lördag 31 augusti 2013

Mingel

Här minglar Leo på bästa Buzz-manér. Spännande med mycket folk och gynnsamma utsikter för tappad mat på 15-åriga dotterns 15-årsparty igår kväll! Sid gick och la sig i sin korg istället. Han tillät folk gå ut och in utan att varna (skälla) för varje ny människa. Antar att uppgiften blev honom övermäktig. ;-) Skönt.
 
Han tar sig verkligen - vår Leo. Orädd, nyfiken och social. Fast fortfarande är han lite klokt försiktig. Han vill helst inte bli upplockad utan att han själv ber om det t ex. Men mingla - det gjorde han mer än gärna!

fredag 30 augusti 2013

Persikor


Kolla vad jag fått av grannen!  Odlade här i Bad Soden. Superekologiska och jättesmarriga!  :-) Jag visste faktiskt inte att det växte persikor här. Så häftigt.

torsdag 29 augusti 2013

Lektor - det är jag det!

Jappelijappjapp! Det är jag det! Fick meddelandet idag. Äntligen lite medgång i min meritering. Det har känts lite segt ibland. Men nu har jag formell lärarlegitimation OCH jag är också formellt LEKTOR. :-)) Lite tur och mycket kul med tanke på att Skolverkets utnämning av lektorer upphörde den 15 juli 2013. Från och med den 1 juli 2013 kan arbetsgivare i stället skapa tjänster för särskilt yrkesskickliga lärare med forskarutbildning. Både de som redan är utnämnda till lektorer och lärare som har rätt kvalifikationer kan söka sådana tjänster. Nästan så man blir lite sugen på att jobba i gymnasiet igen och slippa be om ursäkt för alla kurser man INTE läst på universitetet. Med närmare 350 p är jag nämligen ändå bara tek.lic och inte disputerad. Då är man inte mycket värd inom akademin, oavsett vad man verkligen presterar. Det ställe jag stött på det största kunskapsföraktet någonsin är tyvärr på universiteten. Min man har lite mer än hälften av de poäng jag har - och han gör nu superkarriär inom industrin. Själv sitter jag här som hemmafru... Meeeeeeeeeeen med lärarleg. och lektorsutnämning som sagt. Tjohoo för att jag är så bra! ;-)

tisdag 27 augusti 2013

Vill ha-sko

Okej, jag vill bara tala om det. Jag har ett liv utanför hundarna också. Jag är även mamma! Bara en sådan sak... Fast jag kan/bör väl oftast inte skriva så frispråkigt om mina barn som jag gör om mina hundar. Nu över till mitt andra liv alltså.

Idag hittade jag de häftigast skorna - någonsin. Det står mitt namn på dem! Har redan köpt flera skor från detta märke och jag är supernöjd. Vanligtvis kan man vänta ut skorna på rea, men i det här fallet skulle man ju vilja slippa chansa. Jag säger bara det. Så jäkla coola!
Bild hämtad från:http://www.unitednude.com/eamz-patti-black-studs-nappa-1331
Gå gärna in och kolla på United Nudes skor på deras hemsida. Varning! Är man skofrälst kan det bli vääääldigt dyrt, så utsätt er inte för onödig frestelse!

måndag 26 augusti 2013

Nybadad och nytrimmad

Snacka om skillnad, när maken varit med och köpt hund! :-) Idag hjälptes vi åt (!) att trimma och bada Leo. Jag har dragit på det i fjorton dagar, då Leos första bad var tämligen traumatiskt. Åtminstone för mig. Leo själv skrek och sprattlade ordentligt första gången, men jag försökte ändå vara så lugn och pedagogisk som möjligt. Idag gick badandet myyyycket bättre och Leo skrek inte när vi skulle trimma honom, utan grät "bara" lite grand. Jag har faktiskt övat med trimmern i massor med möjliga och omöjliga situationer utan att klippa så mycket, så lite utdelning tror jag nog att det givit. Nu är vi superglada och nöjda alla tre och jag tänker att jag kanske gjorde ett bra jobb även vid första duschen trots allt.
Sid fick förstås också finna sig i bad och trimning. Och lite ironiskt är det väl ändå - att Sid inte säger ett knyst i denna situation Till skillnad från i princip alla andra tillfällen alltså. ;-)

BFF?!

Här ligger Sid och Leo. Närmare och närmare varandra har de flyttat sig de senaste veckorna. Idag efter en lång härlig morgonpromenad i duggregn och blåst kröp de upp och la sig så fint ihop. Det värmer hjärtat. :-) Leo är en helt annan hund än Buzz och Sid. Nyfiken, framåt och kreativ. Han kommer springande när vi ska gå ut och stoppar huvudet i kopplet. Det gjorde inte Buzz (som jag oftast fick hämta under bordet) eller Sid som tack och lov har valt att "gömma" sig i soffan varje gång vi ska ut. Men Leo skiljer sig tyvärr även åt på andra sätt. Till exempel skriker han vid bad och vid påklädning av kläder. Det är jag liksom inte van vid...  Buzz och Sid har varit underdåniga i dessa situationer. Leo, ja han tycks kämpa som om det gäller själva livet. Men det är väl bara att jobba på. Förhoppningsvis kommer det långsamt (eller ännu heller jättesnabbt) bli en förändring åt rätt håll.

PS. Leo är så mycket mer "hund" än mina andra två, på så sätt att han går och lägger sig vid mina fötter när jag sitter och jobbar t ex. Det är jättemysigt och visserligen händer det att Sid gör det någon gång ibland, men Buzz ville hellre sitta i knät... ;-)

lördag 24 augusti 2013

Hundskolefröken

Här är en av mina hundskolefröknar med sina två egna hundar. Jag är så förundrad över vilka hundar hon har valt själv. En förvuxen Jack Russel och en avlagd jakthund från Turkiet (som suttit 4 av sina 6 år på djurhem). Hennes Jack Russel gör mest som den själv vill och hennes hittehund är i princip autistisk (tar ingen kontakt med människor alls). Men hon är jätteduktig med oss kursdeltagare och det är ju det viktigaste. Sid och Leo skötte sig exemplariskt som vanligt..  ;-) Faktiskt är Sid jättesnabb med att fånga upp vad som krävs. Leo är av naturliga skäl lite valpig och orkar inte koncentrera sig hela tiden. Men han är duktig på att gå ner i varv.

torsdag 22 augusti 2013

Delar fjäder

Leo hittade en fjäder när vi var ute och gick idag på eftermiddagen. Den ville naturligtvis Sid också ha, så det uppstod en dragkamp mellan dem. De höll på i flera minuter innan jag tröttnade och kastade iväg den. Synd på en så kul grej tyckte båda grabbarna.

onsdag 21 augusti 2013

Inget staket ännu

Och vad händer då? Jo, Sid och Leo rusar ut på gatan och skäller ut en förbipasserande matte med hund. Jag har aldrig haft en hund som gör så förut. Nu har jag plötsligt TVÅ! För det första är skämsfaktorn så stor att jag bara vill försvinna från jordens yta. För det andra är det ju livsfarligt för både hundar och människor när de rusar ut mitt i gatan. Fy vad jag är trött på hundarna just nu. Jag måste ha varit galen som tyckte att det skulle vara okej med två så unga hundar. Bläää.

tisdag 20 augusti 2013

Taggtråd kan stoppa en valp men inte en katt!

Vi måste åka iväg och köpa staket att sätta upp runt trädgården - ikväll! Nu har grannen lagt taggtråd runt sitt trädgårdsland, för att inte katterna (!) ska komma och springa och gräva i landet. Sid och Leo springer genom häcken och i grannens trädgård mest flera gånger om dagen (suck) och jag är jätterädd att de ska göra sig riktigt, riktigt illa.

Tror ta mig f-n att gubben verkligen tror att det är katterna som tassat omkring och grävt i hans land, fastän de blir så glada över hundbesöken varendaste gång. Kan han inte lägga ihop A med B? I annat fall är han rent genuint elak. Hur som helst kan man ju inte ha taggtråd liggande på marken så där. Inte kommer det att stoppa någon katt heller. Men taggtråden kan verkligen skada en tokrusande valp hur mycket som helst!!!!!!!!!! Nu kan jag inte släppa ut hundarna alls förrän vi löst staketfrågan. Det som är mest irriterande är att jag velat sätta upp staket hela tiden, men det har grannarna själva inte velat. Nu föreslog han ett 30 cm högt staket, men det kommer ju inte stoppa hundarna på alla ställen. Jag sa att vi får nog göra det liiiite högre.

STÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖN!

måndag 19 augusti 2013

Bekymrad - inte rumsren

Sid är inte rumsren! Jag har haft problem hela våren med att Sid inte är helt pålitlig. Han har framförallt smugit iväg på nätterna och gjort sina behov på golvet någonstans och så har han kissat in dotterns säng när hon inte stängt dörren till sitt rum. Hela semestern hände bara EN olycka på tre veckor (mig veterligt) och det var en dag det regnade och sonen inte gick ut med hunden som lovat. Tillbaka i Tyskland var han först "torr". Sedan flyttade den nya lilla hunden in...

Sedan Leo kom hit har Sid kissat inne ett par gånger (inte markerat, mer mitt på golvet) och i natt när det regnade vaknade han och gick in på sonens rum och "la en kabel" mitt på golvet. Sedan gick han tillbaka och la sig i min säng. Va f-n! Till och med Leo kniper hela nätterna, även om det händer en olycka lite nu och då dagtid (typ en gång varannan dag = ungefär som med Sid just nu...). Men Leo är bara 4,5 månad. Sid är 16 månader.

Sista rastningen i trädgården sker ofta mellan kl 22-23 och första rastningen i trädgården sker oftast vid 7-snåret på morgonen. Däremellan rastar jag mina hundar 1,5-2 timmar varje dag fördelat på 4-5 promenader. De har tillgång till trädgården på dagarna. Vad gör jag för fel???

I morse såg jag framför mig en 15 år gammal Sid - fortfarande inte rumsren. Det var inte skoj...
Fast jag älskar honom ändå - min gulle-Sid!

lördag 17 augusti 2013

Ståöron eller hängande öron?

Leo hade ståöron när vi hämtade honom, men de fladdrade när han sprang *jättegulligt*. Uppfödaren sa att jag kanske måste tejpa öronen längre fram. När en valp byter ut sina mjölktänder (vilket Leo gör just nu) så blir nämligen brosket i öronen ofta lite mjukare under en period. Och så började mycket riktigt höger öra falla ner.
Leo med hängande högeröra.
Eftersom det andra örat verkade stå väldigt bra just då ville jag gärna få det andra att stå också. Två hängande öron hade i och för sig också gått bra för det hade ju Buzz. :-) Det är gulligt med ett öra upp och ett öra ner, men det ser mer estetiskt ut med symetri om man nu kan hjälpa naturen lite på traven.
Leo med tejpat högeröra.
Min husveterinär berättade att det är förbjudet att tejpa öronen här i Tyskland när jag frågade om råd, men min uppfödare och folk på Facebook har sagt att det är tillåtet. Kuperade öron är däremot förbjudet. Vad ska man tro? Själv har jag inte hittat någon förbudstext på internet, men man vill ju inte heller ifrågasätta sin veterinär. Hur som helst beslutade jag mig för att tejpa örat bara när jag är hemma (eftersom det tydligen kan vara en ljusskygg verksamhet...).
Leo (med ståöron) undersöker en kotte han plockat med hem från en promenad.
Två tejpningar á 6-8 timmar och nu står örat igen, som om det aldrig har gjort något annat. Som ni kanske kan se tejpade jag ganska löst bara två varv, utan att ens fästa ihop örat med det andra. Jag använde silkestejp med vattenlösligt lim, men tejpen lossnade av sig själv efter de där timmarna. Ingen smärta, ingen irritation. Skulle det verkligen vara förbjudet? Hur som helst är jag helt chockad över det snabba resultatet. Har jag otur faller kanske örat ner igen? Verkar vara väldigt, väldigt lite som krävs för att få det att stå igen i alla fall. Hoppas att det inte behövs några större insatser på den fronten i framtiden heller. En liten tejpbit kan jag dock tänka mig att sätta dit igen om det skulle behövas. Men bäst skulle vara om jag slipper. :-)

torsdag 15 augusti 2013

Leo har tagit maken i besittning

Lillgubben har utan att veta det tagit Buzz plats på makens arm. Leo har också legat och sovit mage mot mage med maken i helgen. Snacka om att det är en stolt husse som konstaterar att hunden vill vara just med honom.
Leo (som har fått ett tejpat öra) myser med maken

Två bra dagar! :-)

Igår började ungarna skolan igen. Detta innebar en tidig morgon och en tidig lång morgonpromenad med hundarna. Det kändes bra och samtidigt lite vemodigt. Nu börjar ensamheten igen tänkte jag när jag väl hemkommen satt med en kopp kaffe i handen och tittade på två utslagna hundar. Lagom till lunch började jag tycka ännu mer synd om mig själv. Men DÅ ringde det på dörren. Två amerikanska mammor som bor i vår lilla by kom förbi och jag spontanbjöd dem på kaffe (det enda huset hade hemma). Sedan var jag tvungen att hjälpa dem att hitta hem igen, så jag tog med mig hundarna och följde dem ända hem till sitt. Då blev jag inbjuden på ytterligare en kopp kaffe. Och så hade hela eftermiddagen förvunnit i ett enda svep. När jag åter kom hem klockan tre på eftermiddagen var jag rejält hungrig, så det blev tidig kvällsmat.
Sedan igår (efter 10 dagar) ligger de bredvid varandra.
I morse droppade maken in vid sextiden på morgonen. För att komma direkt från Shanghai såg han oförskämt fräsch ut. Jag följde med ungarna till skolbussen och där träffade jag en av de amerikanske mammorna igen. Hon ville gärna följa med på min morgonpromenad sa hon. Så i morse fick vi sällskap hela varvet runt fälten jag och hundarna. Supertrevligt. Vid tio var vi sedan på hundskolan igen. Vi var bara tre elever idag - Sid, Leo och en liten 14 veckors taxvalp. Det funkade jättebra och de sista 10 minuterna fick våra hundar leka. De busade runt och hade det jättekul. Man blir verkligen varm i hjärtat när man ser hur glada och lyckliga de blir av allt spring. För att vara tax var kompisvalpen väldigt snabb. Det är nyttigt att möta sina fördomar...

Imorgon är jag och hundarna hembjuden på fika till en svensk väninna och på lördag är det Bad Soden-fest. Vi har redan fått en inbjudan till en familj på kvällen och har diskuterat att gå dit med de amerikanska familjerna på dagen. Snacka om annorlunda start på skolåret mot hur det har sett ut de senastefyra åren, då ensamheten många gånger varit alldeles för påträngande. Man blir glad av lite sällskap! :-))

tisdag 13 augusti 2013

Idag känner jag mig så trött på hundar

Ja, faktiskt. Det är första gången jag känner så. Kanske är det inte så konstigt? Det har varit en jobbig och sorglig sommar och nu fotsätter arbetet med en liten valp. I morse kände jag mig nästan kvävd. Det får man väl inte säga så här i hundkretsar, men så kändes det. Det är jobbigt att bara tänka hund, hund, hund. Hela våren har jag (minst) varje vecka besökt veterinären med Buzz. Oroat mig dag som natt. Skött om Buzz på alla möjliga och omöjliga sätt. På semestern hände sedan det som bara inte fick hända. Kvar hade jag en lite högljudd kines/mexikan som enligt litteraturen bör ha sällskap. In flyttar en söt lite valp. Hyggligt rumsren måste jag säga (typ 85 %), som sover hela nätterna, är nyfiken och pussig. Men som innebär mer jobb...

Kommer på mig själv med att ställa för stora krav på lilla Leo. Han är 4,5 månader gammal men eftersom han redan är lika stor som Sid inser jag att jag omedvetet förväntar mig ungefär samma sak från honom. Och det är ju absolut inte rättvist.

Skulle väga Leo i förrgår kväll. Lyfte upp honom i famnen och gick in och ställde mig på badrumsvågen (han vägde 4,9 kg). Då börjar han panikartat sprattla i famnen och jag inser att det är för att badkaret är bredvid. Suck. Att det skulle fungera lättare att tvätta honom nästa gång kan jag nog glömma. Just nu önskar jag bara att mina hundar bara "kunde vara" ett tag. Inte kräva en massa särbehandling och omtanke. Men så är det förstås inte. Jag känner att jag inte orkar ha tålamod att tvätta en skrikande och sprattlande valp, torka olyckor inomhus och vakta så hundarna inte smiter från trädgården. Fast det måste jag förstås. Det skulle vara skönt med åtminstone ett staket...

*sitter och tycker lite synd om mig själv*

måndag 12 augusti 2013

Connor = Leo

Nu har vår lilla gunstling Connor Mac Leod von der Sturmhoehe fått sitt nya namn. Fick ett mail från en kollega som föreslog Leo efter Leo(d) i hans fina kennelnamn. Klick! Där satt det! :-) Vi har smakat på hundratals namn under veckan, men inget har känts så där riktigt rätt. Vi har varit inne på en massa pudelrockares namn och alla kändisar med hockeyfrilla... Men nu blir det Leo. Han ser ju ut lite som ett lejon också, eller hur? ;-)

söndag 11 augusti 2013

Tjottahejti

Min man vid frukostbordet: "Min dröm är att bli landschef i Tjottahejti *med glimten i ögat*."
Dottern förskräckt: "Nej, pappa dit vill jag INTE flytta. Förresten var ligger det?

Stööön.

Connors första bad...

...gick inte helt lugnt till. Därav ingen bild. Uppfödaren hade varnat att han skriker som en stucken gris och det gjorde han verkligen. Plus att han sprattlade som en galning! Jag stålsatte mig med vänlig bestämdhet, lugn och tålamod. På slutet lugnade han ner sig, tystnade och lät sig tvålas in och sköljas. Phuu. Någon stukad hund blev det inte. Han kom in i badrummet strax efter tvångstvagandet och var lika glad som vanligt. Några större men verkar han alltså inte fått av behandlingen. Nu ska det bli spännande att se hur det går nästa gång. Blir det värre, eller kommer det att gå lättare? Snart måste jag trimma honom för första gången också. Han lär ha skrikit lika mycket över detta. Jag har redan nu en strategi att bara börja med att sätta på trimmern bredvid honom och om det visar sig gå bra tänker jag sätta trimmern mot huden bara. Inte klippa första gången. Får ser hur det kommer att gå

Var jag verkligen tvungen att tvätta honom så snabbt inpå hemkomsten kanske någon undrar. Jo, det var jag. För på varje ställe Sid pinkar på vill Connor också pinka på. Detta innebär att Connor tränger sig in under den pinkande Sid och resten kan ni säkert räkna ut själva... Dessutom ville jag förstås ta reda på hur illa det var med tvättningen. Det är illa, men inte omöjligt. Hade det varit en förstagångsägare till en kines hade personen troligen brutit ihop. ;-)

PS. En positiv erfarenhet är i alla fall att Connors päls torkar raketfort. Behövdes inte fönas utan var torrt på ett par minuter. DS

fredag 9 augusti 2013

Sids bästa träningssommar

Vi har inte alls varit särskilt duktiga på hundskoleträning, men däremot på miljöträning! Detta har Sid fått göra i sommar:
  • Åka bil länge
  • Åka båt och sova i hytt
  • Åka spårvagn
  • Åka tåg
  • Bo på hotell
  • Bo i friggebod
  • Bo i sommarstuga
  • Bada i havet
  • Bada i insjö
  • Springa i bokskog
  • Springa på sandstrand
  • Springa på ängar
  • Klättra på klippor
  • Träffa kossor
  • Träffa katter (mest på avstånd)
  • Gå på stan
  • Gå på hantverksmässa
  • Springa löst i trädgårdar på flera 1000 kvm
  • Träffa kinesvalpar
  • Träffa vuxna kineser
  • Mingla i stora folkmassor
  • Umgås med små barn
  • Jaga paddor och grodor (som inte fick skadas)
  • Jaga pipleksaker
  • Leta hundgodis
  • Käka grillkorv
  • Tigga mat
  • ...
Nä, det är inte konstigt att Sid utvecklats massor denna sommar. Han verkar klara alla nya situationer med nyfikenhet och lugn. Han har sovit lugnt (i min säng) på alla nya ställen och varit i princip tyst hela tiden. :-) Skällandet blev generellt mycket bättre under sommaren, men nu har det tagit fart på nytt då han ju måste skydda (?) Connor och är på hemmaplan igen. Connor hänger gärna på. Springer och skäller på "farliga" saker eller människor och Sid får äntligen lite support... Buzz skällde ju aldrig. Jag ska försöka ta hjälp av mina duktiga hundskolefröknar för att se om de har några goda råd angående det kollektiva skällandet. Tänk, för bara ett halvår sedan kämpade jag med att Sid överhuvudtaget skulle gå när jag satte på koppel. Hela våren BAR vi honom ner till busshållsplatsen på morgnarna för att vi inte fick honom att gå alls. Svårt att se att det är samma hund.
Visst har blivit en snygging?! 16 månader, 29 cm hög och ca 4,5 kg tung.

torsdag 8 augusti 2013

Vet ni vad?

Connor, Sid och jag var på hundskolan idag. Tillsammans alla tre! Vi besökte ett köpcentrum och låtsasshoppade på leksaksavdelningen, åkte hiss, gick i öppna trappor med gallerförsedda steg (!) och satt på en bänk och vilade och lät alla människor titta på oss ;-) Sid som i sommar har fått bästa socialiseringen genom vår Sverigesemester klarade sig jättebra. Men den som imponerade mest var 4,5 månader gamla Connor. Han gjorde allt han med. Med bravur! Till och med trapporna fixade han med lite tålamod, trots att han ännu inte vågat gå i våra öppna trappor här hemma. Så himla häftigt. :-) Mina hundskolefröknar bara svimmade av Connors blotta uppenbarelse och de blev inte mindre betuttade när han så supercoolt bara hängde på. De trodde han skulle bli 45 cm hög, när de jämförde med andra valpar de sett, fast de har aldrig sett kinesvalpar förut förstås. Om de ändå skulle råka få rätt får vi ju en mindre labrador... He, he.
Vi leker jaga mest hela tiden.
Sid försöker tala om vem det är som bestämmer i huset.

Fjärde dagen började Connor bär svansen högt.

Hej brorsan, ska jag berätta en hemlis?

Rackarns, vi är preciiiis lika långa.
Måste gå en sista promenad innan det blir mörkt, för här blir det numera mörkt vid 22-tiden. Berättar mer en annan dag. Ni får hålla tillgodo med ett par bilder från Sids och Connors "slagsmål".

tisdag 6 augusti 2013

Och så här gick det till när vi hittade Connor

Det aktiva sökandet efter en ny hund började redan under semestern i Sverige. Vi kände att vi gärna ville ta med en liten hund hem till Tyskland från Sverige. Det är alltid lättare att prata svenska och så hoppas man att man inte ska bli lurad. Lite enkelt kan man säga att en valp får vara högst 12 veckor för att man ska få importera den till Tyskland utan rabiesvaccin. Eller så måste man helt enkelt hitta en redan rabiesvaccinerad hund (med ett vaccin som är taget minst 21 dagar före avfärd).  Tre kennlar besökte vi innan vi åkte hem till Tyskland - och kom tomhänta där ifrån .

Kennel 1:
Kenneln hade både kineser och mexikaner, vilket gjorde det extra roligt att åka med hela familjen och titta på de fyra månader gamla kinesvalparna! Jag hade tyvärr inte fattat att valparna var så gamla innan vi åkte dit, på bilden i annonsen var de nog yngre. Jag hade å andra sidan inte frågat. Vi blev trevligt bemötta och bjöds på en kopp kaffe ute trädgården med alla hundar runt omkring oss. Valparna var "varulvar" (extremt håriga nakenhundar) och min man ville efter att ha sett dessa ha en mer naken valp. Dessutom hade man på denna kennel en idé om att inte lyfta upp valparna, vilket resulterade i extremt sprattliga små kryp. Inget gosande där inte. Maken föll istället för en ettårig import-tik som inte var till salu och jag kunde bara konstatera att tack och lov är Sid inte helt mexikansk i sitt sätt ändå! Eller så var det omständigheterna och den stora flocken på kanske 15 hundar som gjorde mexikanernas presentation så föga imponerande?

Kennel 2:
Denna kennel besökte jag tillsammans med min svägerska. Efter ett antal telefonsamtal hittade vi slutligen dit. En jättetrevlig uppfödare presenterade tre kvarvarande fem-månadersvalpar. Valparna var supermysiga och sociala. De kom upp i famnen och sökte kontakt. Precis vad jag önskade. Två av valparna trodde uppfödaren skulle kunna passa oss. Valparna var superfina i kroppen men den ena hade "lite tråkig färg" och den andra hade ett litet underbett (precis som Buzz). Ännu så länge kände jag ingen panik och ett valpköp hade inneburit att jag hade fått hämta upp valpen senare i augusti, då den ju behövde en rabiesspruta. Alltså tillät jag mig att vara lite extra petig. Så här i efterhand vill jag bara säga att det var det trevligaste stället jag varit på och uppfödaren hade en mycket hög avelsetik och ett mycket stort hundhjärta. :-) Hade lätt kunnat köpa en valp därifrån!

Kennel 3:
I Skåne visade det sig att det fanns en redan rabiesvaccinerad valp på ca fyra månader. Tanken var att han skulle skickas till en uppfödare i Tyskland, men hon hade hoppat av i sist stund. Detta lät ju nästan för bra för att vara sant. Och det var det. Uppfödarens vuxna barn tog emot oss och svarade vänligt på alla våra frågor. Hundarna var söta och sociala. "Vår valp" såg dock inte ut som alla andra. Han var av coby-typ (med korta ben och kraftigare kropp) och såg dessutom ut att ha kortare framben än bakben... Söt som socker var han och trevlig i sättet, men vi hade svårt att se hur han skulle se ut som vuxen. Vi klarade av att tacka nej, trots perfekta förutsättningar, trevliga och tillmötesgående uppfödare.

Gammal avlagd:
I Tyskland hade jag satt in en webbannons om att jag sökte en lite äldre kines. Jag fick ett mycket trevlig svar från en tjej som var tvungen att sälja sin tik på grund av ändrade arbetsförhållanden. Hon skickade bilder på alla papper och intyg. Sedan kom bilden på hunden. Också en jättesöt hund, men en varulv av coby-modell. Tiken hade ett underbart temperament, men utseendet var minst sagt lite lustigt. Efter många telefonsamtal och mail beslutade vi oss för att tacka nej.

Kennel 4:
Och så hittade jag av slump en tysk uppfödarsida med en uppfödare som hade haft valpar i mars. Jag skickade ett mail och frågade om hon hade några kvar. Det hade hon. En hanvalp som hon hade sparat för att själv ställa ut. Nu höll hon dock på att flytta och den lilla valpen trivdes inte alls i hennes kennel med flera kineser och Australian Cattle Dogs. Hon bodde 35 mil bort, men vi skulle kunna mötas 1,5 timme utanför Frankfurt då hon "passerade" med husbil och flyttbil. Låter himla suspekt, men var inte alls lika suspekt i verkliga livet. Sagt och gjort, Vi möttes på en parkeringsplats och satt sedan i lugn och ro och fikade på en vägkrog. Allt kändes bara helt rätt och maken och dottern var helt överens om att detta var rätt hund. Jag gillade honom också, men insåg att han nog kommer att bli alldeles för stor. Närmare Buzz-storlek (40 cm och 8 kg i sina bästa dagar) är min gissning. Som fyramånadersvalp är han lika stor som Sid (29 cm och 4,5 kg), Uppfödaren trodde att han nog skulle hålla sig på rätt sida om rasstandarden men jag tror att hon är alldeles för optimistisk där. Nu är vi inte lurade på något sätt, för jag har gått in i detta med  öppna ögon. Fast helst hade jag velat ha en mindre (flygkabinanpassad) storlek på hund. Dessutom är Connor inte av hjorttyp som önskat... snarare precis som Buzz en lite grövre hund för att vara kines. Men hur gör man när det bara blir kärlek vid första ögonkastet? Vi köpte honom ändå såklart. Vi fick en hel pärm med stamtavla, skötselråd och foton på Connor från att han var nyfödd och framåt, snuttefilt, koppel och 5 kg torrfoder. Pris? 700 € Ett normalt pris för en kines med stamtavla i Tyskland även om det såklart finns de som tar mycket mer. Allra helst om de kn sälj sina hundar utanför Tyskland. Vi har haft mailkontakt med säljaren varje dag efter överlämnandet för att kolla att allt är okej. Och det känns helt OKEJ!



Nu är det dags att hitta ett nytt namn tror vi. Visserligen lyssnar Connor redan till sitt namn, men namnet ligger liksom inte rätt i en svensk mun. Får se om vi kommer på något bättre.

Så här ser vår lilla nya älskling ut





 
Hi, hi. Inte helt lätt att fånga på bild om man säger så... Han är så nyfiken att han kastar sig över kameran så fort jag tar fram den. Men det kommer fler bilder. Det lovar jag. :-)

måndag 5 augusti 2013

Och så här gick det till med Buzz

Buzz fick somna in den 12 juli, samma dag som vår älskade blogghundkompis Rudi tyvärr också fick somna in. Vi hade tagit med oss både Buzz och Sid till Sverige och allt gick så himla bra. Men bara någon dag in på semestern tog cancern fart igen och knölen på benet blev större och hårdare på bara några timmar. Buzz som ääääälskade all människor och barn vimlade som vanligt. Men så började han lyfta tassen och vila när vi gick promenader fast han haltade inte. Och så sa han ifrån till syrrans 3-åriga dotter att han ville vara ifred. Tidigare på dagen såg det ut så här:






Maken och sonen tog så beslutet att Buzz måste få somna in. Det var inte panikakut men det såg illa ut och vi visste alla att det inte skulle bli bättre. På något vis var det skönt att någon annan än jag själv tog beslutet. Och det var faktiskt skönt att få vara omgiven av föräldrar och syskon i denna svåra stund. Först hade jag tänkt skicka min man och min pappa till veterinären, som båda ville vara snälla och låta mig slippa åka iväg. I sista stund kände jag att jag var tvungen att göra det själv i alla fall. Maken och jag åkte tillsammans till djurkliniken och Buzz hoppade glatt in i bilen och fick sitta i min famn på vägen dit. Han var helnöjd med att få följa med sin matte. Det kändes så himla grymt, men han litade totalt på mig. Nu skulle jag ta mitt ansvar och låta honom slippa lida. Men usch så hemskt det ändå var. Att först var införstådd med beslutet och sedan vara tvungen att genomföra det.

På djurkliniken hade de förberett ett litet dunkelt upplyst rum, med tända ljus och en teddyfilt. Det kändes som att gå in i ett avrättningsrum, samtidigt som det kändes att någon verkligen hade brytt sig om oss. Själva avlivningen gick väldigt lugnt och stilla till. Buzz fick först lite lugnande och sedan låg han i min famn och myste. Strax innan han fick sin insomningsspruta rullade han över på rygg och ville att jag skulle klia honom på magen när han låg där i famnen. Så det gjorde jag när han fick injektionen. Några sekunder senare var han död. (Och nu har jag snart suttit här och lipat i en timme igen... ) Maken och jag satt kvar länge och bara grät och grät. Vi fick in kaffe på rummet och när vi kände oss färdiga lade vi Buzz försiktigt på teddyfilten och sa adjö. Där och då beslutade vi oss för att skaffa en ny hund. Inte för att ersätta Buzz, men för att hedra Buzz som på ett så härligt sätt introducerat oss i hundarnas magiska värd.

Och nu kanske jag snart orkar börja berätta om vårt nya lilla underverk som precis flyttat in...

söndag 4 augusti 2013

Dagens "bomb"

Igår flyttade Connor Mac Leod von der Sturmhoehe (http://www.chinesecrested.no/en/registry/115551/Connor+Mac+Leod+von+der+Sturmhoehe.html) in hos oss! Han är drygt fyra månader gammal och vi är jätteglada. :-)) Det är vår första hund som inte är någon form av "rescue dog". Och efter endast 20 timmars samvaro kan jag konstatera att denna hund antagligen är något helt annat än vad vi är vana vid. Han är nyfiken, glad, orädd, pussig och självsäker. Hoppas det nu håller i sig.
Här är en bild på honom när han var lite yngre. Nya bilder på honom kommer troligen ikväll. :-)

fredag 2 augusti 2013