Kameratest

Jag har testat en ny kamera - en Sony HX400. Den har en helt fantastisk optik och täcker 35 - 1200 mm! Här kommer några bilder för att få en uppfattning om vilken kvalitet kameran har. Motiven är tråkiga, men förhoppningsvis illustrativa.

Här står jag. Bilden tagen med 35 mm objektiv.

Jag står kvar på samma plats, zoomar ner till änden av gångvägen och då ser det ut så här:

Detta är min dagliga utsikt över delar av Frankfurt. Bilden tagen med 35 mm objektiv.

Zoomat till 1200 mm (utan stativ):

Känns som en bra kamera - typ! :-)

En smäll på nosen, är det okej?

Var på hundträning igår. Var ett tag sedan sist, då jag och mina hundar fått avstå då det ösregnat och varit svinkallt, jag har jobbat i Sverige eller det varit helgdagar (man meddelar bara när man kommer och kan alltså dyka upp lite nu och då utan några sura miner). Men igår så var vi äntligen på plats igen. Kul!

Två nya hundar i gruppen och flera av hundarna är "killar i tonåren"... Vi var många hundägare som kände igen oss i varandras berättelser och ibland lite uppgivet suckade åt våra okoncentrerade följeslagare. Vi tränade gå med slakt koppel, inbromsning och uppsamling av kopplet, sitt (vilket mina nakenrumpor vägrar göra ute i den blöta skogen) mm. På slutet promenerade vi våra hundar genom den övriga hundgruppen, för att öva våra egna hundar att ignorera hundar vi passerar. Samtidigt tränas ju de hundar som bara sitter och väntar på sin tur också på att ignorera passerande hundar. Jag gillar övningen.

Men. Igår var det en ny, stor och bufflig jakthund som skulle gå förbi oss. Plötsligt kastar den busig sig mot Leo och Sid som sitter på sin lilla filt och de börjar vrålskälla. Inga pluspoäng för mina hundar direkt, men samtidigt inte så konstigt att de reagerade som de gjorde kan jag tycka. Vad händer? Jo, min hundtränare som råkar stå bredvid oss just i det ögonblicket, hjälper till att dra bort den stora hunden från mina samtidigt som hon smäller till mina hundar på nosen (inte löst, men inte heller med någon styrka) två tre gånger så de tystnar. Och jag tystnar med, då hakan liksom hänger nere vid knävecken och det är svårt att tala med vidöppen mun... Nästa gång jakthunden passerar, med en betydligt mer uppmärksam och alert matte, är mina hundar tysta som möss. Jag kan inte sluta att älta händelsen. Kan det vid vissa tillfällen löna sig att "puckla på" sina hundar för att få en omedelbar effekt? Jag är ju nöjd med resultatet (tysta hundar), men kan liksom inte släppa tanken på positiv förstärkning. Hur skulle jag gjort med hjälp av positiv förstärkning i denna situation i stället? Jag menar, situationen hade ju redan uppstått. Att arbeta förebyggande är något helt annat.

Jag har förstått att det finns folk som anser att Cesar Millan inte hanterar hundar på korrekt sätt. Men faktum är att jag aldrig sett honom puckla på ens de värsta hundarna. Vänlig men bestämd är hans ledord och jag gillar den inställningen. (Dessutom tycker jag att man ska vara medveten om att många av de hundar som Cesar hjälper (genom att träna deras människor) är hundar som annars kommer att avlivas eller sättas på djurhem. Dessa hudar får kanske inte någon mer chans och situationen är ofta akut.) Mina tyska tränare (två tjejer i 30-års åldern) har en annan inställning till hundträning. De "jobbigaste" hundarna kan korrigeras med dask på nosen, eller ett knä i sidan (större hundar). De älskar hundar, inget tvivel om saken, men deras metoder är åtminstone ibland mer "pang på" än Cesars. Eller mina.

Nä, jag kan nog fortfarande inte smälta korrigeringen igår, fastän jag fortfarande uppskattar resultatet. Jag måste hitta nya hundtränare helt enkelt.

Fick en bit av sommaren

...från min granne som kom med dessa vackra syrénkvistar. Det doftar underbart! Tänk, snart har de redan  blommat över här.

Vägmat

på väg till Waterloo!

Lycka är

... att få ta en promenad tillsammans med en pratglad dotter och lyckliga hundar en vacker försommarkväll i Bad Soden. :-)

Hundpromenad med vacker Frankfurtvy.

Glad och stolt mamma och matte.

En vacker maskros som redan blommat över.

Bus mest hela tiden. Leo och Sid vill också plocka maskrosor.

På ett café i Wiesbaden

Solen skiner och vi sitter på ett café och käkar panini.

Kolla in min dotters hundprojekt!

Dagens bästa parfym

står Leo för. I ett obevakat ögonblick rullade han sig i en färsk diarréhundskit för att sedan raskt vända sig om och äta upp det som blev över. URK. Den sista kvarten på promenaden ville ingen komma i närheten av oss. Inte undra på. Han stank som en latrin. Väl hemkommen åkte han direkt upp i duschen för att några minuter senare lukta körsbär. Vi har inte samma smak Leo och jag. Helt uppenbart.

 

Inte nog med det. Nyss var jag ute och rastade hundarna och Leo bajsade. Den sista "korven" blev hängandes under svansen. Troligen i ett hårstrå. Jag ville hjälpa honom så jag tar på mig en bajspåse på handen och tänker hjälpa honom genom att ta bort den. Vad händer? Jo hunden skriker som besatt. Högt! Folk tittar ut genom fönstren och en dam undrar ilsket vad jag håller på med. Höll jag på att misshandla honom eller försökte jag döda hunden kanske? Nä, jag ville ju bara hjälpa... Jag hade inte ens hunnit röra Leo när han först skrek och sedan kröp in i en häck och gömde sig. Faktiskt blev jag helt chockad själv över hans skrik. Fattar fortfarande inte varför han reagerade som han gjorde. Tror att han tyckte att det kändes obehagligt när bajskorven liksom inte lämnade rumpan. Men just då - när folk började gapa och peka - då kände jag plötsligt att jag nog kunde ha ihjäl hundf-n i alla fall...

Saharasand

Himlen är gulgrå och solstrålarna når inte igenom. Det är mörkt fastän det är dag och mycket kallare. På bilen ligger ett tunt lager med gulorange sand. En sandstorm i Sahara påverkar oss även här i Europa. Vädrets makter är så ofantligt mycket större än man kan förstå. Inte utan att man blir lite ödmjukt.

Bara en vanlig promenad

Här kommer lite bilder från en promenad den 23 mars. En dryg vecka sedan alltså.

Hur fint väder som helst och körsbärsblommorna blommar för fullt. Nästan fyra veckor för tidigt säger min granne. Gör inget. Det är härligt med tidig vår! :-)

Här är Sid som undersöker allt och inget. Han är superglad över att slippa alla vinterkläder. 

Och här är Leo som tigger lite hundgodis. Sedan ett par veckor har jag bytt ut hundgodiset mot ett hundfoder. Bättre näringsvärde, billigare och helt okej tycker båda hundarna. Lyckad kombo. :-)

Sällan jag själv är med på bild, men mitt promenadsällskap tog dessa bilder. Lite kul att få vara med själv också, även om jag inte är lika bildskön som mina hundar. 

Notera jackan på armen. Det var för varmt med jacka redan vid åttatiden på morgonen!

Hejdå!