Årets sista inlägg

Sitter hos syrran i Alingsås och ska fira in det nya året senare i kväll. I morgon bär det av till Frankfurt igen, men först på onsdag får vi hämta hem hundarna från pensionatet, för de har nämligen stängt för upphämtning den första januari. Pensionatsägarna har väl rätt att vara lite sega dagen efter de med. ;-)

I kväll har jag några löften jag skulle vilja avge. Brukar vanligtvis inte ge några, men inför det nya året känns det bra att i alla fall ha lite förtydligade ambitioner. Nästa år ska jag verka för att:

1. Ha tätare kontakt med alla mina syskon.
2. Ta kontakt med en del gamla vänner, som jag är alldeles för dålig att höra av mig till.
3. Använda min almanacka, så att jag kan planera min tid bättre.
4. Svara på alla "jobbiga" mail med en gång, så att de inte blir liggandes och jag går med ständigt dåligt samvete.
5. Boka en tid för mammografi. Jag har inte vart på koll sedan jag flyttade utomlands.
6. Gå till husläkaren och kolla min molande magvärk som inte vill ge med sig.

Till sist vill jag passa på att önska alla mina läsare ett riktig

Gott Nytt År!

och välkomna tillbaka nästa år. Då lovar jag bjuda på en hunddokusåpa som heter duga!

På hundpensionatet - del 2

Här är mina älsklingshundar igen - ja bara två av tre alltså! Kolla vädret! I julas hade man över tjugo grader varmt i södra Tyskland. Man kan nästan ana att det inte är särskilt kallt när den här bilden togs. Eller hur?

På hundpensionatet

 

Här är Buzz och Chinchin på promenad i hundpensionatets regi. Ser trevligt ut! En tredje hund som vi inte träffade när vi lämnade hundarna gör tydligen följe.

Nu vill jag snart hem till Tyskland

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att få komma hem och träffa min nya hund igen. Tänker jätte mycket på honom och undrar i mitt stilla sinne om jag valde rätt. Jag hoppas verkligen det. Buzz var ju dessutom med och valde honom åt oss, känns det som. Det är ju den första hunden som han legat och sovit tillsammans med och en av de första han busat med! I natt vaknade jag av att jag hade en mardröm om Buzz och hans eländiga cancer också. Åhhhh vad jag hoppas att provet vi tog visar något annat än en ny tumör. Fast så är det nog inte. Det känns fördjävligt faktiskt. Ännu eländigare är det att min mormor också brottas med cancereländet. Man borde utrota cancer från jordens yta.

Pappas tavelhängning

Kolla in min pappas kreativa tavelhängning! Det är inte alla som skulle kunna lyckas med detta... ;-)

Hos svärföräldrarna och en namnfråga

Nu har vi flyttat oss från Skåne till Närke. Från barmark till snövallar och blixthalka. Här bor svärföräldrarna och svåger med familj. Vi är tolv personer och två katter som samsas om både hjärte- och stjärterum. Idag var vi varit på Marieberg köpcentrum utanför Örebro för att fynda. Det blev inga stora investeringar tyvärr. Två bh:ar för halva priset var allt jag hittade. Nej förresten, sedan hittade jag en Hurta fleeceoverall i senaste modellen till Chinchin, men den var förstås inte på rea... Nu hoppas jag bara att den passar, för han behöver troligen lite varma kläder när vi ska ut och gå våra långa promenader efter nyår.

Klurar på namn till Chinchin. Klart vi kan behålla namnet, men det skulle vara kul att hitta på ett eget. Närmast till hands är väl Tintin. Men om vi ändå ska byta kan vi kanske hitta på ett helt nytt? Inget namn känns än så länge klockrent. Här är några namnförslag utan inbördes ranking:

1. Punk
2. Sid (punkikon i bandet Sex Pistols)
3. Tim
4. Olle
5. Ville
6. Lasse
7. Sonny
8. Nisse
9. Sven

Som ni ser behöver vi kanske lite hjälp??? Alla förslag mottages med tacksamhet. :-)

God Jul!

Vi har haft en helt underbar julafton. Frukost i lugn och ro, långsamt tempo, tv-tittande, paketöppnande och massor med god mat. Nu sitter ungarna och spelar kort och jag slösurfar lite på datorn. Igår tog vi ett sent julbad ute i snöstormen. Kolla in hur handdukarna hänger!

Det är härligt att ligga i 38-gradigt vatten med vinden och snön vinande runt huvudet. Kontrasten är häftig. Idag satt vi inomhus och öppnade paket.

Jag fick en jättefin röd Picard-väska av min make. Är helt chockad! :-)

I Sverige

I fredags lämnade vi hundarna på hundpensionatet. Precis när vi kom till stället släpade och drog en desperat ägare sin goldenretriver in i en hundgård... Hunden visste precis vad det var frågan om - den skulle bli lämnad. Buzz kände dock igen stället och hälsade glatt på innehavaren. Något ledsnare blev han då vi stängde in honom på kontoret för att skriva på alla papper innan vi åkte. Lilla Chinchin lät inte (!) men skrapade desperat på glasdörren. Det är verkligen hjärtskärande att "överge" hundar! Men jag vet att de blir professionellt och vänligt omhändertagna. Med största sannolikhet blir de inte gosade med i alls samma utsträckning som hemma, men det kan man ju inte heller kräva på ett ställe som kanske håller över 30 hundar. Mina två är dock de enda som faktiskt får bo i deras hem. :-) De andra hundarna bor i superfina, välskötta, rena hundgårdar med uppvärmda, upplysta små friggebodar. Alla hundar rastas dessutom enligt speciella rutiner varje dag.

Jag kommer troligen få det där efterlängtade jobbet med att träna en hund i alla fall. Chinchin är nog mer en "hittehund" än jag hade tänkt mig. Inte så väl socialiserad som jag hade hoppats. Dessutom "snappade" han efter pensionatsägaren när hon skulle klappa honom... Till hans försvar (?) kan sägas att han hade fem intensiva dagar på ett nytt ställe i bagaget och min dotter höll honom i famnen. Pensionatsägaren, som ju är van vid hundar, svarade bara att det var hennes fel när jag beklagade situationen. Hon verkade inte ett dugg upprörd, tillskillnad från mig som inombords tuggade fradga ;-)

Jag kommer nog, precis som Åsa Nilsonne skriver, att kunna bjuda på vårens hunddokusåpa - missa inte de inledande avsnitten!

Vi kom till mina föräldrar i Skåne i fredags kväll. Igår hjälpte jag till att flytta möbler, då min morfar nu ska flytta till ett servicehem. Sedan gjorde jag min mormor sällskap när flyttbilen gick. Idag sitter vi uppe på Hallandsås i snöstorm. Vi eldar i spisen, har tänt en massa ljus och bara myser. 

Jag ska inte vara orättvis

Det låter som jag inte gillar min lilla skrutthund som flyttat in hos oss, men det gör jag visst! :-) Faktum är att han gjort stora framsteg på bara några dagar, varav två jag inte var här.  Han hade nog knappast haft halsband på sig och kom också hit utan. Han verkar vara ovan vid koppel och tycker det är lite otäckt med täcke ute i kylan. Den första dagen ville han knappast ta ett steg utanför dörren. Ikväll var de första hundra metrarna motiga, sedan blev han modigare och gladare och de sista hundra metrarna hem sprang han på som om han aldrig gjort något annat.

 Att han är så rackarns mager beror tydligen på att han bodde hemma hos en pudeluppfödare. Hennes tikar hade löpt där hemma och han matvägrade totalt. Uppfödaren hade försökt muta honom med allt hon kunde komma på, men han ville bara inte ha något. Här har han ätit så han spricker, så mager kommer han inte att förbli. ;-) Han är fortfarande hysteriskt hungrig/sugen på ALLT. I början drack han även så mycket att han kissade på sig inomhus. Dottern sa att han nog försökt säga till, men att hon inte hade fattat signalerna. Sedan jag kom hem har det lugnat ner sig betydligt med drickandet och några fler olyckor har det inte blivit. Jag uppfattar honom som rumsren.

Han vill vara med över allt och är nyfiken och positiv. Han skäller INTE när det ringer på dörren och INTE när grannens hund skäller. Däremot kan han skälla till på nya ljud eller när han på något sätt försöker kommunicera med en. De sistnämnda skallen fattar jag inte ännu, men det kommer väl får jag hoppas :-)

När det gäller hunduppfostran har jag läst massor och sett på massor av filmer och youtubeklipp. Jag är inte någon dog whisperer direkt, men känner mig i alla fall väldigt teoretiskt kompetent. ;-) Jag tar däremot gärna emot alla välmenade tips och råd och sorterar dem utifrån mina egna erfarenheter. Jag tillämpar positiv förstärkning i min hunduppfostran. Något annat hade aldrig funkat på Buzz och lilla Chinchin är likadan. Att dra honom i kopplet runt kvarteret med våld ger helt fel utslag. Därför har mina korta promenader i närområdet få ta den tid de tagit. Jag har lockat, uppmuntrat och belönat. Och som jag skev tidigare i detta inlägg - det har redan gett väldigt positivt utslag! :-)

Så, nu ska vi gå sista kvällspromenaden runt kvarteret. Med Buzz tar det fem minuter. Med båda tar det nog en kvart... Minst.

I morgon drar vi till Sverige. Då kanske det blir lite mindre "hund" på bloggen ett tag? Men kanske kan jag i alla fall lägga upp lite nya foton. Måste bara hitta sladden till kameran först. Det är nämligen därför ni fått vara utan bilder idag.

Hej hopp!

Smekdagen över. Redan?

Just nu försöker jag själv smälta första intrycket. Jag är lite konfunderad över att Chinchin efter tre dagar börjat morra (eller "gurgla", inte ilsket i alla fall) när folk närmar sig honom om han sitter i någons knä. Tror han helt enkelt vaktar sin "egendom". Vi har beslutat att släppa ner honom från knät direkt när han gör så, för att han inte ska kunna få förstärkning av oss. Sedan skäller han till, ett eller två skall (tack och lov inte mer) när han hör nya ljud. Inte så kul i natt när han vid två tillfällen väckte hela familjen med (bara...) ett starkt skall. Måtte det vara hans osäkerhet och inget som utvecklas i fel riktning! Första nätterna var han tyst. Fast han har inte skällt ihållande. Tror att han är en "larmhund". Det är väl okej, bara vi kan komma överens om när han ska larma och när han inte ska göra det... Är det någon som har erfarenhet av detta?

Jag är nog en helt knäpp och neurotisk person, för jag letar hela tiden felen och inte rätten. Allt var faktiskt inte helt lätt med Buzz när han kom heller. Jag stannade hemma i tre veckor i sträck och han var rädd för väldigt mycket. Han åt dåligt och hade ofta problem med magen. Bäst att påminna sig. Men - han skällde inte. Alls. Chinchin låter. Fast däremellan är han tyst. Ehhh... Såklart. Jag tycker inte om hundar som låter...

Okej. Det finns ju faktiskt många (mest) saker som känns bra också. Chinchin upplever jag som mycket social, glad, nyfiken, kontaktsökande, kelen, positiv, matglad och väldigt fulsöt. :-) Allt detta tilltalar mig. Är bara så rädd att allt ska bli fel, så jag liksom, ja, jag letar felen. Allt som går att träna är väl egentligen bara roliga utmaningar. Jag VILLE ju ha något att jobba med. Men att hunden larmar? Går det att träna bort???

Finns det någon annan där ute med liknande erfarenheter av sin andrahund. Ångesten över att kanske släpat hem fel hund likförbannat?

Nog om detta. Nu är det intensivpackning hela dagen. I morgon bär det av till Sverige!

PS. Alldelse nyss skällde Chinchin till på grannen som gick utanför huset. Jag "hyschade" honom. Nu passerade grannen igen och då "bara" morrade/gurglade han. Var det slump eller finns det hopp? DS