Igår vs. idag

Igår var jag ett under av effektivitet. Jag gjorde hur mycket som helst. Jag postade brev som legat alldeles för länge, fixade naglarna, var på återbruket, städade, tvättade, ringde obehagliga telefonsamtal och gick på fyra promenader med min hund. Idag känns allt bara grått och trist. Har redan följt ungarna till skolbussen, gått en långpromenad med hunden, fixat disken och soporna. Sitter här nu med min "andra" frukost (kaffe) och funderar på vad jag ska göra. Inte för att det saknas saker att göra. Nä inte alls. Men för att lusten inte finns till någonting alls. Ibland undrar jag om det finns NÅGONTING som jag egentligen tycker är så där riktigt, riktigt roligt. Jag kan inte ens drömma om något vrålkul, för jag vet inte vad som är kul längre. Jo, jag drömmer om en liten teacuphund och/eller en hund att träna agility med. Buzz är inte omöjlig, men han är liksom inte hunden med gasen i botten, utan han är lite mer försiktig och lättstörd. Skulle vara kul att komma in i någon form av gäng är man gjorde aktiviteter tillsammans. Man lever ju bara en gång (vad jag vet). Varför avstå sina drömmar? Jag har redan lagt ner karriären och sitter ensam hemma (med Buzz som den här årstiden bara går och läger sig i soffan) hela dagarna. Och dräller ju inte direkt av kompisar (läs: ingen) som jag umgås med här i Tyskland.

Så här grått, torrt och dött var det under vår morgonpromenad i morse. Suck

Nya naglar - No 9

Här kommer dagens nya naglar. Riktigt balla!

Naglar som sticker ut, men som ändå inte är skrikiga.

Vårt första kinesmöte

Idag träffade jag och Buzz en annan kinesisk nakenhund för första gången! Jag har under mina två och ett halvt år som kinesägare aldrig (!) sprungit på en artfrände till Buzz. Vi träffades i kurparken i Bad Soden och stannade väl där ungefär en timme.

Boston - vår första kinesdejt. Också från ett djurhem, precis som Buzz.

Två tiggande kineser. Den närmast kameran är min...

Boston igen. Han behöver en trimning enligt matte.

En schäfer (Ronja) och en chihuahua (Luna) var också med på vår dejt.

Tyvärr inträffade inget magiskt under mötet, men det var trevliga hundar och en trevliga ägare. Jag stakade mig fram på tyska då inte någon av de båda tyska kvinnorna pratade eller förstod engelska. Jag hoppas att vi kan träffas igen, även om det väl inte direkt klickade och slog gnistor mellan varken mig och de andra hundägarna, eller mellan hundarna. Både Buzz och jag är nog lite kräsna, samtidigt som vi är lite svältfödda på sällskap. Jag har lite hundkläder som är för små för Buzz. Dessa tänker jag muta Bostons matte med, så att vi får träffs åtminstone en gång till. :-)

Jag älskar Danny

Men det hjälps inte. Han sjöng falskt inte bara vid första framträdandet utan även vid det andra. Dessutom är djupet i rösten inte större än djupet i min tekopp. Snygg är han, dansa kan han och för sig som en svärmorsdröm gör han. Tyvärr räcker det inte. Inte ens för mig. Och när han inte kommenterar sin falsksång, utan bara säger att han sjöng en textrad fel, då är det illavarslande. Hör han inte att det låter illa??? Det är illa.

Vårtecken - eldlöss och krokus

Förutom att solen skiner och det är 14 grader varmt idag, har jag även hittat andra vårtecken. Jag hittade till exempel en stor ansenlig mängd eldlöss (Pyrrhocoris apterus) på en av de stora lindarna som är Neuenhains stoltheter (över 400 år gamla). Den 0,9–1,3 cm långa svart- och rödfärgade insekten är ingen lus, utan en skinnbagge. Den uppträder vanligtvis i stora mängder, oftast vid basen av just lindar. Skalbaggen är väldigt likt Gotlands landskapsinsekt - riddarskinnbaggen (Lygaeus equestris). När jag var liten kunde man på våren se stora aggregat (ansamlingar) av dessa skalbaggar på den soliga kyrkväggen. På gotländska kallar vi den för körkmack och jag har precis läst mig till att det beror på att skalbaggen övervintrar i byggnader, särskilt kyrkor, där den är skyddad mot vädrets växlingar. Stämmer ju väldigt bra med min erfarenhet!

Eldlus, inte Körkmack (Riddarskinnbagge)...

Visst är de vackra med sina starka färger?

Och sedan har jag sett blommande krokus också. Men de kan jag inte så mycket om. Är väl inte lika intresserad helt enkelt.

Krokusar vid drei Linden den 25 februari 2012

Snacka om fina vårtecken va?! Nu ska hunden och jag passa på att ta en vårpromenad till i solskenet. Hej hopp.

Att skära ost

Något jag saknar är VANLIG ost. Så som den ser ut i Sverige alltså. Man köper osten på bit och så hyvlar man av tunna skivor. Naturligtvis måste detta vara det "normala" sättet. Eller hur? Men så är det tydligen inte... Att skära ost med en osthyvel ses som en självklarhet i Sverige, men vi är faktiskt ganska ensamma om att använda osthyvel. I Belgien och Tyskland är det vanligaste att man skär osten med en kniv. Feta skivor med en tjocklek på flera millimeter. Inte direkt något som tilltalar mig som svensk. Suck.

Osthyveln uppfanns för övrigt 1925 av den norska möbelsnickaren Thor Bjørklund. Anledningen till att han uppfann hyveln var helt enkelt att  han tröttnade på att få för tjocka skivor ost på sin smörgås. (Det skulle alltså egentligen kunnat vara jag som uppfann den, nu nästan hundra år senare.) Uppfinnaren utgick från den hyvel som han använde i sin möbelverkstad och den 27 februari 1925 tog han ut ett patent på sin uppfinning. Trots att osthyveln patenterades började den tidigt att kopieras av andra företag. Jäkligt konstigt att inte fler vill använda denna utomordentligt välfungerande uppfinning. Skära ost med kniv - vad är det för larv?!

Bild och Källa: Wikipedia

Ett ögonblicks betraktelse

Vattendroppar är så fascinerande.

Buzz moderiktiga overall

Här är Buzz i sin nya overall inköpt här i Tyskland. Visst är han tuff?! Lite klurig att sätta på, då man knäpper den under magen, men helt okej ändå.

Min tuffing till hund

Och vädret?

Igår var det solsken och tio grader varmt. Jag blev glad i hela själen av det härliga vädret. Och när jag gick där och smålog kom en häger flygande. Han landade på ett fält och verkade ganska obekymrade över mig och hunden. Faktum är att han var kvar på samma fält när jag gick kvällspromenaden också. Men idag var han borta.

Igår såg vi en häger!

Idag är det inte solsken längre. Idag är det ett annat väder.

Regntunga moln

En magisk stämning

Ensligt, men ändå inte.

Uppnått delmål 1 och 2

Japp! Denna morgon kan jag fira att jag uppnått mina två första delmål. Fantastiskt att inte längre vara fet utan "bara" överviktig.  ;-)

1. Gå ner 1 kg så att min vikt passerar jämn femtalssiffra - 22 februari
2. Gå ner 1,5 kg för då är jag bara överviktig - 23 februari

Andra saker jag upptäckt är att vätskan i mina ben - som jag helt ärligt trodde var ett permanent tillstånd - har gett med sig. Anklarna är smalare och finare än på ett decennium. Det skulle ju dessutom kunna innebära att även hängbuk och gäddhäng är förgängliga tillstånd?! Nu gäller det att kämpa vidare. Jag är inne i en väldigt seg period och de senaste tio dagarna har vikten stått obehagligt still. Tack och lov för detta lilla viktras. Det sporrar mig. Av erfarenhet vet jag dock att det lätt kan vara ett kilo upp (i vätska?) om en dag eller två. Nu ska jag kämpa som fasen för att det inte ska ske.

Förtydligande: Jag har alltså gått ner 1,5 kilo till och inte 1 kg + 1,5 kg som man kanske skulle kunna uppfatta det som. Sammanlagt är jag nu 7 kg lättare än vid årsskiftet. :-))