Connor = Leo

Nu har vår lilla gunstling Connor Mac Leod von der Sturmhoehe fått sitt nya namn. Fick ett mail från en kollega som föreslog Leo efter Leo(d) i hans fina kennelnamn. Klick! Där satt det! :-) Vi har smakat på hundratals namn under veckan, men inget har känts så där riktigt rätt. Vi har varit inne på en massa pudelrockares namn och alla kändisar med hockeyfrilla... Men nu blir det Leo. Han ser ju ut lite som ett lejon också, eller hur? ;-)

Tjottahejti

Min man vid frukostbordet: "Min dröm är att bli landschef i Tjottahejti *med glimten i ögat*."
Dottern förskräckt: "Nej, pappa dit vill jag INTE flytta. Förresten var ligger det?

Stööön.

Connors första bad...

...gick inte helt lugnt till. Därav ingen bild. Uppfödaren hade varnat att han skriker som en stucken gris och det gjorde han verkligen. Plus att han sprattlade som en galning! Jag stålsatte mig med vänlig bestämdhet, lugn och tålamod. På slutet lugnade han ner sig, tystnade och lät sig tvålas in och sköljas. Phuu. Någon stukad hund blev det inte. Han kom in i badrummet strax efter tvångstvagandet och var lika glad som vanligt. Några större men verkar han alltså inte fått av behandlingen. Nu ska det bli spännande att se hur det går nästa gång. Blir det värre, eller kommer det att gå lättare? Snart måste jag trimma honom för första gången också. Han lär ha skrikit lika mycket över detta. Jag har redan nu en strategi att bara börja med att sätta på trimmern bredvid honom och om det visar sig gå bra tänker jag sätta trimmern mot huden bara. Inte klippa första gången. Får ser hur det kommer att gå

Var jag verkligen tvungen att tvätta honom så snabbt inpå hemkomsten kanske någon undrar. Jo, det var jag. För på varje ställe Sid pinkar på vill Connor också pinka på. Detta innebär att Connor tränger sig in under den pinkande Sid och resten kan ni säkert räkna ut själva... Dessutom ville jag förstås ta reda på hur illa det var med tvättningen. Det är illa, men inte omöjligt. Hade det varit en förstagångsägare till en kines hade personen troligen brutit ihop. ;-)

PS. En positiv erfarenhet är i alla fall att Connors päls torkar raketfort. Behövdes inte fönas utan var torrt på ett par minuter. DS

Sids bästa träningssommar

Vi har inte alls varit särskilt duktiga på hundskoleträning, men däremot på miljöträning! Detta har Sid fått göra i sommar:

• Åka bil länge
• Åka båt och sova i hytt
• Åka spårvagn
• Åka tåg
• Bo på hotell
• Bo i friggebod
• Bo i sommarstuga
• Bada i havet
• Bada i insjö
• Springa i bokskog
• Springa på sandstrand
• Springa på ängar
• Klättra på klippor
• Träffa kossor
• Träffa katter (mest på avstånd)
• Gå på stan
• Gå på hantverksmässa
• Springa löst i trädgårdar på flera 1000 kvm
• Träffa kinesvalpar
• Träffa vuxna kineser
• Mingla i stora folkmassor
• Umgås med små barn
• Jaga paddor och grodor (som inte fick skadas)
• Jaga pipleksaker
• Leta hundgodis
• Käka grillkorv
• Tigga mat
• ...

Nä, det är inte konstigt att Sid utvecklats massor denna sommar. Han verkar klara alla nya situationer med nyfikenhet och lugn. Han har sovit lugnt (i min säng) på alla nya ställen och varit i princip tyst hela tiden. :-) Skällandet blev generellt mycket bättre under sommaren, men nu har det tagit fart på nytt då han ju måste skydda (?) Connor och är på hemmaplan igen. Connor hänger gärna på. Springer och skäller på "farliga" saker eller människor och Sid får äntligen lite support... Buzz skällde ju aldrig. Jag ska försöka ta hjälp av mina duktiga hundskolefröknar för att se om de har några goda råd angående det kollektiva skällandet. Tänk, för bara ett halvår sedan kämpade jag med att Sid överhuvudtaget skulle gå när jag satte på koppel. Hela våren BAR vi honom ner till busshållsplatsen på morgnarna för att vi inte fick honom att gå alls. Svårt att se att det är samma hund.

Visst har blivit en snygging?! 16 månader, 29 cm hög och ca 4,5 kg tung.

Vet ni vad?

Connor, Sid och jag var på hundskolan idag. Tillsammans alla tre! Vi besökte ett köpcentrum och låtsasshoppade på leksaksavdelningen, åkte hiss, gick i öppna trappor med gallerförsedda steg (!) och satt på en bänk och vilade och lät alla människor titta på oss ;-) Sid som i sommar har fått bästa socialiseringen genom vår Sverigesemester klarade sig jättebra. Men den som imponerade mest var 4,5 månader gamla Connor. Han gjorde allt han med. Med bravur! Till och med trapporna fixade han med lite tålamod, trots att han ännu inte vågat gå i våra öppna trappor här hemma. Så himla häftigt. :-) Mina hundskolefröknar bara svimmade av Connors blotta uppenbarelse och de blev inte mindre betuttade när han så supercoolt bara hängde på. De trodde han skulle bli 45 cm hög, när de jämförde med andra valpar de sett, fast de har aldrig sett kinesvalpar förut förstås. Om de ändå skulle råka få rätt får vi ju en mindre labrador... He, he.

Vi leker jaga mest hela tiden.

Sid försöker tala om vem det är som bestämmer i huset.



Fjärde dagen började Connor bär svansen högt.



Hej brorsan, ska jag berätta en hemlis?



Rackarns, vi är preciiiis lika långa.

Måste gå en sista promenad innan det blir mörkt, för här blir det numera mörkt vid 22-tiden. Berättar mer en annan dag. Ni får hålla tillgodo med ett par bilder från Sids och Connors "slagsmål".

Och så här gick det till när vi hittade Connor

Det aktiva sökandet efter en ny hund började redan under semestern i Sverige. Vi kände att vi gärna ville ta med en liten hund hem till Tyskland från Sverige. Det är alltid lättare att prata svenska och så hoppas man att man inte ska bli lurad. Lite enkelt kan man säga att en valp får vara högst 12 veckor för att man ska få importera den till Tyskland utan rabiesvaccin. Eller så måste man helt enkelt hitta en redan rabiesvaccinerad hund (med ett vaccin som är taget minst 21 dagar före avfärd).  Tre kennlar besökte vi innan vi åkte hem till Tyskland - och kom tomhänta där ifrån .

Kennel 1:
Kenneln hade både kineser och mexikaner, vilket gjorde det extra roligt att åka med hela familjen och titta på de fyra månader gamla kinesvalparna! Jag hade tyvärr inte fattat att valparna var så gamla innan vi åkte dit, på bilden i annonsen var de nog yngre. Jag hade å andra sidan inte frågat. Vi blev trevligt bemötta och bjöds på en kopp kaffe ute trädgården med alla hundar runt omkring oss. Valparna var "varulvar" (extremt håriga nakenhundar) och min man ville efter att ha sett dessa ha en mer naken valp. Dessutom hade man på denna kennel en idé om att inte lyfta upp valparna, vilket resulterade i extremt sprattliga små kryp. Inget gosande där inte. Maken föll istället för en ettårig import-tik som inte var till salu och jag kunde bara konstatera att tack och lov är Sid inte helt mexikansk i sitt sätt ändå! Eller så var det omständigheterna och den stora flocken på kanske 15 hundar som gjorde mexikanernas presentation så föga imponerande?

Kennel 2:
Denna kennel besökte jag tillsammans med min svägerska. Efter ett antal telefonsamtal hittade vi slutligen dit. En jättetrevlig uppfödare presenterade tre kvarvarande fem-månadersvalpar. Valparna var supermysiga och sociala. De kom upp i famnen och sökte kontakt. Precis vad jag önskade. Två av valparna trodde uppfödaren skulle kunna passa oss. Valparna var superfina i kroppen men den ena hade "lite tråkig färg" och den andra hade ett litet underbett (precis som Buzz). Ännu så länge kände jag ingen panik och ett valpköp hade inneburit att jag hade fått hämta upp valpen senare i augusti, då den ju behövde en rabiesspruta. Alltså tillät jag mig att vara lite extra petig. Så här i efterhand vill jag bara säga att det var det trevligaste stället jag varit på och uppfödaren hade en mycket hög avelsetik och ett mycket stort hundhjärta. :-) Hade lätt kunnat köpa en valp därifrån!

Kennel 3:
I Skåne visade det sig att det fanns en redan rabiesvaccinerad valp på ca fyra månader. Tanken var att han skulle skickas till en uppfödare i Tyskland, men hon hade hoppat av i sist stund. Detta lät ju nästan för bra för att vara sant. Och det var det. Uppfödarens vuxna barn tog emot oss och svarade vänligt på alla våra frågor. Hundarna var söta och sociala. "Vår valp" såg dock inte ut som alla andra. Han var av coby-typ (med korta ben och kraftigare kropp) och såg dessutom ut att ha kortare framben än bakben... Söt som socker var han och trevlig i sättet, men vi hade svårt att se hur han skulle se ut som vuxen. Vi klarade av att tacka nej, trots perfekta förutsättningar, trevliga och tillmötesgående uppfödare.

Gammal avlagd:
I Tyskland hade jag satt in en webbannons om att jag sökte en lite äldre kines. Jag fick ett mycket trevlig svar från en tjej som var tvungen att sälja sin tik på grund av ändrade arbetsförhållanden. Hon skickade bilder på alla papper och intyg. Sedan kom bilden på hunden. Också en jättesöt hund, men en varulv av coby-modell. Tiken hade ett underbart temperament, men utseendet var minst sagt lite lustigt. Efter många telefonsamtal och mail beslutade vi oss för att tacka nej.

Kennel 4:
Och så hittade jag av slump en tysk uppfödarsida med en uppfödare som hade haft valpar i mars. Jag skickade ett mail och frågade om hon hade några kvar. Det hade hon. En hanvalp som hon hade sparat för att själv ställa ut. Nu höll hon dock på att flytta och den lilla valpen trivdes inte alls i hennes kennel med flera kineser och Australian Cattle Dogs. Hon bodde 35 mil bort, men vi skulle kunna mötas 1,5 timme utanför Frankfurt då hon "passerade" med husbil och flyttbil. Låter himla suspekt, men var inte alls lika suspekt i verkliga livet. Sagt och gjort, Vi möttes på en parkeringsplats och satt sedan i lugn och ro och fikade på en vägkrog. Allt kändes bara helt rätt och maken och dottern var helt överens om att detta var rätt hund. Jag gillade honom också, men insåg att han nog kommer att bli alldeles för stor. Närmare Buzz-storlek (40 cm och 8 kg i sina bästa dagar) är min gissning. Som fyramånadersvalp är han lika stor som Sid (29 cm och 4,5 kg), Uppfödaren trodde att han nog skulle hålla sig på rätt sida om rasstandarden men jag tror att hon är alldeles för optimistisk där. Nu är vi inte lurade på något sätt, för jag har gått in i detta med  öppna ögon. Fast helst hade jag velat ha en mindre (flygkabinanpassad) storlek på hund. Dessutom är Connor inte av hjorttyp som önskat... snarare precis som Buzz en lite grövre hund för att vara kines. Men hur gör man när det bara blir kärlek vid första ögonkastet? Vi köpte honom ändå såklart. Vi fick en hel pärm med stamtavla, skötselråd och foton på Connor från att han var nyfödd och framåt, snuttefilt, koppel och 5 kg torrfoder. Pris? 700 € Ett normalt pris för en kines med stamtavla i Tyskland även om det såklart finns de som tar mycket mer. Allra helst om de kn sälj sina hundar utanför Tyskland. Vi har haft mailkontakt med säljaren varje dag efter överlämnandet för att kolla att allt är okej. Och det känns helt OKEJ!

Nu är det dags att hitta ett nytt namn tror vi. Visserligen lyssnar Connor redan till sitt namn, men namnet ligger liksom inte rätt i en svensk mun. Får se om vi kommer på något bättre.

Så här ser vår lilla nya älskling ut

 

Hi, hi. Inte helt lätt att fånga på bild om man säger så... Han är så nyfiken att han kastar sig över kameran så fort jag tar fram den. Men det kommer fler bilder. Det lovar jag. :-)

Och så här gick det till med Buzz

Buzz fick somna in den 12 juli, samma dag som vår älskade blogghundkompis Rudi tyvärr också fick somna in. Vi hade tagit med oss både Buzz och Sid till Sverige och allt gick så himla bra. Men bara någon dag in på semestern tog cancern fart igen och knölen på benet blev större och hårdare på bara några timmar. Buzz som ääääälskade all människor och barn vimlade som vanligt. Men så började han lyfta tassen och vila när vi gick promenader fast han haltade inte. Och så sa han ifrån till syrrans 3-åriga dotter att han ville vara ifred. Tidigare på dagen såg det ut så här:

Maken och sonen tog så beslutet att Buzz måste få somna in. Det var inte panikakut men det såg illa ut och vi visste alla att det inte skulle bli bättre. På något vis var det skönt att någon annan än jag själv tog beslutet. Och det var faktiskt skönt att få vara omgiven av föräldrar och syskon i denna svåra stund. Först hade jag tänkt skicka min man och min pappa till veterinären, som båda ville vara snälla och låta mig slippa åka iväg. I sista stund kände jag att jag var tvungen att göra det själv i alla fall. Maken och jag åkte tillsammans till djurkliniken och Buzz hoppade glatt in i bilen och fick sitta i min famn på vägen dit. Han var helnöjd med att få följa med sin matte. Det kändes så himla grymt, men han litade totalt på mig. Nu skulle jag ta mitt ansvar och låta honom slippa lida. Men usch så hemskt det ändå var. Att först var införstådd med beslutet och sedan vara tvungen att genomföra det.

På djurkliniken hade de förberett ett litet dunkelt upplyst rum, med tända ljus och en teddyfilt. Det kändes som att gå in i ett avrättningsrum, samtidigt som det kändes att någon verkligen hade brytt sig om oss. Själva avlivningen gick väldigt lugnt och stilla till. Buzz fick först lite lugnande och sedan låg han i min famn och myste. Strax innan han fick sin insomningsspruta rullade han över på rygg och ville att jag skulle klia honom på magen när han låg där i famnen. Så det gjorde jag när han fick injektionen. Några sekunder senare var han död. (Och nu har jag snart suttit här och lipat i en timme igen... ) Maken och jag satt kvar länge och bara grät och grät. Vi fick in kaffe på rummet och när vi kände oss färdiga lade vi Buzz försiktigt på teddyfilten och sa adjö. Där och då beslutade vi oss för att skaffa en ny hund. Inte för att ersätta Buzz, men för att hedra Buzz som på ett så härligt sätt introducerat oss i hundarnas magiska värd.

Och nu kanske jag snart orkar börja berätta om vårt nya lilla underverk som precis flyttat in...

Dagens "bomb"

Igår flyttade Connor Mac Leod von der Sturmhoehe (http://www.chinesecrested.no/en/registry/115551/Connor+Mac+Leod+von+der+Sturmhoehe.html) in hos oss! Han är drygt fyra månader gammal och vi är jätteglada. :-)) Det är vår första hund som inte är någon form av "rescue dog". Och efter endast 20 timmars samvaro kan jag konstatera att denna hund antagligen är något helt annat än vad vi är vana vid. Han är nyfiken, glad, orädd, pussig och självsäker. Hoppas det nu håller i sig.

Här är en bild på honom när han var lite yngre. Nya bilder på honom kommer troligen ikväll. :-)

Hur tyska låter i jämförelse med andra språk...