tisdag 19 mars 2013

Vårdepp och hundbekymmer

Våren dröjer även här i Frankfurt. Det ligger kvar lite snö i trädgården och nattemperaturerna ligger runt nollan eller under. Suck. Inte blir man på gott humör av vädret i alla fall. Och ändå har de vecka efter vecka lovat 10-15 graders värme till helgen. Nu har de till och med slutat lova...

Buzz har hämtat sig bra från strålbehandling och cellgiftsbehandling. Ja, han fick sin första dos cellgift i fredags. Vissa stunder är han totallycklig och andra känns han lite låg. Svårt att avgöra hur bra eller dåligt han egentligen mår. Värsta bieffekten för stunden är torrsprickor på frambenet efter strålningen. Men han har ju haft både kräkningar och diarréer under veckorna som gått. Bara tillfälliga sådana, men i alla fall. Jag vill så gärna att han bara ska få ha det bra.

Sid är numera en "hen". Han beklagade sig svårt efter kastrationen i fredags, men har ändå repat sig snabbt. Praktiskt med två konvalescenter hemma samtidigt. ;-) Måste ta tag i det där med att börja träna Sid också. Han är jobbig med sitt skällande i tid och otid. Tycker att hans osäkerhetsskällande har blivit värre igen. Eller så är det bara för att jag börjat ta med honom till nya miljöer hela tiden. Vad jag upptäckt är att han är väldigt smart och gärna vill behaga mig. Men han är totalt otränad. Han kan inte ens sitt och jag har inte hittat något sätt att tydligt kommunicera med honom på ännu.

Idag var jag inne i en liten presentaffär med båda hundarna. Jodå, vi var välkomna in. Men Sid skäller så fort något händer utanför fönstret (vilket det gör typ hela tiden) och jag blir superstressad och svetten börjar rinna under jackan. Klart han känner min stress. Måste få professionell hjälp med att socialisera honom. Måste få lite individanpassade råd och stöd i hur jag ska agera. Trots massor med lästa hundböcker och hundträningsfilmer känner jag mig inte trygg i situationen alls. Lägg där till att jag skäms och mår illa över min "gaphals" och man får en idealsituation... NOT. Jag vet att han känner sig otrygg och jag gör tydligen mitt bästa för att förstärka den känslan...

6 kommentarer:

  1. Emily Larlham, dogmantics.com. Hon bor i Malmö och anlitas över hela världen. Hon jobbar med positiv förstärkning. På youtube finns det filmer upplagda där hon ger tips på hur man kan jobba med olika hund problem, bl.a. En om skälliga osäkra hundar. Jag ska titta på den själv och hoppas det hjälper.
    Anita

    SvaraRadera
  2. Ja det låter ju lite moment 22. Vi har en räddhare här hemma också. Just nu har vi hantverkare och det låter hela tiden från Göthe..
    Jag vet ju orsaken till Göthes skvättiga skällande. Under den perioden som just den präglingen skulle ske, låg han med brutna ben..
    Så det är lite svårt att råda bot men tålamod är ju ett måste och det har man ju inte fullt med..alltid.
    Kram
    Fia

    SvaraRadera
  3. Finns det ingen hundtränare i orten där du bor?

    Du ska se att solen och värmen säkert kommer snart.
    *jäklaregnochtrötthet*
    Kram Elle

    SvaraRadera
  4. Har du testat att fånga exempelvis sittandet när Sid gör det av sig själv? Belöna, han kommer att bli paff. Eftersom han tydligen varvar upp när du försöker kommunicera med honom så kan detta vara en fungerande omväg.
    När han sitter still och är lugn - fram med leksak eller goddis.
    Då hoppas man att han ska förstå sambandet, och börja sätta sig stilla (även om det är väldigt svårt) för att bli belönad. När han är stabil i det så berättar du för honom att detta kallas "sitt". Många gånger.
    Sedan testar du med att säga "sitt", i bästa fall sätter han sig, och första steget är taget.
    Efter det belönar du bara när han sitter döärför att du har bett honom sitta. Träna ofta i små portioner.
    När ni är helt klara med sitt gör du likadant med ligg.

    SvaraRadera
  5. Känner igen den svettiga känslan;-)

    SvaraRadera
  6. Din stackare försök att ta det coolt så blir nog Sid lika cool tror jag!
    Kram

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)