lördag 31 december 2011

Mitt 2011

I januari har vi snö och kallt, trots att Belgien skulle vara "snöfritt". Det var i alla fall vad man utlovde när vi flyttade dit 2008. De hade knappt haft snö på 30 år. Men så flyttade vi dit och det var snö tre vintrar i rad. Så även den sista vintern i Belgien...
Redan i februari blommade dock krokusen i Waterloo och maken började veckopendla till Frankfurt. Ett projekt som visade sig vara betydligt jobbigare än maken hade räknat med. Vad var det jag sa?!
Jag var ensam med ungarna i veckorna och vi försökte njuta av den sista våren i Belgien. Redan i mars flyttade våra palmer från vardagsrummet ut i trädgården och i slutet av månaden premiärgrillade vi och satt ute och åt på kvällen. Sämre kan man ha det!
I april började vi få ångest över hur vi skulle kunna lämna vårt älskade Belgien och vi letade hus i Tyskland samtidigt som vi började förbereda oss för att flytta iväg. Jag "upptäckte" second hand-affären Troc i Brain l'Alleud och investerade hysteriskt i vackra möbler från bland annat Amerikanska ambassaden i Bryssel. Körsbärsblommorna blommade lika vackert som alla tidigare år och det sved i hjärtat när jag tänkte på att jag skulle behöva lämna allt detta.
Till första maj sa vi upp huset och dagen efter satt det redan en uthyrningsskylt uppsatt utanför. Vi kände oss förödmjukade och ledsna över hyresvärdens plötsliga effektivitet. Totalstopp i köksavloppet, spruckna handfat och oklippta häckar åtgärdades annars med en snigels fart. Men när vi skulle flytta ut - ja då var det andra bullar.
I juni slutar barnen skolan och jag ivägflyttningsfikar och avskedslunchar mig fram tillsammans med alla mina vänner. I vissa stunder kände jag att jag bara ville smita, men jag är glad att jag verkligen tog vara på den sista månaden. Jag slängde och sorterade grejer in i det sista. Tycket jag hade slängt allt, men det visade sig senare att vi kunde fylla en hel flyttbil med släp när det kom till kritan... En konstutställning på ungarnas skola hann jag också med att delta på. Fick ingenting sålt, men det fick knappt någon annan heller. Jag kände mig i alla fall stolt över de sex tavlor jag ställde ut.
I juli var vi hemma i Sverige på semester. Så mycket semester man nu kan få när flyttbilen flåsar en i nacken och ångesten över eventuella straffkostnader på huset gör att man sover dåligt på nätterna. Fast det är klart att det är roligt att träffa alla syskon och föräldrar. :-) Sista veckan i juli tillbringar vi i Waterloo för att geomföra flytt och flyttstädning. Allt går bra - bättre än förväntat - och både jag och min man drar en lättnadens suck.
Första augusti flyttar vi in i våt nya hus i Neuenhain, strax utanför Frankfurt. Jag har själv bara sett huset på bild, men jag blir positivt överraskad över hur fint det är. Några av ungarnas kompisar dyker upp på besök redan efter två veckor och själv packar jag upp, packar upp och packar upp... Det är fasen så jobbigt och det känns som att man aldrig blir klar.
När september kommer är vi hyggligt på plats. Ungarna börjar skolan och får för första gången  i sina liv åka skolbuss. Vi hittar snabbt rutiner och trots långa skoldagar klagar ungarna inte alls. Själv hittar jag en väldans bra väg att rasta hunden på, en runda som jag fortfarande går åtminstone fem dagar i veckan. Jag tar för vana att ha kameran i fickan och jag börjar ta mina Frankfurtbilder. Fram till dags dato har det nog blivit ett hundratal. 
I oktober (eller faktiskt redan i slutet av september) kommer "boomen". Alla vill komma och hälsa på. Makens föräldrar, mina föräldrar, makens bror med familj, gamla arbetskompisar, gamla studiekamrater... Det är så otroligt kul med alla besök, men ganska jobbigt på samma gång. Vi käkar wienerschnitzlar och dricker äppelvin så att det sprutar ur öronen på oss. Det är inte utan att vi börjar sakna falukorv och makaroner eller en fantastisk belgisk smörgås...
November brukar folk tycka är en trist månad, men det gör inte jag! Både jag och svärmor fyller år i mitten av månaden och det kan förstås vara en orsak till att jag gillar denna månad så mycket. Vädret är typiskt "höstigt", men faktum är att vi nästan klarar oss helt från regn just när vi år ute och går jag och Buzz. Det börjar kännas lite ensamt nu när vi kommit på plats och allt börjar rulla på.
I december börjar julångesten göra sig påmind. Vi går på julmarknader och handlar julklappar mest hela tiden känns det som. Vi glömmer bort lucia (!) men kommer i alla fall ihåg att åka hem till Sverige för att fira jul!

På vägen tillbaka hem till Tyskland upptäcker vi att sonen glömt passet hos farmor. Suck. För er som inte vet, kan jag här visa hur ett tillfälligt pass (som kostar 980 SEK) ser ut...
Och snart är det alltså ett nytt år. Vi sitter åter här i Neuenhain och ska fira in det nya året alldeles själva. Det ska bli spännande att få se vad 2012 har att erbjuda. Själv önskar jag bara att mina nära och kära får må bra, att det blir fred på jorden, att alla får äta sig mätta och att jag hinner klämma min julchokladask innan tolvslaget...

Gott Nytt År på er alla!!!

Katt vs råtta

Kolla in detta fantastiska MSN-videoklipp: Törstig katt vs girig råtta

söndag 25 december 2011

Alltså, jag firar jul...

och har därför varit lite lat på bloggen. Jag återkommer nog inte förrän jag är tillbaka i Tyskland, för nu ska jag bara njuta av att vara hemma i Sverige. Det är obeskrivbart härligt och mysigt. Hoppas att ni alla har det lika bra som jag! :-)

onsdag 21 december 2011

Hur kan hundar veta?

Redan igår kväll började Buzz att vakta på mig. Han gick som en skugga efter mig och bevakade sin sängplats (korgen) i sovrummet tidigt på kvällen, precis som att han skulle bli utkastad. Idag har han i stället sett ut som - ja just det - en ledsen hund. Han har bara suckat och sett allmänt olycklig ut.
Här ligger Buzz och visar hur ynklig han är... Så här ligger han aldrig annars.
Jag trodde inte att jag utstrålade någon separationsångest, för jag har verkligen inte ens hunnit tänka på det förrän ikväll. Men Buzz läste av allt mycket tidigare än så. Och på något sätt verkar han även helt införstådd med att han inte kommer få följa med till Sverige i jul. Hur är det möjligt? Jag har i alla fall försökt tala om att vi inte kommer att överge honom, utan att det bara handlar om en vecka. Jag menar, fattar han att han inte får följa med så borde han ju fatta resten med. Eller?
Tidigare idag fick Buzz en riktig långpromenad tillsammans med mig och sonen.
Och så ligger nu resväskorna (nästan) färdigpackade på vardagsrumsgolvet. I morgon bitti bär det av till Sverige. Det ska bli fantastiskt roligt att få komma hem. Tyvärr kommer jag inte att hinna med att träffa alla syskon och det är sorgligt. Men jag hoppas komma hem fler gånger i vår och då vore det väl själva sjutton om jag inte skulle hinna med de som missas i jul. :-)
Kläder och julklappar i en salig blandning.




Resfeber och resstress (vilket häftigt ord)

Nu börjar det bli jobbigt... I morgon bitti åker vi till Sverige för att fira jul. Ingenting är packat, men alla julklappar är i alla fall inköpta och de flesta inslagna. Några julklappar får dock vänta med sitt papper tills vi kommer fram, för det kommer att vara lättare att packa dem utan. Dottern har precis städat kylskåpet och hunden har fått en långpromenad. Nu finns inga ursäkter kvar - förutom lunch - nu måste vi lägga på ett kol helt enkelt. Maken lovade att komma hem tidigt idag. Hans sista möte slutar klockan fem... Kan bara konstatera att vi inte har samma tidräkning. "Tidigt" inte är att komma hem vid sex-tiden på kvällen. Suck.

tisdag 20 december 2011

Första snödagen!

I morse när vi vaknade hade den första (riktiga) snön kommit. Eftersom maken jobbar fick jag den äran att skotta uppfart och trottoar. De är ganska petiga med att man ska skotta trottoaren utanför huset och min gamla granne hade redan dragit en repa även utanför vårt hus. Han tyckte väl att vi var för långsamma...
Nyskottat.
Jag var inte ute och skottade förrän vid halv tio-tiden. Efter en god frukost gick jag och dottern en långrunda med hunden. Till min stora glädje blommade han verkligen ut under vår promenad. Han jagade snöbollar som vi kastade, plöjde med nosen i snön och letade efter hundgodis och små möss. Och han spang - även i den djupa snön!
Buzz i goretexoverall.
En glad och lycklig Buzz!
De tidigare vintrarna har han undvikit snön i den mån det gått. Vandrat mitt i vägen, i hjulspår osv. Men idag var han som en helt vanlig hund. Häftigt!
Buzz har precis fattat att snö är kul. Här spejar han efter en snöboll som bara försvann...

söndag 18 december 2011

Vintern tur-och-retur

I morse när jag vaknade av att hunden var kissnödig, släppte jag ut honom i trädgården på en lätt snöbeströdd gräsmatta.  Kände att nu blir det väl vinter - äntligen. Men någon bestående snö blev det inte här i Neuenhain. Bara snöblandat regn under dagen. Men hela familjen åkte efter fågelutställningen till Gross Feldtberg och DÄR var det vinter! Riktig vinter. Tänk, fem minuters bilväg och vintern var inom räckhåll. Ytterligare 20 minuter och vi var mitt i smällkalla vintern.
Så här såg det ut i vår trädgård idag.
På väg mot Gross Feldtberg, 900 m över havet.
Framme. Mycket snö är det!
Träden och buskarna är täckta med snökristaller.
Fler än vi känner av den bitande kylan och den isande vinden... Jag log när jag såg skylten.
Och sedan kom vi tillbaka till Neuenhain igen. Lika grönt som vanligt.
Okej, jag erkänner. Det är samma bild som ovan. Men den är verkligen från idag och det såg likadant ut, så varför slösa med ytterligare en bild? ;-)
Men ikväll har det faktiskt börjat snöa igen. Kanske är det snö i morgon bitti? Inte för att jag saknar snö. Jag tyckte det var ganska optimalt med vintern tur-och-retur idag. I morgon ska jag ner till Bad Soden med huden till veterinären igen. En enda lång nedförsbacke. Inte optimalt om det är riktigt halt... Tack och lov har jag vinterdäck. Nya. Men utan dubbar, för det är förbjudet här i Tyskland.

Utställning av höns och duvor

Idag ringde Heike och frågade om jag ville gå med hundarna över kullarna och det vill jag förstås! Kul att bli tillfrågad. Det regnade snöblandat regn och var allmänt tråkigt väder, men sällskapet var desto bättre. Sedan tvingade jag med hela familjen att titta på fågelutställningen nere vid idrottsplatsen. Både maken och sonen protesterade, men jag tror att de tyckte det var väldigt kul så där efteråt. Dottern och jag var liksom positivt inställda redan från början. Det var duvor, höns och änder som ställdes ut. Jag har aldrig sett så många olika fåglar på en och samma gång. Här kommer några smakprov:








Och sist en inte minst, en tupp som slänger en sur blick på mig...
Visst blev det en häftig bild?

lördag 17 december 2011

Make och hund

I morse kom maken hem från USA med hela väskan full med julkappar. Tyvärr tror jag inte att resultatet blev riktigt så bra som vi hade hoppats. Återkommer om detta.

Jag var med hunden hos veterinären igår, eftersom han bajsade blod. Veterinären trodde att det var någon form av infektion och han fick tre olika sprutor. Vad det var i dessa har jag dock igen aning om. Men vi ska tillbaka på måndag på återbesök och då måste jag fråga. Buzz är mycket bättre idag, men fortfarande inte tip top. Jag hoppas att han kryar på sig snabbt och att det inte är något annat allvarligt.

Nu ska jag äta raggmunkar som min man har gjort trots svår jetlag!

fredag 16 december 2011

Ösregn och en dålig hundmage

I morse vaknade jag av att Buzz försökte kräkas. Jag säger försöker, för jag hörde hur han hulkade men har inte hittat någon kräka. Vilket tyvärr inte är en garanti för att han inte gjorde det... Han ville inte heller gå med ut på morgonen. Tänkte att det var regnet, så vi följde bara med ungarna till bussen och så vände vi hem. På tillbakavägen kräktes ha verkligen, så då fattade jag ju att han nog inte mår så bra. Väl hemkommen var han glad i två minuter och sedan gick han och la sig i soffan. Hans mage låter oroväckande upprörd. Så fastän vi kom hem för 20 minuter sedan och regnet vräker ner, så måste vi nog alldeles strax ta en ny promenad. För den lösbajsen som snurrar runt i den där magen verkar vilja komma ut. Fort! Herre jösses vad magen låter upprörd! Bäst att ladda med en vattenflaska (trots regnet) så att jag kan skölja bort eventuella olyckor på olämpliga ställen. Bäst att gå....

torsdag 15 december 2011

Nya naglar - No 6

Rackarns elände. Mina egenihoptänkta naglar gick inte att göra - det vill säga röda naglar med en vitglittrande kant (inspiration: tomteluva). I stället blev det dessa naglar. Inte så juliga, men desto mer nyåriga. Synd att det är så långt dit!
Guldglittriga naglar med stjärnblänk. Mycket guldigare än de ser ut att vara på bilden!

Dagens goda gärning - kvadratkomplettering

Idag har jag räknat matte med Heikes dotter. Hon behövde få lära sig kvadratkompletteringsmetoden, så jag kastade mig över till henne på fem röda (precis som i Doktorn kan komma fast som Matteläraren kan komma i stället) och tog med mig hunden. Han kan behöva vänja sig vid deras hem och hund, så kan jag kanske få hjälp med kortare hundvakt i framtiden. Sist gick det ju inte så bra. Buzz satt bara och grät och tittade ut genom fönstret i tre timmar... På 45 minuter fattade min elev precis hur hon skulle göra. Det gick bra med tanke på att jag fick undervisa på "svengyska" (= tyska, engelska och svenska). Både hon och jag var nöjda efteråt och så ville hon betala mig 10 Euro. Men jag kände verkligen att jag inte ville ha betalt. I stället hoppas jag på lite framtida hjälp med hunden som jag nämnde tidigare.  :-) Vi bor nära varandra och det skulle ju vara toppen om man behövde vara borta någon gång.


I eftermiddag är det dags för nya naglar på både händer och fötter. Egentligen lite för tidigt för att de ska vara toppsnygga nästa helg när vi kommer hem till Sverige, men det är panik.

onsdag 14 december 2011

Hälsoundersökning - eller snarare - Ohälsoundersökning

I morse var jag på min första rejäla hälsoundersökning någonsin. Jag blev kollad från topp till tå. Resultatet var nedslående. Framförallt med tanke på att jag kände mig bättre än på länge när jag skuttade ner för backen till Fru Doktor. Lågt blodtryck (trodde jag) och en nästan smärtfri fot (som jag har haft problem med sedan i våras ) gjorde mig ovanligt glad och nöjd!

Nedslående resultat:
  • Blodtrycket var 130/100. Hemma mätte jag upp 115/85 innan jag gick. Antingen är min mätare åt helskotta, eller så har jag ett blodtryck om är vääääldigt rörligt. Det ska vi nu ta reda på genom att jag ska mäta varje dag fram till återbesöket. Gärna flera gånger per dag. (Fast jag har bara ätit en av två blodtrycksmediciner den senaste tiden, så förhoppningsvis är det inte värre än vanligt...)
  • Knäna är slut. Redan nu. Fast jag har inte så ont ännu, även om det kraschar i knäna när jag går i trappor. Jag kommer att bli en reservdelsmänniska en vacker dag.
  • EKG:t hade dubbelslag och ska följas upp.
  • Sköldkörteln  var något förstorad.

Glädjande resultat:
  • Jag har lungkapacitet och lungeffekt som en elitidrottare! Ganska stor wow-faktor faktiskt, med tanke på hur sjuk jag var i akut astma för ett par år sedan. Hur f-n gick det här till??!
  • Jag fick min första stelkrampsspruta (+ polio och difteri tror jag) på 31 år! Fy sjutton vad skönt att äntligen få det gjort. Och fettet på armen var för en gångs skull VÄLDIGT bra att ha, för sprutan kändes inte ett dugg. ;-) Men den kommer nog ändå att göra sig påmind de kommande dagarna... Nu har jag också fått ett eget vaccinationskort. Det första. Men en liten gullig stämpel.
Överlag var läkaren mycket noggrann och kommenterade allt från tandstatus (!) till hålfot. Jag fick lämna både urin och blod och dessa resultat ska jag få ta del av i januari. Jag inväntar resultatet med fasa. Blodsockret är säkert för högt. Det har varit förhöjt lite då och då och jag har ju både arv och vikt på min (läs: fel) sida. Sedan kollar de väl blodfetter, sköldkörtel och lite annat jox också skulle jag tro. Säkert skit alltihop... Inte utan att jag är jättestackars idag. :-(

PS. Ett litet tips till dig läsare: Ta ut allt elände i förskott, så att du säkert kan gå och må extra dåligt över saker du ännu inte vet. Det funkar skitbra. Det vet jag, för jag gör det ständigt och jämt. DS

Min hjärna...

mixar för tillfället engelska och tyska i en otrolig oordning. Tyska ord kommer mitt i en engelsk mening. Och ibland börjar jag en mening på tyska och avslutar den på engelska. Eller varför inte varianten: en engelsk mening och sedan en tysk, för att avsluta med en svensk? Det känns så himla jobbigt. Jag har börjat funderat på om det överhuvudtaget finns någon koppling mellan min mun och min hjärna. Det verkar som om de båda lever sitt egna lilla liv.

tisdag 13 december 2011

Träningsbevis

Här kommer två bilder som bevisar att jag faktiskt tränar. Bilderna bevisar tyvärr också att jag måste träna...
Brukar inte lägga ut bilder på mig själv, men jag är ju så jäkla snygg. Rosig och smal...
Jag tränar två gånger i veckan. Passen på 20 minuter är intensiva och körs med fyra sekunders strömpulser och sedan vila i fyra sekunder.  Man kanske inte kan tro det, men det är SUPERjobbigt.
Brunbränd och "gymsnygg"...
Fördelen är i alla fall att jag rensar alla porer från smuts med tanke på alla floder jag svettas.

PS. Tur att inte ungarna var med så att de fick skämmas när jag bad tränaren ta bilder på mig... DS

Jag längtar efter...

  1. Min man som är i USA den här veckan. Ja, jag vet att det är otroligt. När han är hemma saknar jag honom inte alls... 
  2. Min brorsa. Honom skulle jag vilja sitta och krama på. Helst skulle jag vilja få en kram själv med. Han har så goa kramar min brorsa.
  3. Min gamla kollega Ulf. Vi åt ofta, ofta lunch ihop och hade alltid en massa att prata om. Vi ritade belysning, konstruerade elektriska kretsar (eftersom jag undervisade i elektronik på högskolan), dissekerade kretsar, klurade på gåtor, diskuterade lösningar på sudokun, pratade sömnad (!), diskuterade fotografering, kläder - ja allt mellan himmel och jord. Dessa luncher var aldrig tråkiga. Vi hade alltid en massa rekvisita på vårt bord och folk undrade nog. Men kul hade vi!
  4. Ett svenskt luciatåg och riktiga lussebullar och blossa glögg, eftersom det är lucia idag.
  5. Ett telefonsamtal från Malin från mitt gamla jobb. Jösses vad jag saknar denna roliga och gedigna människa!
  6. Att bli bekräftad. Inte för att jag städat (vilket jag ändå gör för sällan) eller för att jag tvättat (vilket jag gör föööör ofta), utan för att jag är jag.
  7. Mammas bullar.
  8. Cloettas tomteskum (för de påsar vi köpte på Svenska kyrkans julmarknad är redan slut...)
  9. Ett mystiskt paket på posten. Hade varit kul om det kom något jag inte har tvångsshoppat på nätet i min ensamhet, utan att det kom något från någon som tänkt på mig.
  10. En väninna här i Tyskland, som jag kan snacka skit och dricka latte på Starbucks med!
  11. Barnen som är i skolan just nu, föräldrarna, systrarna, alla gamla kollegor, alla vänner i Sverige och Belgien...

Lucia

måndag 12 december 2011

Suck och stön

Idag har maken satt sig på planet till Detroit och jag ska vara hemma "själv" med ungarna fram till på lördag. Humöret är lite halvdeppigt och i morse läste jag på någon hemsida att depression kan utlösas av övervikt. Kanon... Det är inte nog med att man är överviktig och deppig. De är ens eget fel också. Som vanligt. Jippieee...

I helgen var vi och hälsade på en svensk familj i Köln. De bjöd på tunnbröd med norrlandsröra, fisksoppa (det hade jag också kunnat göra) och jordgubbar marinerade i vit choklad. Mums! Och allt detta på Jonas Bohlins första porslinsserie Quint för Rörstrand.


Kaffet serverades ur en  Stelton termoskanna och hälldes i Höganäsmuggar av olika färger. Precis likadana som jag själv har...


I övrigt tänkte jag på konsten som hängde på väggarna: Ulrica Hydman-Vallien, Madeleine Pyk och Peter Dahl och glasskålarna Tulipa och Open Mind från Kosta Boda i vitrinen. Tänk vad skönt med svenskar. Vi är så lika. Så förutsägbara... Kändes precis som hemma!

fredag 9 december 2011

Alltså - är människan dum i huvudet??? Råttor KÄNNER empati!

Förra gången var det forskare som hade kommit fram till att fiskar kan känna smärta. Den här gången har man kommit fram till att råttor kan känna empati... Ja????! NATURLIGTVIS kan djur känna smärta och empati! Det vet alla som har umgåtts med djur. Lever vi på 2010-talet eller vad? Det är så otroligt konstigt att man skulle behöva forska på sådana här saker. Möjligen skulle man kunna forska på VAD de känner och tycker. Men jag tycker helst att man bara ska låta dem vara ifred.
Nakenråttan Doris älskade att sitta på axeln.
Här med en hundkompis som är nyfiken (och van med råttor).
Mys i tv-soffan.
Vi hade tamråttor under många år. Tror vi hann ha 11 stycken - aldrig ensamma, för de är flockdjur - utan 2-5 stycken samtidigt. Lina, Mimmi, Lillmimmi, Fanny, Kajsa, Roxy, Doris, Molly, Rut, Lilo och Kerstin..Pälsade och nakna. Släthåriga och rexade (vågig/lockig päls), helfärgade och fläckiga, med och utan stamtavla... De var underbara, sociala, smarta, keliga varelser. Alla med sin egen personlighet. De tog hand om varandra. Och en gång när en av våra råttor olyckligt förolyckades genom att falla och få en blomkruka över sig så hittade vi henne död med sin syster liggandes bredvid henne. Systern tryckte sig mot henne för att liksom trösta, eller få henne att vakna till liv. Vem tror att de inte har empati? IDIOTER är alla människor som tror att den mänskliga rasen skulle vara det enda djur på jorden som känner och tänker. Jag blir så besviken på mina medmänniskor.

PS. Bilderna är lånade från Cosmonitas tamråttor, då hon var råttvakt en gång. Jag har inga bilder på mina råttor på den är datorn. Tyvärr. Gå gärna in på hennes hemsida om ni aldrig har sett tamråttor som husdjur. Jag lovar att ni kommer att få en annan bild av detta underbara djur då. DS

tisdag 6 december 2011

Frågesport om julen

måndag 5 december 2011

Några småsaker jag önskar mig i julklapp

Det roligaste med julen är att få ge... När det gäller att få är det lite knepigare. Jag önskar mig inte så mycket, men det har visat sig att jag har utvecklat en väldigt exklusiv smak. Här är några små tips till tomten. ;-)

Etta på min önskelista är:
Rosenthal Sarastro
Denna servis med motiv från trollflöjten har de på vår antikaffär här i Neuenhain. 148 delar kostar 14.800 Euro. Jag kunde få köpa halva servisen om jag propsade...

Tvåa på min önskelista är:
Meissen tekopp
Dessa tekoppar med assietter till finns i samma antikaffär. När vi kom hit i augusti kostade sex koppar med fat 1000 Euro. Idag kostar de 1400. Jag visste att jag skulle ha köpt dem då...

Trea på min önskelista är:
Jag vill ha en ny matta under soffbordet. Det vet ju ni som följer min blogg. Den här har jag hittat på Carpetvista. Den här mattan är en persisk Bidjar Takab/Bukan 343x254 och kostar endast 61 577 SEK.

Önska får man väl i alla fall???