Lugnet har lagt sig över hemmet

Sonen har migrän och maken har dragit ut en kindtand. Dottern Facebookar och jag tar en titt på datorn. Hundarna har fått käka upp kebabköttet som blev över när vi åt köpe-kebab. För en gång skull blev det lite över, när båda "pojkarna" hade mist matlusten. Köttet mixades med torrfodret. Gissa vad som gick åt först?! ;-)

Kort avrapportering på hundfronten:

• Promenaden i morse gick toppenbra MED koppel. Bar Sid ner till skolbussen och sedan satte jag ner honom när vi kommit till våra fält. Han började gå med en himla fart. Direkt! Jag var helt svettig när jag kom hem, fastän vi bara gick den korta rundan på fälten.
• Buzz har druckit och kissat hela helgen - som om han fått diabetes. Pratade med veterinären ikväll som sa att den troliga orsaken var en av de sprutor han hade fått i torsdags. Om det inte blir bättre om en vecka ska vi dock ta blodprover och kolla upp allt. Men Buzz är pigg och glad, så förhoppningsvis är det bara det. Phu!
• Inga olyckor inne. Tack gode gud för att jag slängde ut granen...
• Två små kisspauser ute i trädgården - utlockade med löfte om lite ostjakt gjorde både Buzz och Sid vad de skulle. Praktiskt, men det håller väl tyvärr inte i sig när Buzz slutar kissa så mycket. Just nu vill han kissa så fort han är ute och då gör Sid likadant.

Det är inte kul att gå i koppel

Det tycker inte Sid i alla fall...

De första fem - tio minuterna på varje promenad är verkligen tålamodsprövande. Han vill bara inte gå. Antagligen för att det är lite kallt (fast vi har mellan 5-8  grader varmt) och för att han inte är van vid halsband, kläder och koppel. Både dottern och jag utrustar oss med bästa tålamodet när vi ska gå ut, men tyvärr är vi inte så värst tålmodiga någon av oss... Men självklart vi vill ju inte förstöra för Sid genom att slita och dra, så vi lockar, pockar, drar lite försiktigt och ger efter så snart han tar några steg. Och så där håller vi på. När "behoven" är uträttade brukar han bli lite nöjdare och när han uppfattar att vi är på väg hem - ja då ökar han tempot.

Idag tog vi ett nytt grepp. Efter evigheters evigheter nådde vi fotbollsplanen med två hundar. Då fick dottern en idé. När vi gick över ängarna nere vid fotbollsplanen släppte vi Sid fri. DÅ plötsligt började han springa på som attan. Han var hur nöjd som helst, stannade och luktade på grejer men höll hela tiden vårt tempo och höll koll på oss. Gyttja, högt gräs och duggregn var inga problem. Han gick gärna mitt i flocken och väntade in oss om han råkade komma lite, lite före. Det var som en helt ny hund! :-)

Tyvärr vågade jag inte släppa Buzz samtidigt. Dels ville jag ha honom som "lockbete" om lilla Sid inte skulle tycka att vi var tillräckliga flockledare och kanske dra iväg. Sedan vet jag ju (fortfarande) inte hur Sid reagerar på vilt, eller andra störmoment. Buzz däremot, vet jag ju gillar vilt. Jättemycket. Och i detta område kryllar det av rådjur och vildsvin. Tyvärr. Alltså utmanade jag ödet, men inte dubbelt upp.

I morgon blir årets och Sids första promenad på fälten efter att vi lämnat av ungarna vid skolbussen. Ställer in mig på en timmas promenad, men antagligen betydligt kortare i sträcka än vanligt... Om vi är själva på fälten ska jag försöka få upp tempot lite genom att släppa Sid igen. Kanske även Buzz. Återkommer med rapport.

Hoppande markör - en lösning!

I snart två månader har min dator gjort mig totalt galen. Markören har hoppat hit och dit så fort jag skrivit en text. Så otroligt frustrerande och enerverande. Men så fick jag en snilleblixt (okej, det tog ett tag men i alla fall) och så sökte jag på nätet efter en lösning. Då hittade jag en rekommendation på ett litet program som man kunde ladda upp och nu är problemet löst! Tog typ några få minuter och sparar mig MASSOR med irritation. Jag känner mig så fruktansvärt smart så det inte är klokt ;-). Kvar är bara mina gamla vanliga stavfel, men nu kan jag inte längre skylla på att markören hoppar omkring vart tionde tecken jag skriver i alla fall. Så skönt!

Programmet heter Touchfreeze och jag hittade det här: https://code.google.com/p/touchfreeze/

2 x magsjuka

Sonen blev magsjuk på flyget hem från Sverige. Det är fyra dygn sedan. Han kräktes dock inte förrän vi kom hem, senare på natten. Tömde magen och sedan var det över. Eller över och över. Han var väldigt seg dagen efter så klart.

I natt var det dotterns tur. Förloppet ser väldigt lika ut. Illamående i 6-9 timmar innan kräkan med stort "K" kommer. Verkar som att ingenting liksom lämnar magen innan dess. Och så vänds magen ut och in. Färdigt! Fast illamåendet och svagheten sitter i idag med.

Hundarna tar hand om sjuklingen. Lägg märke till hur Sid liksom kramar om hennes huvud! Buzz ligger bredvid och värmer henne, så att hon ska bli frisk. Vilka godingar va?!

Får se hur jag och maken kommer att klara oss. Dottern lagade asiatisk mat åt oss innan hon blev dålig... Och nä, jag tror inte att det är matens fel, fastän vi först trodde att det var den som orsakade sonens magsjuka. Men två gånger med matförgiftning i samma  vecka - skulle inte tro det.

Gårdagens positiva överraskning:
Sid och Buzz har sovit i våra sängar två nätter i rad. Sid vill ligga uppe vid ansiktet. Han är väldigt försiktig och ligger väldigt still, så egentligen är det inga problem Men i natt kände jag att jag ville ha tillbaka min säng. Trodde nog att Sid skulle stå nedanför och gråta och att Buzz skulle bli lite stukad. Icke! Jag bäddade åt Sid på en kudde nedanför sängen. Där gick han och lade sig när jag visade bädden och så somnade han där och sov lugnt och stilla fram till i morse. Buzz läste tydligen av situationen utan att jag sa något, så han la sig i sin korg (i vårt sovrum) direkt. DÄR FICK JAG för att jag alltid ser en massa problem till och med de som inte finns!

Gårdagens mindre trevliga överraskning:
Sid kissade på granen! Inte mindre än två gånger, trots ganska tät rastning. Granen åkte ut och svabben fram. Snart åker "kulorna" på Sid också...

Presenten - en jäkla besvikelse

Skulle ge min make en GPS-klocka i julklapp var det tänkt. När han packade upp den visade det sig att jag hade fått fel klocka. Den som jag släpade med mig hela vägen från Tyskland till Sverige i jul var bara en vanlig sportklocka som registrerar puls och tid. Okej. Det var inte jag som hade tagit fel, utan försäljaren. Tack och lov kunde sonen intyga där på julaftonskvällen att jag verkligen hade haft för avsikt att köpa just en GPS-klocka, för han var med när jag köpte den. Igår åkte jag för att byta den. Visade sig vara ganska besvärligt, då jag hade köpt den redan den 22/11, men det löste sig i alla fall. Köpte med mig en ny klocka med GPS och naturligtvis därför ännu dyrare. Den fick maken i födelsedagspresent i morse (han fyller 46 år men trodde själv det var 47...).

Bild hämtad från: http://store.nike.com/us/en_us/?l=shop,pdp,ctr-inline/cid-100701/pid-579301

Var det rätt??? Nääääääääääääää. För nu vill han ha en klocka som inte bara mäter sträckan, utan även en som mäter höjdskillnad mm. Nu ger jag f-n upp. Tror det är dags att sluta ge julklappar och presenter till min man och andra vuxna. Jag har definitivt en tappad sug. Blä.

Sushi-namnam

Kolla vilka fina sushis min svägerska och svåger bjöd oss på i juldagarna. De smakade himmelskt gott kan jag berätta! Godare än på bästa sushistället här i Bad Soden och då ÄR det gott! De gjorde även japansk omelett som var outstanding. Måste fråga om recept och exakt hur de gjorde, för nu måste jag själv också prova.

Dagens plus och minus

Dagens plus:

• Buzz bajsar inte blod längre och han har fått en antibiotikaspruta av veterinären. Han är pigg och glad och äter med god aptit.
• Maken fäller en försiktigt positiv kommentar om Sid :-)
• Brorsan har bokat flygbiljetter och kommer på besök i februari för första gången på många, många år!

Dagens minus:

• Buzz har fått tillbaka sin cancer och denna gång sitter den sämre till (vid armbågen) än tidigare. Veterinären vill inte operera förrän det blir värre, då hon befarar att hon inte kan ta bort hela tumören.
• Det var vråååååålmycket folk på Main Taunus Zentrum när vi skulle åka och byta en julklapp idag. Hade inte en aning om att det var någon storshoppardag idag, men det var det tydligen. EN timma tog det att komma ut från parkeringen. Suck.
• Sid fick vänta för länge på att vi skulle komma hem från vår shoppingtur och la en "kabel" på vardagsrumsgolvet. Han är inte så rumsren som han marknadsfördes som...

En bra morgon

Väcktes av tiotusen blöta pussar från Sid och en Buzz som låg och sov med bena rakt upp i luften. Inga varningsskall under natten. Känns som att både jag och Sid har taggat ner. Han är REDAN en RIKTIG MATTEGRIS. Det måste vi jobba bort så mycket vi kan. Jag märker liksom hur han bara zoomat in mig och han är redan helt på det klara med vem som är "herre i huset".  Det har han ju i och för sig rätt i, men i alla fall ;-) Just nu känns det som att han kommer att bli JÄTTECOOL. Vad jag funderar på är hur jag ska kunna börja träna Sid längre fram. Han verkar liksom inte ha någon sådan erfarenhet av att uppmärksamma människor på det sättet. Han umgås men lyssnar inte, eller hur man nu ska förklara det. Men ännu så länge tar vi bara det vardagliga tränandet och det funkar super. I morse t ex fick han en egen kort "pinkrunda" runt kvarteret (eftersom Buzz ville ligga kvar en stund till...) och han gick hela vägen utan problem idag. Utan annat hundsällskap! :-)

Undrar om Buzz helt enkelt fastat i 12 dagar? Gav honom ett rått kycklingben igår och han åt bara lite, lite. Skulle kunna förklara varför han blivit så mycket smalare på kort tid och kanske även den blodiga diarrén som typ inte innehöll någonting? Nu ska jag ringa veterinären.

Buzz och Sid hemma!

Vi åkte och hämtade hundarna i morse. Kunde inte vänta längre. När vi kommer dit och kliver in i huset ser vi två små hundar ligga i varsin korg bredvid varandra. Buzz och Sid (som vi nu beslutat oss för att döpa om Chinchin eller The Only One som han heter i passet till) tittar tyst (!) på oss och det tar en liten, liten stund innan Buzz har uppfattat vilka som klivit in genom dörren. Sedan blir det Buzz-tjut av lycka! Han yl av glädje och upphetsning, gör piruetter och krumsprång - och Sid hänger på.  Ungefär som om, okej, det är väl så här man ska göra då?! Allt har gått bra under vistelsen och båda hundarna har BARF:at. Buzz ser betydligt hälsosammare ut än när vi lämnade honom... Om det beror på att han inte lyckats tugga i sig så mycket, eller att GI-kosten helt enkelt bara bantat ner honom i alla fall förtäljer inte historien. Han har motionerats ordentligt under tiden, men motionerad blir han ju annars också. Sid har fått ytterligare hull och ser riktigt vettig ut. I fortsättningen tänker jag försöka servera mycket mer rått kött till hundarna, för det verkar de bara må bra av. :-)

Pensionatägarinnans positiva inverkan (både mentalt och fysiskt) på hundarna är inspirerande och jag kände mig plötsligt lite gladare och nöjdare med hela situationen. Det kanske inte var så dåligt att Sid fick "börja om" hemma hos ett hundproffs trots allt? Han vekar ha "vuxit" på bara två veckor. Han känns med ens lite stabilare och coolare. Eller så är det jag? Just nu känner jag mig mer tillfreds än tidigare. Idag känns det som att jag för första gången ger Sid en helt ärlig chans - och jag tror att han kommer att ta den! :-)

Vi har promenerat hundarna både tillsammans och var och en för sig idag. I eftermiddags fick Buzz ta en joggingtur med dottern, medan jag tog en runda med Sid på egen hand. Det gillade Sid inget vidare... Han talade tydligt om att han saknade hundsällskap och ömsom vägrade gå, vände om, och försökte springa hem. Promenaden runt kvarteret som vanligtvis tar ett par minuter tog nu över tjugo. Fast det var lite kul också. En lagom utmaning första dagen hemma.

Men säg den glädje som varar för evigt? Buzz har idag haft blodig diarré. Veterinären har stängt på onsdagseftermiddagar och Buzz är väldigt pigg och glad, så jag avvaktar tills i morgon. Men i morgon bitti bär det av oavsett. Hoppas att det "bara" är en irriterad tarm, kanske p g a foderbytet? Fast nog hade de väl sagt något om han bajsade blod tidigare???

Dagens positiva hundtankar:

• Det kommer nog att funka det här med Sid!
• Buzz verkar glad över hundsällskapet :-)
• BARF - vilken grej
• Bara tre skall från Sid idag. Han verkar larma vid alla ny ljud, men struntar i dem när ha känner igen dem. Känns lovande.
• Sid är en riktig, riktig kelgris. Gött!

Dagens inte fullt så positiva hundtankar:

• Men vad f-n, blod i Buzz avföring. Måtte det inte var något allvarligt.:-(
• Sid är nog längre än han är hög? Inte sååå snyggt...
• Sids päls är lite strävare än Buzz. Liknar mer svinborst. Får man ha det så?  :-/
• Den vackra kinesgången som Sid skulle besitta liknar mer spattigt, stelbent småspring. Har de aldrig sett vacker kinesgång (sådan som Buzz har)?

Årets första inlägg

Är tillbaka i Bad Soden ikväll! Resväskorna är tömda, men matbordet är fortfarande fullt med grejer... I morgon hämtar vi hem hundarna igen. Lääängtar! :-)