Positiva erfarenheter/lärdomar från det senaste året
- Vi har hittat tillbaka till varandra i familjen! Redan i början av året kände vi oss mer sammansvetsade och sedan har det bra blivit ännu bättre.
- Ungarna har utvecklats enormt i skolan. Efter våra år i Waterloo kommer jag våga ställa högre krav på deras kommande skolor. Om det inte känns bra tänker jag låta dem byta skola/klass.
- Ungarna pratar bra engelska. Till och med min egen har blivit lite bättre. Men vi har en bit kvar. Både jag och ungarna. Mest jag...
- Hem är där man bor med sin familj. Alltså är "hem" just nu Waterloo.
- Visst luktar Belgien illa, men man vänjer sig. ;-)
- Belgien är ett spännande land där vi fortfarande har mycket att upptäcka och lära.
- Skogarna runt Waterloo erbjuder många vackra naturupplevelser.
- Det är härligt att ha hund!
- I ett expatriatsamhälle blir du mycket väl omhändertagen av människor i samma situation som du själv.
- Flytten till Belgien innebar att jag var tvungen att ta körkort. Det har inte varit lätt, men nu kan jag köra bil genom Waterloo utan att få ångest varje gång. En seger.
- Jag har börjat målat tavlor.
- Efter justering med starkare mediciner är blodtrycket normalt igen.
- Maken har inte varit bortrest mer än ett par nätter på hela året!
- Ljuset.
- Värmen.
- Jag har fått en släng av provensalsk inredning.
- Alla möten med andra kulturer har fått mig att öppna mina sinnen.
- Alla nya bekantskaper.
- Att jag överlever utan att äga mitt hus.
- Det går att jobba på distans.
- All spännande och god mat.
- Alla bakelser.
- Chokladen :-)
- Sjukvården utan köer.
- Jag har börjat läsa mer böcker igen.
Negativa erfarenheter/lärdomar från det senaste året
- Det är tråkigt att inte ha fysiska kollegor.
- Jag har fortfarande svårt att uppskatta påtvingad ensamhet.
- Jag saknar svensk TV
- Franskan är inte så lätt att förstå...
- Maten, bensinen och boendet är dyrt.
- Trafiken i Belgien är inte kul. Framförallt inte för mig som precis tagit körkort.
Ja, det var vad jag kom på precis just nu. Återkommer med fler saker om jag kommer på något.
Hej! Hittade hit via din kommentar i Zeldas blogg... intressant blogg (din, alltså...)
SvaraRaderaEn fråga och en kommentar:
Fråga: får jag lägga upp en bild av Buzz på Zeldas blogg? 30 minuter på ett hundstall måste ju vara rekord!
Kommentar: Jag har tre barn, och en professur. Om det finns något jag nu i efterhand inte ångrar ett ögonblick av så är det den tid jag tog mig med barnen - visst hade jag kunnat forsa fram betydligt snabbare i karriären om jag hade arbetat mer och umgåtts mindre, men den relation jag har kunnat bygga upp med barnen har burit oss genom tonårstiden utan större problem, och gjort oss till en sammansvetsad enhet nu när de är vuxna...
Jag tycker att min möjlighet att delta i barnens liv (jag arbetade så litet som ekonomin tillät under ett antal år) var utvecklande på ett sätt som givit en mer bestående förändring än aldrig så många kurser och års erfarenhet av olika arbeten. Dock syns den ju inte på samma sätt som en befordran på arbetet eller annat påtagligt kvitto på att man gjort ett bra jobb...
Buzz låter som en väldigt trevlig hund - han behöver f.ö. inte alls vara uppblandad för att bli så stor - Zelda har en helbror som också blev dubbelt så stor som en kines ska vara enligt rasstandarden...
Hej! Vad roligt att du hittat hit. ;-) Trodde bara jag skrev för min supercoola mormor... Självklart får du lägga ut en bild på Buzz. Det tycker jag skulle vara roligt. Om det finns någon här på bloggen får du gärna använda den. Annars får jag väl leta reda på någon annan bild som kan passa.
SvaraRaderaKänns bra att någon bekräftar mig med tanke på mitt påtvingade "lyxhustruliv", som trots allt inte är så dåligt som jag ibland får det att låta som. Visst känner jag att mina barn är värda ett gott familjeliv och det är nog precis det jag (vi - min man och jag) kan ge dem just nu. Önskar bara att jag slapp bära omkring på den prestationsångest jag har. Det är inte lätt att vara kvinna och fostrad i Sverige. Fostrad att klara sig själv, göra karriär och snyta ungar - allt samtidigt! Ibland kan jag se med avund på de andra expatriatfruarna som är helt nöjda med sina hemmafruroller. De har utvecklat en fulländad kompetens i "att ha fullt upp med att göra ingenting". Och snart är jag också där... Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Mitt liv som pedagogisk utvecklare på Uppsala universitet ter sig allt mer avlägset. Men än så länge jobbar jag deltid på distans. Min kompetens inriktar sig på att belägga, bedöma och belöna lärares pedagogiska skicklighet. Specialiseringen på personlighetsstörning får jag nog stå för själv... ;-)
Och jag tror nog numera att Buzz är renrasig. Inte första klass utseendemässigt kanske, men absolut mentalt. Hej hopp!