Landat

Väntar på att få kliva av flyget i Köpenhamn.

Ice Tea

Dricker melon ice Tea på flygplatsen. Om en timme går flyget. Hundarna är på plats i Langen och bagaget är incheckat. Ska äta lite vietnamesiskt innan  boarding. :-)

Vårnaglar

Japp! Så här blev de. :-)

Suck

Kameran har gett upp och jag ägnar mig i stället för att blogga åt att tröstäta och tycka synd om mig och Buzz. Fast egentligen är det ju inte så illa, så jag borde verkligen spotta upp mig.

Imperfekt:

• Dottern var sjuk förra veckan. Trummhinnan sprack, men hon piggar nu på sig med hjälp av penicillin.
• Buzz är pigg, magen funkar bra och benet läker långsamt.
• Sid är totalt återhämtad. Själv verkar han totalt obekymrad över kastrationen, men Buzz har nu upptäckt att han inte är en "riktig han" längre... Hierarkin är återställd.
• Min förkylning verkar äntligen ha gett med sig. Nu är kroppen bara trött.
• I lördags gjorde jag och maken Frankfurt tillsammans med ett amerikanskt par. Vi åt och drack gott från klockan två på eftermiddagen till sent på kvällen. Mycket lyckat och trevligt!

Presens:

• Ska precis gå en morgonpromenad med hundarna.
• Sedan  bär det av till nagelsalongen för påsknaglar! :-)

Futurum:

• I morgon bär det av till Sverige med familjen över påskhelgen. Ska hälsa på syskon och föräldrar. Hundarna lämnas på hundpensionat.
• Konstrunda i Skåne på fredag tillsammans med pappa (som är den enda i familjen som är intresserad förutom jag).
• Ska träffa mormor! :-)

Är det verkligen värt det?

Har varit iväg så att Buzz fått sin andra cellgiftsbehandling. Men alltså, är det värt allt detta? Strålning som ger biverkningar, som behandlas med medicin som i sin tur ger biverkningar, cellgift som ger biverkningar... Dyrt som fan är det och Buzz verkar inte ens tacksam. Tror jag det. Den en behandlingen är ju värre än den andra.

Så känns det i alla fall ikväll. Andra dagar har jag känt mig riktigt positiv och glad för tumören har ju minskat betydligt i storlek. Men ikväll blev det bara för mycket. Påfyllning av cortison, antihistamin, losec och penicillin på toppen av det... Hela Buzz ben är illrött och infekterat på grund av strålningen. :-((

Sjukor hit och sjukor dit

En kort summering av läget:

• Dottern har varit hemma från skolan sedan i onsdags. Två läkarbesök senare har trumhinnan troligen spruckit och hon käkar nu penicillin för att bli frisk. Min stackars lilla gumma. :-( Hon har fortfarande jätteont, men det verkar ändå som att örat är bättre nu än igår.
• På Buzz bestrålade ben har huden fått torrsprickor trots idogt smörjande och anti-kli-tabletter. De senaste dagarna har jag vart tvungen att linda benet för att han inte ska slicka sönder huden totalt. Tyvärr är förbättringen endast marginell. Ikväll åker vi iväg för cellgiftsbehandling nr 2. Då ska jag passa på att fråga vad vi ska göra med benet.
• Sid plockade med mitt goda minne bort plåstret från kastrationen igår. Jag hade tjuvkikat lite under och de självupplösande stygnen hade redan ramlat bort. Han är sig själv igen och markeringskissar fortfarande ute som om ingenting har hänt. Ska bli spännande att se om och hur det ändrar sig under våren. Vågar inte uttala mig om markeringskissandet inne ännu. Återkommer om detta.
• Två och en halv vecka har jag själv varit förkyld nu. Jag hostar fortfarande och kroppen talar om att jag är sjuk. Men jag har ingen feber, så jag försöker tugga på i vardagen i alla fall.

Japp. Kul inlägg det här...

Auktionsfynd

Köpte ett satsbord på Lauritz.com här om dagen. Det är gjort i palisader med kakel från den Kgl. Porcelænsfabrik. Palisander var den populäraste träsorten under den gyllene perioden i dansk möbelkonst, 1950–1970 och dessa bord är just dansktillverkade. Kaklet är mycket speciellt och jag bara älskar det i just denna färgställning. Min pappa gjorde ett soffbord med detta kakel en gång i tiden och det är fortfarande "still going strong" i föräldrahemmet. Detta får bli min lilla hyllning till dansk porslin- och möbelkonst samt till min pappa. :-)

Borden känns så där härligt retro, har hög kvalitet och väcker både nostalgi och hemlängtan i mig.

Vårdepp och hundbekymmer

Våren dröjer även här i Frankfurt. Det ligger kvar lite snö i trädgården och nattemperaturerna ligger runt nollan eller under. Suck. Inte blir man på gott humör av vädret i alla fall. Och ändå har de vecka efter vecka lovat 10-15 graders värme till helgen. Nu har de till och med slutat lova...

Buzz har hämtat sig bra från strålbehandling och cellgiftsbehandling. Ja, han fick sin första dos cellgift i fredags. Vissa stunder är han totallycklig och andra känns han lite låg. Svårt att avgöra hur bra eller dåligt han egentligen mår. Värsta bieffekten för stunden är torrsprickor på frambenet efter strålningen. Men han har ju haft både kräkningar och diarréer under veckorna som gått. Bara tillfälliga sådana, men i alla fall. Jag vill så gärna att han bara ska få ha det bra.

Sid är numera en "hen". Han beklagade sig svårt efter kastrationen i fredags, men har ändå repat sig snabbt. Praktiskt med två konvalescenter hemma samtidigt. ;-) Måste ta tag i det där med att börja träna Sid också. Han är jobbig med sitt skällande i tid och otid. Tycker att hans osäkerhetsskällande har blivit värre igen. Eller så är det bara för att jag börjat ta med honom till nya miljöer hela tiden. Vad jag upptäckt är att han är väldigt smart och gärna vill behaga mig. Men han är totalt otränad. Han kan inte ens sitt och jag har inte hittat något sätt att tydligt kommunicera med honom på ännu.

Idag var jag inne i en liten presentaffär med båda hundarna. Jodå, vi var välkomna in. Men Sid skäller så fort något händer utanför fönstret (vilket det gör typ hela tiden) och jag blir superstressad och svetten börjar rinna under jackan. Klart han känner min stress. Måste få professionell hjälp med att socialisera honom. Måste få lite individanpassade råd och stöd i hur jag ska agera. Trots massor med lästa hundböcker och hundträningsfilmer känner jag mig inte trygg i situationen alls. Lägg där till att jag skäms och mår illa över min "gaphals" och man får en idealsituation... NOT. Jag vet att han känner sig otrygg och jag gör tydligen mitt bästa för att förstärka den känslan...

Thaimat i Frankfurt

Buzz färdigstrålad och Sid nykastrerad

Fy vad hemskt det kändes i morse. Jag visste ju att jag körde mina två små älsklingar till olika typer av plågor... Jag försökte pratat  om roliga saker med Buzz och Sid i bilen, så att min röst verkligen skulle låta glad och positiv från hjärtat. Hundar läser ju så himla lätt av ens känsloläge annars. När vi kom fram  vandrade båda hundarna in på djurkliniken som om de aldrig hade gjort något annat. Det var en massa olika hundar där och Sid påminde mig om det. En gång. Sedan var han tyst! (Jag blev/är totalimponerad av hans lugn.)

Inom fem minuter hade sköterskorna hämtat upp båda mina hundar och jag satt sedan och läste en bok medan de blev behandlade och opererade. Två timmar senare fick jag tillbaka två tilltuffsade småvovvar.

Dagens plus:

1. Sid HAR ett chip från Danmark!!! Min husveterinär hittade det inte med sin scanner och jag hade nu bett kliniken att sätta in ett nytt i samband med kastrationen. Men innan de gjorde det scannade de en extra gång. Och - plötsligt fanns det där. Fast på helt fel ställe. Äntligen slipper jag gå och oroa mig för att jag blivit pålurad en "öststatshund". Sid ÄR vaccinerad och kommer från det uppgivna landet. :-)
2. Buzz tumör har krympt och man avslutade idag hans strålningsperiod och påbörjade en cellgiftsbehandling. Magen är i form och han har varit glad idag. Det är sista gången han behöver sövas för behandling vilket känns jätte jätteskönt.
3. Solen skiner och det är blå himmel.

Dagens minus:

1. Sid är en riktig karl... han ligger och gnyr och gnäller av smärtor från operationen trots smärtstillande. Känns inte alls kul, varken för honom eller mig. Han är ynkligare än Buzz någonsin varit, trots att det inte borde vara så farligt efter den "ytliga" operationen. :-(
2. Jag måste städa.
3. Jag är fortfarande inte frisk från min förkylning.

Fick förresten om jag kunde lägga ut de Tyska hundskattemärket på bild. Så här ser de ut. Ganska stora, typ (25 x 25) mm. Det lustiga är att det inte finns någon ring med till brickan, så att den lätt går att fästa i halsbandet. Nu måste jag leta bland gamla nyckelringar innan de kommer på plats.

Sid och Buzz skattemärken.