Min mormor 1921 - 2013

Min mormor har betytt jättemycket för mig under hela mitt liv, även om vi inte alltid träffats så ofta. Igår kväll somnade hon in 92 år gammal. Hon fick ett långt och härligt liv där hon var gift med min morfar i sjuttio år. De fick fyra barn som alla fortfarande har hälsan. Mer kan man inte begära av sitt liv och det gjorde inte min mormor heller. Efter 90 år i jordelivet tyckte hon att hon var färdig med sitt liv. Helst hade hon velat dö på fläcken där och då tror jag. Nu fick hon cancer i magen och även om hon inte aktivt behandlades mot den på slutet hade hon nog gärna sluppit. Inte heller var det kul för henne att få uppleva hur morfar blev mer och mer virrig. Från att ha varit en skarp och analytisk människa till att han inte kunde följa ett samtal alls. De två sista åren var således ingen bonus, utan bara en långsam delvis plågsam och sorglig utförsbacke mot den eviga sömnen. Tyvärr har jag mest blivit illa berörd av hur vårt samhälle behandlar de gamla. Ålderdomen är på många sätt något man inte kan se fram emot. Jag hade gärna velat få mer mänsklig omvårdnad, mänsklig kontakt och omtanke. Det känns som att vi har tappat bort dessa grundläggande värderingar i ett allt för effektiviserat (?) och vinstbaserat samhälle.