan vad som helst bara han får vara med. Som nu till exempel. Nu ligger han (och håller nästan på att ramla ner) på en gammal ihopvikt trasmatta här inne i datorrummet. Det känns skönt för mig med - att han är med.

söndag 3 juli 2011

Semester och flyttångest

Jag gör tusen saker och ingenting. Just nu sitter jag i soffan och vet att jag borde packa. Fast hunden behöver en promenad också. Måste ta den. NU. Vi ses.

fredag 1 juli 2011

Kom ihåg (till mig själv)


Det man kan göra i morgon går lika bra att
göra idag!
Varför vänta och må dåligt över saker, när man kan göra dem med en gång och sedan lägga dem till handlingarna? Måste bli bättre på att ta tag i jobbiga saker fort. Tyvärr har jag blivit något av en expert på att skjuta saker framför mig när de känns lite jobbiga. Sedan lider jag i timmar, dagar, veckor, månader eller till och med år innan jag tar tag i det. När jag så äntligen tar tag i eländet, försvinner det obehagliga på ibland skrattretande kort tid och med minimal insats. Hur är man funtad egentligen?