Årets sista inlägg

Sitter hos syrran i Alingsås och ska fira in det nya året senare i kväll. I morgon bär det av till Frankfurt igen, men först på onsdag får vi hämta hem hundarna från pensionatet, för de har nämligen stängt för upphämtning den första januari. Pensionatsägarna har väl rätt att vara lite sega dagen efter de med. ;-)

I kväll har jag några löften jag skulle vilja avge. Brukar vanligtvis inte ge några, men inför det nya året känns det bra att i alla fall ha lite förtydligade ambitioner. Nästa år ska jag verka för att:

1. Ha tätare kontakt med alla mina syskon.
2. Ta kontakt med en del gamla vänner, som jag är alldeles för dålig att höra av mig till.
3. Använda min almanacka, så att jag kan planera min tid bättre.
4. Svara på alla "jobbiga" mail med en gång, så att de inte blir liggandes och jag går med ständigt dåligt samvete.
5. Boka en tid för mammografi. Jag har inte vart på koll sedan jag flyttade utomlands.
6. Gå till husläkaren och kolla min molande magvärk som inte vill ge med sig.

Till sist vill jag passa på att önska alla mina läsare ett riktig

Gott Nytt År!

och välkomna tillbaka nästa år. Då lovar jag bjuda på en hunddokusåpa som heter duga!

På hundpensionatet - del 2

Här är mina älsklingshundar igen - ja bara två av tre alltså! Kolla vädret! I julas hade man över tjugo grader varmt i södra Tyskland. Man kan nästan ana att det inte är särskilt kallt när den här bilden togs. Eller hur?

På hundpensionatet

 

Här är Buzz och Chinchin på promenad i hundpensionatets regi. Ser trevligt ut! En tredje hund som vi inte träffade när vi lämnade hundarna gör tydligen följe.

Nu vill jag snart hem till Tyskland

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att få komma hem och träffa min nya hund igen. Tänker jätte mycket på honom och undrar i mitt stilla sinne om jag valde rätt. Jag hoppas verkligen det. Buzz var ju dessutom med och valde honom åt oss, känns det som. Det är ju den första hunden som han legat och sovit tillsammans med och en av de första han busat med! I natt vaknade jag av att jag hade en mardröm om Buzz och hans eländiga cancer också. Åhhhh vad jag hoppas att provet vi tog visar något annat än en ny tumör. Fast så är det nog inte. Det känns fördjävligt faktiskt. Ännu eländigare är det att min mormor också brottas med cancereländet. Man borde utrota cancer från jordens yta.

Pappas tavelhängning

Kolla in min pappas kreativa tavelhängning! Det är inte alla som skulle kunna lyckas med detta... ;-)

Hos svärföräldrarna och en namnfråga

Nu har vi flyttat oss från Skåne till Närke. Från barmark till snövallar och blixthalka. Här bor svärföräldrarna och svåger med familj. Vi är tolv personer och två katter som samsas om både hjärte- och stjärterum. Idag var vi varit på Marieberg köpcentrum utanför Örebro för att fynda. Det blev inga stora investeringar tyvärr. Två bh:ar för halva priset var allt jag hittade. Nej förresten, sedan hittade jag en Hurta fleeceoverall i senaste modellen till Chinchin, men den var förstås inte på rea... Nu hoppas jag bara att den passar, för han behöver troligen lite varma kläder när vi ska ut och gå våra långa promenader efter nyår.

Klurar på namn till Chinchin. Klart vi kan behålla namnet, men det skulle vara kul att hitta på ett eget. Närmast till hands är väl Tintin. Men om vi ändå ska byta kan vi kanske hitta på ett helt nytt? Inget namn känns än så länge klockrent. Här är några namnförslag utan inbördes ranking:

1. Punk
2. Sid (punkikon i bandet Sex Pistols)
3. Tim
4. Olle
5. Ville
6. Lasse
7. Sonny
8. Nisse
9. Sven

Som ni ser behöver vi kanske lite hjälp??? Alla förslag mottages med tacksamhet. :-)

God Jul!

Vi har haft en helt underbar julafton. Frukost i lugn och ro, långsamt tempo, tv-tittande, paketöppnande och massor med god mat. Nu sitter ungarna och spelar kort och jag slösurfar lite på datorn. Igår tog vi ett sent julbad ute i snöstormen. Kolla in hur handdukarna hänger!

Det är härligt att ligga i 38-gradigt vatten med vinden och snön vinande runt huvudet. Kontrasten är häftig. Idag satt vi inomhus och öppnade paket.

Jag fick en jättefin röd Picard-väska av min make. Är helt chockad! :-)

I Sverige

I fredags lämnade vi hundarna på hundpensionatet. Precis när vi kom till stället släpade och drog en desperat ägare sin goldenretriver in i en hundgård... Hunden visste precis vad det var frågan om - den skulle bli lämnad. Buzz kände dock igen stället och hälsade glatt på innehavaren. Något ledsnare blev han då vi stängde in honom på kontoret för att skriva på alla papper innan vi åkte. Lilla Chinchin lät inte (!) men skrapade desperat på glasdörren. Det är verkligen hjärtskärande att "överge" hundar! Men jag vet att de blir professionellt och vänligt omhändertagna. Med största sannolikhet blir de inte gosade med i alls samma utsträckning som hemma, men det kan man ju inte heller kräva på ett ställe som kanske håller över 30 hundar. Mina två är dock de enda som faktiskt får bo i deras hem. :-) De andra hundarna bor i superfina, välskötta, rena hundgårdar med uppvärmda, upplysta små friggebodar. Alla hundar rastas dessutom enligt speciella rutiner varje dag.

Jag kommer troligen få det där efterlängtade jobbet med att träna en hund i alla fall. Chinchin är nog mer en "hittehund" än jag hade tänkt mig. Inte så väl socialiserad som jag hade hoppats. Dessutom "snappade" han efter pensionatsägaren när hon skulle klappa honom... Till hans försvar (?) kan sägas att han hade fem intensiva dagar på ett nytt ställe i bagaget och min dotter höll honom i famnen. Pensionatsägaren, som ju är van vid hundar, svarade bara att det var hennes fel när jag beklagade situationen. Hon verkade inte ett dugg upprörd, tillskillnad från mig som inombords tuggade fradga ;-)

Jag kommer nog, precis som Åsa Nilsonne skriver, att kunna bjuda på vårens hunddokusåpa - missa inte de inledande avsnitten!

Vi kom till mina föräldrar i Skåne i fredags kväll. Igår hjälpte jag till att flytta möbler, då min morfar nu ska flytta till ett servicehem. Sedan gjorde jag min mormor sällskap när flyttbilen gick. Idag sitter vi uppe på Hallandsås i snöstorm. Vi eldar i spisen, har tänt en massa ljus och bara myser. 

Jag ska inte vara orättvis

Det låter som jag inte gillar min lilla skrutthund som flyttat in hos oss, men det gör jag visst! :-) Faktum är att han gjort stora framsteg på bara några dagar, varav två jag inte var här.  Han hade nog knappast haft halsband på sig och kom också hit utan. Han verkar vara ovan vid koppel och tycker det är lite otäckt med täcke ute i kylan. Den första dagen ville han knappast ta ett steg utanför dörren. Ikväll var de första hundra metrarna motiga, sedan blev han modigare och gladare och de sista hundra metrarna hem sprang han på som om han aldrig gjort något annat.

 Att han är så rackarns mager beror tydligen på att han bodde hemma hos en pudeluppfödare. Hennes tikar hade löpt där hemma och han matvägrade totalt. Uppfödaren hade försökt muta honom med allt hon kunde komma på, men han ville bara inte ha något. Här har han ätit så han spricker, så mager kommer han inte att förbli. ;-) Han är fortfarande hysteriskt hungrig/sugen på ALLT. I början drack han även så mycket att han kissade på sig inomhus. Dottern sa att han nog försökt säga till, men att hon inte hade fattat signalerna. Sedan jag kom hem har det lugnat ner sig betydligt med drickandet och några fler olyckor har det inte blivit. Jag uppfattar honom som rumsren.

Han vill vara med över allt och är nyfiken och positiv. Han skäller INTE när det ringer på dörren och INTE när grannens hund skäller. Däremot kan han skälla till på nya ljud eller när han på något sätt försöker kommunicera med en. De sistnämnda skallen fattar jag inte ännu, men det kommer väl får jag hoppas :-)

När det gäller hunduppfostran har jag läst massor och sett på massor av filmer och youtubeklipp. Jag är inte någon dog whisperer direkt, men känner mig i alla fall väldigt teoretiskt kompetent. ;-) Jag tar däremot gärna emot alla välmenade tips och råd och sorterar dem utifrån mina egna erfarenheter. Jag tillämpar positiv förstärkning i min hunduppfostran. Något annat hade aldrig funkat på Buzz och lilla Chinchin är likadan. Att dra honom i kopplet runt kvarteret med våld ger helt fel utslag. Därför har mina korta promenader i närområdet få ta den tid de tagit. Jag har lockat, uppmuntrat och belönat. Och som jag skev tidigare i detta inlägg - det har redan gett väldigt positivt utslag! :-)

Så, nu ska vi gå sista kvällspromenaden runt kvarteret. Med Buzz tar det fem minuter. Med båda tar det nog en kvart... Minst.

I morgon drar vi till Sverige. Då kanske det blir lite mindre "hund" på bloggen ett tag? Men kanske kan jag i alla fall lägga upp lite nya foton. Måste bara hitta sladden till kameran först. Det är nämligen därför ni fått vara utan bilder idag.

Hej hopp!

Smekdagen över. Redan?

Just nu försöker jag själv smälta första intrycket. Jag är lite konfunderad över att Chinchin efter tre dagar börjat morra (eller "gurgla", inte ilsket i alla fall) när folk närmar sig honom om han sitter i någons knä. Tror han helt enkelt vaktar sin "egendom". Vi har beslutat att släppa ner honom från knät direkt när han gör så, för att han inte ska kunna få förstärkning av oss. Sedan skäller han till, ett eller två skall (tack och lov inte mer) när han hör nya ljud. Inte så kul i natt när han vid två tillfällen väckte hela familjen med (bara...) ett starkt skall. Måtte det vara hans osäkerhet och inget som utvecklas i fel riktning! Första nätterna var han tyst. Fast han har inte skällt ihållande. Tror att han är en "larmhund". Det är väl okej, bara vi kan komma överens om när han ska larma och när han inte ska göra det... Är det någon som har erfarenhet av detta?

Jag är nog en helt knäpp och neurotisk person, för jag letar hela tiden felen och inte rätten. Allt var faktiskt inte helt lätt med Buzz när han kom heller. Jag stannade hemma i tre veckor i sträck och han var rädd för väldigt mycket. Han åt dåligt och hade ofta problem med magen. Bäst att påminna sig. Men - han skällde inte. Alls. Chinchin låter. Fast däremellan är han tyst. Ehhh... Såklart. Jag tycker inte om hundar som låter...

Okej. Det finns ju faktiskt många (mest) saker som känns bra också. Chinchin upplever jag som mycket social, glad, nyfiken, kontaktsökande, kelen, positiv, matglad och väldigt fulsöt. :-) Allt detta tilltalar mig. Är bara så rädd att allt ska bli fel, så jag liksom, ja, jag letar felen. Allt som går att träna är väl egentligen bara roliga utmaningar. Jag VILLE ju ha något att jobba med. Men att hunden larmar? Går det att träna bort???

Finns det någon annan där ute med liknande erfarenheter av sin andrahund. Ångesten över att kanske släpat hem fel hund likförbannat?

Nog om detta. Nu är det intensivpackning hela dagen. I morgon bär det av till Sverige!

PS. Alldelse nyss skällde Chinchin till på grannen som gick utanför huset. Jag "hyschade" honom. Nu passerade grannen igen och då "bara" morrade/gurglade han. Var det slump eller finns det hopp? DS

Nu är det bestämt

Chinchin får stanna. Det innebär att han får tillbringa 11 dygn på ett hundpensionat över jul och nyår tillsammans med Buzz. Inte optimal planering om man säger så... Det är dessutom svindyrt att lämna sin hund på ett professionellt ställe. Åtminstone här. Men jag fick priset reducerat med i princip motsvarande summa, för då slapp förra ägaren att åka och hämta honom i Köln (fyra timmars bilfärd) och sedan husera honom ytterligare två veckor.

När vi hämtar hundarna igen, den andra januari, har Chinchin alltså varit längre tid på pensionat än hos oss. Känns märkligt, men det hastiga "uppdykandet" gjorde att det inte fanns så många andra alternativ. Sanning och säga så fanns det bara ett annat alternativ att välja på, nämligen att åka och lämna honom i Köln med tåg imorgon och sedan hämta upp honom första veckan i januari 500 km bort. Fördelen med det alternativet hade förstås varit att Chinchin kom tillbaka till sitt gamla hem över jul. Men där hade han matvägrat i veckor på grund av löpande pudeldamer, vilket också är en väldig stress. Nu får han lära känna Buzz istället. Jag håller tummarna för att allt går bra. Han verkar ganska cool, men oerfaren. :-)

Läget

Hemma efter två dagar i Sverige. Möttes i dörren av en överlycklig Buzz och en liten blyg Chinchin. Jag var hur spänd som helst. Men det gick över ganska snabbt. Chinchin är precis det där jag hade tänkt mig! Och Buzz har liksom Cesars hund Junior godkänt "inkräktarens" energinivå. De har sovit tillsammans och när jag skulle gå och lägga mig lekte (!!!) killarna i vår säng. Har aldrig sett Buzz bjuda på så mycket lek någon gång! Men när det blev för uppspelta stoppade jag dem. I natt har båda sovit i vår säng. Med makens tillåtelse. :-) Hur lugnt och mysigt som helst.

På förmiddagen har jag varit hos veterinären för en hälsokoll. På Buzz tog vi ett cellprov på benet. Det ser tyvärr misstänkt "cancerigt" ut men ska jag får klart besked när vi kommer tillbaka efter nyår. Just nu mår han bra och det är knappast aktuellt med en operation över julhelgen i alla fall. Chinchin är enligt veterinären kärnfrisk, han har alla vaccinationer inklusive rabies (!) och visserligen är han väldigt tunn i hullet, men det är inte katastrof. Inte skulle jag väl lämna tillbaka ett sådant guldkorn tyckte både hon och hennes assistent? Sedan petade hon ut en mjölktand som satt löst och det fanns tydligen fler mjölktänder kvar längre bak i munnen. Hur är det - brukar det generellt finnas permanenta underlag under mjölktänderna på nakenhundar? Eller riskerar man att de blir tandlösa när mjölktänderna ramlat ut? Nåja, några tänder hade han i alla fall... ;-) Veterinären har i princip inte någon, eller i alla fall bara liten erfarenhet av nakenhundar, så hon kunde tyvärr inte svara på frågan.

Nu ska jag bara bestämma om den lille killen får stanna eller inte. He, he. Måste kontakta hans gamla ägare och göra upp. Tror nog att han får stanna om vi kan komma överens om vissa praktiska detaljer. Visserligen var jag i måndags på väg att bekräfta ett valpköp, men så dök Chinchin upp. Jag får väl acceptera mitt öde - det var helt enkelt meningen att han skulle komma hit. Det tog bara lite extra lång tid...

Vad ska han få heta?

Fler bilder

Han ser jättetunn (benig) ut på vissa bilder min dotter skickat. :-(

Måste ta honom till veterinären i veckan. Jag tycker han ser svältfödd ut rent ut sagt. Okej, Buzz är för tjock, men det kan ju knappast kompenseras med en utsvulten och knotig liten sak. Dottern sa att han kastade sig över vatten och mat...

Här är några sötare bilder. :-)

Jag blir lite varm i hjärtat över bilden tillsammans på hundarna. Ser ju bra ut så här långt! Hade inte ens vågat drömma om att det skulle gå så fort. Men det är inte Buzz som kryper upp till Chinchin förstås...

Nu är ni nyfikna va?

Det här har varit en helt galen dag. I morse när jag satt och åt frukost för att senare ta mig till flygplatsen och åka till Sverige fick jag plötsligt ett mail från Chinchins ägare. Chinchin hade flyttat från norra Tyskland till en ny familj i södra Tyskland och det visade sig att deras barn tydligen var superallergiskt. Nu skulle han hämtas upp med omedelbar verkan. Idag. Ville jag att hon kom förbi och visade upp honom på vägen hem? OM jag ville? Klart jag ville!!!! Problemet var bara att jag satt och väntade på taxin till flygplatsen. Jag var på väg till Göteborg för hålla kurs i morgon. Alltså, jag kommer ju inte att vara hemma...

Taxin var försenad och jag fick springa med väskan till byns taxistation i spöregn. Hjärtat bultade, för jag var jättesen och jag visste inte hur jag skulle få till det med hunden. Jag hinner bara checka in på flygplatsen så öppnar gaten nästan med en gång. Jag pratar hysteriskt snabbt med Chinchins ägare (på svyska) på mobilen och vi bestämmer att hunden istället ska "droppas av" hemma hos oss av familjen med det allergiska barnet. Kändes mer än lovligt svajigt kan jag erkänna så här i efterhand. Hemma var bara ungarna, som nästan inte pratar tyska. MEN...

nu ligger han där i soffan. På PROV till på torsdag. Då har jag lovat att ta honom till Köln. Vi ska ju till Sverige i jul och har liksom inte planerat för två hundar. Men jag kan säga så mycket som att dottern är begeistrad! Hon säger att det är en jättesöt, lite blyg och samtidigt lagom fartig hund. Tydligen funkar det initialt jättebra med Buzz. Betydligt bättre än med Chihuahuan, även om det egentligen inte var något problem där heller. Buzz och Chinchin har redan legat och sovit tillsammans. Tror aldrig att jag sett Buzz ligga och sova tillsammans med en annan hund...

Och nu måste jag jobba och förbereda för morgondagen. Men jag tänker bara på Chinchin.... (och Buzz och barnen och mannen såklart)

Jag här på mitt hotellrum i Göteborg, med spårvagnarna rasslande precis utanför fönstret. Jösses vad jag längtar hem! :-)

Ni kan inte ana vad som hääääänt!!!!

Jag har sett en liten nakentikvalp :-)

Har idag blivit förevisad en Chinese crested valp över Skype. Hur smart som helst, när avstånden är långa! Jag fick se både valpen "in action" och mamman till valpen. Den vuxna tiken var helt underbart trevlig, åtminstone över nätet. :-) Hon pussade och gosade med sin matte och verkade vara mycket tillfreds med tillvaron. Valpen busade runt och ägarens ett och halvåriga son bar runt på den lite dinglandes utan problem. Så här såg den lilla valpen ut. Tre månader gamal och 850 g tung (lätt).

 Tog bilden över Skype. Hygglig bild med tanke på omständigheterna tycker jag

Och så är mamman med på en bild, fast där missade skärpan. Men bättre än ingen bild alls. För er som kanske vet något om kinesuppfödning så hittar ni valpens stamtavla HÄR.

Behöver jag säga att jag är sugen på en valp nu?????

En söt liten valp

Lucia

Ja, då längtar man hem till Sverige. I alla fall jag.

Dagens bu:
Jag tror att Buzz cancer har kommit tilbaka på frambenet. Det är liksom lite tjockare och det känns som att det på något vis har förändrat sig. Ingen specifik knöl, utan mer som en utbredd svullnad. Hade nog varit bättre med en avgränsad knöl. :-((

Dagens bä:
Jag ska på fika till den holländska tjejen med Wolfshounden. Det ska blí spännande. Särskilt eftersom det står att hon är schaman (!) på visitkortet. Ibland undrar jag var jag hittar alla dessa konstiga människor... Eller är det kanske jag själv som är konstig?

Rätt ras!

Hittar ett test på Pedegrees hemida som går ut på att välja rätt hundras i förhållande till sina förutsättningar. De fyra raser som dyker upp är:

1. Chinese crested dog
2. Italiensk vinthund
3. Dvärgpinscher
4. Welsh corgi

Snacka om att man måste ha hamnat rätt då?! ;-)  De tre översta raserna har jag tittat på i många år. Överraskningen är den sista rasen - Welsh Corgi - som går fetbort på grund av de korta benen...

Snö i Neuenhain

Det har snöat ordentligt här hos oss i helgen (i Frankfurtmått mätt alltså). Det är ju mysigt när man går på julmarknad och så. Fast Buzz uppskattar inte de saltade vägarna alls. Så här ser det ut på massor av ställen:

Lägg märke till att det är SALT i mitten av den bara fläcken. Det är denna mängd jag pratar om!

Påpälsad Buzz. Saknas bara skor mot saltet nu då...

Maken håller på att brotta ner mig, den skurken ;-)

Vår vanlig promenadväg.

Vackert vinterljus.

Buzz längtar in i bilvärmen.

Ja, såhär såg det ut på vår vinterpromenad i eftermiddags. Hunden sprang av sig ordentligt då dottern också gjorde oss sällskap. Det blev kurragömma och "vem kommer först"-tävlingar hela vägen. Så nu sover Buzz riktigt gott. :-)

Konstinvestering :-)

Igår ropade jag in en skulptur av Timo Solin på Laurítz.com. Jag är så himla glad och nöjd, för jag har åtminstone i tio (eller är det femton?) år beundrat hans konst. Första gången jag såg hans skulpturer var nere i Båstad. Sedan exponerades han rätt hårt i något matlagningsprogramm kommer jag ihåg, då en stor skulptur hängde på väggen bakom kocken. Min skulptur är bara 37 cm hög, men blir på så sätt kanske lite mer lättplacerad.

Skulpturen ska hängas på väggen. God jul till mig själv säger jag! :-)

Africa For Norway

Jag har nog lite dålig humor, men jösses vad jag garvade när jag såg den här! Visst får man väl skoja lite?

Här ligger Buzz i soffan och myser - nybadad och nytrimmad. Ja, alltså, jag rakar inte honom helt i ansiktet för det känns som att han ska ha hår där. :-)

Det kom snö i helgen som i princip hade töat bort i morse. På förmiddagen började det snöa igen. På eftermiddagen var Buzz och jag ute och gick i snövädret. Först undrade han om jag var riktigt klok, men så fort han blev varm i kläderna (bokstavligt talat) så njöt han i fulla drag. Nu ser vår trädgård ut så här igen:

Ikväll hotar de med regn och då kommer troligen all snö att försvinna. Oavsett det, så kommer vägarna vara snöfria i ett kick. Den mängd salt som tyskarna sprider ut på efter varje centimeter fallen snö måste göra hela medelhavet avundsjukt. Frågan är om det verkligen är vettigt??? Hur som helst är de väääldigt snabba på att snöröja här. Med denna mängd snö har redan snöplogarna och saltmaskinerna gått flera varv. Fatta!

Vinter här med

Jag har haft en formsvacka de senaste tio dagarna. Ibland tappar man liksom bara sugen. Men det betyder ju inte att det inte hänt saker här ändå. Jag har t ex bakat lussebullar med gott resultat.

Julgranen i vår lilla by är på plats.

Och så har vi fått vinter med snö här med. Även om man kanske inte kan skryta med mängden...

Kan inte påstå att humöret är i topp idag heller tyvärr. Men ibland får man bara gilla läget. Och idag är det strålande väder.

Morgonpromenaden bjöd på ett vackert sceneri och just nu lyser solen in genom ett av mina smutsiga fönster.

Dagens status

:-(

Försenad födelsedag - kan det bli bättre?!

Kan det bli bättre än när det kommer ytterligare lite roliga saker på posten en helt vanlig fredag? Tror inte det. Ikväll blir det fest!

Snacka om att man blir glad och känner sig ihågkommen. Både godis och tidningar från svägerskan och kort från mina föräldrar. På en och samma gång. "Bara" nio dagar försenat... ;-)

Neuenhain by night

Ikväll har Buzz och jag tagit en härlig långpromenad, då morgonpromenaden var lite kortare än vanligt. Jag valde vissa vägar och Buzz valde andra. Det blev en ganska intressant promenad på så sätt.

 

I början av promenaden låg dimman tungt över byn. Efter en stund lättade den för att så småningom klarna upp helt och hållet.

Mörkerbilder verkar min kamera klara av hyfsat bra. Supernärbilder och mörkerbilder. Hmmm.

Sonen hemma från skolan

Sonen har åkt på en rejäl förkylning med feber och krupphosta. Idag tar Buzz hand om honom lite extra.

Visst är det konstigt att hundar liksom vet när de ska ta hand om den? För det gör de.

Och nu funkar det att lägga till bilder igen! :-) Kostar typ 2,69 $/månad eller något så'nt. Får det väl vara värt då. För en blogg utan bilder är normalt sett ganska trist tycker jag. Framförallt skulle nog min blogg bli en dimension fattigare, då jag inte har någon fängslande "skrivstil" a la Humlespunk.

F-n

Jag kan inte lägga upp bilder i bloggen längre. Mitt lagringsutrymme är fullt tydigen. Nu måste jag börja betala för lagringen. Okej. Men hur jag än trycker på länkarna och läser instruktionerna händer inte ett skapandes grand. Jag lyckas helt enkelt inte köpa mer utrymme. Inte just nu i alla fall.

STÖÖÖÖÖÖÖÖÖN!

Ett rådjur på morgonpromenaden

Det finns ganska många rådjur i de omgivningar som jag promenerar med hunden. Det är tyvärr därför han oftast får gå kopplad nu för tiden. Det var ett par alldeles för hetsiga rådjursjakter i våras, så bara när jag tror (...) att det är säkert släpper jag honom så han får spankulera helt fritt. Idag t ex var han faktiskt lös när jag såg det här rådjuret. Det stog totalt stilla med all fokus på oss. Tack och lov missade hunden den, trots att det bara var några meter i från oss. Och medan jag kopplade Buzz fiskade jag fram kameran ur fickan. Och fick för en gångs skull en bild!

Jag brukar hitta på lite olika aktiviteter för Buzz när vi är ute och går. Inget märkvärdigt, men det är allt från att stanna, sitta, leta godis mm. Idag hade jag tänkt mig en fotosession, men Buzz gillar inte när jag är så närgången med kameran. Det här är den bästa bilden och den blev ju tyvärr inget mästerverk, fastän Buzz är världens sötaste. Det enda man ser är att han verkligen behöver trimmas.

Men vad är det för fel på min kamera??? Bilderna blir gryniga och den klarar inte av det dystra morgonljuset. Nä, nu blir det ny kamera vilken dag som helst *irritation*. För övrigt lyckades jag ta en bild som illustrerar hur jag känner mig just nu...

Tja, ha en bra dag då.

PS. Idag håller jag alla tummar jag har för en bloggkompis som genomgår en hjärtoperation och de fingrar som blir över håller jag för min dotter som skriver ett matteprov. Okej det är inte jämförbart på något sätt, men det är viktiga händelser båda två, beroende på perspektiv. 

Bildbevis

Herrejösses vad snyggt det blev! :-) Nu ska bara örsnibben svullna av lite också...

Piercad. Igen.

I eftermiddags tog dottern hand om mig lite extra. Håret fick någon speciell inpackning och det ser nu ut som att jag har en hel bytta smör i håret... Sedan gav hon sig i kast med mina igenväxta hål i öronen. Efter en halvtimmes pillande, kylande med isbit och småskrik har jag nu åter örhängen i öronen. Det var nog två år sedan sist. Får se hur länge det funkar denna gång. Det är fint med örhängen tycker jag, så det vore ju toppen om det en gång för alla bara funkade med hålen. Förra gången blev det aldrig riktigt bra.

Nu ska jag gå och lägga mitt flottiga huvud och mina bultande örsnibbar på min kudde och sova. Natti, natti.

Dags att börja tänka julträd eller hjulgran?

Jag har börjat fundera på hur min julgran ska se ut i år. I en gamla smedsbostad iordningställd av Surahammars hembygdsförening finns ett julträd. På bilden för ser du en nytillverkad kopia gjord av Hans Bergendahl (fotot är lånat från Slöjdnytt). Visst blir man inspirerad? Den barrar inte och är väldigt dekorativ.

En annan variant kommer från Svenssons specialsnickerier, som tillverkar en alldeles bedårande hjulgran där jag lånat nedanstående foto.

Jag hade kunnat tänka mig båda varainterna, men en helt vanlig julgran kan också gå bra.

Försenad present

...kom med posten från min allra bästaste syrra. Eller egentligen är det inte sant, för jag har två lillasyrror och de är lika bästiga båda två! :-)

Tur att man har någon som förstår ens mest grundläggande behov - en bra tidning och så JULESKUM!!! Påsen överlevde typ en kvart, trots att jag försökte äta låååångsamt. Tidningen något längre.

44 år idag!

Usch vad tiden går. Halva livet kvar om jag har riktig tur... Nu är det bara nedförbacke hela vägen. Suck. Blev firad redan vid sex-tiden i morse. Inte en endaste levande hund fick jag, fast det var det ENDA jag önskade mig. Men jag fick fina surrogat. :-) 

Hundtekanna som maken åkte tillbaka och köpte i Oberursel - endast för mig!

Dotterns traditionsenligt egengjorda present - en hund! Och vilken söt sedan. :-))

Och så fick jag en ny GPS till bilen. Det är toppen, för den gamla är nog minst fem år. Den glappar och ramlar ner från fönstret hela tiden. Dessutom är kartorna inte up to date längre och den går inte att uppdatera, så stenålders är den (i elektronikvärlden alltså).

Från svärmor kom den här fina grytlappen. Jag önskar mig redan nummer två i julklapp! ;-)