Strasbourg & Haguenau

Idag drog jag, maken och sonen till Frankrike över dagen. Det är bara dryga två timmars bilfärd för att hamna i Frankrike, ett land och en kultur som vi lärt oss att uppskatta mer och mer.

Första stoppet var i Haguenau, en stad i östra Frankrike och tillhör departementet Bas-Rhin. En liten, liten stad visade det sig. Där tog vi morgonkaffet och en alldeles färsk croissant. Helst hade jag velat käka bakelser, men maken och sonen lyckades med våld stoppa mig.

På caféet satt världens fulaste lampa i taket. Den stack verkligen ut kan man väl säga, då det mesta av inredningen annars gick i stilen art déco.

Därefter bar det av till Strasbourg. En otroligt spännande och vacker stad.

Jag tycker fortfarande att deras spårvagnar är det häftigaste jag sett.

När det blev dags för lunch åt jag och maken en linsröra med långkokt fläskkött (typisk mat från Alsace). Det smakade betydligt bättre än det såg ut kan jag meddela, men det var inte utan anledning jag kastade lystna blickar på sonens hamburgare med stekt potatis. Utseendemässigt vann hamburgaren måste jag medge.

 V fortsatte sedan att vandra runt i staden. Det var fint väder men kallt!

På ett ställe stannade vi till och tittade på en stenläggare, som med stor yrkesskicklighet och vana händer stenbelade delar av ett torg. Både maken och jag hade svårt att slita oss från "underhållningen".

 På ett annat ställe gick vi in i en makalös ostbutik. Ni kan säkert föreställa er doften. Jag ville köpa Comté-ost, som är min absoluta favorit, men ett par rika ryssar höll show inne i butiken och det blev liksom aldrig vår tur. Så jag fick gå därifrån tomhänt.

 Maken kläckte idag sitt första egna Ernst-inspirerade uttryck: - Det är skööönt att klappa en tall... Så sonen var tvungen att testa han med. Ser ju inte obehagligt ut i alla fall. ;-)

Sedan var det dags att hämta bilen i parkeringshuset. Vill bara visa hur fiffigt de har löst märkningen av lediga/upptagna parkeringsplatser - lamporna i taket. Det underlättar onekligen när man kör runt och letar en ledig plats. Röd lampa = upptagen, grön lampa = ledig, blå lampa = ledig handikapplats.

På hemvägen stod det milslånga rader av lastbilar längs med motorvägen. Vi undrade om det berodde på någon strejk eller så. Men efter att vi hade passerat gränsen mellan Frankrike och Tyskland upphörde köerna plötsligt. Och det var då vi kom på det. I Tyskland får man inte köra lastbilar på motorvägarna på helgdagar - och idag är det helgdag i Tyskland!

Ja, det var vår lilla tripp idag. Finns såklart massor att berätta, men jag ska inte trötta ut er. Nu blir det franska pajer, ostar, korvar och bröd som kvällsmat. :-)

På väg till Stuttgart

Dottern och jag ska ha en heldag i Stuttgart idag. På eftermiddagen ska hon prova lyckan genom att besöka en modellbyrå. Det blir spännande.  Vi förbereder oss på att få vända i dörren.  Och oavsett vad de säger så tycker jag förstås att hon är världens vackraste! :-)

Min mormor 1921 - 2013

Min mormor har betytt jättemycket för mig under hela mitt liv, även om vi inte alltid träffats så ofta. Igår kväll somnade hon in 92 år gammal. Hon fick ett långt och härligt liv där hon var gift med min morfar i sjuttio år. De fick fyra barn som alla fortfarande har hälsan. Mer kan man inte begära av sitt liv och det gjorde inte min mormor heller. Efter 90 år i jordelivet tyckte hon att hon var färdig med sitt liv. Helst hade hon velat dö på fläcken där och då tror jag. Nu fick hon cancer i magen och även om hon inte aktivt behandlades mot den på slutet hade hon nog gärna sluppit. Inte heller var det kul för henne att få uppleva hur morfar blev mer och mer virrig. Från att ha varit en skarp och analytisk människa till att han inte kunde följa ett samtal alls. De två sista åren var således ingen bonus, utan bara en långsam delvis plågsam och sorglig utförsbacke mot den eviga sömnen. Tyvärr har jag mest blivit illa berörd av hur vårt samhälle behandlar de gamla. Ålderdomen är på många sätt något man inte kan se fram emot. Jag hade gärna velat få mer mänsklig omvårdnad, mänsklig kontakt och omtanke. Det känns som att vi har tappat bort dessa grundläggande värderingar i ett allt för effektiviserat (?) och vinstbaserat samhälle.

Försenade

Så typiskt. Har fått springa kors och tvärs över hela flygplatsen då de ändrade gate från en i ena änden till en gate i andra änden. Rackarns bra motionspass om man vill bli svettig.  Fast det ville jag egentligen inte... Nu sitter jag här med blodsmak i munnen och ingen boarding i sikte. Suck. Bara att bita ihop och försöka få ner adrenalinhalten som är hög utan spring och stress på grund av min flygrädsla. Men det ska bli kul att komma till Göteborg.

På väg till Sverige

Tar en tidig lunch för att stilla min stress. Känns alltid jobbigt att flyga, men det är bara att bita ihop. I morgon håller jag en kurs på Göteborgs universitet och sedan bär det av hemåt igen. Min amerikanska väninna är dagmatte åt hundarna.  Jag hoppas att det går bra för henne.  Mina hundar är ju inte de lättaste att lämna bort. De är ganska "mattiga"...

På musjakt

Allt är spännande enligt Leo.

"Must haves" för kinesägare

Följande bilder är hämtade från sidan www.etsy.com. Det är en hantverkssida och den är jättespännande att titta igenom så gör gärna det. Sök på "chinese crested" så hittar ni ännu fler spännande grejer. Eller sök på något annat spännde, t ex annan hundras, keramik, silver eller hantverk i största allmänhet. Rekommenderas.

Visst kan man bli lite sugen på både det ena och det andra? Jag hade gärna haft något "kinesigt", utöver mina två riktiga. :-)

Känns lite bättre

Ja, det gör det faktiskt - på hundfronten. Jag har fått åtskilliga bevis på att Sid åtminstone utvecklas i rätt riktning med tanke på hans skällande. Här om dagen såg jag nästan ett helt Cesar Millan-program innan han gav upp sitt första skall. Bara en sådan sak! I våras tänkte jag titta på ett program som handlade om hur man hanterar skälliga hundar, men fick avbryta för att Sid skällde så högt att jag inte hörde vad de sa på tv:n... På hundskolan sköter han sig också exemplariskt. Det går framåt, även om det är en bit kvar.

Även Leo har gjort sitt bästa för att imponera på sin nya matte. De senaste tvättarna och trimningarna har gått mycket, mycket bättre. Igår till och med stönade han lite av njutning (precis som Buzz gjorde) när jag schamponerade och masserade honom. :-) Då kände jag mig lite bättre till mods. Det är inte kul med en liten hund som skriker som om det vore på liv eller död. Ännu så länge är det inte några trimningar med stor precision, men även jag blir bättre och bättre. Dessutom vill jag alltid sluta när det känns bra och då kan det ju hända att det finns lite ludd kvar någonstans. Men det gör ingenting, för både Leo och jag känner oss nöjda.

På "utvecklingsfronten" står nu bättre hundmöten och bättre "koppelföring". Sid och Leo kan jaga upp varandra inför vissa (inte alla) hundmöten. Jag måste få tips och råd på hur jag tidigt kan avleda deras uppmärksamhet. När Leo blir upphetsad kan han dessutom "hänga sig" i kopplet för att komma fram fortare. Jag har fått tipset att bara stanna, vänta på att kopplet slaknar och sedan gå vidare. Och visst, jag ser en skillnad, men det går långsamt. Dessutom känner jag ibland att mitt (och Sids) tålamod tryter för det är inte alltid man har tid att stanna och invänta slakt koppel 50 gånger på 100 meter...

Taxfröken

Igår mötte vi en liten söt fyramånaders taxfröken på vår morgonpromenad. Hon var verkligen jätteliten. Hon busade lite med "grabbarna Grus" innan hon var tvungen att gå vidare. Denna lilla minitax var ovanligt kort i kroppen och jag tror knappt jag sett något sötare!

Tänka sig att det bara skiljer 1,5 månader mellan taxfröken och Leo! Hon var verkligen valpig och Leo är "supervuxen" vid alla jämförelser. Och ja, det börjar bli kallt på morgnarna här. Ibland under 10 grader och med regn och lite snålblåst så åker kläderna på. Leo skrek som en stucken gris de två första gångerna. Nu försöker han hoppa i kläderna själv. Han är VÄLDIGT angelägen om att få följa med så ofta han bara får och måste kläderna på är det ju lika bra att hjälpa till så att det går fort. :-)

Vackert men trist

 

Så här fint kan det se ut en vanlig morgon när jag är ute och går med hundarna. Det gjorde det t ex i morse. Lurigt väder. Kallt men soligt, med regntunga moln som hela tiden hotar med att tömma sitt innehåll över oss. Nu på eftermiddagen är himlen jämngrå och regnet öser ner. Det är andra höstveckan på raken med uruselt höstväder mest hela tiden. Fast när man ser solen på bilden är det svårt att förstå.

Ungarna kämpar på i skolan och tränar fem dagar i veckan. Dottern springer terränglöpning och sonen spelar i skolans A-lag i fotboll. Det är tuffa arbetsdagar de ska ta sig igenom och jag är inte avundsjuk. Samtidigt börjar det bli outhärdligt drygt att sitta ensam hemma hela dagarna. Nu kommer ju inte ens ungarna hem direkt efter skolan. Ofta kan jag sitta här ensam ända fram till halv sju, sju. Suck. Maken jobbar sent på kvällarna och har börjat resa mer efter ett par års "vila".

Syrran har hittat ett drömboende på Gotland och jag tycker att vi ska slå till. Ser helt superhärligt ut och det skulle vara kul att dela sommarhus med henne och hennes familj. Och så är vi på gång att planera en jul i Singapore. Våra amerikanska vänner har flyttat dit och det skulle vara så himla häftigt att få hälsa på. Fast jag hatar att flyga förstås, men det är väl bara att bita ihop. Man cyklar liksom inte dit i första taget...