En idealiserad pappa

Jag har precis varit ute på förmiddagens hundpromenad och har satt mig vid datorn för att jobba. Började bara med att läsa Expressen först ... och kom då in på en debattartikel som Calle Schulman skrivit om varför vi bara hyllar pappor (klicka på texten för att kunna läsa artikeln).

Han skriver: I mina lyckliga barndomsminnen är pappa alltid centralfiguren. Nu vet jag varför. För mamma diskade då. Eller tvättade eller städade.

Hans debattartikel är så kusligt träffande så att man blir illamående. Den får inte bara mig att fundera på min egen relation till mina föräldrar, utan kanske ännu mer min relation till mina barn! Nu är det dags att omfördela hushållsarbetet och de roliga aktiviteterna! Att vara "lyxhustru" är allt annat än lyxigt. Framförallt kommer inte ungarna att komma ihåg allt skitjobb du gjorde. De kommer bara att komma ihåg när pappa kom hem ibland och gjorde roliga saker! Fy farao vad orättvist!!!!!!!!!!!!!!!

Ännu fler hundböcker

Ja, och så har jag beställt ännu fler hundböcker. Man blir ju inte klok på hur de tycker att man ska göra. Har i och för sig fått en del tips från svärföräldrarna som sett på Hundcoachen på svensk tv, men jag vill nog få bilda mig en egen uppfattning ändå ;-)

Klart att hunden ska gå fot, men hur gör man??? Ingen av de böckerna jag läst har svarat på gåtan. Vad jag kunnat lista ut ska man i alla fall INTE rycka i kopplet eller skrika åt hunden. Så man måste alltså göra på något annat sätt. Nu återstår att ta reda på hur. Just nu kompromissar vi och går "halvfot" (hunden går lite snett framför och lite för långt ifrån mig) på vissa rundor och inte alls fot på rastningsrundorna. Men inkallning när han sitter fast i kopplet verkar funka ganska bra i alla fall.

Hallå!

Nu är jag tillbaka på bloggen igen. Tror jag ;-)

Här händer det massor hela tiden. Troligen är det därför jag inte hunnit med att skriva så mycket just på bloggen. Detta har hänt:

• Vi har haft födelsedagskalas för dottern och hennes bästa kompis från England. Vi hyrde en hoppborg, bjöd på svenska köttbullar, brittiska "sausage rolls", glassbomb, cholkladfontän och avslutade med en Pinjata. Hur kul (och dyrt) som helst.
• Svärföräldrarna har varit här och vi har firat svärfars 70-års dag. Jättetrevligt!
• Sonen spelar fotboll var och varannan dag. Det verkar gå bra för honom och på fredag ska han till Haag och spela.
• Maken jobbar hårt och förbereder ytterligare nedskärningar.
• Vädret är fortfarande fantastiskt även om det börjar bli svalare.
• Jag är ute och går med hunden 3-4 gånger per dag. Känns jätteskönt och hittills bara positivt.
• Hunden går nu att lämna tre timmar i sträckutan problem. Troligen går det att lämna honom betydligt längre om det skulle knipa. Men då förtjänar han förstås en rejäl rastning och promenad innan.
• Jag har börjat måla igen! Ska på min andra träff på torsdag.
• Jag ligger ostadigt kvar på minus tre kilo sedan maken och jag startade vår viktminskningstävling. Men faktiskt har jag gått ner fem kilo sedan i slutet av sommaren. Skönt och välbehövligt.
• Jag har slängt lite grovsopor och känner mig nöjd med det.
• Jag skriver på min slutrapport och våndas mest varje dag...
• Jag följer mordet på Linda Chen på Aftonbladet och förundras över Mats Alms otroliga historia. Hur stor är chansen att han är oskyldig? Enligt mig måste sannolikheten vara minimal, även om ingen är skyldig förrän motsvarigheten bevisats. Jag bara undrar när han ska erkänna? Själv har jag redan fällt honom. I en intervju som jag lyssnat på pratar han om Linda i dåtid långt innan hon hittas mördad. Alltså vet han att hon inte finns mer. Punkt slut.
• Jag har tröttnat på Alex Schulmans pappablogg.

Just nu:

• Saknar jag brorsan.
• Längtar jag tills gamla kollegan dyker upp nästa vecka.
• Vill jag ha egen tid med min man.
• Skulle jag kunna vräka i mig en 200 g Marabou Helnöt - men gör det inte, eftersom jag inte har någon... Suck!
• Vill jag storshoppa. Något. Känns inte hälsosamt.

Tja, det var i alla fall en kort lägesbeskrivning. Hej hopp!

Gåtan är löst

I snart tio månader har jag trott att den belgiska mjölken innehåller dubbelt så många kilocalorier som den svenska. Lustigt? Ja, visst undrade jag hur det ens kunde vara möjligt, men faktum är att det på mjölkflaskan finns en liten grön symbol där det står 100 kcal. När jag härmomdagen satte på mig glasögonen, såg jag en liten, liten text över siffrorna. Där gick att läsa: "per portie 200 ml". Det är alltså 100 kcal för TVÅ deciliter i stället för EN deciliter som jag trodde. Med andra ord - mjölken i Belgien verkar ha samma energiinnehåll som den svenska mjölken har. Känns logiskt...

Nu kan jag börja hälla mer mjölk i teet och i kaffet igen. Jag som verkligen försökte hålla igen!

Dax att flyga igen

Suck! Varje gång är jag lika rädd. Jag mår verkligen uselt inför varje flygtur. Har bestämt mig för att rädslan inte ska hindra mig från att resa, men ibland känns det ändå som att den är hindrande. Kan liksom inte slappna av flera dagar innan avfärd. Idag har jag inte ens packat fastän jag måste åka hemifrån om två timmar. Rädslan passiviserar mig.

Jag tror inte egentligen att jag är så rädd för att dö. Jag är mer rädd för att mina barn ska bli utan mamma. Man inbillar sig ju att man är oersättningsbar... ;-) Fast nog tror jag att mina barn kommer att klara sig ändå. Okej, jag erkänner. Det är väl en slags egoism också. Jag vill vara med när de växer upp! Jag älskar tiden tillsammans med dem! Jag vill vara nära dem - hela tiden!

Nä, nu MÅSTE jag verkligen packa, annars blir det inte roligt.

Idag känns det härligt

att vara hundägare! Det bara kom över mig. Tror att vi alla börjar hitta tillbaka till normalläget igen. Jag mår jättebra och har snart gått ner 3 kg. Tror faktiskt att hundpromenaderna gör skillnad. Nu innan det riktiga skitvädret slagit till känns det fantastiskt skönt att ha en anledning att gå en runda efter frukost och en innan man går och lägger sig. Därtill är jag ute en till två gånger till och går med andra "hundmammor". Beror lite på hur jag jobbar och hur dags hundmammornas förmiddagspromenad är.

Nu ska jag hämta ungarna på skolan. Vi ska handla på vägen hem och sedan blir det fredagsmys för hela slanten!

Hundböcker

Nu har mina hundböcker kommit levererade till dörren! Köpte följande böcker från Bokus.com:

1. Inkallning är så mycket mera
2. Hundens språk - förstå din hund
3. Aktivering, smart lek med din hund
4. Stora boken om att skaffa och leva med hund

Nu skall jag sätta igång och läsa. Ska bli jättespännande! Mycket roligare än att läsa vetenskapliga artiklar. De här böckerna har ju till och med färgbilder. Buzz försökte leka med katter både igår och idag när vi var ute och gick. Det gjorde han inte i början, men han har väl kommit ur sin värsta chock kanske. Sedan tvärstannar han ibland och vill bara inte gå. Står som en istadig åsna. Man kan ju bara dra till sig honom eftersom han är så lätt, men jag antar att det inte är så man ska göra... Det är här böckerna kommer in. He, he. Det ska bli kul att lära sig kommunicera med hundar, något jag aldrig tidigare brytt mig om. Är det detta som kallas utveckling? Eller är det kanske avveckling? ;-)

Trimmade Buzz igår, så nu luktar han gott. Ungarna tyckte att han blev jättefin, men jag tycker att han ser lite löjlig ut när de friserat pälsen på öronen... Allt hår på kroppen är i alla fall kvar. Phu!

Hej hopp!

Hej och hå

Det börjar bli höst. Jag erkänner. Det är grått och lite blåsigt ute. En del löv har börjat falla av, medan andra fortfarande är opåverkat och positivt gröna.

Jag sitter här vid köksbordet och jobbar. Känns jobbigt och tungt. Insprationen är väl inte den bästa. Hunden ligger nytrimmad och sover i korgen bredvid mig och jag är lugn och trygg. Skönt!

Maken är iväg på något chefsmöte i Anderna sedan igår och kommer inte hem förrän på lördag. Eventuellt ska jag sluta upp i morgon, men det beror på om vi kan hitta barnvakt till sonen. Observera sonen - INTE hunden. Dottern och hunden har jag faktiskt redan lyckats fixa "barnvakt" åt.

Kickstart

Ja, det kan man väl konstatera att det har varit. Ungarna har börjat i skolan igen och det är en himla massa att stå i. Sonen kom med i skolans fotbollslag och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Bara uttagningarna mådde jag dåligt av och givetvis blev en av sonens fotbollsspelande kompisar inte uttagen. Katastrof! "Bara" 35 sökte in i fotbollslaget detta år och 30 blev antagna. Fem personer blev alltså utan plats. Hade knappast hänt i Sverige - där hade alla fått komma med. Givetvis förutsätts föräldrarna sälja kaffe, baka kakor och utföra ett ochh annat gratisarbete. Suck! Inte nog med det. Ungen ska ha på sig kostym i skolan alla de dagar de spelar match (fastän de sker EFTER skolan slutat)!!! De är f-n inte kloka i huvudet. Sååååå amerikanskt och såååååååå hemskt! Usch! Nu vill jag inte att min son ska vara med längre, men det blir nog svårt att övertyga honom om att hoppa av.

Vår lilla hund verkar gå in för landning. Han sover i sin korg i köket fastän vi andra sover på övervåningen. Varje kväll innan läggdags drar han en runda genom huset och sedan verkar han vara nöjd och går och lägger sig. Han kniper gladeligen 10 timmar i sträck på natten, bara han slipper gå ut för tidigt (när det är lite råare och kallare) på morgonen.

Svansen har höjts för varje dag och idag har den vid flera tillfällen varit över rygghöjd. Han viftar mer och oftare på svansen och verkar glad. Idag såg jag honom leka med en annan hund för första gången. Det var en grannhund som var på rymmen. Konstigt. För vi har träffat massor med busglada hundar innan, men han har fram till idag varit helt kallsinnig.

Han kryper ofta upp i famnen och ligger gärna på rygg med benen rakt upp i vädret så att man kan klappa magen. Buzz delar gärna sin korg med ungarna och vaktar inte på sin mat. Han tigger inte vid matbordet och äter sitt torrfoder.

Igår lämnade jag honom för andra gången sedan han kom hit. Jag var minutiös i mina förberedelser och lämnade honom ca 35 minuter. Funkade utan att han kissade inne. Idag provade jag igen - 55 minuter utan missöden. Pust. Hoppas att det fortsätter så.

Summerar man allt detta kan man bara konstatera att vi haft en faslig tur när det gäller att hitta snäll och trevlig hund! Det enda riktigt mörka molnet på himlen nu är väl vi själva... Fastän vi är vuxna och intelligenta kryper ångesten över oss. Vad har vi gjort? Bundit upp vår tid på en hund??? Henrik har varit riktigt deppig och det smittar. Just nu vill jag bara att vi ska kunna kunna "vardagslämna" hunden ett par timmar då och då, så att det känns som "vanligt" igen. Sedan kommer det så klart stunder när vi ändå kommer att känna oss begränsade av hunden. Det är i de stunderna jag hoppas att vi kan känna att det verkligen är värt det!

Jag har beställt fyra böcker om hundar, träning och hundspråk. De kommer nog med posten redan innan helgen, så då blir det läsa av! Måste ju lära mig hur jag ska tyda och fostra min hund. Det är helt säkert mycket lättare än med ungarna...

Målarstart!

Idag har jag varit hemma hos en svensk väninna. Vi planerar att börja måla tillsammans en dag i veckan under hösten. Planen är att vi ska hålla till i hennes garage. Kanske blir lite kallt i vinter, men det återtår att se. Vi får väl sätta på lite värmefläktar i värsta fall. Ska bli huuuur kul som helst! Idag har vi varit och köpt spottar (lampor) så att vi får bra belysning när vi målar. På tisdag drar vi igång.