Alltså - är människan dum i huvudet??? Råttor KÄNNER empati!

Förra gången var det forskare som hade kommit fram till att fiskar kan känna smärta. Den här gången har man kommit fram till att råttor kan känna empati... Ja????! NATURLIGTVIS kan djur känna smärta och empati! Det vet alla som har umgåtts med djur. Lever vi på 2010-talet eller vad? Det är så otroligt konstigt att man skulle behöva forska på sådana här saker. Möjligen skulle man kunna forska på VAD de känner och tycker. Men jag tycker helst att man bara ska låta dem vara ifred.

Nakenråttan Doris älskade att sitta på axeln.

Här med en hundkompis som är nyfiken (och van med råttor).

Mys i tv-soffan.

Vi hade tamråttor under många år. Tror vi hann ha 11 stycken - aldrig ensamma, för de är flockdjur - utan 2-5 stycken samtidigt. Lina, Mimmi, Lillmimmi, Fanny, Kajsa, Roxy, Doris, Molly, Rut, Lilo och Kerstin..Pälsade och nakna. Släthåriga och rexade (vågig/lockig päls), helfärgade och fläckiga, med och utan stamtavla... De var underbara, sociala, smarta, keliga varelser. Alla med sin egen personlighet. De tog hand om varandra. Och en gång när en av våra råttor olyckligt förolyckades genom att falla och få en blomkruka över sig så hittade vi henne död med sin syster liggandes bredvid henne. Systern tryckte sig mot henne för att liksom trösta, eller få henne att vakna till liv. Vem tror att de inte har empati? IDIOTER är alla människor som tror att den mänskliga rasen skulle vara det enda djur på jorden som känner och tänker. Jag blir så besviken på mina medmänniskor.

PS. Bilderna är lånade från Cosmonitas tamråttor, då hon var råttvakt en gång. Jag har inga bilder på mina råttor på den är datorn. Tyvärr. Gå gärna in på hennes hemsida om ni aldrig har sett tamråttor som husdjur. Jag lovar att ni kommer att få en annan bild av detta underbara djur då. DS

Frågesport om julen

Några småsaker jag önskar mig i julklapp

Det roligaste med julen är att få ge... När det gäller att få är det lite knepigare. Jag önskar mig inte så mycket, men det har visat sig att jag har utvecklat en väldigt exklusiv smak. Här är några små tips till tomten. ;-)

Etta på min önskelista är:

Rosenthal Sarastro

Denna servis med motiv från trollflöjten har de på vår antikaffär här i Neuenhain. 148 delar kostar 14.800 Euro. Jag kunde få köpa halva servisen om jag propsade...

Tvåa på min önskelista är:

Meissen tekopp

Dessa tekoppar med assietter till finns i samma antikaffär. När vi kom hit i augusti kostade sex koppar med fat 1000 Euro. Idag kostar de 1400. Jag visste att jag skulle ha köpt dem då...

Trea på min önskelista är:

Jag vill ha en ny matta under soffbordet. Det vet ju ni som följer min blogg. Den här har jag hittat på Carpetvista. Den här mattan är en persisk Bidjar Takab/Bukan 343x254 och kostar endast 61 577 SEK.

Önska får man väl i alla fall???

Nytt ljus

Den långa hundpromenaden i morse blev framflyttad på grund av att ungarna missade skolbussen. Men inte något ont som inte för något gott med sig. Långpromenaden genomfördes i stället vid lunchtid. Ute var det närmare 10 grader varmt och solsken blandat med skräckinjagande regnmoln.

 Alla bilderna är tagna under samma promenad. Det är nästan svårt att tro tycker jag.

Vilken morgon. Finn fem fel...

Okej. Dottern vakar bara med ett litet illvrål denna morgon. Hon har blivit smittat av brorsan och är kanonförkyld. Men skolan väntar inte på folk som stannar hemma i sjukdom. Alltså är det bara att kasa sig upp, stoppa i sig en värktablett, ta näsdroppar och suga på en bedövningstablett för halsen... Stackars unge!

Vi käkar frukost under vanliga skrik och tillrop... Sedan är det dags att ge sig av till bussen. Enligt min klocka är vi ute i god tid, men när vi kommer till busshållplatsen blir vi lite misstänksamma. Hållplatsen är tom. Solbussen har gått... Hur f-n kunde det hända??? Jo, min armbandsklocka har tydligen dåligt batteri, så den har dragit sig fem minuter. Fem ynka minuter. Men ungarna borde ha hunnit med bussen ändå. Oturligt nog har skolbussen varit ooovanligt tidig denna morgon. Två ovanliga händelser som inträffar samma morgon och som i slutänden innebär att vi får jogga hem för att hämta bilen i stället. STÖN! I bilen sitter dottern och beklagar sig över den missade bussen, den täta trafiken, alla rödljus... och plötsligt utbrister hon: Åhhhhh, jag glömde simkläderna. Tystnad. Och passerkortet (ja de har passerkort på skolan). Vad säger man???

Jag droppar av ungarna på skolan och de hinner tack och lov fram i tid. Phu. Sedan måste jag tanka bilen på hemvägen för tanken är nästan tom. På bensinmacken börjar jag leta efter plånboken. Som ligger hemma, efter att maken skulle ha pengar ur den igår...

En perfekt start på dagen!

Jippieeee - hundvakt över jul!

Idag var vi och hälsade på ett hundpensionat i Langen - Tierpension am Paddelteich (värt att gå in och titta på deras hemsida!). Vi åkte dit hela familjen i hopp om att de kan ta hand om hunden över jul och nu blir det så. Phu! Det ha varit så jobbigt att inte veta om det gick att ordna. Som ny på en plats, särskilt i ett nytt land, kan det vara svårt att hitta lämplig hundvakt det första man gör. En kvinna som jag mött på mina hundpromenader erbjöd sig först att vara hundvakt åt mig över julhelgen. Vi provade förra söndagen, men Buzz bara "grät" efter mig tre timmar i sträck. Det var nog inte vad hon hade tänkt sig... Inte jag heller. :-( Vi kom överens om att vi skulle prova igen, men så kom jag på att en av våra flyttgubbar hade nämnt att det hade ett hundhotell. Vi ringde och kollade och var välkomna till helgen. Det är ett superhäftigt ställe. Ägaren föder upp Deutsche Dogge (Grandanois) och har den finaste anläggning jag sett. 

Det bästa är att Buzz kommer att få vara "fingäst" och bo inne i deras hem i stället för utomhus. För även om det är fina och rena hundgårdar med uppvärmda friggebodar, så är det liksom inte vad han är van vid... Dessutom har  ägaren veterinärutbildning och har jobbat professionellt med hundar sedan 22 år tillbaka. Det känns tryggt.

(Fotona är hämtade från deras hemsida)

I morse

När jag gick med dottern till skolbussen i morse passerade vi en julgran som de ställt upp strax utanför bageriet. Buzz (hunden) stannade och kissade på den och min dotter utbrister - Mamma! Där har vi ju julbilden! Tänk vilket roligt julkort det hade kunnat blivit. Hunden som står och pinkar på en av julens viktigaste symboler...men nu blev det aldrig en sådan bild. Tyvärr! Men det verkar någonstans som att vi har samma tänk jag och min dotter *kärlek*.

Nu är det faktiskt ganska mörkt på morgnarna. Här är vi på väg mot busshållsplatsen.

Och här åker dottern iväg...

Sonen är hemma tredje dagen på raken med en dunderförkyldning.

Frankfurt morgon och kväll

Frankfurt den 1 december kl 20.00

Frankfurt den 2 december kl 08.00.

Visst är det en häftig stad?! Jag är fortfarande helt fascinerad av stadens alla olika skepnader.

Ett husmorstips i all välmening

För inte så länge lärde jag mina bloggläsare hur man på ett effektivt sätt kan bygga om sin dammsugare för att få ut maximal effekt ur den... Idag har jag ett nytt litet husmorstips!

Den senaste månaden har vår duschstråle med vatten blivit smalare och smalare och hårdare och hårdare. Det finns väl få saker som är så retfulla som att stå under duschen och "jaga" vattenstrålarna, som sprutar åt alla håll utom på ens frusna kropp. Igår var det bara sju strålar av tänkta 100 som det kom vatten ur. Mystiskt eller hur?! Men så bestämde jag mig för att jag nog måste avkalka munstycket. Sagt och gjort. Några minuter senare kom det vatten ur alla hål på duschmunstycket och jag kände mig supernöjd. Idag tog jag min första dusch efter rengöringen. Den bästa, bästa duschen på länge!!! Mycket vatten och MJUK stråle (eftersom allt vatten inte behövde pressas ut med megakrafter ur sju små hål...). Fantastiskt!

Så vad lär man nu av detta gott folk? Jo, vill man ha massor med vatten och en underbart mjuk och skön duschstråle så sa man avkalka munstycket. Det var det hela.

Känslan av att ha fått en "förbrukad hund"

Apropå hunden måste jag bara få berätta att min jycke för första gången på evigheter sprang och lekte jaga med två andra små hundar på hundkursen igår!!! *Lycka* Efter det var han okontaktbar. Det vekar som att han inte ens fattade vad som hade hänt. Min hundtränare tror att han verkligen har en traumatisk bakgrund, för ibland stänger han bara av och blir helt "autistisk". Framförallt om det är en "jobbig" situation där han inte riktigt vet hur han ska göra. Och nog är han lite knepig allt. Fast jag ser ju progressionen. Framför allt hemma, där är han idag en glad och tämligen självsäker hund. Men det finns dagar då jag önskade att jag hade en "normal hund". Gud så mycket arbete och tålamod man får ha med "hittehundar" som någon annan dumpat. Jag säger inte att de inte är värt det. Men utdelningen kan ibland dröja...

Min hundtränare försöker avleda Buzz så att han inte kommer till mig när jag ska kalla in honom. Funkar finfint... För henne. Inte för mig.

Våra träningskamrater. Lilla söta Mara (svart) och Tammy (vit). Vad mattarna heter vet jag inte. ;-)

Jag har varit lite duktig nu på morgonen tycker jag. Förutom en något längre hundpromenad än vanligt, så har jag haft Skypemöte med en kollega på Stockholms universitet, pratat med mamma på telefon och skickat in ett (av två) sakkunnigutlåtanden till Göteborg.

För övrigt glömde jag kameran i morse. Och lika bra var det. Bara grått och blött här. Och varmt. Närmare 10 grader bestämt. Till och med hunden tyckte att det var varmt. Han hade "bara" på sig en fleeceoverall idag. :-)