Landat

Väntar på att få kliva av flyget i Köpenhamn.

Ice Tea

Dricker melon ice Tea på flygplatsen. Om en timme går flyget. Hundarna är på plats i Langen och bagaget är incheckat. Ska äta lite vietnamesiskt innan  boarding. :-)

Vårnaglar

Japp! Så här blev de. :-)

Suck

Kameran har gett upp och jag ägnar mig i stället för att blogga åt att tröstäta och tycka synd om mig och Buzz. Fast egentligen är det ju inte så illa, så jag borde verkligen spotta upp mig.

Imperfekt:

• Dottern var sjuk förra veckan. Trummhinnan sprack, men hon piggar nu på sig med hjälp av penicillin.
• Buzz är pigg, magen funkar bra och benet läker långsamt.
• Sid är totalt återhämtad. Själv verkar han totalt obekymrad över kastrationen, men Buzz har nu upptäckt att han inte är en "riktig han" längre... Hierarkin är återställd.
• Min förkylning verkar äntligen ha gett med sig. Nu är kroppen bara trött.
• I lördags gjorde jag och maken Frankfurt tillsammans med ett amerikanskt par. Vi åt och drack gott från klockan två på eftermiddagen till sent på kvällen. Mycket lyckat och trevligt!

Presens:

• Ska precis gå en morgonpromenad med hundarna.
• Sedan  bär det av till nagelsalongen för påsknaglar! :-)

Futurum:

• I morgon bär det av till Sverige med familjen över påskhelgen. Ska hälsa på syskon och föräldrar. Hundarna lämnas på hundpensionat.
• Konstrunda i Skåne på fredag tillsammans med pappa (som är den enda i familjen som är intresserad förutom jag).
• Ska träffa mormor! :-)

Är det verkligen värt det?

Har varit iväg så att Buzz fått sin andra cellgiftsbehandling. Men alltså, är det värt allt detta? Strålning som ger biverkningar, som behandlas med medicin som i sin tur ger biverkningar, cellgift som ger biverkningar... Dyrt som fan är det och Buzz verkar inte ens tacksam. Tror jag det. Den en behandlingen är ju värre än den andra.

Så känns det i alla fall ikväll. Andra dagar har jag känt mig riktigt positiv och glad för tumören har ju minskat betydligt i storlek. Men ikväll blev det bara för mycket. Påfyllning av cortison, antihistamin, losec och penicillin på toppen av det... Hela Buzz ben är illrött och infekterat på grund av strålningen. :-((

Sjukor hit och sjukor dit

En kort summering av läget:

• Dottern har varit hemma från skolan sedan i onsdags. Två läkarbesök senare har trumhinnan troligen spruckit och hon käkar nu penicillin för att bli frisk. Min stackars lilla gumma. :-( Hon har fortfarande jätteont, men det verkar ändå som att örat är bättre nu än igår.
• På Buzz bestrålade ben har huden fått torrsprickor trots idogt smörjande och anti-kli-tabletter. De senaste dagarna har jag vart tvungen att linda benet för att han inte ska slicka sönder huden totalt. Tyvärr är förbättringen endast marginell. Ikväll åker vi iväg för cellgiftsbehandling nr 2. Då ska jag passa på att fråga vad vi ska göra med benet.
• Sid plockade med mitt goda minne bort plåstret från kastrationen igår. Jag hade tjuvkikat lite under och de självupplösande stygnen hade redan ramlat bort. Han är sig själv igen och markeringskissar fortfarande ute som om ingenting har hänt. Ska bli spännande att se om och hur det ändrar sig under våren. Vågar inte uttala mig om markeringskissandet inne ännu. Återkommer om detta.
• Två och en halv vecka har jag själv varit förkyld nu. Jag hostar fortfarande och kroppen talar om att jag är sjuk. Men jag har ingen feber, så jag försöker tugga på i vardagen i alla fall.

Japp. Kul inlägg det här...

Auktionsfynd

Köpte ett satsbord på Lauritz.com här om dagen. Det är gjort i palisader med kakel från den Kgl. Porcelænsfabrik. Palisander var den populäraste träsorten under den gyllene perioden i dansk möbelkonst, 1950–1970 och dessa bord är just dansktillverkade. Kaklet är mycket speciellt och jag bara älskar det i just denna färgställning. Min pappa gjorde ett soffbord med detta kakel en gång i tiden och det är fortfarande "still going strong" i föräldrahemmet. Detta får bli min lilla hyllning till dansk porslin- och möbelkonst samt till min pappa. :-)

Borden känns så där härligt retro, har hög kvalitet och väcker både nostalgi och hemlängtan i mig.

Vårdepp och hundbekymmer

Våren dröjer även här i Frankfurt. Det ligger kvar lite snö i trädgården och nattemperaturerna ligger runt nollan eller under. Suck. Inte blir man på gott humör av vädret i alla fall. Och ändå har de vecka efter vecka lovat 10-15 graders värme till helgen. Nu har de till och med slutat lova...

Buzz har hämtat sig bra från strålbehandling och cellgiftsbehandling. Ja, han fick sin första dos cellgift i fredags. Vissa stunder är han totallycklig och andra känns han lite låg. Svårt att avgöra hur bra eller dåligt han egentligen mår. Värsta bieffekten för stunden är torrsprickor på frambenet efter strålningen. Men han har ju haft både kräkningar och diarréer under veckorna som gått. Bara tillfälliga sådana, men i alla fall. Jag vill så gärna att han bara ska få ha det bra.

Sid är numera en "hen". Han beklagade sig svårt efter kastrationen i fredags, men har ändå repat sig snabbt. Praktiskt med två konvalescenter hemma samtidigt. ;-) Måste ta tag i det där med att börja träna Sid också. Han är jobbig med sitt skällande i tid och otid. Tycker att hans osäkerhetsskällande har blivit värre igen. Eller så är det bara för att jag börjat ta med honom till nya miljöer hela tiden. Vad jag upptäckt är att han är väldigt smart och gärna vill behaga mig. Men han är totalt otränad. Han kan inte ens sitt och jag har inte hittat något sätt att tydligt kommunicera med honom på ännu.

Idag var jag inne i en liten presentaffär med båda hundarna. Jodå, vi var välkomna in. Men Sid skäller så fort något händer utanför fönstret (vilket det gör typ hela tiden) och jag blir superstressad och svetten börjar rinna under jackan. Klart han känner min stress. Måste få professionell hjälp med att socialisera honom. Måste få lite individanpassade råd och stöd i hur jag ska agera. Trots massor med lästa hundböcker och hundträningsfilmer känner jag mig inte trygg i situationen alls. Lägg där till att jag skäms och mår illa över min "gaphals" och man får en idealsituation... NOT. Jag vet att han känner sig otrygg och jag gör tydligen mitt bästa för att förstärka den känslan...

Thaimat i Frankfurt

Buzz färdigstrålad och Sid nykastrerad

Fy vad hemskt det kändes i morse. Jag visste ju att jag körde mina två små älsklingar till olika typer av plågor... Jag försökte pratat  om roliga saker med Buzz och Sid i bilen, så att min röst verkligen skulle låta glad och positiv från hjärtat. Hundar läser ju så himla lätt av ens känsloläge annars. När vi kom fram  vandrade båda hundarna in på djurkliniken som om de aldrig hade gjort något annat. Det var en massa olika hundar där och Sid påminde mig om det. En gång. Sedan var han tyst! (Jag blev/är totalimponerad av hans lugn.)

Inom fem minuter hade sköterskorna hämtat upp båda mina hundar och jag satt sedan och läste en bok medan de blev behandlade och opererade. Två timmar senare fick jag tillbaka två tilltuffsade småvovvar.

Dagens plus:

1. Sid HAR ett chip från Danmark!!! Min husveterinär hittade det inte med sin scanner och jag hade nu bett kliniken att sätta in ett nytt i samband med kastrationen. Men innan de gjorde det scannade de en extra gång. Och - plötsligt fanns det där. Fast på helt fel ställe. Äntligen slipper jag gå och oroa mig för att jag blivit pålurad en "öststatshund". Sid ÄR vaccinerad och kommer från det uppgivna landet. :-)
2. Buzz tumör har krympt och man avslutade idag hans strålningsperiod och påbörjade en cellgiftsbehandling. Magen är i form och han har varit glad idag. Det är sista gången han behöver sövas för behandling vilket känns jätte jätteskönt.
3. Solen skiner och det är blå himmel.

Dagens minus:

1. Sid är en riktig karl... han ligger och gnyr och gnäller av smärtor från operationen trots smärtstillande. Känns inte alls kul, varken för honom eller mig. Han är ynkligare än Buzz någonsin varit, trots att det inte borde vara så farligt efter den "ytliga" operationen. :-(
2. Jag måste städa.
3. Jag är fortfarande inte frisk från min förkylning.

Fick förresten om jag kunde lägga ut de Tyska hundskattemärket på bild. Så här ser de ut. Ganska stora, typ (25 x 25) mm. Det lustiga är att det inte finns någon ring med till brickan, så att den lätt går att fästa i halsbandet. Nu måste jag leta bland gamla nyckelringar innan de kommer på plats.

Sid och Buzz skattemärken.

Det kan vara vackert med FÖR sen vinter också...

Kolla bara här hur fint det var igår!

 Och lika fint har det faktiskt varit idag på eftermiddagen. Kallt och vintrigt, men otroligt vackert!

Passgång på hund?!

Alltså, jag har gjort dagens upptäckt. Ni vet att Sid har lite svårt att komma igång på våra promenader? Och när han väl börjar gå, ja då går det så förfärligt långsamt ett tag till. Idag upptäckte jag varför. Hundrackaren går passgång! Ja, det är säkert.  

När han väl av ena eller andra anledningen kommer in i sin vanliga diagonala trav, ja då ökar farten betydligt. Vilken pajsare han är den där Sid.

Varför går en hund i passgång då? Jag hittade några olika förklaringar på nätet:

1. Det är en (arbetande) hund som gör det för att spara sina krafter.
2. Det sker under en promenad och hunden gör det för att anpassa sin gångart till föraren. Hunden tycker helt enkelt att skritt går för sakta och trav för snabbt.
   
3. Det är en hund som känner smärta i bakbenen vilket i bästa fall kan vara reumatism och i värsta fall dysplasi.

Ehhhh? Spara krafter? Nä, knappast va. Känner smärta? Tror inte på det alternativet heller. Alltså måste det vara nummer två som är orsaken. Han anpassar sin gångart till föraren? Är det alltså mitt fel att han går passgång? Fattar ingenting jag. Jag försöker minsann få upp tempot, det lovar jag!

Dagens tanke

Markus Birro skriver i en krönika apropå påve-valet:

"I Sverige är tidsandan helig. Allting handlar om att vara modern och i samklang med nutiden. Men vår tid är historiskt sett inte ett andetag ens. Varför är det då nödvändigt att till varje pris förändra våra uppfattningar och anpassa dem efter vår snäva syn på sakernas tillstånd.
(..) Men jag tror inte man är det bäst genom att alltid vara en slav under tidsandan. Det finns eviga sanningar. Det finns värden i livet som kom före och som lever kvar efter."

Det fick mig att tänka på det min svärmor och jag nyss pratade om, nämligen hur svårt det är att hänga med i sin egen tid. Äldre människor i vårt samhälle hinner inte med "anpassa" sig till den nya tidens tekniska förutsättningar. De hänger inte med i de nya musikstilarna, i hur man betalar bussbiljetten med hjälp av mobiltelefon och sms...

Men är det nödvändigt? Har man inte rätt som äldre människa att bara vara och leva? Vi borde kanske var mer ödmjuka och hjälpsamma när det gäller våra medmänniskor?

Du och jag Buzz!

Sid "gonar" med Buzz i s(t)olen

Ja, bilden är så klart inte tagen idag, utan i förra veckan då det fortfarande var vår...

Och så var det vinter igen då?

Efter att ha njutit av riktigt vårväder i förra veckan med upp mot 10-14 graders värme är vi tillbaka till ett iskallt läge som är värre än det varit på hela vintern! Det blåser, snöar och är minusgrader. Hugga! Sid vägrade göra sina behov ute i snön på morgonen och pinkade traditionsenligt en stor pöl på hallgolvet i stället (obs! handlar inte om markering och egentligen inte heller om att vara rumsren). Suck.

Så här fint var det förra veckan. Det är nästan svårt att tro.

Jag längtar mer än någonsin efter våren, solen och värmen. Jag är trött på kisspölar, hundoveraller och att behöva frysa under morgonpromenaden. Faktiskt.

Stolt och bekymrad matte

Väääääääääääldigt mycket hund blir det på min blogg. Det skulle vara kul att få börja blogga om annat med. Tyvärr är hundarna det som upptar en stor del av min tid just nu. Idag var jag med Sid på koll inför kastrationen på fredag. Sid har nämligen bestämt sig för att han på Chihuahua-vis bör pinka in sitt nya hem... Nu är det ju inte säkert att en kastration hjälper, men det är absolut värt ett försök. Dessutom hade jag tänkt kastrera honom i alla fall. Min husveterinär har stängt i tre veckor, så det är kliniken som jag tar Buzz till som får den äran i stället. Sid skötte sig jättefint i bilen dit, så det var inga problem. Massor med andra hundar på liten yta är dock inget han gillar. Han skällde ut både den en och den andra när vi satt i väntrummet. Jag korrigerade honom vid varje skall med en "Cesar-puff" + beröm godis när han var tyst och tänka sig, efter tio minuter lade han sig ner i min famn och tog det lugnt! Efter vårt veterinärbesök kom vi tillbaka ut till väntrummet och receptionen och då är ha bara tyst?! Snacka om att jag blev glad och stolt.

Buzz är låg idag. Jag hör hur han tyst "gnyr" när han andas. Han har dessutom kräkts en gång - givetvis på en äkta matta. Suck. Antar att man måste få ha skitdagar när man går under strålbehandling? Vi fick i alla fall en riktigt lång och fin morgonpromenad trots isande kyla och min eländiga förkylning, då vi mötte "schamankvinnan" med sin löpande wolfshound och slog följe. Buzz blev helt till sig i trasorna och löptiken med. Sid däremot (som enligt hörsägen var så eländigt mager när han kom till oss på grund av sitt intensiva uppvaktade av tikarna i kenneln) var totalt ointresserad.

Själv hostar jag lungorna ur mig och har ångest för varje ny hostattack. Det gör så förbaskat ont i bröstet och i halsen varje gång jag hostar.

Förbannade förkylning

Jag är så otroligt förkyld. Tror inte jag varit så här dålig på flera år faktiskt. Det löjliga är att jag knappast har någon feber, men ändå skriker hela kroppen att jag är sjuuuuuk. Jag har slemmig rethosta, ont i bröstet och träningsvärk i hostmuskelaturen. Snoret rinner och ögon är så där blanka och fina. Sonen tråkar mig för att jag simulerar sjukdom samtidigt som mannen la fötterna på huvudkudden i natt efter att jag i sömnen hade hostat honom rakt i nyllet...

Buzz-rapport

När vi i fredags gick från bilen mot veterinärkliniken, jag och Buzz, bajsade han plötslig slem och blodblandad diarré. Då han sövdes för sin tredje stråldos passade de därför på att kolla tarmen med kamera och den var tydligen helt sönderfrätt! Det var helt enkelt slemhinnan han hade bajsat ut. :-(  Troliga orsaker är allt från strålningseffekter, stress, nedsatt immunförsvar eller cancer i tarmen. Vi fick losec (mot magsyran), cortison (mot tarmirritationen), antihistamin (mot klådan på benet när tumören förändras), en vit "filmjölk" som sprutas i munnen (för magen/tarmen) och en salva (mot "bännskadorna" som blir på benet och för att mjuka upp operationssåret). En hel påse med mediciner och jag var gråtfärdig när vi åkte där ifrån. Ska jag verkligen utsätta Buzz för allt detta elände???

Redan igår fick jag svaret! Tumören är nu MÄRKBART mindre (den har liksom bara smält bort över natten), magmedicinen har gjort att det inte finns ett blodspår i någon av "bajorna" som kommit efter att vi kom till veterinärkliniken och en enda strykning med salvan gjorde att operationssåret bara "försvann"! Tänk om han kunde ha fått några av dessa mediciner och salvor lite tidigare? Då hade han säkert sluppit en hel del magproblem och kli på sår och brännskador. Dessutom var han pigg redan på lördagen igen, så nu kör vi sista strålningen nästa fredag också. Därefter kommer de utvärdera och diskutera ytterligare behandling. Tidigare har de nämnt en fortsättning med cellgifter. Antar att det kan bli aktuellt eftersom han åtminstone ser ut att ha svarat bättre på strålningen än vad de gav mig hopp om när vi började. Då, innan behandlingen satte igång, var förhoppningen i första hand att stoppa tillväxten och i andra hand att krympa tumören. Fast jag är ju bara lekman och en desperat hundägare, så jag kanske är för optimistisk  min tolkning.

NOT åt mig själv: Det finns mediciner som kan hjälpa och lindra. Kom ihåg att fråga efter detta. När inte medicinerna hjälper, då ska Buzz inte behöva lida längre.

I väntans tider

Sitter nu i väntrummet och väntar på Buzz.  Han kom in FÖRE utsatt tid idag. Skönt. Hoppas att det går bra och fort. När sköterskan hämtade honom försökte han "gömma" sig i mitt knä. Han vet. Men denna gång har de lovat mig att jag ska få vara med när han vaknar.  Det känns bra. Just nu sitter jag dock och oroar mig för TVÅ hundar. Buzz som sövs och strålas och Sid terrorist som är ensam hemma...

En ny strålande dag

Strax bär det av till djurkliniken för en tredje strålbehandling av Buzz. Tycker tyvärr inte att jag ser någon stor skillnad sedan förra gången. Buzz har varit glad och rörig i början av veckan, men de senaste två dagarna har han sett lite ledsen ut på ögonen. Han har dock lekt och busat både med Buzz och Gina (en Yorkshire terrier) här hemma hos oss nu på morgonen. Det var ett himla springande och jagande som jag aldrig sett hos Buzz förut. Hundarna hade det jättekul! :-)

Sid får stanna hemma när vi åker iväg. Känns lite olustigt att lämna honom ensam hemma, men det är omöjligt att ta med honom till kliniken. Han är fortfarande för rädd för andra hundar för att hålla tyst och det känns inte schysst att stressa en massa sjuka hundar och katter mer än nödvändigt. Jag tar en kort promenad innan vi åker, så att han åtminstone i teorin är rastad. Sedan får vi väl se hur mycket han tycker att han måste kissa ner för att känna sig trygg här hemma... Suck.

Hur du milt kan enervera din hund

Kan inte låta bli att fnissa. Jag har nog lite dålig humor...

Hundskatt med poliseskort

I Tyskland betalar man hundskatt och så ska hundarna bära med sig ett sådant där hundskattemärke. Jag har vetat om det hela tiden och frågade redan om hur jag skulle göra första dagen vi kom till Tyskland. Men jag blev skickad än hit och än dit, så tillslut gav jag upp. Tänkte att det löser sig väl så småningom. Idag löste det sig...

Blev stoppad av en polis som ville se skattemärkena på mina båda två hundar. De har jag inga sa jag glatt, men du kanske kan hjälpa mig? Visst. Han tog med mig till kommunhuset som bara låg ett kvarter bort och så löste det sig jättesnabbt. Tänk om jag hade fått klara besked tidigare, det var verkligen superenkelt gjort. Jag tackade så mycket för hjälpen och han bara tittade på mig. Han trodde ju säkert att jag hade smitit med vilja och så här i efterhand känner jag mig som en brottsling. Och hur såg det egentligen ut, när jag blev eskorterad till kommunhuset av Polisen???

Ja, ja. Nu är vi äntligen registrerade som hundägare i kommunen också och jag kan med gott samvete använda deras "utplanterade" hundbajspåsar! :-)

"Bonnabränna"

Sid har redan fått "bonnabränna" på benen, det vill säga solbrända ben och "vit" kropp som täckts av overall...

Antar att han kommer att bli kolsvart till sommaren, för färgförändringen har mestadels kommit till vid molnigt och regnigt väder. Vad månde det sluta?

Hemmfrunaglar

Sitter och väntar på att få mina naglar fixade. Idag är de tydligen lite sena för ovanlighetens skull. Undrar vad jag ska hitta på den här gången?  Orange eller gröna naglar kanske?

Här sitter...

...två hundar och väntar på husse som köper färsk bröd på ett av byns två bagerier. Sid är coolare än Buzz när det gäller att vänta utanför. Fast nu är jag ju med i kulisserna förstås. Jag har provat att lämna Buzz lite då och då när jag haft uppsikt, men det har funkat dåligt. Han bryter nästan ihop när han blir "övergiven". Med Sids attityd kanske det kommer att bli lättare i framtiden?

När kommer husse? Bäst att hålla superkoll så att man inte missar honom.

Dagsverken

Idag har ungarna och deras kompisar hjälpt grannen att plocka grenar på hans äppelodling. De gjorde ett fantastiskt fint jobb och alla var glada och nöjda. Solen sken, hundarna sprang runt och kollade läget, grannen fick en massa jobb gjort och barnen fick sina CAS-timmar som de måste göra för att få betyg i skolan.

Här ska det plockas grenar!

Små grenar räfsas enkelt ihop.

Sedan läggs allt i fina prydliga "tyskhögar".

Vädret är toppen!

Sid kollar läget och tycker att det är jättespännande.

Hundstatus

Buzz:
Buzz fick sin andra stråldos i fredags morse. Han var inte ängslig när jag lämnade honom och allt som allt tog det bara en dryg timma. Själva strålningen sker i 20 minuter, men sedan är det ju narkos som gäller. Buzz var glad, lycklig och hungrig när vi kom hem. Kändes nästan som de drogat honom med något uppåttjack ;-). Det var en helt annan hund denna gång tack och lov.

Knölen de opererade bort för tio dagar sedan var INTE en tumör, utan en fettknöl! Det jag ju toppenbesked tycker jag, samtidigt som jag undrar varför jag inte tvingade dem att ta den där biopsin först. Det hade sparat Buzz en massa smärta och konvalescens. I stället lät jag dem operera direkt när de frågade om de kunde göra det.

Knölen på benet krymper möjligen. Inte i någon rasande fart och inte så mycket som jag drömmer och hoppas på. Men vi får vänta ett par veckor till innan man kan säga något tydligen. På kliniken sa de att de inte kommer mäta och utvärdera resultatet förrän efter alla fyra behandlingar. Två strålningar kvar att göra de kommande två fredagarna.

Buzz bara en timma efter hemkomst och strålning nr 2.

Sid:
Idag har jag haft honom två månader. Flera bloggföljare har på olika sätt manat mig till att skynda långsamt och inte hetsa upp mig över olika saker. Och tänk så mycket bättre allt är på bara två månader! Sid har verkligen "växt".

• Om skällandet - det fortsätter. Men nu skäller han inte lika hysteriskt på allt och alla. Vissa hundar kan numera passera oss utan problem, liksom de flesta människor. Vi har en del arbete kvar att göra där. Nu skäller han i stället av upphetsning, glädje och för att få uppmärksamhet. Helt tyst kommer han nog aldrig att bli...
• Om att gå i koppel - funkar jättebra. "Igångsättningstiden" är nu mera nere på 0-90 sekunder. Han gillar inte att få knäppet på kopplet upp mellan öronen, men annars är det "problemet" så gott som  löst.
• Om rumsrenheten - hmmmm. Han är nog rumsren, men har börjat markera revir i stället... Nu åker kulorna så snart jag får en tid hos veterinären och så hoppas jag att han faktiskt slutar om inte förr så i alla fall senare.
• Om personligheten - han är en riktigt kul, positiv, nyfiken och smart liten hund. Han väntar i hallen så att jag kan klä av honom, han går fot eftersom han hatar drag i kopplet och han backar upp rumpan upp mot en när han vill bli lyft. Kanske kommer jag att få precis den där annorlunda, snälla, tokiga hunden jag önskade mig från början, kolla bara nedan...

Sid kollar datorn och visst ser han bara för dråplig ut!