Lycka är

... att få ta en promenad tillsammans med en pratglad dotter och lyckliga hundar en vacker försommarkväll i Bad Soden. :-)

Hundpromenad med vacker Frankfurtvy.

Glad och stolt mamma och matte.

En vacker maskros som redan blommat över.

Bus mest hela tiden. Leo och Sid vill också plocka maskrosor.

På ett café i Wiesbaden

Solen skiner och vi sitter på ett café och käkar panini.

Kolla in min dotters hundprojekt!

Dagens bästa parfym

står Leo för. I ett obevakat ögonblick rullade han sig i en färsk diarréhundskit för att sedan raskt vända sig om och äta upp det som blev över. URK. Den sista kvarten på promenaden ville ingen komma i närheten av oss. Inte undra på. Han stank som en latrin. Väl hemkommen åkte han direkt upp i duschen för att några minuter senare lukta körsbär. Vi har inte samma smak Leo och jag. Helt uppenbart.

 

Inte nog med det. Nyss var jag ute och rastade hundarna och Leo bajsade. Den sista "korven" blev hängandes under svansen. Troligen i ett hårstrå. Jag ville hjälpa honom så jag tar på mig en bajspåse på handen och tänker hjälpa honom genom att ta bort den. Vad händer? Jo hunden skriker som besatt. Högt! Folk tittar ut genom fönstren och en dam undrar ilsket vad jag håller på med. Höll jag på att misshandla honom eller försökte jag döda hunden kanske? Nä, jag ville ju bara hjälpa... Jag hade inte ens hunnit röra Leo när han först skrek och sedan kröp in i en häck och gömde sig. Faktiskt blev jag helt chockad själv över hans skrik. Fattar fortfarande inte varför han reagerade som han gjorde. Tror att han tyckte att det kändes obehagligt när bajskorven liksom inte lämnade rumpan. Men just då - när folk började gapa och peka - då kände jag plötsligt att jag nog kunde ha ihjäl hundf-n i alla fall...

Saharasand

Himlen är gulgrå och solstrålarna når inte igenom. Det är mörkt fastän det är dag och mycket kallare. På bilen ligger ett tunt lager med gulorange sand. En sandstorm i Sahara påverkar oss även här i Europa. Vädrets makter är så ofantligt mycket större än man kan förstå. Inte utan att man blir lite ödmjukt.

Bara en vanlig promenad

Här kommer lite bilder från en promenad den 23 mars. En dryg vecka sedan alltså.

Hur fint väder som helst och körsbärsblommorna blommar för fullt. Nästan fyra veckor för tidigt säger min granne. Gör inget. Det är härligt med tidig vår! :-)

Här är Sid som undersöker allt och inget. Han är superglad över att slippa alla vinterkläder. 

Och här är Leo som tigger lite hundgodis. Sedan ett par veckor har jag bytt ut hundgodiset mot ett hundfoder. Bättre näringsvärde, billigare och helt okej tycker båda hundarna. Lyckad kombo. :-)

Sällan jag själv är med på bild, men mitt promenadsällskap tog dessa bilder. Lite kul att få vara med själv också, även om jag inte är lika bildskön som mina hundar. 

Notera jackan på armen. Det var för varmt med jacka redan vid åttatiden på morgonen!

Hejdå!