Nej du Britt Marie o Rudi...

... jag fuskade nästan ingenting när jag städade bänken!

Den stora skålen hamnade ovanpå köksskåpen. Helt logiskt och bästa platsen jag kunde hitta.

Spindellampan med alla armar åkte ner i en kartong och ska "avlivas" på återbruket nu på lördag.

 Det var bara resten som hamnade på matbordet... Men nu är det nästan tomt igen. Nästan. Inget bildbevis finnes. ;-)

Efter ett par timmars jobb... bidde de en tummetott

Nu har jag varit kreativ i flera timmar och det tar på krafterna...  ;-) Jag har fixat till skänken med "omnejd". Känner mig ganska nöjd. Så här såg det ut före och efter:

När jag tittar på bilderna ser det inte ut att vara så stor skillnad tycker jag. Men jag lovar att i verkligheten ser det väldigt mycket prydligare ut! :-)

Och hur smart är jag?

I flera veckor har jag inte kunnat kommentera varken min egen blogg eller ett antal andra bloggar (dock inte alla). Hur jag än försökt kolla inställningar med mera har jag inte lyckats lura ut vad som varit fel. Idag skapade jag helt enkelt ett nytt Googelkonto och vips fungerade det igen! Det hade ju varit toppen, men nu visar det sig att det nya kontot inte är kopplat till min blogg, så jag får liksom hoppa mellan kontona. Kul... Eller inte....

Första skoldagen avklarad och lite annat tjafs

Ungarna kom hem klockan fem igår kväll och bubblade över av nya intryck. De berättade i mun på varandra om sina respektive skoldagar och verkade faktiskt väldigt nöjda! Sedan sprang de ner till bokhandeln två kvarter bort och handlade skolmaterial och kom tillbaka med en STOR kartong. De hade köpt sex stycken sorteringslådor för papper var, ja sådana där i plast som står staplade på varanda ni vet? De påstog att det var absolut sådana man var tvungen att ha i sitt skåp på skolan och i morse bar de iväg på varsin stor blå IKEA-kasse fulla med lådor och skrivmateriel. Läxor hade de redan första dagen och nästa vecka har de båda två prov inbokade. Låter ju inte vettigt, men ungarna själva verkar inte särskilt brydda ännu. Det totala intrycket av skolan är att den inte är lika strikt som St John's i Waterloo. Det är stökigare och bökigare ungar i korridorerna. Sådant tolererades inte av någon vuxen på den gamla skolan. Själv hoppas jag bara att det inte är lika stökigt på lektionerna också.

Idag har vi superfint väder och ca 20 grader, men det är inte särskilt varmt om man jämför med förra veckan. Nätterna är kallare här uppe i bergen och jag tror temperaturen var nere på 6-7 grader i natt.

Jag har tagit ett ryck här inomhus, men det går så seeeeeeeegt. De saker som fortfarande inte är på plats - saknar plats. Det gör att jag måste tänka ut och göra plats för varenda liten pryl jag tar upp i handen. Det känns som ett evighetsjobb... Faktum är att det är väldigt frestande att bara slänga allt ihop. Men det känns samtidigt dumt att göra sig av med allt utan att titta igenom det. Vore ju trist att bara ha kvar skruvdragaren men inte laddningsenheten till exempel. Fortfarande dyker saker upp på de mest märkliga ställen i huset och i flyttkartongerna. Så, ja, det är väl bara att fortsätta plocka då. Idag ska jag i alla fall försöka sätta upp lite tavlor på väggarna. På så sätt försvinner ju en del som står och ligger runt omkring i huset. Några roliga tavelväggar blir det dock inte tal om. Varje spikhål måste övervägas noggrant.

Första skoldagen för ungarna

Nu på morgonen har jag varit och lämnat mina barn vid skolbussen. För första gången i sitt liv ska de nu åka skolbuss varje dag till och från skolan. Det ska ta ca 25 minuter i varje riktning. Idag var vi extra tidiga till busshållsplatsen eftersom barnen var rädda att missa bussen. Och vad händer då? Jo, bussen var givetvis 10 minuter försenad. Jag tror vi stog där och väntade i säkert minst 20 minuter innan bussen kom och ungarna hann bli riktigt oroliga. Tänk om inte bussen kom? Vad skulle vi göra då? Skulle de få en anmärkning (punkte) om de kom för sent? Jag lugnade dem med att de första dagarna i skolan är de absolut extra snälla. Och slutligen kom i alla fall bussen. Dottern bubblade av lycka över att få börja skolan igen. Hela ansiktet strålade. Hon hade tänkt ut strategier för hur hon skulle uppföra sig och hade även praktiska lösningar på sådant som kunde vara lite problematiskt första dagen i skolan. Sonen var mer avvaktande och orolig. Hur skulle han klara sig som inte ens hade träffat sin home room teacher? Ja, det ska verkligen bli spännande att få höra dem berätta i eftermiddag när de kommer hem. Eftermiddag och eftermiddag förresten. De beräknas komma hem ca 16.50. De får långa skoldagar nu. Skolbussen åker 07.39 på morgonen så skoldagen blir nästan 9 timmar lång. Och det räcker inte, för de kommer troligen att ha 1-2 timmar hemläxa varje dag också. Tur att man inte är skolbarn längre. Phu.

Frankfurtutsikt

Vi bor inte så långt ifrån själva Frankfurt. När jag är ute och promenerar med hunden har jag så här fin utsikt på vissa ställen.

En garderob i hallen

I morse vaknade maken tidigt och kastade sig ner i hallen för att montera ihop en garderob vi köpte på IKEA igår kväll. Sent i går kväll. IKEA hade öppet till klockan tio på kvällen och det är man ju inte direkt van vid från Sverige. Å andra sidan brukar det ju inte vara stängt på söndagar i Sverige. Det är det här. Tyvärr. Så här fint blev det med garderoben i alla fall.

En av de få garderober som faktiskt var tillräckligt djup för att rymma kläder på galge men ändå gick in på djupet. Någon konstig "färdiggarderob" utan möjliga val. Men den har ju till och med spegel, så vi kan inte klaga.

Deppardag - del 2

Efter att ha gått en längre promenad med hunden (han behövde det efter allt fuskande i veckan) så har jag nu tagit nya tag. Man måste ju försöka ta sig ur depressionen, eller hur? Och vad är väl inte bättre än tröst-shopping?! Nu har jag beställt svenska tidningar på nätet. Om en inte allt för avlägsen framtid kommer Femina, Elle och Antik & Auktion dimpa ner i brevlådan. Billigt? Nä, inte så värst... Men jag tackar verkligen Tidningskungen, som nu även har utlandserbjudanden! Jippieee!!! (Tur att de inte hade fler roliga erbjudanden, för då hade jag blivit pank.)

För övrigt känns det som att jag fått magkatarr. Det borde fasen vara omöjligt att få som hemmafru väl?

Deppardag

Idag kom deppigheten över mig. Jag höll på att börja grina när ungarnas kompisar hoppade in i bilen för att bli skjutsade till stationen av maken. Det regnar ute och plötsligt blir det så uppenbart att nu kommer hösten. Plötsligt känns allt så definitivt. Vi har verkligen lämnat Waterloo och en massa trevliga människor. Precis som vi tidigare lämnat Sverige och en massa andra trevliga människor... Usch vad jobbigt det känns. Just nu längtar jag tillbaka till Waterloo och samtidigt skäms jag över att jag inte i första hand längtar hem till Sverige. Fast jag längtar dit också.

Annat var det igår. Då blev jag bjuden på äppelvin av grannfarbrorn och vi satt där i solen och jag pratade på knagglig tyska.  Samtidigt kom det över en granntjej från ett annat hus och började prata med min dotter - på engelska. Just DÅ kändes det som att det kanske ändå finns ett liv efter Waterloo. Idag vet jag inte längre. Idag känns det bara tungt. Tungt utan vettigt internet, tungt utan telefon, tungt utan syskon, tungt utan vänner, tungt utan kollegor, tungt utan hundpromenadsmänniskor...

Ja, var fasen är alla hundmänniskor i detta land förresten??? Inte en hundpromenadskompis så långt ögat når. STÖÖÖÖÖN.

Och jag saknar svensk TV!!! Och svenska tidningar. Och svensk internetradio. Och föräldrarna. Och allt.

JAG ÄR JÄTTESTACKARS IDAG! (Om man försöker förtränga allt annat elände runt omkring i världen och vägrar sätta saker och ting i ett större perspektiv. Óch det gör jag idag. Så det så!)

Ett förbesök på skolan



Internationale schule Frankfurt - Ingen direkt wow-känsla infinner sig ...

 Igår övervann jag min värsta ångest och körde ungarna till deras nya skola 16 km bort. Trots att maken hade "övningskört" sträckan med mig två gånger tidigare kände jag mig väldigt stressad och rädd. Dels för att jag på ett ställe måste förflytta mig över tre filer på en kort sträcka och dels för att jag bara kunde följa GPS:en ibland. På vissa ställen var jag tvungen att ignorera GPS:ens instruktioner för att slippa bli hänvisad till autobahn och det gällde ju att komma ihåg var...På skolan hade de öppet hus och självklart ville ungarna dit för att se sina hemklassrum och prata med sina nya lärare. Jag var tvungen att köra dit själv då maken hade ett viktigt möte just då. Typiskt! Dottern fick mycket riktigt också träffa sin hemklasslärare, men tyvärr inte sonen. Trots detta tror jag att de känner sig lite lugnare efter besöket. På måndag börjar de på riktigt. Då är det tack och lov skolbuss som gäller.