Världens största flygplan

Här är planet vi flög till Singapore med. Det är en Airbus A380 med två hela våningar. På hemvägen kom en flygvärdinna och hämtade upp dottern strax före landning. Hon sa att piloten ville prata med henne. Konstigt tyckte vi. Det visade sig att piloten var pappa till en av dotterns klasskompisar och att klasskompisen också var med på samma flygplan. Så strax för landning gjorde dottern ett privat besök i cockpit på världens största flygplan. Snacka om att hon var begeistrad efteråt. Och vi avundsjuka...

Ursäkta bloggtystnaden!

Vi har varit i Singapore i två veckor och jag har inte kunnat blogga därifrån. Varför? Jo, för att blogger trodde att jag var en INKRÄKTARE från Asien... Hur jag än försökte kom jag inte in på min egen blogg. Tillslut frågade de mig om jag kunde svara på lite frågor om mitt google-konto. Jag svarade tydligen inte rätt på en endag fråga, för den nekade kategoriskt mig tillträde. Men för bara två timmar sedan landade vi i Frankfurt och alla väskor är uppackade allaredan. Jag återkommer med en liten resumé från vår resa senare idag. Snart åker vi och hämtar hundarna från pensionatet. Egentligen skulle vi hämta upp dem först ikväll, men ingen i familjen vill vänta så länge. Vi längtar efter de små odjuren. :-)

Bästa julklappen

Den här ikonen har jag målat till mina amerikanska vänner i Singapore. Jag hittade den trären på en loppis i Tongeren i Belgien. Nu har jag satt min egen prägel på den och jag känner mig riktigt nöjd. Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska ge i present, men den här kan de i alla fall inte köpa själva. :-) 

Hos frissan

Man måste ju vara fin när man åker till Singapore! Fast snyggare än så här är förstås svårt att bli...  Sitter just nu och förlustar mig med Glühwein. Sådant kan man göra hos frissan utomlands. På sommaren serveras sekt. Himla bra när man tänker efter. Det skadar inte att vara lite på lyset när man ska fixa håret. ;-)

ÄNTLIGEN!

Mina två små söta vovvar ligger frivilligt bredvid varandra. :-) Det har de inte gjort på hela hösten. Leo har visat sig vara en riktig alfahane och Sid är i detta fall en kastrerad vekling... Men nu har de på något vis snackat ihop sig. Känns bra med tanke på att de ska lämnas in på hundpensionatet imorgon. Det kan vara skönt för dem att känna stöd i varandra. 

Tekoppen har kommit!

Igår kväll kom så äntligen min efterlängtade tekopp från Oumberlige Peter. Ni som följt min och Peters bloggar vet ju att vi haft ett tekoppsutbyte på gång under en längre tid... Kanske finns det de som tvivlat på att Peters kopp någonsin skulle landa hemma hos mig - men det har inte jag! Jag har hela tiden vetat att förr eller senare kommer det en kopp. Och det gjorde det! Senare. ;-)

Lånad bild, då min kamera tyvärr strejkar!

Och vilken kopp sedan. Kopp med fat vill jag förtydliga. Nu för tiden är det ofta mugg som gäller, så rationell som den moderna människan blivit. Men denna kopp har även fat och det förstärker den lite gammeldags, hemtrevliga känslan. Dessutom gör det inget om man spiller lite, vilket jag gör ganska ofta. Min vana trogen häller jag mjölk i teet tills det bara är ytspänningen som håller vätskan kvar i koppen. Ganska dum vana när man tänker efter, med mycket spill. Men jag kommer nog inte att ändra mig så ett fat kommer därför mer än väl till pass.

Koppen heter "At Sea" och kommer från By Muttis kollektion Tro, Hopp och Kärlek. Den är handgjord i vitt porslin med blått mönster liknande tatueringar. Designen står Eva Gernandt för och hennes motiv handlar om frihet, kärlek och hemlängtan. Så träffande och så förträffligt min kära bloggvän Oumberlige Peter alias Ulv Röde! Hemlängtan har jag och tatueringar gillar jag. Tyvärr har jag inte någon tatuering, inte ens på ett hemligt ställe. Men jag har varit sugen på det länge. Redan i mitten av 80-talet önskade jag mig en svala på rumpan. Då var det helt ute med tatueringar och pappa hotade med att slänga ut mig om jag kom hem med en tatuering. Just då trodde jag nog på hoten. Idag vet jag bättre. Min pappa hade älskat mig mist lika mycket med en tatuering. Så det så. 

Nu - dags för en kopp te! :-))

Hitta hundvakt!

Hittade en länk idag, som var till en hemsida där man kan registrera sig för att vara och hitta hundvakt.

Sveriges onlineportal för Hundvakter

Säkert, snabbt och av hög kvalité




Så himla smart! Tyvärr bor jag ju inte i Sverige just nu, men när jag gör det ska jag anmäla mig direkt. :-)

Jag - en erfaren resenär

På väg till Göteborg igen. När jag ringde efter taxi kunde de mitt namn och adress. Själv checkar jag in elektroniskt och glider världsvant genom security utan ett endaste pip. Jag imponerar på mig själv. Nu ska jag andas lugnt och djupt. Snart dags för boarding. :-)

Spinelnät

Vad betyder nu detta? Hur kan en spindel spinna nät på min bil? Antagligen för att jag kör så långsamt... Men vackert är det med frosten.

Nej - jag lägger inte av!

Ännu så länge blir ni inte av med mig! :-) Jag älskar själv att följa alla bloggar, vilket för mig personligen ger mycket mer än Facebook. Tycker mig ha massor med bloggvänner som jag känner ganska väl vi det här laget och det är ju fantastiskt att ni faktiskt även "finns på riktigt" där ute i den vanliga världen. :-)

Bloggdöden sprider sig?!

Jag fattar inte vad som håller på att hända. Det är en hel bunt med bloggare som beslutat sig för att lägga av eller åtminstone ta uppehåll de senaste veckorna. Olga da Polga, Osloskånskan, Fru Venus... och andra bloggar har "självdött" utan ett endaste litet avsked. :-( Jag har följt alla dessa bloggar i 3-5 år och det känns fruktansvärt när folk bara över ger en så där. Jag har själv bloggat i snart fem år och det känns trögt just nu, det måste jag medge. Från början var det här en blogg där jag försökte sortera mina nya intryck som utlandssvensk, sedan blev det en dagbok som mormor kunde följa och senaste året har det varit en ganska utpräglad svenssonhundblogg. Just nu famlar jag. Kameran tar inte några bra bilder och hundarna är inte alls så vältränade och duktiga som mina bloggföljares... Klart man tappar sugen. Hundarna är inte ens helt rumsrena och jag börjar faktiskt bli desperat! Fast egentligen vill jag nog fortsätta skriva. Men om vad? Mitt liv är ju som de flesta andras och inte har jag några spännande eller radikala åsikter att dela med mig av heller. Är det så mina bloggvänner också har känt?

Juldekorationer - redan

Ja dekorationerna är redan uppe i Neuenhain. Och själv ska jag precis flyga till Göteborg.

Naturupplevelse utöver det vanliga

I två dagar har tusen och åter tusen tranor flugit över vårt hus mot varmare breddgrader. Jag har nog aldrig varit med om en sådana fantastisk naturupplevelse. Tänk er hundratals sträck som följer på varandra - timme efter timme.  Bara ljudet från alla fåglarna är superhäftigt. Synd att jag inte kom på att filma dem. Men upplevelsen live slår ändå allt!!!

Tacka vet jag tyska påslakan

En trevlig sak med Tyskland är alla deras fina lakan av hög kvalitet och deras stora (80 x 80 cm i stället för 60 x 40 cm) sköna dunkuddar och duntäcken. En annan fördel är att alla påslakan och örngott är försedda med blixtlås. Det betyder att inget täcke kan hänga ut och allt ser så mycket finare ut. Jag köpte nya lakan och kuddar här om veckan och maken var överlycklig. :-) Det var jag själv också, eftersom jag lyckades köpa dunkuddar för halva priset och nya påslakan för 30 % av ordinarie pris.

På Karstadts hemsida hittade jag detta gulliga påslakan. Tänk att få ha en hund (finns även med katt) i sängen... Vilken lycka! 

Nu är jag supersugen på flera nya lakan. När till och med min man klagar på att vi har gamla lakan, då är det illa...

PS. Fast tyskarnas underlakan suger. De är oftast av jerseytyg och av drapå-lakan-typ och jag vill helst ha bomullssatin. DS

Vacker morgon och olydiga hundar

Frankfurt 13 november 2013 kl 08.10

I morse var det en helt fantastisk vy över Frankfurt. De högsta skyskraporna ser ut att ha tappat sina toppar som flyter omkring uppe bland molnen. Sid har varit på ett riktigt skälligt humör de senaste morgnarna och Leo tänjer på avstånden. Jag håller på att tappa greppet känns det som. Kanske är det för att jag under hösten haft så trevligt promenadsällskap av en amerikanska varje morgon? Jag fokuserar antagligen inte lika mycket på hundarna och är inte lika alert. Men jag vill inte avstå från varken det ena eller det andra. Två omogna hundkillar på 7,5 månader och 1,5 år är tydligen mer än jag klarar av. Det är supersvårt att korrigera två hundar för två olika saker samtidigt. Jag saknar en träningskompis. Jag är avundsjuk på alla hundbloggare som tycks ha både stöd och hjälp från olika träningskompisar, kurser och klubbar. Jag tränar en gång i veckan med båda mina hundar och säkert är det bättre än inget. Men just nu suger det med lydnaden. Jag vill så gärna låta hundarna springa fritt på fälten, men Sid har Napoleonkomplex och Leo är otroligt testosteronstinn just nu. Ofta (men inte alltid) mopsar sig båda när vi möter andra hundar. Blä.

Ständig följeslagare

Ja, det är vad jag har nu för tiden. Leo vill gärna ligga nära, nära mig hela tiden. På golvet lägger han sig på en av mina fötter. I soffan lägger han hela ryggen mot mitt lår. På så sätt har han total koll på var jag är. Från att ha varit lite skeptisk till mys och kel till att vid 7, 5 månaders ålder vara kelandets mästare! Jag tror vi liksom kelar in våra hundar på något vis.

Xoloitzcuintli

Här kommer ett litet filmklipp om mexikanska nakenhundar. Inte så innehållsrik som man kanske skulle kunna ha hoppats på. Det finns verkligen inte mycket information om rasen och överaltt hittar du ungefär samma beskrivning. Typ copy and paste. Det enda jag själv reagerade på är att en person nämner pigmentförändringar eftersom Sid precis råkat ut för det!

Mina fina barn!

Här är båda mina barn tidigt i morse. De väntar på skolbussen och klockan är strax före åtta. Sonen är iklädd kostym, då han ska åka på ISST (International Schools Sports Tournament - typ). Jo så ska det tydligen vara. Obligatorisk klädsel - kostym. Jag fattar ingenting, men det kanske inte är meningen... De åker buss till Haag och ska stanna där fyra dagar för att spela en fotbollsturnering.

 

Dottern har varit hemma från skolan i två dagar och detta är första dagen denna vecka hon går iväg. Under förra veckan fick hon hemska ansiktsutslag och det var mycket gråt och tandagnisslan här hemma. Kompisarna var inte direkt snälla med sina kommentarer. Suck. Idag ser det dock MYCKET bättre ut med hjälp av vila och antibiotikasalva. Phu. Det har varit en pärs. Imorgon är det hennes tur att åka på ISST för att springa terränglöpning. Samma tävling, men på annan ort. Dottern ska till Paris men behöver bara vara borta två (i jämförelse med brorsans fyra) dagar. Det ska bli spännande att få ta del av deras äventyr när de kommer hem i helgen. :-)

En god cappuccino

... på det lokala eis caféet. Man blir glad!

Kvällshopping

Maken och jag är ensamma ikväll. Vi har därför unnat oss en liten shoppingrunda på egen hand. Jag har precis fyndat jättefina lakan till 70 % rea. :-) Dottern är på party där de "bara" bjuder på öl och sekt,  INTE sprit... Sonen är på bio inne i Frankfurt.

Städat kylskåpet!

Ni får en efterbild och ingen före... Tog en stund att avfrosta och skura ur, men nu är det kul att öppna dörren igen. :-)

Fina bilder på mina hundar

Sid och Leo undersöker ny promenadväg.

Det finns så himla mycket spännande att titta på.

Leo tittar under lugg.

Jag gosar med bästaste "Sidden".

Visst är han söt?!

Avancerad frukost

Något måste man  ju äta innan man sätter dig på flyget.  :-)

På väg till Umeå

Ja, så var man på väg igen då... Idag åker jag till Umeå för att delta i en utvärdering av deras pedagogiska karriärväg. Det ska bli spännande. Svårt att tro att flygrädda jag skulle ut och åka så här mycket. En del säger att man vänjer sig, men det verkar jag inte göra. Som modern människa måste man dock ibland finna sig i spelets regler. God morgon på er alla!

En bok!

Det låg ett bokpaket på bordet när jag kom hem från Sverige sent igår kväll. :-) En bloggvän ansåg att jag bara måste läsa boken "Arma Belgien" av Charles Baudelaire, eftersom jag bott där tidigare. Vilken kul uppmaning! Jag hade nog inte kommit på det själv, så det är liksom ännu roligare då. Tusen,  tusen tack för boken, men kanske ännu mer för den genomförda omtanken!

Ensam på restaurang + Kattnyheter

Sitter och käkar räksmörgås alldeles ensam på en restaurang i Göteborg. I morgon ska jag vara keynote speaker på en konferens på Göteborgs universitet. Det ska bli kul.

 

Katten har hittat tillbaka till sin matte idag. Ägaren hade letat efter katten ett par dagar och var överlycklig när hon fick tillbaka sin "Lena". :-) Jag hade lämnat mina telefonnummer till veterinären, satt upp lappar och pratat med alla jag mötte igår kväll. Idag var jag på väg att anmäla hittekatten till "Ordnungsamt" i Bad Soden (vilket man är tvungen att göra). Precis när jag satt och skrev de sista formuleringarna i mailet ringde telefonen och matte gav sig tillkänna. Nu är vi alla glada att katten fick komma hem till sin matte igen. Tyvärr är jag i Sverige just nu, så det var ungarna som fick lämna över katten. Jag hade gärna velat säga till ägaren, en tjej i 20-års åldern, att det vore lämpligt att både sätta på ett halsband och att märka katten. Men kanske kommer hon på det alldeles själv efter denna incident? Hon fick med sig både katt, kattmaten och kattsanden vi hade köpt. Jag hoppas hon tackade ungarna ordentligt.

Hittekatt

Idag har jag plockat med mig en hittekatt hem från fälten. Den har gått runt och jamat på samma ställe i flera dagar och har saknat halsband. Huruvida det är en hemlös katt eller inte är svårt att säga. Den är i alla fall van vid människor och inte särskilt skygg. Men varför befinner den sig ganska så långt bort från bebyggelse och jamandes flera dagar i rad? Kanske blir den utsläppt tidigt varje morgon? Men varför märker man inte sin katt i så fall? Efter ett besök hos veterinären kunde vi konstatera att den varken är chippad eller tatuerad. Men det kanske man inte kostar på en katt?

Det är en liten kelig hona på ca 12 veckor vi hittat. Visst är hon söt?!

Nu hoppas jag att ägaren hör av sig snabbt. Sonen hoppas att ingen hör av sig alls, för han vill behålla katten och dottern vill ge bort den till en kattrånande kompis... Själv hade jag också gärna haft katt, men jag antar att det räcker med två hundar. ;-)

Trots att bilden är suddig kan jag inte låta bli att ta med den. Den är bara häftig på något vis. :-)

Dagsverk

Idag blev jag inspirerad av Elle i Inredning-utredning-bloggen. Hon hade gjort så fint runt sitt hus, så jag var tvungen att arbeta lite i trädgården jag med. :-) Nu har jag flyttat på felplanterade blomplantor, kapat ner daggkåporna genom rotdelning, rensat ogräs och hållit på. Leo var jättekul för han gjorde mig sällskap nästan hela tiden, trots att dörren in var öppen hela tiden. Ibland gick han in en liten stund man kom snabbt ut igen. Leo hjälpte till att gräva (suck) och plocka ogräs. Däremellan undersökte han noggrant varenda kvadratmillimeter av trädgården som bara är typ 150 kvm stor. Jag är helt förundrad över hur han kunde hålla sig sysselsatt nästan två timmar på den lilla ytan. Då och då tittade Sid ut och så busade de en liten stund. När jag kom in igen, supernöjd med mitt trädgårdsarbete, hade jag jordiga hundfotspår över hela nedervåningen... Den innebar att min inspiration även blev tvungen att räcka till dammsugning och våttorking av alla golv. Och tänka sig, det gjorde den faktiskt! :-)

Nu sitter jag i soffan, med båda tonåringarna bredvid mig. Jag skriver på min blogg och de skriver på sina svenskuppsatser. Leo och Sid har däckat i varsin fåtölj. Jag är nöjd!

Det ÄR höst

Kanske ingen nyhet i sig, mer ett konstaterande. När jag tömde mitt kameraminne hittade jag dessa bilder och kunde just bara konstatera att detta är riktiga höstbilder.

 

 

 

 

I många avseenden är hösten nästan den mest färgrika årstiden. Och jag är en höstmänniska som älskar denna årstid. Idag var det fortfarande 12-14 grader varmt under vår tidiga morgonpromenad. I morgon ska det bli kallare och till helgen har de tydligen lovat snö uppe i bergen. Det känns trist. Väldigt trist.

Nu för tiden

.. är det inte ofta jag får med mig sonen på hundpromenader. Tyvärr. Men det är desto trevligare när det verkligen händer.

Här hänger Sid på!

Leo hinner ifatt och bjuder in till lek.

Jag önskar att jag får fler vardagstillfällen att småprata med min son. Det kommer ofta så mycket emellan. Fotboll, kompisar, tv-spel, facebook... På våra hundpromenader finns inte dessa störande element med och jag bara njuter av närvaron och våra personliga samtal. :-)

Om man inte hittar till festen

... är det bara att följa skyltarna!

Dags för lite kläder

Nu börjar det bli så kallt att hundarna behöver kläder på sig vissa promenader. Sid är inte helt nöjd med att behöva kläder, fastän han är en fryslort.

 Leo klagade svårt i början, men har blivit riktigt duktig när man klä på honom. Han verkar hittills helt obesvärad av kläderna, men vi har inte provat overall ännu.

Så här ser han förresten ut nu, Leo, sex månader gammal, ca 33-35 cm hög (helt omöjlig att få att stå still) och 6,1 kg tung. Visserligen lite smutsig om benen, ovårdad i pälsen och redan för stor för att vara rastypisk :-(, men en glad och nöjd hund. :-) 

Borta är den knubbiga valpen och en del av valppälsen. Här är han inte trimmad på över två veckor, så inte är han särskilt hårig heller (syns mest på bröstet och ryggen). Sörjer den yviga valpmanen lite. Den har tunnats ut betydligt och verkar inte växa så mycket på längden.

Leos sexdebut... uuurk

Ja, man kan faktiskt sätta morgonkaffet i halsen för mindre! Igår kväll när vi skulle gå och lägga oss envisades Sid och Leo med att tumla runt och busa i sängen. Unga hanhundar som de är, blir det ofta dominanslekar av olika slag. Att hundarna "rider" på varandra någon gång då och då har jag därför inte brytt mig särskilt mycket om. Jag brukar knuffa till dem lite lätt och så fortsätter de leka. Igår kväll lyckades jag dock inte få Leo att hoppa av Sid, trots att Sid var märkbart irriterad. När jag så äntligen lyckats, ser jag att HELA Leos snorre hänger under magen. Det är ingen liten sak vi talar om!!! Trots att jag haft hanhundar i över fyra år har jag ALDRIG sett hela "grejen" en endaste gång. Men inte nog med det. Där står Leo i sängen och verkar lite bortkommen och ejakulerar över hela sängen. Snacka om syn och snacka om att bädda om. STÖÖÖN! Nu hoppas jag verkligen inte att detta är något som behöver hända igen. Jag kan förlåta en kåt oskuld, men bara EN gång. Inte konstigt Sid kände sig våldtagen... ;-)

PS. Och ni ska vara väldigt glada att det inte finns några illustrerande bilder idag. Inte ens suddiga. DS

Maken bakar brysselkex

Maken gillar egentligen inga kakor, men gör ett undantag för brysselkex. Igår var han så sugen att han ville prova att baka dem själv. För första gången i sitt liv!

 Så här fina blev de!

Och de smakade utmärkt, även om kakorna inte tillhör någon av mina personliga favoriter.

Hur gör BMW och Arlo?

Ja, jag börjar fundera på om BMW och Arlo dopat sig, alternativt är det mina hundar som går på någon form av uppåt-tjack. Hur jag än försöker får jag inga vackra och skarpa bilder på mina hundar, till skillnad från BMW som toppresterar hela tiden. Titta här bara:

 

 

 

 

 

Hur snabb jag än försöker vara hinner mina hundar nästan alltid ur bild. Även när jag har på sportinställningen med flera bilder i sekunden. Kan det vara fel på min kamera eller är det fel på hundarna? Vad tror ni? ;-)

Jag kommer nog aldrig att få någon hundbild publicerad i lokaltidningen...