Jag har bakat bullar

För första gången på tio år. Minst. Och de blev hur fina som helst! Ser inte ut som att jag gjort något annat än bakat bullar hela dagarna - om jag får säga det själv! ;-)

Degen jäser i bunken.

Smör, kardemumma, kanel, strösocker och mald mandel som fyllning

Bullarna sätts på jäsning.

Skjuts in i ugnen!

Färdiga, välsmakande bullar.

Fy fasen vad jag är duktig. ;-) Mammas bullinstruktioner måste ha fastnat i mitt undermedvetna. Till nästa gång ska jag dock vara ännu lite generösare med fyllningen.

Här ligger Buzz och röker på

48 timmar som Chihuahuaägare...

Ja, det har varit väldigt tyst här på bloggen ett par dagar. Det beror på att det hänt en hel del här hemma och jag har varken hunnit eller orkat rapportera. Nu är det väl kanske dags att ändå lägga korten på bordet. Jag åkte INTE och tittade på Chinchin (svarta nakenhunden) då säljaren började få bråttom och mamman låg på dödsbädden... Så här i efterhand kan jag ändå ångra det och ni kommer snart att förstå varför. Istället åkte jag in till Frankfurt och tittade på en treårig Chihuahuahane som var tvungen att omplaceras. Anledningen var att ägarens hona (och första hund) absolut inte kunde acceptera honom. Han var och ÄR en helt UNDERBAR hund! Jag blev helt stormförtjust i honom och för ovanlighetens skull så blev han det i mig med! Det slutade med att jag ÄNTLIGEN bestämde mig och kom till skott. Jag KÖPTE honom och tog honom med hem! :-))Denna lilla hund (Bacardi heter han) kan beskrivas så här:

• 1800 g tung
• Hanhund
• Skäller inte och vaktar inte dörren överhuvudtaget
• Kelig och supersocial
• Glad och positiv
• Älskar att gå på promenad, de kan helt enkelt inte vara för långa och det finns inget som heter dåligt väder
• Går fot utan att dra alls i kopplet
• Sover i sin "resväska" lugnt och tryggt

 Kort och gott kändes det som DRÖMHUNDEN!

Introduktionen här hemma gick smidigt även om den lilla chihuahuan ganska snabbt gjorde klart för oss vem som kommer att bestämma. Och det var inte Buzz kan jag avslöja... Ganska snart förstod jag dock att detta INTE KOMMER ATT FUNKA. Den lilla söta pälsbollen var nämligen tvungen att markera sitt nya revir. ÖVERALLT och HELA TIDEN. Efter 24 timmar stank hela huset. Efter 48 var det outhärdligt. Klart att en ny hund måste få ”göra bort sig” ett par gånger. Men detta var något utöver det vanliga kan man säga. Första dagen torkade vi över 50 pölar. Han markerade ALLT och så fort jag inte bevakade honom varenda sekund var det nya små pölar. Alla äkta mattor, stolsben, möbler, dörrposter, skor, väskor – ALLT skulle markeras. När han började markera med bajshögar fick det vara nog. Att inse och erkänna sitt misstag är en sak. Att sedan göra något åt det är betydligt svårare. Efter att ”tittat på hund” i flera år känns det liksom inte så frestande att lämna tillbaka ”drömhunden”. Men så fick det faktiskt bli. Det slutade med att jag gjorde processen kort och lämnade tillbaka honom. Det skulle bara ha varit ännu svårare efter en vecka eller två. Efter bara 48 timmar åkte han alltså tillbaka till sin gamla ägare...

Jag vet att en del säkert tycker att jag skulle ha provat längre. Troligen hade han slutat markera när han började känna sig tryggare och mer hemma. Ja, det tror jag med. Men vad skulle hända när man åker hem till andra på besök??? Markerar han sin närvaro på alla nya ställen? Det vet jag inte, men det verkar ju inte så otroligt med tanke på hur han presenterade sig för oss. Dessutom var stanken av hans urin i hela huset obeskrivligt skarp och frän. Inte särskilt mysigt alls.

Jag rannsakar mig själv och funderar jag på hur klok jag själv var som köpte en hanhund till. Jag vet ju att små hanhundar ofta är lite mer testesteronstinna än större hanhundar, men ägaren sa att han var helt rumsren och aldrig ”gjort inne” och det är troligen sant. Min uppfattning är att lilla Bacardi verkligen var rumsren och att det han gjorde 48 timmar i sträck hos oss ”bara” var markering. Jag har tagit hand om flera kompisars hanhundar (både kastrerade och okastrerade, stora som små raser) och det har aldrig varit några problem. Inte en enda hund har markerat hemma hos oss. Borde jag ändå ha förstått att det kunde bli problem? Kanske. Men min erfarenhet har helt klart varit en annan fram till nu.

Problemlösning på hög nivå

Har ingen sked. Det fixar jag!Trasigt bilbälte? Det fixar jag!Ny TV för stor för bokhyllan? Det fixar jag!Elproblem? Det fixar jag!Bokhyllan hotar att gå sönder Det fixar jag!Är bilen importerad från fel land? Det fixar jag!Elspisen trasig det blir inget kaffe? Det fixar jag!Överbelastat skrivbord? Det fixar jag!Slut på blöjorna? Det fixar jag!

Grrrrrrrrrrr... hundångest

Har nu fått möjligheten att åka och titta på Chinchin i Köln på lördag. Och jag våndas fortfarande... Ska jag, eller ska jag inte ????????????????????

Maken är stor motståndare till en andra hund (men hindrar mig inte fysiskt) och mina föräldrar tycker inte att jag är riktigt klok... Oavsett skala. Och själv börjar jag ju också undra om jag är det. Klok alltså. Mitt bästa argument är ju "bara för att det skulle vara kul, stimulerande och mysigt med en hund till". För det finns ju hundra praktiska och ekonomiska motargument. Jag har verkligen en klump i bröstet. Ena dagen känner jag att NU GÖR JAG DET. Köper en hund till. För att JAG VILL. Andra dagen är klumpen fortfarande lika stor, men då får jag ångest och tänker på alla problem som skulle kunna uppstå. Vad ska alla andra tycka? Tänk om det blir FEL? Vissa dagar kan jag nästan önska att det är en hund som jag behöver arbeta en massa med, en hund som gör massa hyss och ställer till det. Där är så himla ensamt om dagarna och Buzz ligger med ålderns rätt (snart 9 år) mest och slappar mellan våra promenader på dagarna. Andra dagar tänker jag att det måste vara den PERFEKTA hunden, för då kommer allt att bli bra. Precis som att den finns? Eller ja, det gör den ju redan - Buzz är perfekt men långt ifrån felfri ändå...

När jag är ute och går brukar jag visualisera hur det skulle vara att ha en hund till att gå med. Vissa dagar går den här andra hunden fritt bredvid och strosar, eller går "tandem" med Buzz i ett gemensamt koppel. Andra dagar ser jag två hundar som springer åt varsitt håll, trasslar in alla koppel och är omöjliga att hålla koll på...

Det komiska (och eventuellt även tragiska) i hela historien är ju att de är FÅ blivande hundägare som ältat, analyserat och reflekterat över alla MEN och MÅSTEN så mycket som jag. Jag har tittat på hundvalpar i tre år nu. Läst massor med böcker och alla hundannonser jag kommit åt. Jag har till och med kollat att jag har hundvakt för TVÅ nakenhundar i jul. Bara så att det inte ska börja med den typen av problem. Jag har pratat med min hundtränare som tycker att det vore toppen för Buzz att få en kompis och för mig att få en hund att börja träna lite tidigare med. Ungarna är på, men är sällan till någon jättestor hjälp när det gäller rastning och så. Och så har jag ju många som uppmuntrar mig här på bloggen förstås. Det är jätteuppskattat.

Nu måste jag BARA bestämma mig. Utan att ändra mig tusen gånger (till). Blir det inte Chinchin, då blir det INGEN annan hund heller. För det är själva beslutet i sig som är så svårt att fatta. En hund till, eller inte. Det är bara att bestämma sig... PUNKT. Jag ska sluta att göra mig till åtlöje här på bloggen när det gäller denna fråga.

Diskmaskinen trasig - det är väl fördj-vligt?

Igår slutade vår diskmaskin att fungera. Den bara dog. Och den gjorde det med några desperata dödsryck, ackompanjerad med brandlukt (fast både sonen och jag trodde att det var chokladkakan i mikrovågsugnen som luktade). Idag kom en reparatör. Efter att ha skruvat sönder hela maskinen kom vi så till sist fram till väggkontakten. Den hade brunnit!!! Så mycket att kontakten hade smält fast! Och detta i ett 3 år gammalt hus, men en diskmaskin som inte kan rubbas från sin plats. Jag blir både förbannad och chockad! Fast reparatören var jätteduktig, snabb och trevlig. Tyvärr har han inte befogenhet att byta stickdosan och vi måste få hit ytterligare en person - en elektriker. Eller så får väl min händige make göra det. Sämre än "proffsen" har gjort installationen kan det ju knappast bli... Fast med tanke på att det inte är vårt eget hus ska vi nog inte göra det. 69 € fattigare har jag nu blivit för att konstatera att maskinen fungerar, kontakten brunnit och jag är tillbaka på ruta ett. Maskinen fungerar fortfarande inte (utan ström). Suck!

It already had me at "Hello"...

Lindt choklad finns det gott om här i Tyskland. Den här hittade jag på affären igår. MUMS!

Idag

... är det höstmarknad i byn och så får vi svenskbesök ikväll! Återkommer. :-)

Filmtips - En oväntad vänskap

Jag såg denna film tyskdubbad *suck* redan i våras. Det är en riktigt härlig feelgood-film. Den har premiär i Sverige idag. Se den!

Det kom ett mail...

Anbei ein Foto von ChinChin mit meinen Welpen, dieses Foto beantwortet viele ihrer Fragen ;-) , er mag Kinder gern, ist nicht dominant und er ist kein Kläffer. Er ist ein sehr lieber unauffälliger Hund, der so im Rudel mitläuft! Er frisst mit den ganzen Welpen aus einem Napf...und es geht mitlerweile meistens,
wenn er knurrt stupse ich ihn an und es geht wieder ;-) Er hat nicht viel angeknabbert! Und jetzt knabbert er nur noch am Hundeknochen!

 Ja, så skriver damen som ska sälja ChinChin och så bifogade hon följande bild. Det är så att man smälter! :-)

Här ligger ChinChin med en massa små pudelvalpar.