onsdag 3 oktober 2012

48 timmar som Chihuahuaägare...

Ja, det har varit väldigt tyst här på bloggen ett par dagar. Det beror på att det hänt en hel del här hemma och jag har varken hunnit eller orkat rapportera. Nu är det väl kanske dags att ändå lägga korten på bordet. Jag åkte INTE och tittade på Chinchin (svarta nakenhunden) då säljaren började få bråttom och mamman låg på dödsbädden... Så här i efterhand kan jag ändå ångra det och ni kommer snart att förstå varför. Istället åkte jag in till Frankfurt och tittade på en treårig Chihuahuahane som var tvungen att omplaceras. Anledningen var att ägarens hona (och första hund) absolut inte kunde acceptera honom. Han var och ÄR en helt UNDERBAR hund! Jag blev helt stormförtjust i honom och för ovanlighetens skull så blev han det i mig med! Det slutade med att jag ÄNTLIGEN bestämde mig och kom till skott. Jag KÖPTE honom och tog honom med hem! :-))Denna lilla hund (Bacardi heter han) kan beskrivas så här:
  • 1800 g tung
  • Hanhund
  • Skäller inte och vaktar inte dörren överhuvudtaget
  • Kelig och supersocial
  • Glad och positiv
  • Älskar att gå på promenad, de kan helt enkelt inte vara för långa och det finns inget som heter dåligt väder
  • Går fot utan att dra alls i kopplet
  • Sover i sin "resväska" lugnt och tryggt
 Kort och gott kändes det som DRÖMHUNDEN!

Introduktionen här hemma gick smidigt även om den lilla chihuahuan ganska snabbt gjorde klart för oss vem som kommer att bestämma. Och det var inte Buzz kan jag avslöja... Ganska snart förstod jag dock att detta INTE KOMMER ATT FUNKA. Den lilla söta pälsbollen var nämligen tvungen att markera sitt nya revir. ÖVERALLT och HELA TIDEN. Efter 24 timmar stank hela huset. Efter 48 var det outhärdligt. Klart att en ny hund måste få ”göra bort sig” ett par gånger. Men detta var något utöver det vanliga kan man säga. Första dagen torkade vi över 50 pölar. Han markerade ALLT och så fort jag inte bevakade honom varenda sekund var det nya små pölar. Alla äkta mattor, stolsben, möbler, dörrposter, skor, väskor – ALLT skulle markeras. När han började markera med bajshögar fick det vara nog. Att inse och erkänna sitt misstag är en sak. Att sedan göra något åt det är betydligt svårare. Efter att ”tittat på hund” i flera år känns det liksom inte så frestande att lämna tillbaka ”drömhunden”. Men så fick det faktiskt bli. Det slutade med att jag gjorde processen kort och lämnade tillbaka honom. Det skulle bara ha varit ännu svårare efter en vecka eller två. Efter bara 48 timmar åkte han alltså tillbaka till sin gamla ägare...

Jag vet att en del säkert tycker att jag skulle ha provat längre. Troligen hade han slutat markera när han började känna sig tryggare och mer hemma. Ja, det tror jag med. Men vad skulle hända när man åker hem till andra på besök??? Markerar han sin närvaro på alla nya ställen? Det vet jag inte, men det verkar ju inte så otroligt med tanke på hur han presenterade sig för oss. Dessutom var stanken av hans urin i hela huset obeskrivligt skarp och frän. Inte särskilt mysigt alls.
Jag rannsakar mig själv och funderar jag på hur klok jag själv var som köpte en hanhund till. Jag vet ju att små hanhundar ofta är lite mer testesteronstinna än större hanhundar, men ägaren sa att han var helt rumsren och aldrig ”gjort inne” och det är troligen sant. Min uppfattning är att lilla Bacardi verkligen var rumsren och att det han gjorde 48 timmar i sträck hos oss ”bara” var markering. Jag har tagit hand om flera kompisars hanhundar (både kastrerade och okastrerade, stora som små raser) och det har aldrig varit några problem. Inte en enda hund har markerat hemma hos oss. Borde jag ändå ha förstått att det kunde bli problem? Kanske. Men min erfarenhet har helt klart varit en annan fram till nu.
Det skriker inom mig, jag lider av svår ångest, ilska och hjälplöshet, men nu är det gjort. L Jag gråter i besvikelse och av förnedring. Jag känner mig så bortgjord och samtidigt förledd. Jag tror att jag fått nog av hanhundar på ett tag och chihuahuor också för den delen. Har nog blivit botad från mitt hundbegär, åtminstone för ett tag framöver…

25 kommentarer:

  1. Nämen vad tråkigt.....en ganska enkel lösning tills problemet lagt sig hade annars varit ett skvättskydd på den lille inomhus i början. Det hade jag på Torsten de första veckorna och har alltid på mina hanhundar om jag far bort och hälsar på hos nån. Eftr några veckor hemma hos oss hade Torsten inget behov av att "pinka in" sitt revir längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. *hjärtsnörp* Tänk om lösningen hade varit så enkel??!!!! Hade inte en tanke på det! Hade bara fullständig panik över ett stinkande nedpinkat hem och en skräckbild över en hund som kissar hemma hos folk vi besöker. Din lösning är ju "mekanisk", men hade ju funkat hur bra som helst, även när man går hem till andra. Inte mot bajshögarna dock. Nu får jag ännu ondare i hjärtat...

      Radera
  2. Men åh vilket slit med både känslor och tankar.
    Tycker hemskt synd om dig. Ge inte upp. Det är alltid lite kruxigt att ta emot vuxna hanar.
    kram från mig
    Fia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din uppmuntran. Man lär så länge man lever.

      Blev liksom lite "tillplattad" av att jag inte hade kunnat förutse detta (vanliga) problem. Jag har ju läst nästan alla hundböcker jag kommer åt. Och nog har jag läst om revirpinkande hanar. Men, men.

      Perfekt är visst inte alltid perfekt. Suck.

      Radera
  3. Men tagga ner! Du testade, dåligt av säljaren att inte berätta att han inte var rumsren (skvättandet började säkert inte hemma hos dig). Du vill inte ha en hund som måste förpackas så att han inte kan kissa inomhus. Du gav honom en ärlig chans, du är fortfarande relativt ny som hundägare, du måste
    ju testa dig fram precis som alla andra...
    Cheer up, det kommer att gå bättre nästa gång. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tur att jag har så kloka bloggkompisar! Jag ska verkligen försöka tagga ner. Det blir ingen ny hund på ett tag. Men jag har lärt mig jättemycket om mig själv och om hundar bara de senaste dygnen. Kineserna framstår mer och mer som den optimala hunden för mig. Eller om det nu är Buzz... ;-) Tänk hur rätt det ändå kan bli med tanke på hur mycket som kan gå fel!

      Tack för "åthutningen", den behövde jag! :-)

      Radera
  4. Så Chinchin är kvar i leken, bry dig inte om att säljaren verkar skum. Åk och titta, han är kanske drömhunden ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skulle bara veta hur tankarna gått... ;-)

      Radera
  5. Hmmm....voff....eller vad säger man? Verkar jobbigt det här med att vara hundägare, men långa inlägg blir det! (ler)
    Haha, garvar lite extra när jag läser paniken hos dig, men du har ju expertishjälp av Nilsonne..."Men tagga ner"...vilket underbart imperativ av en "hjärnskrynklare", men hon har säkert rätt!

    Fast så hårda vokubulär vill jag inte använda till min Kära Desperata Hemmafru Tekoppsbytar Vän, istället säger jag nog, "det blir bra, det ordnar sig" så skickar jag en stor Kram!

    Fast går det att få en hane att inte "pinka revir", var på bokmässan och träffade en massa manliga författare och de skvätte i varenda hörn t o m de homosexuella författarna av någon konstig anlednig.
    Vill bara poångtera att vårt "tekoppssamarbete" inte alls är nedlagt...säger som min Farmor alltid sa..."-Var sak har sin tid"
    Ha en fin fortsatt vecka!
    kram ifrån Oumberlige Peter...eller om det nu var den omöjlige kanske?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter, du dyker då upp när man mest behöver det! Nu väntar jag på "rätt tid". Har du inget annat uppdrag åt mig så länge?

      Hade varit kul att möta dig på bokmässan. Jag är ju snart publicerad författare. :-) Men min bok lär knappast bli någon storsäljare eftersom det är en fack/handbok.

      På återhörande!

      Radera
  6. åh jag tycker du var modig! Klart du ser framför dig ett hus som snart flyter bort i kissvågor ;-) och din make kanske inte heller tyckte att just en kissande hund var den bästa hund du kunde komma hem med ... Du gjorde vad du kunde just då och han var perfekt förutom kissandet - det finns fler och andra, jag lovar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Det tragikomiska i det hela är att min make tyckte att vi kunde vänta och se om det blev bättre... Den lilla rackaren gjorde verkligen ett gott intryck även på min man. :-/ Maken har förövrigt varit en ängel genom hela "historien" och inte anklagat utan bara stöttat och tröstat. Så jag har en ganska schysst make i alla fall. Fast det visste jag ju redan! :-))

      Radera
    3. Klart du har en schysst make!! Vad roligt att han faktiskt ville ge den lille mer tid! Det bådar gott inför framtiden :-)

      Radera
    4. Ja, det gör det faktiskt. Får se hur lång tid det dröjer innan jag vågar försöka igen.

      Radera
  7. Det var absolut inte meningen att ge dig mer dåligt samvete med min kommentar. Mer bara upplysa dig om att möjlighten finns om du skulle hamna i en liknande situation någon gång. Det går helt klart att ha flera hanar utan att de behöver markera hemma hos sig själv. Vi har ju tre hanar och en tik. De enda gångerna jag behöver ha skvättskydd på Torsten nu är när Ella löper. Sen tar jag på de för säkerhts skull om vi åker bort. Mest bara för att kunna slappna av själv. Det är ju inte ovanligt att hanhundar märker på nya ställen. Men i början när Torsten bodde hos oss var han ganska "duktig" på att markera inne. Spot har jag däremot inte behövt ha nåt på.

    SvaraRadera
  8. Nä, det tror jag inte alls! Egentligen visste jag ju om att en sådan lösning fanns, men den existerade inte alls under de dagar jag desperat torkade och torkade. Fattar inte att jag så totalt kunde missa det. Antagligen blev jag bara tokstressad och kunde inte tänka klart, men jag tar verkligen med mig tipset in i framtiden. Efter denna erfarenhet tänker jag för första gången att jag kanske borde skaffa en tik i stället... Kostar att kastrera förstås, men man slipper förhoppningsvis revirpinkandet och alla "benlyft" på olämpliga ställen. Alternativet att kstrera Buzz finns inte. Jag vill inte riskera att han ändrar personlighet efter så här ånga år. Då är det enklare med en ny hund som man inte känner så väl ännu.

    SvaraRadera
  9. Jag känner att efter nästan 50 års uppfödning av chihuahua även andra
    raser garantera att en friskvuxen chis kiss INTE skall lukta.
    När jag ser bilden på den söta lilla hannen så det första jag tänkte på
    att pälsen är strittig, står upp på ryggen, det skall den inte göra. Det
    har jag bara stött på hos hundar med urinvägsproblem. Förmodligen hade
    han det och kunde inte hålla sig och då luktar ju urinen också. Vid ett
    sådant tillstånd hade det inte hjälpt med kisskydd, det hade bara gjort
    honom illa.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahhhh. Det ska jag förmedla tillbaka till ägaren. Kan ju hjälpa hunden i framtiden i alla fall. Och ja, visst är han söt?! En helt underbar hund var det. Jag fortsätter att lära mig hela tiden. Hade inte suttit så illa med 50 års erfarenhet av chis när jag nu skulle välja hund...

      Radera
  10. Tycker synd om dig. Tråkigt att det blev som det blev. Men jag förstår dig och hade gjort som du.
    Du hittar säkert en annan fin liten vovve så småningom.
    När jag adopterade min lilla chihuahua var hon 1 år. Jag tog förgivet att hon var rumsren så jag frågade aldrig om det. Det var hon inte. Nu blev hon det ganska snabbt men jag blev lite orolig ett tag och undrade om jag hade gjort rätt.

    SvaraRadera
  11. Inte ska du känna dig så nedslagen och förnedrad. Hur ska du kunna veta att det är en skvättis? Det så klart man tillslut blir sönder stressad av lukten och det eviga torkandet.
    Mina föräldrar har haft tre hundar. Alla tre hanar och ingen av dom har markerat revir på det sättet.

    Din hund finns där ute fortfarande! Det var inte rätt hund för dig helt enkelt. ♥

    SvaraRadera
  12. Din stackare nu blöder mitt hjärta över att du fick denna upplevelse med den nya hunden! Ha förtröstan det kommer en dag när du får leka med en annan nykomling! Det var ju oskysst att lämna över en hund till dig som inte kanskje er frisk och inte säga det! Huff sånn en typ!
    Ja slikka dina lädsna sår, det blir bättre längre fram! Stor varm kram från oss alla i Snavis KRAAAM

    SvaraRadera
  13. Verkar vara ett ganska vanligt "fenomen" det där med markerande hanar av småhundsras, när jag varit iväg på inomhusaktiviteter med andra hundar har nästan alla hanar av mindre ras fått ha på sig skvättskydd för att vara på den säkra sidan. Mina kineshanar har, tack och lov, aldrig markerat inomhus här hemma men väl hos andra när de var i könsmognadsåldern, nu när de blivit äldre har de slutat med sådana "dumheter" men jag brukar fortfarande ha på dem skvättskydd hos andra, för säkerhetsskull.

    Synd att du fick lämna tillbaka Bacardi men jag lovar dig att det finns fler drömhundar där ute :)

    SvaraRadera
  14. RBC Capital reissued their sector perform rating on shares of Abercrombie and Fitch (NYSE: ANF) in a research report released on Friday morning. RBC Capital currently has a $32.00 price target on the stock.

    Analysts at Avondale Partners initiated coverage on shares of Abercrombie and Fitch Outlet in a research note to investors on Wednesday.

    SvaraRadera
  15. Hej! Tack för kommentaren i min blogg!
    Vilken fin blogg du har!!! Spännande att bo i ett annat land. Jag ska försöka hinna med att hälsa på här fler gånger!

    Men oj!!! Jag tycker att du gjorde helt rätt som inte behöll hunden. Man kan inte ha det sådär, och jag tror att det där var känt av ägaren. Det är inte du som ska skämmas eller känna dig dum tycker jag (lätt sagt såhär på siddan om) det är ägaren som inte berättade hur hunden var. Bra gjort att lämna tillbaka honom! Lycka till nästa gång!!! Jag tror att det blir rätt då!

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)