Åh vad dåligt humör jag är på. Stööön. Kan inte riktigt säga varför, men sur är jag. Det känns så värdelöst tråkigt att inte få gå till jobbet. Samtidigt inser jag hur bortskämd jag är.
Men vem i hela friden har bestämt att det är papporna som ska få förverkliga sina drömmar??? Själv har jag fått släppa på varenda dröm och ambition till förmån för maken och mina barn. Det har jag egentligen inte något emot som sådant. Men varför ska jag vara den som får betala hela priset? Tre personer utvecklas och en degenererar? Kanske måste det vara så för att världen ska vara i balans? Fast jag känner mig då inte balanserad. Jag känner mig avundsjuk, missunsam och SUR. Jag skulle också vilja odla mitt chefskap, tjäna mycket pengar och få beröm för ett gott utfört jobb. I stället ska jag gå runt och vara tacksam för att jag får "förverkliga mig själv" mellan kl 9-15 måndag till fredag, medan övriga familjen gör det 24 timmar om dygnet. Morr! Grymt! Spott! Grrrrrrrrrr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)