tisdag 17 september 2013

Vackert men trist

Så här fint kan det se ut en vanlig morgon när jag är ute och går med hundarna. Det gjorde det t ex i morse. Lurigt väder. Kallt men soligt, med regntunga moln som hela tiden hotar med att tömma sitt innehåll över oss. Nu på eftermiddagen är himlen jämngrå och regnet öser ner. Det är andra höstveckan på raken med uruselt höstväder mest hela tiden. Fast när man ser solen på bilden är det svårt att förstå.

Ungarna kämpar på i skolan och tränar fem dagar i veckan. Dottern springer terränglöpning och sonen spelar i skolans A-lag i fotboll. Det är tuffa arbetsdagar de ska ta sig igenom och jag är inte avundsjuk. Samtidigt börjar det bli outhärdligt drygt att sitta ensam hemma hela dagarna. Nu kommer ju inte ens ungarna hem direkt efter skolan. Ofta kan jag sitta här ensam ända fram till halv sju, sju. Suck. Maken jobbar sent på kvällarna och har börjat resa mer efter ett par års "vila".

Syrran har hittat ett drömboende på Gotland och jag tycker att vi ska slå till. Ser helt superhärligt ut och det skulle vara kul att dela sommarhus med henne och hennes familj. Och så är vi på gång att planera en jul i Singapore. Våra amerikanska vänner har flyttat dit och det skulle vara så himla häftigt att få hälsa på. Fast jag hatar att flyga förstås, men det är väl bara att bita ihop. Man cyklar liksom inte dit i första taget...

6 kommentarer:

  1. Hoppas det går vägen med era Gotlandshusplaner! Är själv sugen på eget hus och leker gärna med tanken på eget Gotlandshus. Först dock körkort, sedan hyra ett tag till på olika ställen och sedan den "lilla" detaljen med insatsen:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man får ta allt i små steg. Tyvärr blir det nog inget Gotlandshus även om jag längtar tillbaka lite nu och då. Att bo i Tyskland och ha sommarhus hemma på Gotland känns för knöligt i praktiken. Men drömma kan man! :-)

      Radera
  2. Nej, cykla till Singapore verkar ganska jobbigt. Ta flyget ni. Det är faktiskt kul att flyga!
    Rudi var 16 veckor när han flyttade hem till oss och jag tyckte det var skönt att han var så pass stor. Nu med facit i handen, med lille Arlo från 8 veckor, så förstår jag också hur mycket vi missade med Rudi. Det är mycket jobb och passande, men jag tror och hoppas att det kommer att löna sig när Arlo är vuxen. Vi har ju möjlighet att påverka honom, men även att åt fel håll...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har precis förstått det. Att jag nog faktiskt missat massa saker som även jag fram till nu känt varit skönt att slippa. Men Arlo har liksom fått upp mina ögon kan man väl säga. :-)

      Radera
  3. Hej Lektorn! Jag har nu läst din bok om den pedagogiska portföljen - en är ju alldeles lysande och SÅ behövd!
    Grattis!
    Jag kommer att göra vad jag kan för att sprida den på KI!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad glad jag blir! Själv hittar jag mest fel... säger kanske mer om mig än boken. ;-)

      Radera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)