tisdag 28 februari 2012

Igår vs. idag

Igår var jag ett under av effektivitet. Jag gjorde hur mycket som helst. Jag postade brev som legat alldeles för länge, fixade naglarna, var på återbruket, städade, tvättade, ringde obehagliga telefonsamtal och gick på fyra promenader med min hund. Idag känns allt bara grått och trist. Har redan följt ungarna till skolbussen, gått en långpromenad med hunden, fixat disken och soporna. Sitter här nu med min "andra" frukost (kaffe) och funderar på vad jag ska göra. Inte för att det saknas saker att göra. Nä inte alls. Men för att lusten inte finns till någonting alls. Ibland undrar jag om det finns NÅGONTING som jag egentligen tycker är så där riktigt, riktigt roligt. Jag kan inte ens drömma om något vrålkul, för jag vet inte vad som är kul längre. Jo, jag drömmer om en liten teacuphund och/eller en hund att träna agility med. Buzz är inte omöjlig, men han är liksom inte hunden med gasen i botten, utan han är lite mer försiktig och lättstörd. Skulle vara kul att komma in i någon form av gäng är man gjorde aktiviteter tillsammans. Man lever ju bara en gång (vad jag vet). Varför avstå sina drömmar? Jag har redan lagt ner karriären och sitter ensam hemma (med Buzz som den här årstiden bara går och läger sig i soffan) hela dagarna. Och dräller ju inte direkt av kompisar (läs: ingen) som jag umgås med här i Tyskland.
Så här grått, torrt och dött var det under vår morgonpromenad i morse. Suck

måndag 27 februari 2012

Nya naglar - No 9

Här kommer dagens nya naglar. Riktigt balla!
Naglar som sticker ut, men som ändå inte är skrikiga.

söndag 26 februari 2012

Vårt första kinesmöte

Idag träffade jag och Buzz en annan kinesisk nakenhund för första gången! Jag har under mina två och ett halvt år som kinesägare aldrig (!) sprungit på en artfrände till Buzz. Vi träffades i kurparken i Bad Soden och stannade väl där ungefär en timme.
Boston - vår första kinesdejt. Också från ett djurhem, precis som Buzz.
Två tiggande kineser. Den närmast kameran är min...
Boston igen. Han behöver en trimning enligt matte.
En schäfer (Ronja) och en chihuahua (Luna) var också med på vår dejt.
Tyvärr inträffade inget magiskt under mötet, men det var trevliga hundar och en trevliga ägare. Jag stakade mig fram på tyska då inte någon av de båda tyska kvinnorna pratade eller förstod engelska. Jag hoppas att vi kan träffas igen, även om det väl inte direkt klickade och slog gnistor mellan varken mig och de andra hundägarna, eller mellan hundarna. Både Buzz och jag är nog lite kräsna, samtidigt som vi är lite svältfödda på sällskap. Jag har lite hundkläder som är för små för Buzz. Dessa tänker jag muta Bostons matte med, så att vi får träffs åtminstone en gång till. :-)

Jag älskar Danny

Men det hjälps inte. Han sjöng falskt inte bara vid första framträdandet utan även vid det andra. Dessutom är djupet i rösten inte större än djupet i min tekopp. Snygg är han, dansa kan han och för sig som en svärmorsdröm gör han. Tyvärr räcker det inte. Inte ens för mig. Och när han inte kommenterar sin falsksång, utan bara säger att han sjöng en textrad fel, då är det illavarslande. Hör han inte att det låter illa??? Det är illa.

lördag 25 februari 2012

Vårtecken - eldlöss och krokus

Förutom att solen skiner och det är 14 grader varmt idag, har jag även hittat andra vårtecken. Jag hittade till exempel en stor ansenlig mängd eldlöss (Pyrrhocoris apterus) på en av de stora lindarna som är Neuenhains stoltheter (över 400 år gamla). Den 0,9–1,3 cm långa svart- och rödfärgade insekten är ingen lus, utan en skinnbagge. Den uppträder vanligtvis i stora mängder, oftast vid basen av just lindar. Skalbaggen är väldigt likt Gotlands landskapsinsekt - riddarskinnbaggen (Lygaeus equestris). När jag var liten kunde man på våren se stora aggregat (ansamlingar) av dessa skalbaggar på den soliga kyrkväggen. På gotländska kallar vi den för körkmack och jag har precis läst mig till att det beror på att skalbaggen övervintrar i byggnader, särskilt kyrkor, där den är skyddad mot vädrets växlingar. Stämmer ju väldigt bra med min erfarenhet!
Eldlus, inte Körkmack (Riddarskinnbagge)...
Visst är de vackra med sina starka färger?
Och sedan har jag sett blommande krokus också. Men de kan jag inte så mycket om. Är väl inte lika intresserad helt enkelt.
Krokusar vid drei Linden den 25 februari 2012
Snacka om fina vårtecken va?! Nu ska hunden och jag passa på att ta en vårpromenad till i solskenet. Hej hopp.

Att skära ost

Något jag saknar är VANLIG ost. Så som den ser ut i Sverige alltså. Man köper osten på bit och så hyvlar man av tunna skivor. Naturligtvis måste detta vara det "normala" sättet. Eller hur? Men så är det tydligen inte... Att skära ost med en osthyvel ses som en självklarhet i Sverige, men vi är faktiskt ganska ensamma om att använda osthyvel. I Belgien och Tyskland är det vanligaste att man skär osten med en kniv. Feta skivor med en tjocklek på flera millimeter. Inte direkt något som tilltalar mig som svensk. Suck.
Osthyveln uppfanns för övrigt 1925 av den norska möbelsnickaren Thor Bjørklund. Anledningen till att han uppfann hyveln var helt enkelt att  han tröttnade på att få för tjocka skivor ost på sin smörgås. (Det skulle alltså egentligen kunnat vara jag som uppfann den, nu nästan hundra år senare.) Uppfinnaren utgick från den hyvel som han använde i sin möbelverkstad och den 27 februari 1925 tog han ut ett patent på sin uppfinning. Trots att osthyveln patenterades började den tidigt att kopieras av andra företag. Jäkligt konstigt att inte fler vill använda denna utomordentligt välfungerande uppfinning. Skära ost med kniv - vad är det för larv?!

Bild och Källa: Wikipedia

fredag 24 februari 2012

Ett ögonblicks betraktelse

Vattendroppar är så fascinerande.

Buzz moderiktiga overall

Här är Buzz i sin nya overall inköpt här i Tyskland. Visst är han tuff?! Lite klurig att sätta på, då man knäpper den under magen, men helt okej ändå.
Min tuffing till hund

torsdag 23 februari 2012

Och vädret?

Igår var det solsken och tio grader varmt. Jag blev glad i hela själen av det härliga vädret. Och när jag gick där och smålog kom en häger flygande. Han landade på ett fält och verkade ganska obekymrade över mig och hunden. Faktum är att han var kvar på samma fält när jag gick kvällspromenaden också. Men idag var han borta.
Igår såg vi en häger!



Idag är det inte solsken längre. Idag är det ett annat väder.
Regntunga moln
En magisk stämning
Ensligt, men ändå inte.

Uppnått delmål 1 och 2

Japp! Denna morgon kan jag fira att jag uppnått mina två första delmål. Fantastiskt att inte längre vara fet utan "bara" överviktig.  ;-)
  1. Gå ner 1 kg så att min vikt passerar jämn femtalssiffra - 22 februari
  2. Gå ner 1,5 kg för då är jag bara överviktig - 23 februari
Andra saker jag upptäckt är att vätskan i mina ben - som jag helt ärligt trodde var ett permanent tillstånd - har gett med sig. Anklarna är smalare och finare än på ett decennium. Det skulle ju dessutom kunna innebära att även hängbuk och gäddhäng är förgängliga tillstånd?! Nu gäller det att kämpa vidare. Jag är inne i en väldigt seg period och de senaste tio dagarna har vikten stått obehagligt still. Tack och lov för detta lilla viktras. Det sporrar mig. Av erfarenhet vet jag dock att det lätt kan vara ett kilo upp (i vätska?) om en dag eller två. Nu ska jag kämpa som fasen för att det inte ska ske.

Förtydligande: Jag har alltså gått ner 1,5 kilo till och inte 1 kg + 1,5 kg som man kanske skulle kunna uppfatta det som. Sammanlagt är jag nu 7 kg lättare än vid årsskiftet. :-))

tisdag 21 februari 2012

Sportlov

Ungarna har sportlov denna vecka och det känns som att jag har det med...
Dottern hade party ikväll och det blev hellyckat! *Phu*
Sonen har en kompis från Belgien på besök. Han kom i fredags och åker i morgon.
Och se'n få vi se.

torsdag 16 februari 2012

Karneval!

I Tyskland har man precis inlett sin Karneval. En svensktysk bloggare, Elle, beskriver det på sin blogg - så läs gärna om Karnevalen här! För makens del resulterade det i det här:

När klockan var 11.11 började festligheterna och inte kort där efter var slipsen klippt med "våld"...

PS. Fast jag vet inte hur länge Karnevalen pågår. Typ någon vecka eller? DS

Plötsligt händer det! :-)

Trodde nästan inte att det skulle hända, men idag gjorde det det! När jag i Bad Soden på väg till kemtvätten stannade en kvinna (i min egen ålder?) mig och Buzz. Hon frågade var jag bodde. Kom jag från Kelkheim kanske? Nä, sa jag. Jag bor i Neuenhain. Jasså, sa hon. Du förstår, fortsatte hon, jag har adopterat en kinesisk nakenhund för två månader sedan. Du är den först jag stöter på med en sådan hund. Jag har hört att det finns en kvinna i Kelkheim som också har en. Trodde att det kanske var du? Resultatet blev att vi utbytte namn och telefonnummer och förhoppningsvis kommer vi snart att träffas! Det blir i så fall mitt och Buzz FÖRSTA MÖTE med en annan kines! Jag är helt exalterad över tanken!!! En kines i Bad Soden! Nu hoppas jag bara att det blir av. :-))

Käka hästskit

... har Buzz provat på denna morgon och det smakade tydligen väldigt gott. *urk* Men min köttfärssås vägrar han att äta. Det är lite svårt att förstå för en simpel människa som jag. Hur som helst hade vi en fantastiskt fin morgonpromenad idag. Vi fick uppleva en makalös soluppgång, vackert väder och någon plusgrad. Härligt. Nu kommer nog våren snart. :-)
Soluppgång över Neuenhain den 19 februari 2012 kl 07.40
Soluppgång över Frankfurt den 19 februari 2012 kl 07.40
Frankfurt den 19 februari 2012 kl 08.05
Jag förstår att det blir lite tjatigt med alla dessa bilder på Frankfurt och på samma gamla vyer hela tiden. Men jag kan inte se mig mätt på utsikten. Jag fullkomligen älskar årstidernas och vädrets olika skiftningar.

onsdag 15 februari 2012

Efter sex kilos "förlust" - Några nya delmål på vägen

Det ska ju vara bra att sätta upp några delmål på vägen när man går ner i  vikt har jag hört. Därför har jag här formulerat några som känns (nästan) uppnåeliga

Delmål:
  1. Gå ner 1 kg så att min vikt passerar jämn femtalssiffra
  2. Gå ner 1,5 kg för då är jag bara överviktig
  3. Gå ner 3 cm till i midjan för då har jag inte längre ett ohälsosamt midjemått (började på 93 cm, är nu på 85 cm och ska till 82 cm)
  4. Gå ner 3 kg för då är jag nere på en vikt som jag hade senast för fem år sedan.
  5. Gå ner 6 kg för då har jag precis passerat en tiotalssiffra på vågen (där var jag typ för sju år sedan). Då är det dags att ta fram och prova Armani-jeansen jag köpte i Belgien på loppis (men som jag tyvärr aldrig kunde knäppa) och den skitsnygga grå Gant-kavajen som jag heller aldrig kunnat ha...
Sedan finns det ju andra mer långsiktiga delmål som hade varit kul att uppnå men som jag inte hyser någon större förhoppning om ... Dem tar vi i nästa steg, om jag mot förmodan skulle lyckas med de första fem delmålen. ;-)

tisdag 14 februari 2012

Tisdag

Läget är som följer:
  • Himlen jämnt ljusgrå, lätt snöfall och - 3 grader kallt
  • Ungarna är på skolan
  • Maken har åkt till jobbet
  • Diskmaskinen är fullmatat och igångsatt
  • Hunden är nyrastad (50 minuters promenad i sakta mak)
  • Jag är fortfarande förkyld
  • Golven är riktigt skitiga av salt och smuts
  • Sophämtning idag. Måste tömma alla papperskorgar och fylla tunnan till bredden med skit. För det finns gott om det här hemma just nu.
  • Boken skriker efter uppmärksamhet. Måste skriva några rader idag.
  • Jag måste hitta en bra tandläkare åt oss
  • Jag känner mig ensam
  • Jag har en tappad sug...
  • Har precis upptäckt att det är alla hjärtans dag idag. Suck.

måndag 13 februari 2012

Smittar bloggförkyldningar?

Man kan faktiskt börja undra. Jag har besökt flera olika bloggar där man klagat på hemska förkyldningar och plötsligt har jag själv blivit brakförkyld! Det gäller visst att se upp och inte föra smittan (datavirus?) vidare... Att dottern varit sjuk i tio dagar har naturligtvis inte med saken att göra. Nä då.

Snuskig korv

Vid frukosten upptäckte vi att en av korvarna inte var som alla andra...

söndag 12 februari 2012

Solnedgång

Igår var jag och gick en lång kvällsrunda med hunden precis när solen gick ner. Brukar inte gå uppe på fälten vid den tiden, men saltet har ju tvingat oss ut på osaltade vägar...


Frankfurt den 11 februari 2012,  kl 17 30


Jag tycker om att ljuset ändras så mycket här uppe i Taunusbergen. Det är verkligen härligt att få se naturens och vädrets skiftningar på det sätt som jag får göra genom alla mina hundpromenader.

SVT live

Vi kunde se melodifestivalen live igår kväll!!! Det var hur mysigt som hest, även om vi tyckte att förra veckans delfinal var väldigt mycket bättre. Nu vet vi vad vi ska göra på de kommande lördagskvällarna framöver. :-)

lördag 11 februari 2012

Post på lördagar!

En positiv sak med Tyskland är att de fortfarande har postutdelning på lördagar. Jag säger fortfarande, för vi hade ju också det när jag var liten men det rationaliserades så småningom bort. Såklart. Med något käckt argument om att det egentligen (!) blev bättre...  I morse ringde det på dörren redan vi halv tiosnåret. Jag blev smått stressad av tanken att det kunde vara hyresvärden som ville något, med tanke på skoberget på hallgolvet och, saltfläckarna på golvet och dammråtor stora som tamkaniner. Men det var brevbäraren som kom med ett tjockt brev från Sverige! Tjoho! Fyra rykande färska dam/tjejtidningar kom som tack för lite hundgodis som jag tidigare skickat till Britt Marie och Rudi.
Fantastiskt bra val av tidingar. Tusen tack för många timmars läsning framöver! :-)

fredag 10 februari 2012

Indisk mat

Ikväll ville vi festa till det lite, så vi åt ute. Alla i familjen gillar exotisk mat och dagen till ära vågade vi oss denna gång på att prova en Indisk restaurang nere i Bad Soden. Tyvärr hade vi lite otur, för just ikväll verkade det av någon anledning vara extra körigt och stressigt där. Vi fick vänta på maten i nästan två timmar och höll på att gå under av hunger. Men har man fostrats ett par år i Belgien står man ut med det mesta... När maten väl kom slukade vi allt inom loppet av tjugo minuter. Det smakade underbart gott och väldigt annorlunda. Mums! Men det lär nog ändå dröja ett tag tills vi ger restaurangen en chans igen. :-)

onsdag 8 februari 2012

Strö salt i såren

Jag som var så lycklig över att Buzz klarar kylan så pass bra, har nu annat att bekymra mig över. Tyskarna är helt galna till att salta sina vägar och igår började det snöa lite lätt. Nu ligger ett tunt, tunt täcke med snö och överallt på gator och trottoarer ligger ett tjockt lager salt. Mer salt än snö har det spritts ut banne mig. Saltet var bara för mycket för Buzz i morse. Än gick han på tre ben, än försökte han gå på två, vilket inte funkade så bra... Jag försökte torka av tassarna men då tjöt han av smärta. Saltet sved svårt. Det blev till att bära min lilla 9 kilos klump på alla gator och det var jobbigt kan jag säga. Nu vet jag inte hur jag ska bära mig åt inför nästa promenad. Kanske måste jag sätta honom i bilen och åka någonstans där de inte saltar? Typ skogen. Vaarför gör det enkelt för sig, när man kan gör det svårt???

PS. Fast det är faktiskt lite synd om min lilla hund som fick så mycket svid på tassarna. Och så är det lite synd om min dotter också, som är hemma från skolan tredje dagen i rad på grund av en dunderförkyldning. Så egentligen har jag två små "ynke pynkar" hemma idag. DS

tisdag 7 februari 2012

Svinkallt i Frankfurt

I morse var det 16 grader kallt när Buzz och jag gick vår morgonpromenad. Tack vare dubbla hundoveraller och en extra schal runt Buzz huvud, den låga luftfuktigheten och att det var vindstilla gick det hyfsat bra ändå. Men det blev en power walk som heter duga. Rundan som tar minst 40 minuter varje morgon avverkades på dryga halvtimmen. Nu har det börjat blåsa och snöa, så kvällspromenaden lär ju knappast bli så där särskilt angenäm. Förra våren i Belgien började krokusen blomma vid den här tiden. Skiljer närmare 30 grader i temperatur också... Jag hade nog hoppats på en tidig vår här i Tyskland med. Men ljuset är i alla fall tillbaka, både på morgnarna och på kvällarna. Just nu skymmer det här och ännu är det alltså inte mörkt.

Maken var bota nästan hela förra veckan och denna vecka ser inte ut att bli så mycket bättre. Sena kvällar mest hela tiden. Skittråkigt faktiskt.

måndag 6 februari 2012

Smärtbäraren - en upplevelse

I förra veckan fick jag en bok med posten från en av mina (inofficiella) bloggföljare - Åsa Nilsonne. När hon skrev att hon hade en inspirerande bok till mig tänkte jag genast att det måste vara en bok om mindfulness (sinnesnärvaro). Det är nämligen vad jag förknippar henne med, förutom håriga kinesiska nakenhundar som är den egentliga anledningen till att jag följer hennes blogg. Det började med att jag strax före jul för två år sedan köpte Åsas nyutkomna bok om Zelda. Sedan fick jag ytterligare en likadan till i julklapp, för den boken var liksom skriven till mig som nybliven kinesägare ;-) Zeldaboken banade väg till bloggen om Åsa Nilsonnes "hundliv" och där har jag blivit kvar som en trogen läsare. Jag brukar alltid vara väldigt nyfiken på människorna bakom bloggarna, men tydligen är jag inte så nyfiken att jag googlar på dem (fast det har jag gjort nu - jag erkänner).  I så fall hade jag ju fått se en mycket mer officiell och yrkesprofessionell sida av Åsa. Nu känner jag henne genom hennes arbete med sina hundar och de är en ganska läcker ingång tycker jag.

Åter till ämnet. Boken var inte någon instruktions- eller faktabok om mindfulness. Åtminstone är den inte klassificerad som det. Med posten kom "Smärtbäraren", en deckare som är väldigt annorlunda mot de deckare jag läst förut. Den är lättläst rent tekniskt, men utmanar samtidigt intellektet. Själv fick jag mig en rejäl funderare på vilket ansvar jag har och tar för mig själv och för andra. Ibland är det liksom lättare att ta hand om andra än sig själv. Alltså gör man det. Boken fick mig att fundera på hur jag ser på mig själv och min kropp. Jag har sedan barnsben alltid själv bestämt över min kropp och inte tvärt om. Fyrtio graders feber hindrade mig inte från att gå till skolan. Inte att jag var nyopererad heller. Som vuxen heltidsarbetande mamma har jag arbetat mig till panikångest (borta sedan många år genom egen stark vilja), högt blodtryck, övervikt... Men aldrig har jag tänkt att jag borde lyssna på min kropp när den säger stopp. Huvudet har bestämt att det inte finns tid för daltande. Resultatet är väldigt dåligt kan man ju konstatera så här i efterhand. Att gömma sig bakom sin kvinnligt vårdande roll och försumma sina egna personliga behov kan ju tyckas ädelt till en första början. Men vem lurar man egentligen? Och hur ädelt är det att ta över andras ansvar? De kanske inte ens har bett om det?!

Viktnedgång med motstånd...

Åhhh så trött jag blir! I förra veckan var jag nere på minus fem kilo. Till denna vecka har jag gått UPP ett halvt. Ändå tränade jag hårdare och åt mindre än jag gjort någon annan vecka. Toppen. Verkligen. Snacka om att man tappar sugen. På två veckor har jag gått ner mindre än ett kilo. Mitt mål med tre kilo i februari är nu plötsligt 3,5 kg i stället. Men en vecka mindre tid på mig att tappa dem. Tjoho vad glad man blir. :-( Vad ska man dra för slutsats av detta resultat då? Det är alltså ingen idé att träna mer och äta mindre??? Okej. Nu ska jag käka en mjölkchokladkaka som tröst. Gärna en tvåhundragrammare med hela nötter. Kan f-n inte bli sämre resultat i alla fall... *surar svårt*

PS. Som inte det vore nog tränade min man inte till tillnärmelsevis lika mycket som jag förra veckan, dessutom klämde han en flaska rödvin i lördags och gick ändå ner ett och ett halvt kilo. Själv var jag jätteståndaktig och drack vatten till "lördagsmyset". Till vilken nytta då? DS

fredag 3 februari 2012

Nya naglar - No 8

Idag var det så dags för nya naglar igen. Denna gång påminner de lite om en ligustersvärmarlarv tycker jag. Titta bara!
Ligustersvärmarlarv
Mina naglar....
Äsch, skojade till det lite bara. Jösses vad kul jag är... He, he.

torsdag 2 februari 2012

Fem kilo

...har jag gått ner på en dryg månad! Fem kilo fett! Och så kanske jag fått någon större eller mer vältränad muskel här och där också. Tjoho! :-))

Jag har ätit mat med mindre (inte uteslutit) kolhydrater än tidigare samtidigt som jag fortfarande har ätit alla mål om dagen. Jag har inte småätit och jag har tränat fem dagar i veckan, 30-40 minuter per pass. Plus att jag går med hunden flera gånger om dagen. Så det har inte varit någon quick fix. Men någon vana känner jag inte att det har blivit ännu... Nu gäller det att liksom ladda för februari månad. Minst tre kilo är målet. Får se hur det går. Jag känner mig inte ett dugg säker på mig själv ännu.

onsdag 1 februari 2012

Morgonrodnad

Tänk vad vacker himlen kan vara på morgonkvisten!

Världen ur ett annat perspektiv

Laddade över lite bilder från kameran och skulle till att slänga en massa misslyckade bilder. Bilder som min dotter tagit genom bilrutan när vi var ute och åkte förra veckan. Men så kände jag att dessa bilder ändå ger ett lite annat perspektiv på tillvaron. Både motiven, vinklarna och suddigheten ger en slags ny vy. Så i stället för att slänga dem i papperskorgen lägger jag upp dem här. :-)



Eller vad tycker ni? På något vis gillar jag bilderna. Kanske just för att de inte är perfekta. Och motiven och vinklarna är ju inte precis vad man ser varje dag. Hade det varit mina suddiga bilder hade de dock varit borta nu. Då hade jag aldrig kunnat se bilderna på ett lite mer konstnärligt och inspirerande sätt.