- I en hundblogg kan man vara personlig på ett opersonligt sätt.
- I en hundblogg kan du ondgöra dig över dina gunstlingars sämre sidor utan att någon blir stött.
- I en hundblogg kan du berömma andra och uttrycka ditt gillande utan att bli anklagad för att vara otrogen.
- I en hundblogg kan du avslöja dina gunstlingars olater och be om råd från andra och hundarna kan inte gå in och tjuvläsa om dina tips och trix.
- I en hundblogg kan du uttrycka glädje och framgång utan att väcka avundsjuka.
- I en hundblogg är det tillåtet att dryfta krämpor utan att någon tycker att du är gnällig.
- I en hundblogg förväntas du inte vara en perfekt husse eller matte. Det räcker långt med att bara den goda viljan finns.
- I en hundblogg är kostnaderna aldrig för stora.
- I en hundblogg dryftas vardagen, något som alla känner till.
- I en hundblogg skapas vänskapsband över ras- och landsgränser.
onsdag 3 juli 2013
Varför har folk hundbloggar egentligen?
Ja, förutom för att det normalt sett är ett av bloggarens stora intressen förstås. En krönikör i Aftonbladet skrev att "På Facebook får ju ingen missfall". Så sant som det är sagt. Men i hundbloggar händer det mesta ganska ocensurerat, vilket gör att de ofta är spännande att följa. Jag tror att jag vet varför folk skriver "hundbloggar":
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så här ser min hundbloggtopplista ut:
SvaraRaderaPå delad första plats: fotobloggar och vardaglivsbloggar.
Blir ständigt imponerad över vilka förunderliga foton en del mattar och hussar tar av sina hundar. Vardagslivsbloggarna där man får följa en (eller fler) hundar från dag till dag kan vara fantastiskt lärorika och intressanta.
På delad sista plats: träningsbloggar där den egna hunden gör "rätt" hela tiden, och sådana som mest går ut på att visa hur söt den lilla hunden är.
För mig är bloggen en slags dagbok där jag (och andra) kan följa hundarnas och min utveckling. Sedan är det ju väldigt kul att kunna byta erfarenheter med andra som man aldrig hade stött på utanför bloggvärlden - man är ju antagligen inte ensam om de problem som dyker upp, och då är det ju lysande att kunna få råd och tips.
Man kan hålla kontakt med uppfödare och kullsyskon genom bloggen, och jag tycker att bloggandet hjälper mig att hålla fokus på det jag håller på med, träningsmässigt...
Kanske att hundarna för ens talan....:)))
SvaraRaderaMan "träffar" likasinnade hundägare. Inte alltid så lätt att göra i verkliga livet.:-)
SvaraRaderaInstämmer med det ni skrivit!
SvaraRadera... och så får man "prata och fota hund" utan att någon tycker att man är tråkig för att man "bara tänker" hund :-))
Håller med alla föregående talare, nej bloggare;-). Tycker själv det är jätteskönt att vara helt ohämmat hundfokuserad i min blogg!
SvaraRadera