...rosa blomblad från de japanska körsbärsträden. Så vackert och samtidigt så sorgligt att det redan är över!!!
fredag 30 april 2010
torsdag 29 april 2010
Belgien säger nej
till burka eller annan klädsel som skyler ansiktet. Som första landet i Europa förbjuder de ansiktstäckande klädsel på offentlig plats. Lagen träder troligen i kraft redan i juni eller juli. Jag vet inte om jag tror på förbud, men tycker att det är trevligt om människor och kvinnor får visa sina ansikten. Frågan är om de kvinnor som nu bär burka kommer att få det enklare? Troligen kommer de inte att få gå ut överhuvudtaget i stället. Är det lagförslaget verkligen till hjälp då???
Glassmaskin - Oh yeahhh!
Det är just vad jag köpt! En glassmaskin med inbyggt fryselement. Efter alla goda glassar som jag ätit på min matlagningskurs är det nu dags att själv skrida till verket. Dottern och maken invigde den igår kväll med att göra hallonglass. Mums! Idag efter skolan testade dottern att göra gräddglass med Oreos (amerikanska (?) chokladkakor). Också mums! Själv är jag sugen på att göra kiwisorbé och citronglass.
Är det någon läsare som har något smarrigt glassrecept får ni gärna tipsa mig!
Är det någon läsare som har något smarrigt glassrecept får ni gärna tipsa mig!
onsdag 28 april 2010
Regeringskris i Belgien
Här kommer en något nedkortad och kommenterad (mina kommentarer i parantes) artikel publicerad i DN 2010-04-25 av Annika Ström Melin. Den beskriver läget mycket bättre än vad jag själv kan göra.
I torsdags reste sig det nationalistiska partiet Vlaams Belangs ledamöter upp ur bänkarna i det federala belgiska parlamentet och sjöng ”Det flamländska lejonet” . Kanske inleddes Belgiens upplösning i den stunden.
I botten ligger en olöst motsättning mellan Belgiens olika delar, mellan dem som talar franska och dem som talar nederländska (Flamländska skulle belgarna själva säga. Det är stooor skilnad på flamländska och nederländska... Fast formellt har man faktiskt enats om att det ska heta nederländska. Men ändå.) Det är ett nederlag att ett land i EU:s hjärta inte lyckas lösa, utan tvärtom förvärra, den konflikten.
Under ytan ligger flera lager av historiska oförrätter. Belgien är en konstruktion från 1830 som aldrig har blivt en harmonisk enhet. Den fransktalande eliten bestämde – och förtryckte – under lång tid. Under första världskriget dog flamländska soldater som flugor för att de inte förstod franskan som officerarna talade. Det uppmärksammas med stora möten än i denna dag. Men de fransktalande glömmer inte att flamländska separatister ställde sig på tyskarnas sida under båda världskrigen. (Dessa konflikter finns verkligen! Flamländare och fransmän skyr varandra som pesten: Mycket märkligt i ett modernt europeiskt land.)
Den akuta tvisten handlar om vilka rättigheter de fransktalande ska ha i de flamländska kommunerna runt Bryssel (just i närheten av där vi bor). Men på den politiska dagordningen står också hur skattesystemet och socialförsäkringarna ska organiseras i framtiden. Den i dag rikare, flamländska delen vill inte betala för den fattigare, fransktalande. (Redan nu är t ex bilvägarna i Flandern mycket bättre än på den Vallonska sidan. Man känner i bilen när man passerar gränserna)
Det är begripligt att det blir politisk strid om dessa svåra frågor. Det olustiga är det upphetsade tonläget, de nationalistiska sångerna och att den politiska viljan att hålla ihop landet verkar svagare än på länge. Det bådar inte gott – vare sig för Belgien eller för Europa. (Nä, det känns verkligen olustigt. Men motsättningarna är stora och frågan är ju varför landet ska hålla ihop? De har ju en gemensam historia av svek. Är det något att bygga ett land på? Jag har verkligen inte något svar på den frågan, jag bara undrar. Problemet är väl den fattigare fransktalande delen - den söder om Bryssel. Hur ska de klara sig utan den mer välmående delen norr om Bryssel?)
I torsdags reste sig det nationalistiska partiet Vlaams Belangs ledamöter upp ur bänkarna i det federala belgiska parlamentet och sjöng ”Det flamländska lejonet” . Kanske inleddes Belgiens upplösning i den stunden.
I botten ligger en olöst motsättning mellan Belgiens olika delar, mellan dem som talar franska och dem som talar nederländska (Flamländska skulle belgarna själva säga. Det är stooor skilnad på flamländska och nederländska... Fast formellt har man faktiskt enats om att det ska heta nederländska. Men ändå.) Det är ett nederlag att ett land i EU:s hjärta inte lyckas lösa, utan tvärtom förvärra, den konflikten.
Under ytan ligger flera lager av historiska oförrätter. Belgien är en konstruktion från 1830 som aldrig har blivt en harmonisk enhet. Den fransktalande eliten bestämde – och förtryckte – under lång tid. Under första världskriget dog flamländska soldater som flugor för att de inte förstod franskan som officerarna talade. Det uppmärksammas med stora möten än i denna dag. Men de fransktalande glömmer inte att flamländska separatister ställde sig på tyskarnas sida under båda världskrigen. (Dessa konflikter finns verkligen! Flamländare och fransmän skyr varandra som pesten: Mycket märkligt i ett modernt europeiskt land.)
Den akuta tvisten handlar om vilka rättigheter de fransktalande ska ha i de flamländska kommunerna runt Bryssel (just i närheten av där vi bor). Men på den politiska dagordningen står också hur skattesystemet och socialförsäkringarna ska organiseras i framtiden. Den i dag rikare, flamländska delen vill inte betala för den fattigare, fransktalande. (Redan nu är t ex bilvägarna i Flandern mycket bättre än på den Vallonska sidan. Man känner i bilen när man passerar gränserna)
Det är begripligt att det blir politisk strid om dessa svåra frågor. Det olustiga är det upphetsade tonläget, de nationalistiska sångerna och att den politiska viljan att hålla ihop landet verkar svagare än på länge. Det bådar inte gott – vare sig för Belgien eller för Europa. (Nä, det känns verkligen olustigt. Men motsättningarna är stora och frågan är ju varför landet ska hålla ihop? De har ju en gemensam historia av svek. Är det något att bygga ett land på? Jag har verkligen inte något svar på den frågan, jag bara undrar. Problemet är väl den fattigare fransktalande delen - den söder om Bryssel. Hur ska de klara sig utan den mer välmående delen norr om Bryssel?)
En kopp kaffe
och en chokladbit - och lyckan är gjord! Idag har jag massor av "surdegar" jag måste ta tag i.
- Tre jobbsamtal till Sverige.
- Göra redigeringsarbete i min engelska rapport
- Boka flygbiljett
- Köpa glassmaskin
- Köpa vita kortärmade skortor till min man
- Tvätta
- Torka golvet
- Hämta barn på skolan
- Rasta hund
- Hämta sonens ID-kort
Men herregud! Och här sitter jag???
tisdag 27 april 2010
Det är inte lätt att vara knähund
Buzz är ovanligt stor för att vara en Chinese Crested Dog. Han är 40 cm hög (mot max 33 cm i rasbeskrivningen) och väger typ 9 kg (i stället för max 5,5 kg i rasbeskrivningen). Men - han tror ju att han är en liten hund! Vill gääärna krypa upp i famnen och gosa. Och trots att min famn är ganska stor, så räcker den liksom inte alltid till i alla fall...PS. Riktigt bra bild på mig själv måste jag säga! Utan huvud och så ser jag ju nästan smal ut... ;-)
måndag 26 april 2010
Fatorexi
Nu vet jag! Det är fatorexi jag har!!! Läste nyss en artikel i Aftonbladet (denna fantastiskt objektiva, faktaspäckade tidning...) Personer med fatorexi ser tydligen sig själva som smala trots att de egentligen är överviktiga. Precis som anorektiker inte kan se hur smala de är när de ser sig själv i spegeln, så kan de med fatorexia inte se hur stora de verkligen är. Man får det efter jojobantning och man smygäter när inte andra ser. Låter precis som jag... ;-)
Min drake!
När jag var hemma i Skåne över påsken inhandlade jag en drake under konstrundan. Den är gjord av Åsa Canbäck i papier maché. Visst är den fin!
Nu väntar jag bara på att den ska få flytta till Belgien. För tillfället vaktar den mina föräldrars boning. En riktig skyddsdrake är det!
Nu väntar jag bara på att den ska få flytta till Belgien. För tillfället vaktar den mina föräldrars boning. En riktig skyddsdrake är det!
Så här ser det ut
Så här fint ser det ut på vår gata just nu. Hela Waterloo blommar längs med nästan varje gata. Träden blommar under en väldigt kort tid, men jag har blivit förälskad i de japanska körsbärsträden. De är fantastiskt vackra tycker jag. Detta är trädet utanför vårt hus.
Och det här är trädet utanför grannen. Hela gatan har en hel allé med rosa blommande träd. Så här skulle man vilja ha det för alltid!
Och det här är trädet utanför grannen. Hela gatan har en hel allé med rosa blommande träd. Så här skulle man vilja ha det för alltid!
söndag 25 april 2010
Loppifynd
Det här fyndet gjorde jag för tre veckor sedan. Det är "Nattvarden" i brons. Den är ungefär 70 cm lång och väger säkert 15 kg.
Antar att den suttit i någon kyrka. Tyvärr är den i tre delar då man tycks ha bänt loss den. Hoppas verkligen inte att det är någon form av stöldgods. Tänkte inte så när jag köpte den, men jag är ju som bekant lite långsam i tanken.
Jag älskar alla olika ansiktsuttryck Någon med god formkänsla har en gång skapat skulpturen Det är inte utan att man blir nyfiken på dess bakgrund. Och priset? Tja 40 Euro fick jag betala. Läste någonstans att kilopriset är över 100 kr, så jag måste gjort en bra affär! :-)
Antar att den suttit i någon kyrka. Tyvärr är den i tre delar då man tycks ha bänt loss den. Hoppas verkligen inte att det är någon form av stöldgods. Tänkte inte så när jag köpte den, men jag är ju som bekant lite långsam i tanken.Jag älskar alla olika ansiktsuttryck Någon med god formkänsla har en gång skapat skulpturen Det är inte utan att man blir nyfiken på dess bakgrund. Och priset? Tja 40 Euro fick jag betala. Läste någonstans att kilopriset är över 100 kr, så jag måste gjort en bra affär! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)