På väg till Stuttgart

Dottern och jag ska ha en heldag i Stuttgart idag. På eftermiddagen ska hon prova lyckan genom att besöka en modellbyrå. Det blir spännande.  Vi förbereder oss på att få vända i dörren.  Och oavsett vad de säger så tycker jag förstås att hon är världens vackraste! :-)

Min mormor 1921 - 2013

Min mormor har betytt jättemycket för mig under hela mitt liv, även om vi inte alltid träffats så ofta. Igår kväll somnade hon in 92 år gammal. Hon fick ett långt och härligt liv där hon var gift med min morfar i sjuttio år. De fick fyra barn som alla fortfarande har hälsan. Mer kan man inte begära av sitt liv och det gjorde inte min mormor heller. Efter 90 år i jordelivet tyckte hon att hon var färdig med sitt liv. Helst hade hon velat dö på fläcken där och då tror jag. Nu fick hon cancer i magen och även om hon inte aktivt behandlades mot den på slutet hade hon nog gärna sluppit. Inte heller var det kul för henne att få uppleva hur morfar blev mer och mer virrig. Från att ha varit en skarp och analytisk människa till att han inte kunde följa ett samtal alls. De två sista åren var således ingen bonus, utan bara en långsam delvis plågsam och sorglig utförsbacke mot den eviga sömnen. Tyvärr har jag mest blivit illa berörd av hur vårt samhälle behandlar de gamla. Ålderdomen är på många sätt något man inte kan se fram emot. Jag hade gärna velat få mer mänsklig omvårdnad, mänsklig kontakt och omtanke. Det känns som att vi har tappat bort dessa grundläggande värderingar i ett allt för effektiviserat (?) och vinstbaserat samhälle.

Försenade

Så typiskt. Har fått springa kors och tvärs över hela flygplatsen då de ändrade gate från en i ena änden till en gate i andra änden. Rackarns bra motionspass om man vill bli svettig.  Fast det ville jag egentligen inte... Nu sitter jag här med blodsmak i munnen och ingen boarding i sikte. Suck. Bara att bita ihop och försöka få ner adrenalinhalten som är hög utan spring och stress på grund av min flygrädsla. Men det ska bli kul att komma till Göteborg.

På väg till Sverige

Tar en tidig lunch för att stilla min stress. Känns alltid jobbigt att flyga, men det är bara att bita ihop. I morgon håller jag en kurs på Göteborgs universitet och sedan bär det av hemåt igen. Min amerikanska väninna är dagmatte åt hundarna.  Jag hoppas att det går bra för henne.  Mina hundar är ju inte de lättaste att lämna bort. De är ganska "mattiga"...

På musjakt

Allt är spännande enligt Leo.

"Must haves" för kinesägare

Följande bilder är hämtade från sidan www.etsy.com. Det är en hantverkssida och den är jättespännande att titta igenom så gör gärna det. Sök på "chinese crested" så hittar ni ännu fler spännande grejer. Eller sök på något annat spännde, t ex annan hundras, keramik, silver eller hantverk i största allmänhet. Rekommenderas.

Visst kan man bli lite sugen på både det ena och det andra? Jag hade gärna haft något "kinesigt", utöver mina två riktiga. :-)

Känns lite bättre

Ja, det gör det faktiskt - på hundfronten. Jag har fått åtskilliga bevis på att Sid åtminstone utvecklas i rätt riktning med tanke på hans skällande. Här om dagen såg jag nästan ett helt Cesar Millan-program innan han gav upp sitt första skall. Bara en sådan sak! I våras tänkte jag titta på ett program som handlade om hur man hanterar skälliga hundar, men fick avbryta för att Sid skällde så högt att jag inte hörde vad de sa på tv:n... På hundskolan sköter han sig också exemplariskt. Det går framåt, även om det är en bit kvar.

Även Leo har gjort sitt bästa för att imponera på sin nya matte. De senaste tvättarna och trimningarna har gått mycket, mycket bättre. Igår till och med stönade han lite av njutning (precis som Buzz gjorde) när jag schamponerade och masserade honom. :-) Då kände jag mig lite bättre till mods. Det är inte kul med en liten hund som skriker som om det vore på liv eller död. Ännu så länge är det inte några trimningar med stor precision, men även jag blir bättre och bättre. Dessutom vill jag alltid sluta när det känns bra och då kan det ju hända att det finns lite ludd kvar någonstans. Men det gör ingenting, för både Leo och jag känner oss nöjda.

På "utvecklingsfronten" står nu bättre hundmöten och bättre "koppelföring". Sid och Leo kan jaga upp varandra inför vissa (inte alla) hundmöten. Jag måste få tips och råd på hur jag tidigt kan avleda deras uppmärksamhet. När Leo blir upphetsad kan han dessutom "hänga sig" i kopplet för att komma fram fortare. Jag har fått tipset att bara stanna, vänta på att kopplet slaknar och sedan gå vidare. Och visst, jag ser en skillnad, men det går långsamt. Dessutom känner jag ibland att mitt (och Sids) tålamod tryter för det är inte alltid man har tid att stanna och invänta slakt koppel 50 gånger på 100 meter...

Taxfröken

Igår mötte vi en liten söt fyramånaders taxfröken på vår morgonpromenad. Hon var verkligen jätteliten. Hon busade lite med "grabbarna Grus" innan hon var tvungen att gå vidare. Denna lilla minitax var ovanligt kort i kroppen och jag tror knappt jag sett något sötare!

Tänka sig att det bara skiljer 1,5 månader mellan taxfröken och Leo! Hon var verkligen valpig och Leo är "supervuxen" vid alla jämförelser. Och ja, det börjar bli kallt på morgnarna här. Ibland under 10 grader och med regn och lite snålblåst så åker kläderna på. Leo skrek som en stucken gris de två första gångerna. Nu försöker han hoppa i kläderna själv. Han är VÄLDIGT angelägen om att få följa med så ofta han bara får och måste kläderna på är det ju lika bra att hjälpa till så att det går fort. :-)

Vackert men trist

 

Så här fint kan det se ut en vanlig morgon när jag är ute och går med hundarna. Det gjorde det t ex i morse. Lurigt väder. Kallt men soligt, med regntunga moln som hela tiden hotar med att tömma sitt innehåll över oss. Nu på eftermiddagen är himlen jämngrå och regnet öser ner. Det är andra höstveckan på raken med uruselt höstväder mest hela tiden. Fast när man ser solen på bilden är det svårt att förstå.

Ungarna kämpar på i skolan och tränar fem dagar i veckan. Dottern springer terränglöpning och sonen spelar i skolans A-lag i fotboll. Det är tuffa arbetsdagar de ska ta sig igenom och jag är inte avundsjuk. Samtidigt börjar det bli outhärdligt drygt att sitta ensam hemma hela dagarna. Nu kommer ju inte ens ungarna hem direkt efter skolan. Ofta kan jag sitta här ensam ända fram till halv sju, sju. Suck. Maken jobbar sent på kvällarna och har börjat resa mer efter ett par års "vila".

Syrran har hittat ett drömboende på Gotland och jag tycker att vi ska slå till. Ser helt superhärligt ut och det skulle vara kul att dela sommarhus med henne och hennes familj. Och så är vi på gång att planera en jul i Singapore. Våra amerikanska vänner har flyttat dit och det skulle vara så himla häftigt att få hälsa på. Fast jag hatar att flyga förstås, men det är väl bara att bita ihop. Man cyklar liksom inte dit i första taget...

Höstvy

På en vecka har hösten kommit. Det känns i luften och syns på marken. Jag älskar hösten. Jag tycker om doften av multnande löv, frukt och fuktig jord. Fast det har varit lite fööör fuktigt den senaste veckan. Ett antal morgnar har jag och hundarna kommit hem dyngsura efter våra morgonpromenader. För nakenhundar och lata hemmafruar till trots - ut ska vi! Ni som själva har nakenhundar vet vilken utmaning det kan vara. Men jag brukar inte fråga vad mina hundar tycker. Jag bara släpar med dem. Leo är ännu så länge helt PÅ. Han kommer springande till dörren så fort han misstänker att jag är på väg ut. Han vill för allt i världen inte missa en promenad eller en biltur och vaktar noga så att ingen glömmer att ta med honom. Det är första hunden som står vid dörren och stoppar huvudet i kopplet när vi ska ut. :-) Undrar hur länge det kommer att hålla i sig? Redan nu tycker han att det känns varmare och skönare med en liten kiss på mattan än att gå ut i en blöt och kall trädgård sent på kvällen eller tidigt på morgonen... Har på allvar funderat på att skaffa en hundtoalett inomhus för nödbehov. Problemet lär antagligen vara att få hundarna att fatta att de ska använd den i stället för mattorna. Med Sid funkar kisseriet bättre igen. Det har inte skett en olycka på en dryg vecka eller så. Men nu LUKTAR Leos kiss inte gott längre. Undrar hur länge Sid klarar att hålla sig innan han måste kissa över Leos lukt? Inga markeringskissar ännu så länge i alla fall. Den dagen det eventuellt händer, då ryker kulorna även på Leo. Funkar det utan kastration skulle jag dock vara jätteglad. Leo är ju bara 5,5 månad ännu men verkar mycket brådmogen. Han är nu ett par centimeter högre än Sid och väger troligen 1-1,5 kg mer. Jag antar att han kommer att växa ytterligare ett par centimeter och lägga på sig något kilo till. Vad månde det bliva av min "lilla" valp?

Så kan en restaurang också heta...

Leo hittar nya saker varje gång...

...och idag var det en napp. Blev ganska dråpligt när han plockade upp den i munnen. Han fick behålla den och tog med den hela vägen hem. Här ligger den nu på golvet. Fortfarande hel!

Har Sid vitiligo?

Titta på bilden ovan (lite udda vinkel, men i alla fall)! Sid har börjat tappa pigment på halsen, öronen och bröstet och det har gått fort! Inte beror det på för lite sol i alla fal, för här skiner solen och idag är det över 30 grader igen. Tidigare var han faktiskt svart i huden och det är han absolut inte nu. Tittar ni på bilden nedan kan ni se skillnaden i färg mellan huvud och hals. Hela augusti har jag tyckt att han skiftar i rostfärg hela han. Tror att det beror på att det svarta pigmentet sakta försvunnit. Jag tror på fullaste allvar att han fått vitiligo. Ska tydligen förekomma hos bl a Rottweilers. Men jag ska förstås göra ett besök hos husveterinären för att utesluta någon annan orsak. Det är ju inte små fläckar utan ett stort område. Kanske kommer jag nu att få en svart hund med vita fläckar och en vit hund med svarta fläckar...  

Hundträning igen

Här är lilla taxvalpsfröken Frances, som charmar omkull hela vår träningsgrupp. Förra gången ville hon inte gå alls i koppel, så hennes ägare blev uppmanad att bara gå i alla fall. Resultatet? Lilla Frances låg på rygg och åkte kana i det fuktiga gräset... Vi var alla lite förskräckta och undrade om man verkligen skulle göra så? Vår hundtränare undrade om vi någonsin sett en hund som konstant åker runt på rygg och vägrar gå och det hade vi ju inte. Hon menade att en envis liten tax kan förstöra ens liv om man inte från början talar om vem som bestämmer. Efter tio meters släpande vände hon sig mycket riktigt om och började gå på alla sina fyra ben. Idag regerade Frances när det gällde att apportera en dummy. Ingen annan hund hade riktig koll, men hon sprang (!) och hämtade den och kom tillbaka och lämnade den till sin ägare och de hade aldrig ens testat förut. Så kan det gå! Och hon är bara så himla söt! :-)

Jag har aldrig deltagit på någon hundkurs i Sverige, så jag har ingen koll på hur man tränar där. Vi har en timmes träning och ofta hinner man bara prova på ett moment en eller två gånger per pass. Mycket går ut på att lyssna, diskutera och titta på hur andra gör. För hundarna är det "bara" en massa väntan. Hundarna ska ligga still, vara tysta, acceptera att andra hundar passerar och gör olika aktiviteter. Och nog måste det vara jobbigt ändå, för Sid och Leo är supertrötta när vi kommer hem. Men jag saknar en "sparringpartner". Det hade varit kul att få träna tillsammans med någon eller några mellan varje pass. Nu blir det inte alls lika intensivt som jag hade velat.

PS. Tjejen i hundaffären (och som tidigare jobbat på djurkliniken som jag och Buzz besökte under hela våren) tyckte att Leo mer ser ut och bär sig åt som en 7-8 månaders valp! Vad vet jag? Jag har ju aldrig haft en valp förut. Men nog verkar han lite brådmogen.

Dagens fynd

Leo hittar hela tiden saker han måste undersöka när vi är ute och går. Idag hittade han en plastförpackning som han envisades med att bära omkring på. Han tuggar och smakar på allt och är i det avseendet precis som ett litet barn. Men visst ser han inte ut som en valp?! Han blev fem månader i slutet av förra veckan, men ser väldigt vuxen ut tycker jag.

Verkaufoffener Sonntag

Ibland händer det att man håller affärerna öppna på söndagar. Idag är det öppet på Main Taunus Zentrum och till och med mataffären är öppen.  Största anhopningen människor hittar man därför just där. Tyskarna är nämligen inte bortskämda med att få handla på söndagar och absolut inte mat. Känns konstigt för en svensk när alla söndagar är inköpsbefriade... Själv har jag fyllt på med mjölk och lite snacks inför ungarnas skolresor som påbörjas imorgon.