Jag tål verkligen inte alkohol

EN enda Kriek (belgiskt körsbärsöl), 25 cl och 3,5 vol % senare och det känns som jag hällt ölet DIREKT NER I FÖTTERNA. De svullnar upp som på beställning. Obehagligt, plågsamt och helt onödigt tycker jag. Dags att ta ett vattendrivande piller, gå med hunden och sedan krypa till sängs. I natt tänker jag sova gott och drömma om vårt nya boende! :-)

PS. Försökte leta reda på huset på mäklarens hemsida, men det var redan borttaget. Synd, men samtidigt känns det oroligt skönt och bekräftande. Det är VI som ska hyra det. Jippiiiiiiiieeeeeee! DS

Jaaaaaaaaa! Ett hus!

Nu ska vi skriva kontrakt på ett hus i Neuenhain utanför Frankfurt. Det känns så skönt att allt verkar falla på plats. Huset är jättetrevligt och ligger superbra till i förhållande till skolor och skolbussar och S-bahn. Det finns en lite trädgård och ja, det känns helt underbart!Vi fick säkert 100 interiörbilder att titta på av mäklaren, men de gick inte att kopiera eller spara ner på grund av copyright. Suck. Men så här ser huset ut från baksidan i alla fall. Det är ett eko-hus, så uppvärmningen ska tydligen vara superbillig. Ska bli spännande att se hur det fungerar.

Just nu känner jag mig så otroligt lättad. Självklart kan man oroa sig för allt möjligt och det gör jag ju alltid... Det skulle t ex ha varit väldigt skönt att ha kontraktet underskrivet just nu. Men, men. Det som här om dagen kändes riktigt, riktigt eländigt känns idag riktigt, riktigt bra. Det kanske inte blir så eländigt med Frankfurt (och förorten Neuenhain) trots allt?Förutsättningarna har drastiskt ändrats till det bättre. Frankfurt - here we come! :-)

Med ångest blir ingenting gjort

Har idag gått en runda med hunden. Var hemma kl 9.25. Nu är klockan snart tre och det är dags att hämta ungarna från skolan. Vad jag har gjort idag??? Kan inte komma på en enda sak faktiskt...

Tystnad på grund av ångest

Jag får be om ursäkt för min bloggtystnad. Anledningen är ångesten över att hitta nytt boende i Frankfurt. Det finns just nu ovanligt lite hus ute på hyresmarknaden och vi har svårt att bestämma oss... Ska vi ta ett lite för litet hus (130 kvm) med minimal (läs obefintlig) tomt, eller ska vi ha is i magen och vänta ytterligare? Flyttbussen går om två månader och vi vet fortfarande inte var! Jag och maken sover inte om nätterna och jag är rädd att ungarna ska "smittas" av vår ångest.

När det gällde de internationella skolorna i Frankfurt beslutade vi ju oss för att vänta. Detta är anledningen till att jag och ungarna bott själva i veckorna och maken veckopendlat till Frankfurt de senaste månaderna. Resultatet blev att de ändå inte kom in på den skolan vi hade hoppats på. Kvar på ruta ett alltså. Tänk om det blir likadant med huset? Att vi väntar och väntar, men det kommer inget bättre?! Det skulle ju kännas ganska jäkligt faktiskt.

Ångest. Ångest. :-(

Ikväll ska mannen titta på vårt första hus

i Tyskland! Jag hoppas att det blir omedelbar kärlek, att allt bara är toppen och att de vill ha oss som hyresgäster. Det skulle liksom lösa en massa problem och ge nattsömnen tillbaka... Fast jag undrar förstås om man ens i teorin kan välja det första huset man tittar på. Känns liksom inte rätt enligt regelboken.

(Par)huset är 150 kvm stort, trädgården 360 kvm (det finns bara små trädgårdar), det finns två parkeringsplatser, det har öppen spis, källare, installerat kök (i vissa fall måste man annars installera HELA köket själv), det är nyrenoverat 2011 (vad det nu innebär) och hyran är mänsklig. Undrar hur det kommer att gå?

Kärlek är...

... när man vaknar klockan fem på morgonkvisten, hör åskan mullra och kommer på att en sovsäck fortfarande ligger ute på vädring. Viskar lite desperat till mannen som också tycks ha vaknat till lite: - Fasen, jag glömde sovsäcken ute i trädgården och nu kommer det säkert att börja regna! Jag måste klä på mig och gå ner och hämta in den, då mannen lite vänligt säger: - Oroa dig inte, jag går ut och hämtar den!Jag blir så kär och lycklig att det slutar med att vi tillsammans smyger ner i köket och vidare ut i trädgården Det är varmt trots den tidiga timman och sovsäcken luktar härligt efter vädringen. Sedan hoppar vi i säng igen. Tre minuter senare vräker regnet ner och jag somnar om med ett leende på läpparna.

Jag har sålt fyra tavlor!

Två tavlor köpte frun till nordeuropachefen på SAS! I betalning fick jag 8 flaskor vin, en massa goda ostar och ett presentkort till en affär med köksprylar. Jag blev så glad att jag grät en skvätt! Jag hade nämligen först gett bort tavlorna till henne, men så kom hon ändå över med världens tackpaket! Det är verkligen kul att hon gillade mina tavlor så mycket att hon kom med en "betalning" i alla fall. En norsk väninna köpte två andra tavlor av mig. Priset var kanske mer symbolisk med tanke på att hon tog mina favorittavlor. :-) Men jag har ju insett att jag inte kan spara alla tavlor jag gör. Hela källaren är full och nästa hus kanske inte ens har en...

Jag blir gaaaaaaaaalen

Hur vi än vänder och vrider så är rumpan bak...

Vi kan inte bestämma oss för var vi ska bo i Frankfurt. Det kan ju kanske klassificeras som ett lyxproblem, men just nu känns det verkligen inte så. Suck. Problemet är att ungarna inte kommit in på den internationella skola som vi hade som förstahandsval. I stället får de nu börja på en annan internationell skola som ligger längre bort fån min mans arbetsort. Först nästa år förväntas de få plats på den skolan som vi önskade från början. MEN, tänk om ungarna trivs på den skolan de börjar på i höst? Tänk om de då inte vill byta nästa höst? Dilemmat är alltså följande:

Ska vi bosätta oss nära den första skolan, den andra skolan eller mitt emellan??? Ska ungarna åka skolbuss eller är det okej att de själva åker med tunnelbana och tåg?

Min man och jag bestämmer oss för olika saker varje dag. Ibland är det Bad Soden som gäller, Ibland Oberursel, Bad Homburg och nu senast Königstein. Geografiskt skiljer det faktiskt ett par mil mellan ställena. Hur sjutton ska vi välja???

Tysk internetbank. Wow!

Ja, jag beklagade mig sist, men fick verkligen anledning att ändra min inställning till DKB. Banken hjälpte mig på telefon att reda ut allting och skickade snabbt nya koder när jag lyckades spärra allt genom att använda fel PIN-kod tre gånger... Internet banken är enkel att använda (om man bara fattar tyskan) och det var skitlätt att skicka (korrigerat!) pengar melllan Tyskland och Belgien! Hurra!

Var tog alla kommentarer vägen???

Efter gårdagens bloggerproblem försvan massor med kommentarer under mina inlägg. Sååå trist! Vad håller de på med egentligen?