Dags att byta till vinterdäck

"Bara" att skrida till verket och "gräva" ut däcken från förrådet. Givetvis ligger de längst in i hörnet och vad ni inte vet är att jag redan lyft ut en massa bråte för att komma fram till dem...

Vår familj är ett under av ordning *ironi*. Suck. Nu ligger däcken i alla fall i bilen och om en liten stund ska jag och hunden åka iväg och lämna in bilen för däckbyte. Kostar bara 19 €, så det är det värt!

När däcken var borta passade jag på att ställa in grillen, rulla ihop vattenslangen och lägga in den, ta in dynorna till stolarna så att inte mössen käkar upp dem i vinter och så lite annat smått och gott. Känner mig jätteduktig. Och naglarna glittrar som aldrig förr! ;-)

Idag är det frost men samtidigt mycket vackert väder. Man blir glad i själen av det vackra ljuset och nypet i kinderna. Kanske därför det gick så lätt att tömma och fylla förrådet?

Vardagsglamour

Har varit dålig på att lägga ut mina konstfulla naglar i höst, trots att jag gör om dem typ vart fjärde vecka. Idag var det en ny tjej som fick den äran att fixa dem, fast på samma gamla ställe. Det var ett tag sedan jag var så här färgsprakande på naglarna. Jag tycker att de ser jättecoola ut.

Jag menar, det är inte vad som hest som klär en snart 44 årig "tjej". Men de här passar precis. Tycker jag alltså. :-)

En tripp till Oberursel

Igår tog maken, jag och hunden en tripp till Oberursel, staden där ungarnas skola ligger. På vägen dit stannade vi och köpte ljung som jag ska ha i mina krukor utanför ytterdörren. Men vi hittade ännu roligare grejer, nämligen grönkål och brysselkål i kruka. Tänkte att det hade blivit en väldigt bra farsdagspresent till min svärfar, men de går ju tyvärr inte att skicka så enkelt till Sverige...

Sedan tog vi en promenad i altstadt inne i Oberursel. Hunden var jättelycklig över att få följa med på vårt äventyr.

De hade en liten söndagsmarknad och maken käkade en svampgryta. Eftersom jag inte är så förtjust i svamp köpte jag i stället stekta spätzle (en typ av tysk pasta kan man säga) med ost och lök. Mums!

Väl hemkomna sprang maken, dottern och hunden en löprunda på 6-7 km. Kvällen tillbringades i lugnets tecken.

Idag är det varmt, 10 grader i alla fall och jag har redan gått min morgonpromenad med hunden. Måste hitta på något idag. Kanske blir det till att börja handla lite julklappar? Här i Tyskland får alla sin 13:e månadslön (!) i slutet på november. Ni kan ju bara ana hur det ser ut i affärerna efter det... Dags att hinna före alla andra alltså. :-)

Buzz är märkligt likt en människa ibland

Kolla in stilen! Såhär satt Buzz och kollade in oss från soffan när vi åt midddag med våra gäster igår.

Tyvärr fick han lite konstiga ögon av blixten... Är inte alls nöjd med min kamera jag köpte i somras. I veckan blir det nog en ny. Jag tycker om fina bilder som är skarpa och färgglada. Inte ett rätt här alltså, trots, autoinställning, blixt, anti-skak och diverse andra finesser. Tacka vet jag min gamla kamera, men den har tyvärr lagt av.

Vad jag gillar

med tyska bankomater är att man får ut pengarna i olika valörer. Det borde man börja med i Sverige också tycker jag.

Dagens "fångst"...

Vad jag däremot inte gillar är att alla banker tar en avgift, så fort du inte tar ut pengarna från din egen banks automater. Det borde man ta bort här i Tyskland...

PS. Dotter har sprungit och hon kom inte sist! DS

Idag håller jag tummarna

...för dottern som springer 5 km terränglöpning i Schweiz!!!

Nu på morgonen var hon inte lika tuff som tidigare. Hon var märkbart tagen av stundens allvar. Men jag peppade henne och sa att det viktigaste är att hon känner sig glad och avspänd. Jag vill bara att hon ska tycka att det är kul och att hon ska kunna njuta av allt uppmärksamhet.

Lycka till gumman! ♥ ♥ ♥ ♥

Och min dotter flänger runt

Förra helgen var hon i Strasbourg i Frankrike på någon form av kristet ungdomsläger och i morse åkte hon iväg till Zurich i Schweiz. Där ska hon tävla i terränglöpning. Fem kilometer ska hon springa.

Här sitter ungarna och väntar på skolbussen i morse. Dottern med resväskan i högsta beredskap. Buzz kollar efter bussen. Han känner igen den.

Sju elever blev uttagna från skolan och hon var en av dem. Den sjunde... Men hon var jätteglad och stolt i alla fall. Och som hon sa: Mamma, det spelar ju ingen roll om jag springer bra eller dåligt längre. Jag kom ju med och det räcker för mig! Och så tycker jag också. Resultaten spelar i detta fall inte någon roll. Hoppas bara att hon får det riktigt roligt på sitt äventyr!

Apropå det kristna ungdomslägret så var det också toppen. Men när de hade pratat om vem de kunde tänka sig att gifta sig med och dottern konstaterade att religionen inte spelade någon roll, bara kärleken, då svarade hon uppenbart fel... Fast det bekymrade henne inte ett dugg. När hon kom hem deklarerade hon att de var lite "konstiga" på lägret. Skulle man inte få gifta sig med vem man vill? Hon fnös åt det och avfärdade det som rena tokerier. Hon kan tänka själv den där tjejen.

Saarloos Wolfhond

Jag och Buzz mötte vår holländska väninna med hennes Saarloos Wolfhond i morse. En hundras som tagits fram genom en korsning mellan schäfer och varg på 60-talet om jag fattat rätt. Hon ser ganska "vargig" ut, eller hur?

Ingen hund hon släpper lös om man säger så... Det komiska är att hon och Buzz klickar ovanligt bra. Han är inte ett dugg rädd för henne och hon är kolugn när vi promenerar tillsammans.
Men nu börjar det närma sig fikatime. Fick mattes visitkort, så nästa vecka blir det nog fika. Första tjejfikat för hösten. Fatta!

Kan man vara deppig en så här vacker novembermorgon? Ja, det kan man faktiskt, men inte preciiiis när man promenerar för då måste man bara le. Kolla!

 

 

Grå dag

Idag är allt grått och regnigt. Buzz och maken har varit ute och sprungit (8-9 km) och efter det blev det sanering av Buzz. Han var täckt med gyttja från topp till tå och frös när de kom tillbaka från joggingturen. Nu ligger han dock i soffan och bara myser. Nytvättad, motionerad och varm.

Jag deppar. Det är väl vädret. Och att maken ska resa till Italien i morgon. Själv sitter jag här kvar i ensamheten. Den börjar bli väldigt påfrestande. Det är ju "bara" att rycka upp sig säger alla. Jag gör ryck mest hela tiden känns det som, men det leder liksom inte till något bestående. Funderar på att börja käka "lyckopiller" för att ta mig ur min depression. Men inga piller i världen kommer ju att bota roten till det onda - ensamheten. Fast kanske orkar jag gör fler "ryck" om sinnestillståndet trubbas av lite? Jag träffar GÄRNA människor och provar på nya saker. Men det är jobbigt att ALLTID vara den som tar initiativ till allting. INGENTING kommer ju gratis när man bor utomlands. Hemma i Sverige kastade jag mig aldrig över människor för att få vänner. Det fick ta sin tid. Den tiden finns ju inte här. Här krävs i princip att jag bjuder ut mig själv till ytliga bekantskaper eller bjuder in dem själv på samma sätt. Tänker hela tiden att en ny hund skulle bereda mig nya glädjestunder och nya "naturliga" kontakter. De flesta runt omkring mig verkar dock tycka att det är som att definitivt låsa ytterdörren inifrån. Själv ser jag det i stället som en dörröppnare och livräddare, både på kort och lång sikt.

Inga nya hundar på G, även om jag tittar varje dag.

Inte nakentiken i alla fall

Ringde och pratade med säljaren. Hon ville dra ner på antalet hundar i sin kennel. Den lilla nakentjejen var dock en riktig mammagris, som gick och gömde sig när inte hon var hemma. Och främmande människor gillade hon inte alls... Däremot hade hon en 2-årig Powder Puff tik med samma karaktär som Buzz...

Fast det var nog inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag vill gärna ha en hund som både är iögonfallande OCH har rätt karaktär. Undrar om jag någonsin hittar den hunden? Fast lite rosa i svansen och på öronen kanske kompenserar en del?! ;-) Hon är faktiskt ganska söt hon med...