Vackert men trist

 

Så här fint kan det se ut en vanlig morgon när jag är ute och går med hundarna. Det gjorde det t ex i morse. Lurigt väder. Kallt men soligt, med regntunga moln som hela tiden hotar med att tömma sitt innehåll över oss. Nu på eftermiddagen är himlen jämngrå och regnet öser ner. Det är andra höstveckan på raken med uruselt höstväder mest hela tiden. Fast när man ser solen på bilden är det svårt att förstå.

Ungarna kämpar på i skolan och tränar fem dagar i veckan. Dottern springer terränglöpning och sonen spelar i skolans A-lag i fotboll. Det är tuffa arbetsdagar de ska ta sig igenom och jag är inte avundsjuk. Samtidigt börjar det bli outhärdligt drygt att sitta ensam hemma hela dagarna. Nu kommer ju inte ens ungarna hem direkt efter skolan. Ofta kan jag sitta här ensam ända fram till halv sju, sju. Suck. Maken jobbar sent på kvällarna och har börjat resa mer efter ett par års "vila".

Syrran har hittat ett drömboende på Gotland och jag tycker att vi ska slå till. Ser helt superhärligt ut och det skulle vara kul att dela sommarhus med henne och hennes familj. Och så är vi på gång att planera en jul i Singapore. Våra amerikanska vänner har flyttat dit och det skulle vara så himla häftigt att få hälsa på. Fast jag hatar att flyga förstås, men det är väl bara att bita ihop. Man cyklar liksom inte dit i första taget...