Frankfurt i morse

Så här vackert såg det ut när jag och Buzz tittade ut över Frankfurt i morse!

Frankfurt kl 8.00 den 23 september

 Och så här så himlen ut ovanför oss en liten stund senare.

Himlen över Neuenhain

Nu är det dock grått och ganska tråkigt väder utanför fönstret. Maken kom hem från Kina i morse och har beslutat sig för att jobba hemma. Så kul att få lite sällskap! Jipppieeee!

Att göra lista

• Raka benen (så att jag slipper skämmas när jag tränar barbent i eftermiddag)
• Träna med elektricitet kopplat till musklerna. Har drömt mardrömmar om detta sedan förra veckan. Hoppas att det inte är så läbbigt som jag minns. Jag har haft träningsvärk en hel vecka efteråt också. Hmmm.
• Hänga upp en tvätt.
• Plocka ur och i diskmaskinen.
• Dammsuga.
• Skriva på bok.
• Bädda.
• Handla mat.
• Panta flaskor.

Wow vilken kul dag... Häpp!

Jag blir så trött på mig själv!

Här står en brödburk och gapar tomt. Varför då måntro?


Tom brödburk!

Tänkte ta en smörgås och en kopp te till lunch. Men när jag skulle ta fram brödet var det spårlöst borta. Var fasen kunde brödet ha tagit vägen? Kollade matbordet (om det händelsevis låg kvar där), skafferiet, alla bänkar... Ingenstans fanns det.

Brödet ligger i oranga påsen.

Tills jag kom på att jag skulle titta i kylskåpet. Där låg det... Stöööön.

Tyskt bonnbröd - mums!

Gott bröd gör de här i Tyskland i alla fall. Detta bröd köper jag i delikatessbutiken på vår lilla ort. Det kostar 3,50 Euro för en 1/4-dels bit, men räcker lätt fem dagar.

Dotterns frukost

I 13 långa år (nåja, 11 år i alla fall) har jag försökt övertyga min dotter om vikten av att äta en ordentlig frukost. All forskning säger att det är dagens viktigaste mål och att kroppen behöver både energi och vätska för att komma igång efter en natts vila. Även min egen erfarenhet säger det. Jag bara måste ha frukost, annars funkar jag inte.

Frukost: Äggröra med korv och basilika

Dottern har aldrig varit särskilt förtjust i frukost. Ett tag funkade det med yogurt, en annat tag med banan och i somras funkade i princip ingenting. Suck. Men så började skolan och hon går till skolbussen klockan halv åtta varje morgon och skollunchen är inte förrän klockan två (!). Nu börjar det hända saker. De senaste veckorna har hon själv stekt äggröra, korv/skinka och sedan ätit en hel måltid till frukost. Jag bara häpnar. Men så är hon en gourmand också. Ser ni det lilla basilikabladet? Det har hon lagt dit alldeles själv.

Nu hoppas jag bara att hon fortsätter äta frukost. För trots att det är jättelånga skoldagar, nya miljöer och kompisar, så verkar humöret ändå vara på topp (peppar, peppar). Jag tror helt enkelt att det åtminstone delvis handlar om ett jämnare blodsocker. Ett recept man kanske skulle prova själv också... ;-)

Italian Greyhound-valpar

I helgen åkte vi till Koblenz och tittade på Italian Greyhounds. Jag har bara sett dem vid enstaka tillfällen i verkliga livet och nu hade jag hittat en uppfödare här i Tyskland. På vägen till Koblenz åkte vi i Rhendalen och så stannade vi och åt lunch vid ett riktigt truckerställe. Det var en upplevelse må jag säga. Men vi blev vänligt bemötta, maten var god och glasen blev fyllda ända upp till kanten (ytspänning).

Hunduppfödaren och hennes son tog emot oss med öppna armar och vi stannade säkert en timme för att klappa på hundarna, ställa frågor och klämma på valpar. Italian greyhounds är verkligen trevliga! Ungarna ville att vi skulle ta med en valp hem och det hade jag gärna gjort också. :-) Men ibland gäller det ju att vara vuxen och ta kloka beslut. Sååååå, det blev ingen hundvalp (vilket inte heller var meningen med vårt besök). Nackdelen med dessa hundar är deras mycket korta päls. De behöver kläder och skydd precis som Buzz. Frågan är om man orkar klä av och på hur många hundar som helst? I sina värsta stunder måste det kännas som man har ett helt dagis när man har flera hundar kan jag tänka. ;-)

Maken med två vuxna IGs

Hur som helst är maken väldigt förtjust i denna hundras. De vuxna hundarna gillade honom direkt och kröp upp bredvid honom efter att ha pussat honom länge och väl i ansiktet. 

Little Dragons ORPHEUS

Valpen både jag och ungarna ville ha var en "blå" liten rackare. Han gillade MIG och kröp upp hos mig i soffan. Snacka om att jag var såld! Men, men. Hundvalp just nu passar hur som helst inte bra. Under en månad ska vi nu ha besök under tre veckor. Att då ha en lite hundvalp som behöver all uppmärksamhet är inte optimalt. Fast senare kanske...

Nä, jag mosar honom inte. Jag klappar! Och han njuter!

Så mycket bättre!

Ja, jag vet att ni nog är fler som undrar hur det gick på den där hundkursen, men Blogger tillät mig inte att göra något inlägg i förmiddags. Här kommer en kort rapport i alla fall.

Samma plats, en kvart tidigare, en dag senare:

Jag och Buzz kommer först till träningsplatsen och jag hinner få några ord med hundtränaren. Hon berättar att det är fyra andra hundar i gruppen, men att två inte kommer just denna kväll. Skönt tänker jag, då är vi bara tre stycken. Strax där efter dyker de två andra hundarna med sina mattar upp. Det är en svart gatuhund från Spanien och en brun hund som jag aldrig fattade var den kom ifrån. De är lite högre än Buzz, släthåriga och väger kanske 15 kg gissningsvis. Den svarta hunden var lika gammal som Buzz och efter att de hade hälsat så var det inte mycket mer med det. Sedan kommer den bruna hunden, som verkar vara yngre och lite bångstyrig. Den hoppar fram lite busigt till Buzz, som håller på att göra på sig, men sedan verkar det också går bra.

Träningspasset som pågår i en timme består av kortare träningspass där vi lär hundarna sitta kvar medan vi i olika ordning ropar in dem. Det funkar sådär för oss allihop... Men, skam den som ger sig. Träningen varvas med bus för hundarna. I början är Buzz väldigt försiktig, men han blir modigare och allt mer nyfiken på sina kurspolare. I slutet springer han faktiskt ett par ärevarv tillsammans med sina nya kompisar. Det har han aldrig gjort tidigare!

Tränaren då? Jo, hon har tydligen skrivit en hel del artiklar om traumatiserade hittehundar och ska vara en fena på det. Personligen har jag ställt "diagnosen" teoretiker, möjligen praktiker men absolut inte pedagog på tränaren. Som sakkunnig för pedagogisk skicklighet känner jag att jag får uttala mig om detta ;-) Det ska bli spännande att se hur allt utvecklas. Buzz och jag var jättetrötta efter den där timmen igår kväll i alla fall och vi ska gå dit nästa vecka igen. Då ska tränaren hjälpa oss med våra kattjagande hundar. Undrar hur det ska gå till??? Jag lovar att rapportera vidare.

Andra spännande händelser
Sedan måste jag få visa upp mina fina nya naglar! De gamla höll sig hur bra som helst i tre veckor, men eftersom mina naglar är så snabbväxande måste man göra om dem efter tre, max fyra veckor. Här kommer i alla fall den senaste versionen på naglar: 

Sonen gillade dessa bättre än de förra. Vad maken tycker framgår inte. Lite lustigt, eftersom det var han som tyckte att jag kunde fortsätta ha fina naglar. Själv tycker jag kanske inte att det är vackert - men kul! Och så känner jag mig lite gladare och hippare varje gång jag tittar på dem.

Och så skulle jag vilja berätta om farbrorn i den orientaliska mattafären, som bjöd in mig på persiskt te och sliskiga kakor samt det nya träningsstället som jag var på i eftermiddags. Men det får bli en annan gång. Nu ska hunden ut en sista gång och sedan tänker jag krypa till sängs.

Totalt fiasko på hundkursen!

Igår skulle så jag och Buzz gå iväg på hundkursen. Jag snyggade till både mig själv och hunden för att vi skulle vara representabla. Hunden fick en rejäl tvätt och så klippte jag honom. Glad i hågen vandrade vi iväg och vi hittade äntligen träningsstället. Det låg precis där jag trodde, men man måste gå in mellan lite buskar bakom en lada för att hitta dit. Nu stod deltagarna och ledaren utanför, så nu var det inte så svårt.

När vi kommit dit hälsade jag på de fyra personer som redan var där, samt en stor vit hund av okänd ras. Det första som hände var att den vita hunden började morra på Buzz - och det var inget snällt morrande ska jag säga. Alla försökte få hunden att sitta och tystna, men det var lättare sagt än gjort. Okej tänkte jag, det här blir nog bra i alla fall...

Vi gick in bakom skjulet och där var en större gräsmatta. Två andra personer anslöt med en boxer och en Bernad Senner. Bara stora, unga, hundar. De ombads att passera oss (mig och Buzz) och fick sedan släppa lös sina hundar för att de skulle få leka och hälsa innan vi började. Först leker de tre stora hundarna med varandra, sedan vänder de sig om och tar sats mot Buzz. Jag ser vad som kommer att hända och drar honom in mot min kropp i kopplet. Hundarna kastar sig över honom och Buzz lyckas krångla sig ur halsbandet och springer. Springer ut mot vägen och hem! Jag blir helt förskräckt och ropar. Tack och lov är grinden ut mot vägen stängd. Det visste jag inte om när jag desperat sprang efter min hund, medan de andra hundägarna bara stod kvar och ropade på sina hundar, SOM INTE KOM! Buzz vet att han får "skydd" av mig och för första gången vänder han sig om och försöker ta sig till mig, men de stora hundarna blockar vägen. Han trycker sig desperat upp mot en buske och då tröttnar de andra hundarna på "leken". Jag hämtar Buzz, sätter på halsbandet igen och stramar åt det. Vi går tillbaka till övningsplatsen och är nog lite omtumlade båda två. Dessutom blir jag irriterad på att de andra hundägarna inte gjorde något för att hjälpa min hund. Antagligen förstår de inte hur skräckinjagande dessa stora hundar kan vara för en liten rädd kines? Okej tänkte jag. Nu gäller det att visa lite jävla anamma.

Vi uppmanas alla att ta varsin kon (såg ut som en vägkon) och att lägga hunden i gräset bredvid konen. Min första tanke är: Det kommer Buzz aldrig göra. Vem f-n vill lägga sin nakna kropp i blött gräs, jag bara undrar? Sedan bestämmer jag mig för att det får räcka med att han sitter med sin nakna rumpa i det böta gräset. Det är good enough för oss tycker jag. Min andra tanke är: Är det här verkligen en grundkurs för nybörjare? Jag hade redan talat om att vi var nybörjare ju.

Sedan är uppgiften att ta av kopplet, säga åt hunden att stanna, gå 10-15 meter bort och kalla in hunden. Tränaren frågar om jag kan göra det och jag säger att det funkar ibland och att vi gärna försöker. Jag släpper Buzz och vänder mig om för att åtminstone gå ett par steg bort. Vad gör Buzz? Jo han lägger benen på ryggen och försöker fly. De andra hundarna är försjutton lösa tycks han tänka. Jag hinner ifatt honom först vid grinden. Jag snackar lite med honom och så bestämmer jag oss för att vi ska gå tillbaka. Väl tillbaka säger tränaren att det nog är bättre att jag kommer tillbaka imorgon kväll (i kväll) i stället. Då skulle hon ha en grupp BARA med hundar från olika hundstall. Olika traumatiserade hundar som hon säger...

Buzz och jag lommar därifrån, med massor med adrenalin och en gnutta förödmjukelse. Vi går en lång runda uppe på kullarna innan vi kommer hem. Både han och jag måste lugna ner oss.

Jag SKA ge det en ny chans ikväll. Men jag är inte säker på att vi vill umgås med andra traumatiserade hundar... Och vilken storlek har de då??? Jag hoppas åtminstone att de är små... Jag vet inte ens om jag gillar tränaren. Hon verkar vara en trevlig människa, men jag tyckte inte om det lilla jag såg med den stora vita hunden (inte våld, men oförmåga?). Ska bli spännande att se om jag kan få en annan uppfattning ikväll. Hoppas kan man ju alltid.

PS. Funderar på hur smart det var att tvätta hunden. Kanske hade den stora vita hunden gillat honom bättre om han åtminstone luktade hund? Tror att jag läst det någonstans, men det tänkte jag givetvis inte på förrän efteråt. Stackars Buzz. DS

Tjoho - hundkurs!

På nätet hittade jag en hundskola här i Neuenhain. Det visade sig att vi (jag och Buzz) passerar deras träningsområde varje morgon, utan att veta om det! Efter mycket vånda skickade jag iväg ett mail i förmiddags och frågade om de hade något för oss nybörjare. Två timmar senare ringde telefonen och nu ska vi på vår första hundkurs redan ikväll! Häftigt va?! Nu måste jag bara snygga till oss lite innan vi går iväg. Gud vad spännande det ska bli. :-)

Tisdag och regn

Tidig promenad med barnen till bussen och där efter en promenad med hunden uppe på backarna. Härligt. På vägen hem köpte jag Höchster Kreisblatt. Väl hemma fick hunden sitt dagliga dentastix (tuggben) och jag en kopp kaffe. Då var klockan halv nio och jag hade redan varit uppe två timmar och varit supereffektiv. Sedan satte jag mig vid datorn. Svärmor ringde och vi slog säkert ihjäl 40 minuter eller så. Men var har resten av tiden tagit vägen? Tror jag måste börja aktivera mig...

Vi ses senare!

30 garder idag igen?

I morse kom denna katt gåendes på muren i grannens trädgård. Jag tror att den vet om att det bor en hund i vårt hus, för den klev aldrig ner på marken, utan betraktade vår trädgård från ovan.

En liten katt på besök.

Redan nu är det 25-26 grader och det brukar bli varmare framåt dagen. Luftfuktighten är enorm och det känns nästan jobbigt att vara ute. Jag har hängt ut tvätt, men är inte säker på att den kommer att torka. Det återstår att se.

Jag har hängt tvätt.

Här har jag min provisoriska tvättvinda. Stolen måste till för att inte torkställningen ska blåsa omkull. Inte särskilt snyggt, men det funkar...