Var på hundträning igår. Var ett tag sedan sist, då jag och mina hundar fått avstå då det ösregnat och varit svinkallt, jag har jobbat i Sverige eller det varit helgdagar (man meddelar bara när man kommer och kan alltså dyka upp lite nu och då utan några sura miner). Men igår så var vi äntligen på plats igen. Kul!
Två nya hundar i gruppen och flera av hundarna är "killar i tonåren"... Vi var många hundägare som kände igen oss i varandras berättelser och ibland lite uppgivet suckade åt våra okoncentrerade följeslagare. Vi tränade gå med slakt koppel, inbromsning och uppsamling av kopplet, sitt (vilket mina nakenrumpor vägrar göra ute i den blöta skogen) mm. På slutet promenerade vi våra hundar genom den övriga hundgruppen, för att öva våra egna hundar att ignorera hundar vi passerar. Samtidigt tränas ju de hundar som bara sitter och väntar på sin tur också på att ignorera passerande hundar. Jag gillar övningen.
Men. Igår var det en ny, stor och bufflig jakthund som skulle gå förbi oss. Plötsligt kastar den busig sig mot Leo och Sid som sitter på sin lilla filt och de börjar vrålskälla. Inga pluspoäng för mina hundar direkt, men samtidigt inte så konstigt att de reagerade som de gjorde kan jag tycka. Vad händer? Jo, min hundtränare som råkar stå bredvid oss just i det ögonblicket, hjälper till att dra bort den stora hunden från mina samtidigt som hon smäller till mina hundar på nosen (inte löst, men inte heller med någon styrka) två tre gånger så de tystnar. Och jag tystnar med, då hakan liksom hänger nere vid knävecken och det är svårt att tala med vidöppen mun... Nästa gång jakthunden passerar, med en betydligt mer uppmärksam och alert matte, är mina hundar tysta som möss. Jag kan inte sluta att älta händelsen. Kan det vid vissa tillfällen löna sig att "puckla på" sina hundar för att få en omedelbar effekt? Jag är ju nöjd med resultatet (tysta hundar), men kan liksom inte släppa tanken på positiv förstärkning. Hur skulle jag gjort med hjälp av positiv förstärkning i denna situation i stället? Jag menar, situationen hade ju redan uppstått. Att arbeta förebyggande är något helt annat.
Jag har förstått att det finns folk som anser att Cesar Millan inte hanterar hundar på korrekt sätt. Men faktum är att jag aldrig sett honom puckla på ens de värsta hundarna. Vänlig men bestämd är hans ledord och jag gillar den inställningen. (Dessutom tycker jag att man ska vara medveten om att många av de hundar som Cesar hjälper (genom att träna deras människor) är hundar som annars kommer att avlivas eller sättas på djurhem. Dessa hudar får kanske inte någon mer chans och situationen är ofta akut.) Mina tyska tränare (två tjejer i 30-års åldern) har en annan inställning till hundträning. De "jobbigaste" hundarna kan korrigeras med dask på nosen, eller ett knä i sidan (större hundar). De älskar hundar, inget tvivel om saken, men deras metoder är åtminstone ibland mer "pang på" än Cesars. Eller mina.
Nä, jag kan nog fortfarande inte smälta korrigeringen igår, fastän jag fortfarande uppskattar resultatet. Jag måste hitta nya hundtränare helt enkelt.
Jag hade reagerat precis som dig om det hade varit mina hundar. Hoppas du hittar nya tränare :)
SvaraRaderaTrevlig helg Eva
Tack det samma! Kul med nya läsare! :-)
RaderaHm, jag som inte är hundägare kan ändå förstå hundtränaren... om det inte är en väldigt hård smäll och det funkar... Men jag har inte hund, så jag vet egentligen inget om hur man uppfostrar hundar. Lycka till, gå på DIN känsla.
SvaraRaderaJa men det är ju just det. Hur mycket "stryk" kan man använda i uppfostrande syfte? Hundar är ju inte alltid så "snälla" när de själva tillrättavisar varandra. Men hellre för lite än för mycket är min devis. Även om jag drömmer om väluppfostrade hundar. :-)
RaderaDin hundar borde inte ha utsatts för att en stor hund som de inte känner närmar sig snabbt medan de sitter still. Kart att de skällde för att få bort jakthunden. Så vad har tränaren egentligen bestraffat? Det här kan man skriva spaltmeter om, men om det räckte med några lätta slag över nosen för att varaktigt få hundar tysta så hade vi inte sett så många hundar som skäller mer än husse/matte önskar...
SvaraRaderaNä, du har rätt Åsa. Om det ändå vore så enkelt. Och nu när du ifrågasätter vilken handling tränaren bestraffat, så undrar jag med. Nä, det får bli nya hundtränare. Jag behöver ju också tränas. Det saknar jag mest faktiskt. Jag är nog ganska usel som hundtränare... Så här efteråt funderar jag själv på varför jag utsatte dem för den stora jakthunden. Inte aktivt, men passivt. Jakthunden skällde visserligen inte, utan kastade sig lekfullt mot mina småttingar. Men jag var för sen i tanken och hann inte beskydda dem på det sätt jag skulle ha velat. Tack för vettiga synpunkter.
Radera