Jaha, så har det då hänt - vi blev utelåsta! Vi har bara väntat på att det skulle kunna hända. Dörrarna går nämligen inte att öppna utifrån utan nyckel oavsett om dörren är låst eller ej. Jag såg framför mig att jag skulle stå där med posten i handen med dörren som blåst igen. Riktigt så blev det inte. Vi hade varit och handlat och ungarna var ute i trädgården och lekte. Glada i hågen kom vi hem och sa till ungarna att skynda sig, för vi tänkte åka iväg till golfaffären innan den stängde. Snabbt slängde sonen igen dörren och vips - där stog vi som dumma fån. Jag hade av någon outgrundlig anledning ett par extra nycklar i jackfickan, men lyckan blev kortvarig... Eftersom det satt nycklar på insidan i båda dörrarna gick det inte att låsa upp dörrarna ändå. Det var bara att ringa låssmeden och be om hjälp. Vi hade tur, för han kom på 30 minuter. Under tiden satte vi oss i i trädgårdsmöblerna och väntade ute i den ljumma vårkvällen. Maken och jag sippade på en tidigare inköpt trapistöl... När låssmeden kom var vi inne på 15 minuter.
- Men det var en fin vårkväll i alla fall!
- Och ölen var god...
- Och ungarna hjulade, stog på huvudet och gjorde konster medan vi väntade.
- Och vad är väl 80 Euro... (om man bortser från att jag hade tagit ut pengarna för att köpa nya skor)
Vardagliga tankar från en ännu mer desperat (fortfarande deltidsarbetande) hemmafru...
tisdag 31 mars 2009
Försäkringskass(an)
Nu blir jag gaaaaaalen! Jag och min man har fyllt i blanketter om vår försäkringskassatillhörighet sedan i september 2008. Fortfarande är allt inte på plats. Det är fler blanketter, det är fel blanketter, det är den ena handen som inte vet vad den andra gör. Nu har vi fått barnbidraget indraget fastän vi är berättigade till det (då vi kvarstår i det svenska socialförsäkringssystemet). De till och med skickade ett rekommenderat brev för att bevisa att vi verkligen har tagit del av deras beslut. Suck. När man ringer Försäkringskassan får man tala med personer som inte känner till det enskilda ärendet och du kan inte bli kopplad till en specifik person fastän du vet vem som handlägger ärendet. Nej, i stället ska de ha ditt telefonnummer så att de själva kan återkomma inom två dagar (!) för att svara på din fråga. Det är faktiskt inte riktigt klokt! Snacka om att dra ner på service och kvalitet. Det är rent löjeväckande hur man hanterar människor och olika uppdrag. Professionellt är det i alla fall inte ur ett individuellt perspektiv och då kan det väl knappast vara det ur ett organisatoriskt perspektiv heller?!
För övrigt skiner solen och våren är verkligen här! Jag följer med spänningen knopparnas utveckling i bokhäcken. Inga utslagna löv ännu, men stora feta knoppar. Har bjudit in en kanadensisk familj på middag under påsklovet. De blev jätteglada, så jag hoppas att det blir trevligt. Funderar på att bjuda på något riktigt svenskt. Wallenbergare kanske? Men vad är en riktigt svensk efterrätt? Kan inte komma på någon bra just nu.
Humöret på en skala 1 -10: 6,5
Vädret på en skala 1 - 10: 9
Inspirationen på en skala 1 - 10: 4
Nöjd med läget på en skala 1 - 10: 7
För övrigt skiner solen och våren är verkligen här! Jag följer med spänningen knopparnas utveckling i bokhäcken. Inga utslagna löv ännu, men stora feta knoppar. Har bjudit in en kanadensisk familj på middag under påsklovet. De blev jätteglada, så jag hoppas att det blir trevligt. Funderar på att bjuda på något riktigt svenskt. Wallenbergare kanske? Men vad är en riktigt svensk efterrätt? Kan inte komma på någon bra just nu.
Humöret på en skala 1 -10: 6,5
Vädret på en skala 1 - 10: 9
Inspirationen på en skala 1 - 10: 4
Nöjd med läget på en skala 1 - 10: 7
måndag 30 mars 2009
Jag målar vidare
Åhhhh så har jag haft lyckan att ytterligare en måndag få måla i Lenas ateljé! Det är veckans höjdpunkt tycker jag. Nästa gång vi ska måla blir inte förrän om tre veckor på grund av påsken. Det känns lite ledsamt, men det behöver ju inte hinda mig från att måla egentligen. Jag kan ju faktiskt måla hemma. Fast jag gillar att få feedback på det jag målar och i ateljen får jag intput för att utveckla mina bilder vidare. Dagens tavla var non-figurativ på morgonen och avslutades som någon form av porträtt. Ser du den glosögda människan? Tavlan är målad på svart bakgrund, vilket ger en helt annan typ av färgåtergivning. Jag gillar det och tänker försöka måla fler tavlor på svart bakgrund.
Idag måste jag:
Idag måste jag:
- Svara på en massa mail
- Tvätta
- Dammsuga
- Laga mat (blir någon form av kycklinggryta med cocosmjölk, nötter och paprika tror jag)
- Se till att ungarna gör sina läxor
Projekt som ännu inte är genomförda...
- Ommöblering. Jag vill flytta bokhyllorna i köket till matrummet och de vita Jonsa Bohlin-skåpen till köket.
- Gardinerna behöver fortfarande sys...
- Inköp av ny plastmatta till köket (Pappelinas)
Personer jag saknar just idag:
- Malin på gamla jobbet
- Syrrorna och brorsan
- Gamla jobbarkompisen Ulf
- Hilde & Gunnar
söndag 29 mars 2009
Knokke & Bruges
Igår var hela familjen på en bröllopsmottagning i Bruges. Avfärd skedde redan på förmiddagen och resan tog lite kortare tid än vi hade räknat med. Därför tog vi en avstickare till Knokke först. Knokke ligger ute vid den Belgiska kusten och är helt fantastiskt vackert. Samhället ligger längs med den bländvita sandstranden och trots att vi var där utanför säsongen kan jag bara föreställa mig hur det kommer att vara där i sommar! Vi såg massor med restauranger längs med vattnet och en jättelång strandpromenad längs havet. Knokke verkar vara för de som vill leva ut sitt jetsetliv. Varannan bil parkerad i Knokke var en lyxbil, typ Merserders, Lexus, Jaguar Masserati, Porsche (eller golfbil som de tydligen tar sig fram med året runt även på stadens gator). Även butikerna signalerade lyxliv med klädaffärer som till exempel Hugo Boss. I jämförelse förbleknar sommarBåstad till en liten wannabe-håla i landet som ingen känner till...
Även Bruges, som finns med på världsarvslistan, var en positiv bekantskap. Mycket av bebyggelsen är medeltida och staden är full med vackra kanaler. Även denna stad verkar vara högst välmående och shoppingutbudet är stort. För min egen del blev det en flaska chokladlikör och lite lokalt producerad choklad. Mums (tror jag, för jag har inte hunnit smaka ännu)!
Själva bröllopet var inte som i Sverige. Arbetskamrater och vänner var inbjudna till en mottagning efter själva vigselakten och vi fick betala lite pengar till brudparet (ca 30 Euro) som någon form av bidrag vilket kändes väldigt annorlunda. Vi blev bjudna på en massa champagne och gott tilltugg med seafood-tema. Det var ostron, små snittar, pastasallder, canapéer mm. Mycket gott och festligt. Lite jobbigt dock att inte känna någon (inklusive brudparet för min egen del) och att inte själv kunna prata holländska. Många försökte dock prata och underhålla oss på engelska, så det kändes inte som att vi var undanskuffade eller så. Efteråt var vi ett gäng från min mans jobb som åkte tillbaka in till centrum och åt middag på en restaurang. Det var jätte trevligt, men ungarna tyckte att det var lite drygt. De uppförde sig dock som små änglar, så det var jättekul att ha dem med!
Även Bruges, som finns med på världsarvslistan, var en positiv bekantskap. Mycket av bebyggelsen är medeltida och staden är full med vackra kanaler. Även denna stad verkar vara högst välmående och shoppingutbudet är stort. För min egen del blev det en flaska chokladlikör och lite lokalt producerad choklad. Mums (tror jag, för jag har inte hunnit smaka ännu)!
Själva bröllopet var inte som i Sverige. Arbetskamrater och vänner var inbjudna till en mottagning efter själva vigselakten och vi fick betala lite pengar till brudparet (ca 30 Euro) som någon form av bidrag vilket kändes väldigt annorlunda. Vi blev bjudna på en massa champagne och gott tilltugg med seafood-tema. Det var ostron, små snittar, pastasallder, canapéer mm. Mycket gott och festligt. Lite jobbigt dock att inte känna någon (inklusive brudparet för min egen del) och att inte själv kunna prata holländska. Många försökte dock prata och underhålla oss på engelska, så det kändes inte som att vi var undanskuffade eller så. Efteråt var vi ett gäng från min mans jobb som åkte tillbaka in till centrum och åt middag på en restaurang. Det var jätte trevligt, men ungarna tyckte att det var lite drygt. De uppförde sig dock som små änglar, så det var jättekul att ha dem med!
fredag 27 mars 2009
Nyklippt och färgad i håret
Idag har jag varit och klipp håret och bättrat på färgen. Har dragit mig för detta sedan vi kom hit i december, men nu var det verkligen dags! Vi ska på bröllop i Brugge i morgon och jag vill känna mig åtminstone lite fin i håret när kläderna stramar och jag rullar fram... Jag måste få säga det: Jag fick VÄRLDENS skönaste hårtvätt och massage av en glad och trevlig tjej! Det var en himmelsk upplevelse och jag har bestämt mig för att gå dit igen bara för att tvätta och föna håret, då det var helt fantastiskt. Klippningen var helt okej och färgen precis den jag beställde. Killen som klippte mig tyckte att håret skulle klippas upp och att mittbenan skulle bort, men det ville inte jag. Jag fick dispens till nästa gång sade han ;-) Betalade 10 Euro i dricks - fem till killen som klippte och färgade håret och fem till tjejen som tvättade håret. Ja, för man lämnar alltså dricks när man klipper håret i det här landet - men inte när man äter på restaurang.
Här kommer ett poem som min dotter har skrivit på skolan:
In the dark, dark night there was a dark, dark door.
And behind that dark, dark door there was a dark, dark closet.
And in the dark, dark closet there was a dark, dark shoe.
And in the dark, dark shoe there was a ... spider!
Och här är ett poem av min son:
Green is the summergrass
Green is the lime
Yellow is the sun
Yellow is the lemon
Black is the night when moon has gone
Orange is the fire, the busch is burning down.
Visst är deras poem bra?! Själv älskar jag dem.
Här kommer ett poem som min dotter har skrivit på skolan:
In the dark, dark night there was a dark, dark door.
And behind that dark, dark door there was a dark, dark closet.
And in the dark, dark closet there was a dark, dark shoe.
And in the dark, dark shoe there was a ... spider!
Och här är ett poem av min son:
Green is the summergrass
Green is the lime
Yellow is the sun
Yellow is the lemon
Black is the night when moon has gone
Orange is the fire, the busch is burning down.
Visst är deras poem bra?! Själv älskar jag dem.
onsdag 25 mars 2009
Bloedsinaasappelsap
Ungarna har varit lediga från skolan idag. Det märks att det börjar aklimatisera sig, både på aktiviteterna och humöret. Större delen av dagen har de varit sams och gjort grejer tillsammans. Det känns skönt.
Själv har jag jobbat hela dagen. Det tar lång tid när man ska få tag på folk ibland och det tar mycket tid att formulera allt man vill via mail. Men just idag har jag ändå kännt mig riktigt effektiv. Skönt att bli av med en del dåliga samveten. Jobbar på att hålla humöret uppe. Kan inte förstå varför jag inte kan njuta mer av nuet. Det är ändå bara det som gäller. Igår har redan passerat och i morgon vet jag bara något eller ingenting om. Jag borde nog börja meditera.
Alldeles nyss var jag och ungarna och handlade på Carrefour. Vi köpte på oss ett lager med deras blodapelsinjuice (Bloedsinaasappelsap) - den är helt sjukt god. Den har färgen som en tomatjuice (...) och är så där härligt syrlig och fräsch. Jag tror att den innehåller något beroendeframkallande. Kan det vara C-vitamin? ;-)
Maken ringde och berättade att han har åkt 5 km på 40 minuter på väg hem från jobbet. Bara 15 km kvar då...
Själv har jag jobbat hela dagen. Det tar lång tid när man ska få tag på folk ibland och det tar mycket tid att formulera allt man vill via mail. Men just idag har jag ändå kännt mig riktigt effektiv. Skönt att bli av med en del dåliga samveten. Jobbar på att hålla humöret uppe. Kan inte förstå varför jag inte kan njuta mer av nuet. Det är ändå bara det som gäller. Igår har redan passerat och i morgon vet jag bara något eller ingenting om. Jag borde nog börja meditera.
Alldeles nyss var jag och ungarna och handlade på Carrefour. Vi köpte på oss ett lager med deras blodapelsinjuice (Bloedsinaasappelsap) - den är helt sjukt god. Den har färgen som en tomatjuice (...) och är så där härligt syrlig och fräsch. Jag tror att den innehåller något beroendeframkallande. Kan det vara C-vitamin? ;-)
Maken ringde och berättade att han har åkt 5 km på 40 minuter på väg hem från jobbet. Bara 15 km kvar då...
tisdag 24 mars 2009
Några (mindre) katastrofer
Katastrof 1 (den näst värsta)
Hur lätt är det att jobba på distans när det belgiska nätet svajar värre än en vimpel i storm? OOOtroligt irriterande att vara så beroende av Internet att man nästan inte kan göra något alls. Idag hade jag tänkt arbeta med ett par webbsidor som jag är ombedd att granska och komma med synpunkter på- men det giiick ju inte!!! Frustration. Inte gick det att skicka mail eller ringa några samtal via Skype heller. Suck. Jag vill hem till Sverige och jobba på riktigt igen…
Katastrof 2 (den värsta)
Igår var jag och målade. Då fick jag reda på att Lena som har ateljén ska flytta hem till Sverige igen. Det känns så himla tråkigt, när jag hittat ett så fantastiskt roligt och lärorikt ställe att vara på! Miljön och människorna i ateljén ger mig näring varje vecka. Det känns som om min källa till utveckling och gemenskap bara försvinner framför ögonen på mig. Vi grät en skvätt och drack kaffe tillsammans en stund innan vi ovanligt koncentrerat kastade oss in i våra målningar. Jag målade färdigt två tavlor, men fick bara med mig en hem. Tavlan är 100 cm x 100 cm och jag känner mig väl inte så där riktigt nöjd med den. Men den kändes ändå färdig tyckte jag. Kanske får jag gå på den med mer färg en annan dag. För det är så jag lärt mig att de stora konstnärerna jobbar…
Katastrof 3 (en liten en – jag erkänner)
Vädret är uruselt. Regn, blåst och kyla. Inte bra för humöret - heller.
Katastrof 4 (ständigt återkommande...)
Jag tycker jag betalar räkningar och skickar in papper till massa svenska myndigheter och företag hela tiden – men det tycks bara bli mer och mer. Jag försöker verkligen hålla ordning, men idag känns det som att jag drunknar i massa eländiga blanketter och formulär. Tar det aldrig slut?
Katastrof 5 (som borde gå att arbeta bort för den språkbegåvade eller slåss emot som miljöaktivist)
Alla reklam- och informationsblad på franska. Fattar typ inte någonting. Information blir det först när någon kan ta emot den och förstår att göra något av den. Och så hugger man ner massa träd för att ge mig den här informationen på papper. Inte riktigt klokt alltså. Tänk om man ändå kunde undanbe sig den här typen av onödigheter.
Hur lätt är det att jobba på distans när det belgiska nätet svajar värre än en vimpel i storm? OOOtroligt irriterande att vara så beroende av Internet att man nästan inte kan göra något alls. Idag hade jag tänkt arbeta med ett par webbsidor som jag är ombedd att granska och komma med synpunkter på- men det giiick ju inte!!! Frustration. Inte gick det att skicka mail eller ringa några samtal via Skype heller. Suck. Jag vill hem till Sverige och jobba på riktigt igen…
Katastrof 2 (den värsta)
Igår var jag och målade. Då fick jag reda på att Lena som har ateljén ska flytta hem till Sverige igen. Det känns så himla tråkigt, när jag hittat ett så fantastiskt roligt och lärorikt ställe att vara på! Miljön och människorna i ateljén ger mig näring varje vecka. Det känns som om min källa till utveckling och gemenskap bara försvinner framför ögonen på mig. Vi grät en skvätt och drack kaffe tillsammans en stund innan vi ovanligt koncentrerat kastade oss in i våra målningar. Jag målade färdigt två tavlor, men fick bara med mig en hem. Tavlan är 100 cm x 100 cm och jag känner mig väl inte så där riktigt nöjd med den. Men den kändes ändå färdig tyckte jag. Kanske får jag gå på den med mer färg en annan dag. För det är så jag lärt mig att de stora konstnärerna jobbar…
Katastrof 3 (en liten en – jag erkänner)
Vädret är uruselt. Regn, blåst och kyla. Inte bra för humöret - heller.
Katastrof 4 (ständigt återkommande...)
Jag tycker jag betalar räkningar och skickar in papper till massa svenska myndigheter och företag hela tiden – men det tycks bara bli mer och mer. Jag försöker verkligen hålla ordning, men idag känns det som att jag drunknar i massa eländiga blanketter och formulär. Tar det aldrig slut?
Katastrof 5 (som borde gå att arbeta bort för den språkbegåvade eller slåss emot som miljöaktivist)
Alla reklam- och informationsblad på franska. Fattar typ inte någonting. Information blir det först när någon kan ta emot den och förstår att göra något av den. Och så hugger man ner massa träd för att ge mig den här informationen på papper. Inte riktigt klokt alltså. Tänk om man ändå kunde undanbe sig den här typen av onödigheter.
torsdag 19 mars 2009
Blä
Idag är en sådan där deppig dag, fastän det inte borde vara det. Jag känner mig så ensam och övergiven - fastän jag inte är det! Har ingen lust att varken ta hand om tvätt, matlagning eller städning. Låg och tänkte ut världens fränaste tavelmotiv i natt och bestämde mig för att måla utifrån min vision. Blev fullständig katastrof. Fick måla över allt ihop och börjar väl om en annan dag - utan visioner...
Dagens "jag saknar-lista":
Dagens "jag saknar-lista":
- Mamma, pappa och mina syskon
- Mina gamla och nya kollegor på högskolan
- Marabou Helnöt
- Salladerna på Coffeehouse by George
- Min gamla granne Marie i Västerås
- VLT (Västmanlands Läns Tidning)
- Svenska tv-kanaler. Hittade lite amerikanska långfilmer och blev jätteglad - tills jag upptäckte att de rackarna hade dubbat alltihop till... franska. Suck.
- Sist men inte minst - min man som är i Holland
Gårdagens bästa investering:
- En Skype-telefon - funkar hur bra som helst!
Saker jag borde göra:
- Motionera
- Klippa mig
- Sy gardiner
Saker som gör mig glad:
- Sonen som verkar vara på bättringsvägen
- Dottern som kom hem och berättade hur fantastisk en engelsk poet hade varit att lyssna på i skolan
- Vädret
- Ett returmail från en kollega som konstaterade att mitt tidigare mailsvar hade resulterat i positiva förändringar
onsdag 18 mars 2009
Väder, väder, väder
Jag ser att jag allt som oftast kommenterar vädret, men jag kan inte låta bli idag heller. Det är 18 grader varmt idag! Som en varm och skön majdag hemma i Sverige. Fast allt har inte slagit ut ännu förstås. Påskliljorna har dock vecklat ut sig under dagen och knopparna i bokhäcken börjar så smått bli gröna. Undrar hur lång tid det tar innan de slår ut?
Sonen är sjuk i någon form av influensa, så han orkar inte göra så mycket. Jag lyckades dock lura ut honom en stund i solskenet och jag tror att det gjorde honom gott.
Nätet har varit nere hela dagen och man känner sig så handikappad. Som modern människa blir man totalt handlingsförlamad när man inte kommer åt internet. Här i Belgien är det lite si och så med nätet. Ibland funkar det, ibland inte... Och är det inte nätet som tjorvar är det routern eller modemet. Verkar som att routern/modemet liksom låser sig ibland, trots att nätet ibland börjat funka igen. Ibland går det att bara återställa allt ihop, men ibland funkar inte det heller. Jag fattar inte hur det hänger ihop riktigt.
Idag har jag pratat med min mormor på telefon. Jag blir så himla glad när jag hör hennes röst. Min mormor är speciell. Hon bakar de godaste bullarna och är hur cool som helst. Kommer ihåg när vi gjorde trasdockor av hennes mattrasor och målade ansiktena med hjälp av pennor och mormors läppstift. En annan gång hjäpte hon mig att sy världens finaste volangkjol. En sådan där vit med färgade kantband som var modern i början på 80-talet... Längtar extra mycket efter mormor och morfar nu när jag inte bor i Sverige. Fast egentligen är inte avståndet så mycket längre än vad det var tidigare. Logiken brister ibland.
Sonen är sjuk i någon form av influensa, så han orkar inte göra så mycket. Jag lyckades dock lura ut honom en stund i solskenet och jag tror att det gjorde honom gott.
Nätet har varit nere hela dagen och man känner sig så handikappad. Som modern människa blir man totalt handlingsförlamad när man inte kommer åt internet. Här i Belgien är det lite si och så med nätet. Ibland funkar det, ibland inte... Och är det inte nätet som tjorvar är det routern eller modemet. Verkar som att routern/modemet liksom låser sig ibland, trots att nätet ibland börjat funka igen. Ibland går det att bara återställa allt ihop, men ibland funkar inte det heller. Jag fattar inte hur det hänger ihop riktigt.
Idag har jag pratat med min mormor på telefon. Jag blir så himla glad när jag hör hennes röst. Min mormor är speciell. Hon bakar de godaste bullarna och är hur cool som helst. Kommer ihåg när vi gjorde trasdockor av hennes mattrasor och målade ansiktena med hjälp av pennor och mormors läppstift. En annan gång hjäpte hon mig att sy världens finaste volangkjol. En sådan där vit med färgade kantband som var modern i början på 80-talet... Längtar extra mycket efter mormor och morfar nu när jag inte bor i Sverige. Fast egentligen är inte avståndet så mycket längre än vad det var tidigare. Logiken brister ibland.
tisdag 17 mars 2009
Nytt bord
I slutet av januari beställde vi ett nytt matbord och stolar på Vastiau Godeau, ett belgiskt möbelvaruhus. Leveranstiden sattes till tre månader och många har varnat oss för att den typen av tidsangivelser sällan gäller. Med andra ord hade jag mentalt försökt förbereda mig på en leverans i slutet av maj, eller kanske till och med i juni. "Bordstandarden" har varit väldigt dålig sedan vi flyttade hit och vi har suttit på gamla plastfällstolar från IKEA. Gissa hur stor entusiasmen var över den befarat långa leveranstiden. Döm om min förvåning då de ringde här om dagen och ville leverera möblerna! De kom idag på förmiddagen. Två fransoser bar in stolarna och skruvade ihop bordet. Jag är väl så van vid IKEA-möbler att jag blev alldeles förstummad av servicen. Sedan var det dags att betala. Jag hade glömt att sätta över sparpengarna på betalkontot och följdaktligen larmade den bärbara kortapparaten så att jag blev alldeles högröd i ansiktet. Skit också! Hysteriskt försökte jag på engelska förklara varför jag inte hade pengar på kontot. Funkade inte något vidare med tanke på att de bara talade franska... Fort fram med datorn och koddosor för att föra över pengar via nätet. Tji fick jag. I Belgien tar det minst EN bankdag att föra över pengar även mellan egna konton på en och samma bank. Paniiiik. Fick knycka pengar från sparkontot i Sverige i stället, med urkass växelkurs. Det tänker jag glömma att berätta för min man... Nu står i alla fall bordet i köket och jag känner mig jättenöjd och glad. Möblerna är tillverkade i Belgien och har en typiskt belgisk touch. Känns lite spännande som komplement till vårt annars så typiskt svenska möblemang. Det blev verkligen precis så fint och bra som jag hade hoppats på. Här har jag dukat upp för en första fika och ikväll blir det invigningsmiddag tillsammans med svärföräldrarna!
Kanske att jag kan bli lite extra sugen på att sy gardinerna av det gardintyg som jag köpte här om veckan? Hoppas på det, för det skulle bli fint med nya gardiner. Helt säkert kommer jag i alla fall att spika upp någon tavla på den alldeles vita och kala väggen bakom. Till min mans förtret - då det kommer att kosta oss pengar för varje rackarns spikhål vi gör i väggarna den dagen vi flyttar. Men vad sjutton - väggen kan ju inte bara vara vit och kal. Eller hur? :-)
måndag 16 mars 2009
Målarmåndag
Idag har jag varit och målat igen. Det är lika kul varje gång och det är så inspirerande att få se vad alla andra målar och skapar hela tiden. Det blev ingen färdig målning idag, men jag har köpt lite nya roliga färger och har tagit med kartong hem att måla på. Funderar på att såga ner kartongen till mindre bitar, så att jag kan måla mer lätthanterliga målningar... Stora tavlor fyller upp väggarna alldeles för snabbt :-)
Solen värmer ordentligt idag och påskliljorna är på väg att slå ut. Igår såg de ut som på bilden ovan. Vi har hållit utkik efter KAJ, som vi redan döpt om till JACK (efter Jackdaw som betyder kaja på engelska), men han har inte dykt upp. Svärföräldarna ser vi dock fortfarande röken av! De har fått en dag själva under tiden jag var och målade. De har gjort Waterloo under dagen och hittade samma restaurang som jag och min man tidigare varit på. Festligt.
söndag 15 mars 2009
Svärföräldrar och en kaja på besök
Jag har mina svärfäräldrar på besök sedan i torsdags. Det är roligt med besök för då måste man anstränga sig lite extra. I torsdagskväll var vi på vernisage på Scandinavian School of Brussels. Det var två belgiska konstnärinnor som ställde ut. Jättefina tavlor hade de målat, men inte något som sa klick direkt. I fredags var vi på dotterns redovisning om antikens Rom. Igår var vi i Nivelles på marknad och sedan tog vi en öl/cola på familjens nya hemmagolfklubb Pierpont. I morse var vi på loppmarknad utanför Carrefour och det är en lika häftig upplevelse varje gång. Här hittar man allt från Jesusfigurer, barnvagnar, designhandväskor till stolar, skåp och utemöbler. Allt i en salig blandning på både pris, kvalitet och kvantitet.
Häftigaste upplevelsen hände dock i eftermiddag. En (kontinental) kaja kom och knackade på köksfönstret! Jag stog och pratade med honom (?) genom fönstret ett tag och frågade om han ville ha lite bröd. Inte för att jag väntade mig något svar direkt, men när jag viftade med brödskivan genom fönstret flög den bort till altandörren... Okej tänkte jag. Han verkar ju veta vad han vill. Först matade jag honom ur handen, sedan flög han upp och satte sig på min axel. Vi matade honom med bröd och lite vatten och han var hur nöjd som helst. KAJ (vi har beslutat oss för att kalla honom/henne för det) stannade säkert i en halvtimme innan han flög sin väg och nu hoppas vi att han kommer på fler besök!
tisdag 10 mars 2009
Mina tavlor
Det hade snöat under natten till måndagen och vi vaknade till ett vitt Waterloo - i mars! Det är ju inte klokt, med tanke på att det under två veckor varit 10-12 grader vid flera tillfällen, sol och blå himmel därtill. Men man ska väl inte bli alldeles för bortskämd förstår jag. Lite "svenskt väder" skadar inte som påminnelse. Snön töade i alla fall bort under gårdagen och idag regnar och blåser det i stället. Måndagen tillbringade jag hos Lena Hildeman, en svensk konstnär i Braine l’Alleud. Det är femte måndagen jag är där och målar egna tavlor. Tre stycken har det blivit hittills. Det är så fantastiskt roligt att måla! Jag blir lycklig i hela kroppen. Till och mina ungar hejar på mig och önskar mig lycka till med målandet varje måndag. Det syns tydligen på deras mamma att hon mår toppen under och efter sina "målarmåndagar". Den första tavlan jobbade jag med i tre måndagar innan den blev färdig. Jag gillar den faktiskt, men det är väl den tavlan som inte så många fastnat för. Åtminstone inte min son, som tyckte att den var kladdig...
Den här andra tavlan har jag fått jättemycket positiv feedback på. Det är roligt och jag vet att jag kände mig riktigt glad när jag målade den. Den började som en helrosa 80-talsskapelse och slutade med glada blommor. Känns befriande att få måla med rosa och en massa andra "förfärliga" färger. Jag målar på 3-skikts wellpapp (inspirerad och tipsad av Lena). Detta ger möjlighet att ta hål på ytskiktet och skapa mer tredimensionella bilder. Man kan repa, skära, riva, bearbeta med slipmaskin mm. Dessutom har jag använt mig av modellpasta som bygger upp färgen i lite tjockare lager.
Den tredje gröna tavlan målade jag färdig igår. Mina ungar och min man tycker att den är den bästa. Själv är jag inte lika förtjust. Kanske för att hela tavlan liksom blev för grön ;-) Men den har en hel del detaljer och den är åtminstone roligare att titta på i verkligheten än här. Alla tavlor har måtten 100 x 150 cm, så de är stooora. Det är jättekul att måla så stort, men det är dyrt med färg. He, he. Det kostar att ligga på topp...
Om du klickar på bilderna kan du ta en lite närmare titt.
Den här andra tavlan har jag fått jättemycket positiv feedback på. Det är roligt och jag vet att jag kände mig riktigt glad när jag målade den. Den började som en helrosa 80-talsskapelse och slutade med glada blommor. Känns befriande att få måla med rosa och en massa andra "förfärliga" färger. Jag målar på 3-skikts wellpapp (inspirerad och tipsad av Lena). Detta ger möjlighet att ta hål på ytskiktet och skapa mer tredimensionella bilder. Man kan repa, skära, riva, bearbeta med slipmaskin mm. Dessutom har jag använt mig av modellpasta som bygger upp färgen i lite tjockare lager.
Den tredje gröna tavlan målade jag färdig igår. Mina ungar och min man tycker att den är den bästa. Själv är jag inte lika förtjust. Kanske för att hela tavlan liksom blev för grön ;-) Men den har en hel del detaljer och den är åtminstone roligare att titta på i verkligheten än här. Alla tavlor har måtten 100 x 150 cm, så de är stooora. Det är jättekul att måla så stort, men det är dyrt med färg. He, he. Det kostar att ligga på topp...
Om du klickar på bilderna kan du ta en lite närmare titt.
söndag 8 mars 2009
Nu har jag landat...
Mars och våren är här! Hemma i Sverige har de snö på många ställen. Med det i åtanke kanske detta ställe ändå inte är så tokigt? Idag ösregnade det visserligen på förmiddagen, men nu lyser solen, det är klarblå himmel och temperaturen ligger på 11 grader. Det är fantastiskt vad glad man kan bli av så fundamentala saker som väder.
Jag mötte en svenska i affären i fredags. Hon sa: - Ja, nu är det väl snart dags att besöka källaren... Alltså, bli lite deppig och nere efter att ha flyttat hit. Hon vet inte hur rätt hon hade. På sistone har jag varit lite upp och ner i humöret. Eller egentligen kanske mer att jag grottat ner mig i mer existenciella frågor. Varför är vi här? Vad gör jag som medföljande fru? Är det värt alla uppoffringar? Är det verkligen bra för ungarna? Vad tycker jag själv egentligen? Vad har jag för värderingar? Vad är värt något? Alla dessa frågor resulterade i att jag läst boken "Den sista föreläsningen" av Randy Pausch. Boken kom ut förra året och handlar om hur universitetsprofessorn gör upp med livet efter att han fått veta att han är döende i cancer. En mycket läsvärd bok som fick mig att genast försöka se lite ljusare på tillvaron. Livet är det som pågår här och nu! Alldeles för ofta glömmer man bort det! Skäms på mig.
Jag mötte en svenska i affären i fredags. Hon sa: - Ja, nu är det väl snart dags att besöka källaren... Alltså, bli lite deppig och nere efter att ha flyttat hit. Hon vet inte hur rätt hon hade. På sistone har jag varit lite upp och ner i humöret. Eller egentligen kanske mer att jag grottat ner mig i mer existenciella frågor. Varför är vi här? Vad gör jag som medföljande fru? Är det värt alla uppoffringar? Är det verkligen bra för ungarna? Vad tycker jag själv egentligen? Vad har jag för värderingar? Vad är värt något? Alla dessa frågor resulterade i att jag läst boken "Den sista föreläsningen" av Randy Pausch. Boken kom ut förra året och handlar om hur universitetsprofessorn gör upp med livet efter att han fått veta att han är döende i cancer. En mycket läsvärd bok som fick mig att genast försöka se lite ljusare på tillvaron. Livet är det som pågår här och nu! Alldeles för ofta glömmer man bort det! Skäms på mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)