Vardagliga tankar från en ännu mer desperat (fortfarande deltidsarbetande) hemmafru...
lördag 28 juni 2014
Men först en hederlig semester
Innan vi flyttar hem för gott (?) ska vi på semester i hemlandet. Åker imorgon och landar i Skåne på måndag morgon. I år ska vi både fira svärföräldrarna som varit gifta i 50 år och mina föräldrar som båda fyllt 70 år. Sedan ska vi försöka hinna med att titta på hus också. Jag har fasat för att det skulle bli precis så här den dagen vi skulle flytta hem - dvs hemflytt med mindre än två månaders varsel. Hur hinner man med att både skaffa jobb och köpa hus på så kort varsel??? Okej. Jobbet för min del är fixat. "Bara" boendet kvar nu och makens signatur på sitt kontrakt. Man kan inte annat än hoppas att det löser sig lika snabbt!
fredag 27 juni 2014
Vi flyttar heeeeeeeeeeeeem!!!
Nu är det officiellt. Vi flyttar hem till Sverige och Västerås i augusti. Tyvärr fick vi slutgiltigt besked så sent som för tre veckor sedan, så här är allt KAOS. Gymnasieskolor är fixade åt ungarna och själv lyckades jag på 10 dagar fixa ett nytt jobb. Jag ska åtminstone för ett bra tag framöver lämna universitetsvärlden och bli gymnasielektor i matematik. Bättre betalt än att vara pedagogisk utvecklare på något av våra större svenska universitet har det visat sig. Och jag känner mig i skrivandets stund både inspirerad och livrädd. Makens jobb är fortfarande inte officiellt utannonserat, men vi hoppas att det ska landa under nästa vecka. Bara boendet kvar... Har ingen aning om hur vi ska kunna fixa det på bara ett par veckor. Troligen får det bli en mellanlandning på något tillfälligt boende innan vi kan flytta in i ett hus. Men man kan ju alltid be en bön och hoppas att allt löser sig.
Sååå. Kanske kommer ni som eventuellt fortfarande läser min blogg att få höra av mig oftare igen. Och sedan är jag lite nyfiken på att få träffa alla mina bloggkompisar IRL när jag kommer hem till Sverige. Ni har varit en viktig del av mitt ibland ganska ensamma hemmafruliv.
Vi hörs!
Sååå. Kanske kommer ni som eventuellt fortfarande läser min blogg att få höra av mig oftare igen. Och sedan är jag lite nyfiken på att få träffa alla mina bloggkompisar IRL när jag kommer hem till Sverige. Ni har varit en viktig del av mitt ibland ganska ensamma hemmafruliv.
Vi hörs!
lördag 10 maj 2014
Kameratest
Jag har testat en ny kamera - en Sony HX400. Den har en helt fantastisk optik och täcker 35 - 1200 mm! Här kommer några bilder för att få en uppfattning om vilken kvalitet kameran har. Motiven är tråkiga, men förhoppningsvis illustrativa.
Här står jag. Bilden tagen med 35 mm objektiv.
Jag står kvar på samma plats, zoomar ner till änden av gångvägen och då ser det ut så här:
Detta är min dagliga utsikt över delar av Frankfurt. Bilden tagen med 35 mm objektiv.
Zoomat till 1200 mm (utan stativ):
Här står jag. Bilden tagen med 35 mm objektiv.
Jag står kvar på samma plats, zoomar ner till änden av gångvägen och då ser det ut så här:
Detta är min dagliga utsikt över delar av Frankfurt. Bilden tagen med 35 mm objektiv.
Känns som en bra kamera - typ! :-)
fredag 9 maj 2014
En smäll på nosen, är det okej?
Var på hundträning igår. Var ett tag sedan sist, då jag och mina hundar fått avstå då det ösregnat och varit svinkallt, jag har jobbat i Sverige eller det varit helgdagar (man meddelar bara när man kommer och kan alltså dyka upp lite nu och då utan några sura miner). Men igår så var vi äntligen på plats igen. Kul!
Två nya hundar i gruppen och flera av hundarna är "killar i tonåren"... Vi var många hundägare som kände igen oss i varandras berättelser och ibland lite uppgivet suckade åt våra okoncentrerade följeslagare. Vi tränade gå med slakt koppel, inbromsning och uppsamling av kopplet, sitt (vilket mina nakenrumpor vägrar göra ute i den blöta skogen) mm. På slutet promenerade vi våra hundar genom den övriga hundgruppen, för att öva våra egna hundar att ignorera hundar vi passerar. Samtidigt tränas ju de hundar som bara sitter och väntar på sin tur också på att ignorera passerande hundar. Jag gillar övningen.
Men. Igår var det en ny, stor och bufflig jakthund som skulle gå förbi oss. Plötsligt kastar den busig sig mot Leo och Sid som sitter på sin lilla filt och de börjar vrålskälla. Inga pluspoäng för mina hundar direkt, men samtidigt inte så konstigt att de reagerade som de gjorde kan jag tycka. Vad händer? Jo, min hundtränare som råkar stå bredvid oss just i det ögonblicket, hjälper till att dra bort den stora hunden från mina samtidigt som hon smäller till mina hundar på nosen (inte löst, men inte heller med någon styrka) två tre gånger så de tystnar. Och jag tystnar med, då hakan liksom hänger nere vid knävecken och det är svårt att tala med vidöppen mun... Nästa gång jakthunden passerar, med en betydligt mer uppmärksam och alert matte, är mina hundar tysta som möss. Jag kan inte sluta att älta händelsen. Kan det vid vissa tillfällen löna sig att "puckla på" sina hundar för att få en omedelbar effekt? Jag är ju nöjd med resultatet (tysta hundar), men kan liksom inte släppa tanken på positiv förstärkning. Hur skulle jag gjort med hjälp av positiv förstärkning i denna situation i stället? Jag menar, situationen hade ju redan uppstått. Att arbeta förebyggande är något helt annat.
Jag har förstått att det finns folk som anser att Cesar Millan inte hanterar hundar på korrekt sätt. Men faktum är att jag aldrig sett honom puckla på ens de värsta hundarna. Vänlig men bestämd är hans ledord och jag gillar den inställningen. (Dessutom tycker jag att man ska vara medveten om att många av de hundar som Cesar hjälper (genom att träna deras människor) är hundar som annars kommer att avlivas eller sättas på djurhem. Dessa hudar får kanske inte någon mer chans och situationen är ofta akut.) Mina tyska tränare (två tjejer i 30-års åldern) har en annan inställning till hundträning. De "jobbigaste" hundarna kan korrigeras med dask på nosen, eller ett knä i sidan (större hundar). De älskar hundar, inget tvivel om saken, men deras metoder är åtminstone ibland mer "pang på" än Cesars. Eller mina.
Nä, jag kan nog fortfarande inte smälta korrigeringen igår, fastän jag fortfarande uppskattar resultatet. Jag måste hitta nya hundtränare helt enkelt.
Två nya hundar i gruppen och flera av hundarna är "killar i tonåren"... Vi var många hundägare som kände igen oss i varandras berättelser och ibland lite uppgivet suckade åt våra okoncentrerade följeslagare. Vi tränade gå med slakt koppel, inbromsning och uppsamling av kopplet, sitt (vilket mina nakenrumpor vägrar göra ute i den blöta skogen) mm. På slutet promenerade vi våra hundar genom den övriga hundgruppen, för att öva våra egna hundar att ignorera hundar vi passerar. Samtidigt tränas ju de hundar som bara sitter och väntar på sin tur också på att ignorera passerande hundar. Jag gillar övningen.
Men. Igår var det en ny, stor och bufflig jakthund som skulle gå förbi oss. Plötsligt kastar den busig sig mot Leo och Sid som sitter på sin lilla filt och de börjar vrålskälla. Inga pluspoäng för mina hundar direkt, men samtidigt inte så konstigt att de reagerade som de gjorde kan jag tycka. Vad händer? Jo, min hundtränare som råkar stå bredvid oss just i det ögonblicket, hjälper till att dra bort den stora hunden från mina samtidigt som hon smäller till mina hundar på nosen (inte löst, men inte heller med någon styrka) två tre gånger så de tystnar. Och jag tystnar med, då hakan liksom hänger nere vid knävecken och det är svårt att tala med vidöppen mun... Nästa gång jakthunden passerar, med en betydligt mer uppmärksam och alert matte, är mina hundar tysta som möss. Jag kan inte sluta att älta händelsen. Kan det vid vissa tillfällen löna sig att "puckla på" sina hundar för att få en omedelbar effekt? Jag är ju nöjd med resultatet (tysta hundar), men kan liksom inte släppa tanken på positiv förstärkning. Hur skulle jag gjort med hjälp av positiv förstärkning i denna situation i stället? Jag menar, situationen hade ju redan uppstått. Att arbeta förebyggande är något helt annat.
Jag har förstått att det finns folk som anser att Cesar Millan inte hanterar hundar på korrekt sätt. Men faktum är att jag aldrig sett honom puckla på ens de värsta hundarna. Vänlig men bestämd är hans ledord och jag gillar den inställningen. (Dessutom tycker jag att man ska vara medveten om att många av de hundar som Cesar hjälper (genom att träna deras människor) är hundar som annars kommer att avlivas eller sättas på djurhem. Dessa hudar får kanske inte någon mer chans och situationen är ofta akut.) Mina tyska tränare (två tjejer i 30-års åldern) har en annan inställning till hundträning. De "jobbigaste" hundarna kan korrigeras med dask på nosen, eller ett knä i sidan (större hundar). De älskar hundar, inget tvivel om saken, men deras metoder är åtminstone ibland mer "pang på" än Cesars. Eller mina.
Nä, jag kan nog fortfarande inte smälta korrigeringen igår, fastän jag fortfarande uppskattar resultatet. Jag måste hitta nya hundtränare helt enkelt.
onsdag 7 maj 2014
Fick en bit av sommaren
...från min granne som kom med dessa vackra syrénkvistar. Det doftar underbart! Tänk, snart har de redan blommat över här.
söndag 4 maj 2014
torsdag 24 april 2014
Lycka är
... att få ta en promenad tillsammans med en pratglad dotter och lyckliga hundar en vacker försommarkväll i Bad Soden. :-)
Hundpromenad med vacker Frankfurtvy. |
Glad och stolt mamma och matte. |
En vacker maskros som redan blommat över. |
Bus mest hela tiden. Leo och Sid vill också plocka maskrosor. |
lördag 19 april 2014
tisdag 8 april 2014
måndag 7 april 2014
Dagens bästa parfym
står Leo för. I ett obevakat ögonblick rullade han sig i en färsk diarréhundskit för att sedan raskt vända sig om och äta upp det som blev över. URK. Den sista kvarten på promenaden ville ingen komma i närheten av oss. Inte undra på. Han stank som en latrin. Väl hemkommen åkte han direkt upp i duschen för att några minuter senare lukta körsbär. Vi har inte samma smak Leo och jag. Helt uppenbart.
Inte nog med det. Nyss var jag ute och rastade hundarna och Leo bajsade. Den sista "korven" blev hängandes under svansen. Troligen i ett hårstrå. Jag ville hjälpa honom så jag tar på mig en bajspåse på handen och tänker hjälpa honom genom att ta bort den. Vad händer? Jo hunden skriker som besatt. Högt! Folk tittar ut genom fönstren och en dam undrar ilsket vad jag håller på med. Höll jag på att misshandla honom eller försökte jag döda hunden kanske? Nä, jag ville ju bara hjälpa... Jag hade inte ens hunnit röra Leo när han först skrek och sedan kröp in i en häck och gömde sig. Faktiskt blev jag helt chockad själv över hans skrik. Fattar fortfarande inte varför han reagerade som han gjorde. Tror att han tyckte att det kändes obehagligt när bajskorven liksom inte lämnade rumpan. Men just då - när folk började gapa och peka - då kände jag plötsligt att jag nog kunde ha ihjäl hundf-n i alla fall...
lördag 5 april 2014
Saharasand
Himlen är gulgrå och solstrålarna når inte igenom. Det är mörkt fastän det är dag och mycket kallare. På bilen ligger ett tunt lager med gulorange sand. En sandstorm i Sahara påverkar oss även här i Europa. Vädrets makter är så ofantligt mycket större än man kan förstå. Inte utan att man blir lite ödmjukt.
tisdag 1 april 2014
Bara en vanlig promenad
Här kommer lite bilder från en promenad den 23 mars. En dryg vecka sedan alltså.
Hur fint väder som helst och körsbärsblommorna blommar för fullt. Nästan fyra veckor för tidigt säger min granne. Gör inget. Det är härligt med tidig vår! :-)
Här är Sid som undersöker allt och inget. Han är superglad över att slippa alla vinterkläder.
Och här är Leo som tigger lite hundgodis. Sedan ett par veckor har jag bytt ut hundgodiset mot ett hundfoder. Bättre näringsvärde, billigare och helt okej tycker båda hundarna. Lyckad kombo. :-)
Sällan jag själv är med på bild, men mitt promenadsällskap tog dessa bilder. Lite kul att få vara med själv också, även om jag inte är lika bildskön som mina hundar.
Notera jackan på armen. Det var för varmt med jacka redan vid åttatiden på morgonen!
Hejdå!
söndag 30 mars 2014
Vackert väder även i Båstad
Igår var jag och mina föräldrar i Båstad och åt lunch på Strands bakficka. Thaisoppa blev det. Den smakade himmelskt gott. Sedan tog vi en promenad i hamnen, som i princip var tom. En stor kontrast till sommarens knökfulla småbåtshamn med myllrande liv och rörelse. Men nog är det vackrare nu. Och mer rofyllt (trots att horisonten lutar...).
Idag bär det av hemåt igen. Fem dagar utan make, ungar och hundar gör att jag nu längtar hem igen. Det har varit skönt att "ta av sig" familjen en stund, men man vill inte vara "naken" hur länge som helst. Ikväll ska jag krypa upp i tv-soffan i Bad Soden och krama på hela flocken. :-)
lördag 29 mars 2014
Kolla vad jag köpt!
Två små söta emaljerade mässingshundar. De går att öppna och så kan man förvara ett halsband eller något annat hemligt där. Helt onödiga, men ack så bedårande! :-)
fredag 28 mars 2014
Påskpyssel
Är hemma i Sverige på minisemester och hälsar på mina föräldrar. Det var länge sedan jag var hemma som ensamt barn. :-) De här fina "äggtupparna" har pappa tillverkat och jag målat. Visst blev de fina?
tisdag 25 mars 2014
Den barmhärtiga samariten
Det är jag det. Ja, ni får ursäkta men jag glömde att fylla på texten sist... Jag har inte givit bort någon bil, men jag har hjälpt en koreanska som varken talar tyska eller engelska (så att man fattar något) att köpa bil. Denna välgörande insats måste räcka för resten av året, eftersom det är ett litet helvete att få till alla papper och skyltar innan bilen kunde lämnas ut. Ibland är Tyskland tröttsamt att leva i. Min insats har i alla fall gjort att en nyanländ koreansk familj kan sköta sina ärenden helt själva framöver. Det kommer att spara mig en hel massa tid. :-)
tisdag 18 mars 2014
Lite trångt
...i knät när en "liten" kines absolut måste ligga i knät när man surfar på datorn. Leo väger 6,5 kg och har trots rasstandarden inte någon ovanlig vikt för att vara en Chinese Crested Dog. Inte så lätt att "få i näsan" som jag läste i en annan blogg idag. ;-)
måndag 17 mars 2014
lördag 15 mars 2014
tisdag 11 mars 2014
lördag 8 mars 2014
Gissa yrket
Inte så svårt att gissa vad personen bakom denna dörr har för yrke. :-) Hittade den fina dörren med det udda handtaget i Rothenburg när vi var där idag.
fredag 7 mars 2014
Leo sover
... med huvudet i makens knä. Han börjar bli en riktigt gosegris efter att hans hormonchip börjat verka. Ja, inte maken alltså, utan Leo!
Årets första
... spaghettieis på en utomhusservering i Bad Soden.
Enligt Wikipedia uppfanns
Spagettiglassen av italienaren Dario Fontanella i den tyska staden Mannheim (inte alls långt härifrån) i slutet av 1960-talet.Fontanella fick sin idé till glassrätten genom den klassiska italienska varmrätten spagetti med tomatsås och parmesanost. Han bytte helt enkelt ut ingredienserna mot: grädde, glass, jordgubbssås och vit choklad.
Måste jag berätta att det smakar gott?
Laxthaigryta - måste provas
Ni bara måste prova denna läckra och enkla fiskgryta med asiatiska influenser! Den är superlätt att laga och smakar jättegott!
4 port
4 port
Förberedelse: 10 min
Tillagning: 20 min
Klart på: 30 min
Tillagning: 20 min
Klart på: 30 min
Ingredienser:
- 600 g lax
- 1 röd paprika
- 1 - 2 morötter
- en bit färsk ingefära, mängd efter tycke och smak
- 5 tsk röd currypasta (gärna lite mer tycker jag)
- 2 tsk olja, ex. solrosolja
- 2 burkar (a´400 ml) kokosmjölk
- 1 tsk fisksås
- 0,5 tsk socker
- 2 msk pressad lime
- toppas med massor av färsk koriander vid servering
Tillagning:
- Skölj, rensa och skär laxen i 3x3 cm bitar. Lägg på en tallrik vid sidan så länge.
- Skala morot och ingefära och skär i tunna, tunna stavar. Lägg på en tallrik vid sidan så länge.
- Skär paprikan i större bitar. Lägg på en tallrik vid sidan så länge.
- Stek currypasta med olja i en gryta i 30 sekunder.
- Tillsätt kokosmjölk. Låt puttra i 3 minuter.
- Tillsätt morot och ingefära. Koka tills grönsaker känns klara cirka 5 minuter.
- Tillsätt en halv tsk fisksås och smaka av med lite socker och pressad lime. Smaka av grytan med currypasta för hetta, fisksås för sälta, socker samt lime för syra.
- Tillsätt lax och paprika och koka 2-3 minuter .
Servera lax-grytan med ris. MUMS!
onsdag 5 mars 2014
Bättre än sex!
Hur kan de veta? Att just kakorna med citronsmak är så otroligt goda att vi "hundtanter" i Waterloo rosiga om kinderna satt och smaskade kakor för glatta livet och konstaterade att det knappast inte fanns något som slog denna smakupplevelse. Inte ens sex...
Idag hittade jag kakorna på Rewe av en slump. Det var tre år sedan jag käkade dem sist, men pulsen gick upp och jag började leta efter kakorna med citronsmak. Vad upptäcker jag då? Jo, det är den enda hyllan som är TOM! Någon annan måste också ha upptäckt hemligheten med dessa kakor! Fasiken också!
tisdag 4 mars 2014
Vill ha!!!!!!
Jag har alltid fascinerats av riktigt små hundar, alltsedan jag bläddrade i en djurbok hemma som riktigt liten. I boken fanns en bild på en liten hund som satt i en jackficka. Antagligen bara en valp, men den där bilden har följt mig i alla år. Nu har jag hittat hunden! En Russkiy Toy flicka på fyra månader som antagligen inte kommer att väga mer än 1,2 kg när hon är vuxen. Visst är hon söööööööt?!!!
Nu återstår bara att övertyga maken om att jag behöver en tredje hund. Borde inte vara så svårt... Öhhhh.
Nu återstår bara att övertyga maken om att jag behöver en tredje hund. Borde inte vara så svårt... Öhhhh.
torsdag 27 februari 2014
Vår!
Tolv till fjorton grader varmt. Solen skiner, fåglarna sjunger och det luktar gott. Hundarna är glada, ungarna har sportlov och maken jobbar ihjäl sig...
Vi har en helt underbar lat dag att se fram emot jag och ungarna. Kanske blir det en liten runda till MTZ för att käka lunch. Vi får se.
måndag 24 februari 2014
Jag = misslyckad hundägare
I morse gick jag och maken (!) en promenad med hundarna på fälten. Två lyckliga hundar skuttar fritt omkring och leker tafatt, jagar fåglar, gräver efter mullvadar, facebookar (sniffar, pinkar och sniffar igen) och vi njuter alla av vårluften och de kvittrande fåglarna. Två snabbt promenerande kvinnor rundar en kurva och kommer plötsligt emot oss. Vad gör Leo då? Jo, han springer efter dem och skäller... Kul? Nä inte någonstans. Den ena damen skriker och viftar att hunden ska gå hem (fastän jag bara är två meter ifrån henne och det redan är uppenbart att hon vet att jag är hundägaren). Hon är inte rädd, utan bara väldigt irriterad och mästrande. Att själv jaga fatt en lös hundslyngel som nu är helt säker på att denna hemska människa måste jagas bort är inte helt lätt. Jag ber kvinnan därför att stanna och berättar samtidigt att han är en ung och olydig hund, men inte det minsta farlig. När sällskapet står still är det lätt att koppla upp Leo, men "kärringen" är fortfarande förbannad och försöker tala om för mig att jag borde hålla hunden kopplad. Såklart det var mitt fel. Det gjorde mig ännu mer förbannad och förnärmad efteråt. Men ibland är det inte alltid så lätt att förutse en hunds reaktion. Det enda jag vet är att Leo inte är farlig eller elak, men det vet ju inte de som möter honom bara sådär. De senaste veckorna har Leo överraskat mig ett par gånger genom att försöka och ibland lyckas jaga joggare, bilar och harar. Nu har han lagt på skällandet också. Det tragikomiska är att han har ett ganska dovt skall, så han kan ju dessutom lätt uppfattas som farlig. Vad ska jag göra nu? Hålla hundj-veln i koppel resten av livet eller? Jag tror ju att detta är en tillfällig "formsvacka" hos både Leo och mig själv. Men tänk om det inte är det? Hemma är Leo en ängel och egentligen när vi är ute också. Han är bara otroligt "på" och just nu svämmar energin över. Dags att boka några privatkonsultationer med någon duktig hundtränare. Jag har provat ett par olika, men det har tyvärr inte klickat med någon ännu. Idag känner jag mig bara såååå himla misslyckad som hundägare. Jag önskar att jag hade två hundar som uppför sig vid möten med andra hundar och människor.
PS.Och mitt i allt stohej är Sid tyst och står stilla! Den hunden har minsann sina sidor också, men jösses vad han utvecklats sedan förra våren då han skällde på allt och alla. Man får väl glädjas åt det lilla...
PS.Och mitt i allt stohej är Sid tyst och står stilla! Den hunden har minsann sina sidor också, men jösses vad han utvecklats sedan förra våren då han skällde på allt och alla. Man får väl glädjas åt det lilla...
lördag 22 februari 2014
En tvåbent hund
Leo är "tvåbent" kan man säga. När han är nyfiken på något (och det är han ofta), ställer han sig alltid på två ben. Det ser himla gulligt ut. Just nu är det något som han ser i trädgården. En liten mus tror jag. Det är lätt att stödja sig mot fönstret, men det behövs minsann inte. Han har som de flesta andra kineser mycket god balans och kan stå stilla på två ben i evigheter.
Sid kan också stå på två ben, men är ändå inte "tvåbent". Han står på två ben för att nå saker eller för att påkalla uppmärksamhet, men han står inte på två ben för att speja.
Samma beteende men i helt olika sammanhang.
torsdag 20 februari 2014
Redo
...för skidåkning i Schweiz. Nya skidkläder var tyvärr en nödvändighet, då sonen gått och växt ur alla tidigare varianter. Men visst blev han snygg?! Syrran får stanna hemma och vila upp sig efter operationen. Maken jobbar och jag ikläder mig rollen som desperat hemmafru. Tjoho! Not...
Dottern beklagar sig redan över att "alla andra" får åka iväg på lovet och jag blir bara på dåligt humör. Hon borde skratta sig lycklig som antagligen både kan sova, andas och svälja helt normalt i framtiden. Egentligen borde jag ha åkt på spa själv, i stället för att curla mina barn. Men de är ju snart stora och kommer att vilja flytta hemifrån. Sååå... jag åker på spa en annan gång. ;-)
Dottern beklagar sig redan över att "alla andra" får åka iväg på lovet och jag blir bara på dåligt humör. Hon borde skratta sig lycklig som antagligen både kan sova, andas och svälja helt normalt i framtiden. Egentligen borde jag ha åkt på spa själv, i stället för att curla mina barn. Men de är ju snart stora och kommer att vilja flytta hemifrån. Sååå... jag åker på spa en annan gång. ;-)
onsdag 19 februari 2014
Och här ligger Leo
... mellan mig och maken i tv-soffan. Det är inte så mycket plats, men ligger man på rygg med tassarna i vädret får man plats ändå. Han är inte så knusslig Leo. Inte vi heller. Vad är väl mysigare än en inkilad liten hund?
King Sid
Varför gå när man kan bli buren undrar Sid och lägger benen i kors. Han vill riktigt understryka att han inte är beredd att lämna min promenadkompis trygga famn. Knashund! :-)
tisdag 18 februari 2014
Design
Jag kan inte låta bli att fundera på om den som designade detta handtag på det stora sopkärlet medvetet tänkte att det skulle likna ett djur. Vad tror ni? Själv känner jag mig inte säker. Tänk om det bara är ett lyckligt sammanträffande?
Det är vår!
Årets första hundpromenad utan kläder, men inte den sista. Bilden är tagen igår och idag är det lika fint väder nu på eftermiddagen. Det är 10-12 grader varmt. Äntligen lite fördel med Frankfurt. :-)
Lyckades inte fånga båda hundarna på bild samtidigt. De har fullt upp på varsitt håll kan man väl säga.
måndag 17 februari 2014
Mat för en nyopererad hals
Har köpt med mutor till dottern som opererade bort mandlarna i fredags. Nu börjar hon sakta att återhämta sig och glassen lenar fint i en sårig hals. Det är inte särskilt lustigt att som femtonåring dela rum med en tysk tant som vill släcka lampan klockan sju på kvällen... Kan inte påstå att jag är avundsjuk och ända till på torsdag måste hon stanna. En hel vecka! Stackars unge. Men i framtiden hoppas vi på färre förkylningar, öronvärk och inget halsont alls! Två halsmandlar i storleken golfboll har avslutat sitt jordeliv. Hehe.
söndag 16 februari 2014
Vacker hundpromenad
Idag när vi gick en långpromenad med hundarna fick vi se denna fantastiska regnbåge. Det häftigaste var att vi både såg början och slutet på den! Men vi hann aldrig leta efter något guld, då Sid och Leo plötsligt började jaga rådjur i björnbärssnåren intill. Det blev att leta hund i stället. Sid kom springande tillbaka ganska snabbt. Annat var det med Leo. Han vägrade ge upp sin jakt i första taget. Men när snåren slutligen kunde konstateras toma (rådjuret försvann iväg nästan genast) kom han äntligen tillbaka. Suck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)