 |
| Frankfurt 13 november 2013 kl 08.10 |
I morse var det en helt fantastisk vy över Frankfurt. De högsta skyskraporna ser ut att ha tappat sina toppar som flyter omkring uppe bland molnen. Sid har varit på ett riktigt skälligt humör de senaste morgnarna och Leo tänjer på avstånden. Jag håller på att tappa greppet känns det som. Kanske är det för att jag under hösten haft så trevligt promenadsällskap av en amerikanska varje morgon? Jag fokuserar antagligen inte lika mycket på hundarna och är inte lika alert. Men jag vill inte avstå från varken det ena eller det andra. Två omogna hundkillar på 7,5 månader och 1,5 år är tydligen mer än jag klarar av. Det är supersvårt att korrigera två hundar för två olika saker samtidigt. Jag saknar en träningskompis. Jag är avundsjuk på alla hundbloggare som tycks ha både stöd och hjälp från olika träningskompisar, kurser och klubbar. Jag tränar en gång i veckan med båda mina hundar och säkert är det bättre än inget. Men just nu suger det med lydnaden. Jag vill så gärna låta hundarna springa fritt på fälten, men Sid har Napoleonkomplex och Leo är otroligt testosteronstinn just nu. Ofta (men inte alltid) mopsar sig båda när vi möter andra hundar. Blä.
Det går över bara att kämpa vidare :) Kan inte säga att mina är så bättre som även jag får korrigera två hundar samtidigt men jag brukar säga åt den som borde veta bättre först och som jag vet, vet bättre ;) Det bästa är om man kan ta olika promenader med dem och nästa nödvändigt ibland när de är så unga som dina är. Men det är ju inte ofta man har tid med det. Tycker inte att du ska ge upp promenadsällskapet som du har. Har promenadsällskapet hund med sig annars kanske du kan fråga om hon kan ta en av dina :) så går ni med en var. Synd nog så gasar de ju upp varandra ofta men bara att kämpa på, det kommer att lösa sig
SvaraRaderaEn lös och en i koppel? Skifte när den kopplade uppfört sig exemplariskt?
SvaraRaderaKänner igen känslan, kämpa på!
SvaraRadera