Sid och jag var på hundträning för andra gången idag. Vädret var det totalt omvända om man jämför med första gången - 29 grader varm och solsken i stället för svinkallt och regn. Och tänka sig, Sid skötte sig bra idag igen! Visserligen var han den som lät mest, men han var samtidigt väldigt uppmärksam och han lär sig fort. Idag kunde han ligga och vänta på sin filt medan stora/små/rädda/aggressiva/glada/unga/gamla hundar cirkulerade runt honom både framför, bakom och på sidan. Inte nog med det - jag höll inte i honom. Så cool har aldrig Buzz varit. Kul och motiverande när det går så lätt. Trots att han vanligtvis har energi som en Duracell-kanin kunde han slappna av och göra det jag bad honom om. :-) Efteråt var han totalt slut och somnade nästan innan han kom innanför dörren hemma.
Jag är lite skeptisk till hundskolans positiva (?) träning där det goda beteendet ska belönas. En labradoodle som var alldeles för stark och bråkig för sin matte fick en snabb smäll på nosen då den gjorde ett utfall mot en annan hund av vår "hundfröken". Han såg inte direkt ut att tappa fattningen om man säger så, men det såg faktiskt inte så trevligt ut. Sids skällande har jag fått "order" att korrigera med "Cesar Millan-puffar". Jag är inte hårdhänt och det ser ut att ha rätt effekt. Tystnad belönas med hundgodis. Sid "tål" lite ruffare tag än vad Buzz gör. Buzz bröt fullständigt ihop i början om jag bara så höjde rösten lite grand. Men är det rätt metod tror ni?
Det Sid INTE gör något vidare just nu är att han smiter ut från trädgården hela tiden. Ännu så länge inte långt bort, men absolut på fel sida om huset. Vi har inte något staket och fram till nu har det räckt med att jag sagt till honom att stanna innanför den osynliga gränsen. Så fort jag nu vänder ryggen till, ser han den inte längre... Måste prata med grannen om at sätta upp ett staket. Jag vet att de inte är så pigga på att vi sätter upp ett, men jag kan ju inte slappna av en endaste stund om jag hela tiden ska vakta på min lilla utbrytarprins. Dessutom skulle det kännas tryggare rent generellt.
Min erfarenhet såhär långt (och det ju som bekant inte särskilt långt) är att det inte lönar sig så mycket att fokusera alltför mycket på "metoden" eftersom både hundar och människor är så olika.
SvaraRaderaMan får lyssna, testa, och sedan tänka själv.
Sååå roligt att lille Sid utvecklas så fint! :-)
Hundar är smartare än vi tror..
SvaraRaderaAttityd är rätt väg och ibland måste man ju korrigera men det kan man ju göra på ett sätt som hunden förstår. Ett slag på nosen är ju inget som händer inom hundvärlden.
Fingertopparna fungerar ju som korrigering och känns igen som mammans nos. Jag tänker alltid att jag ska göra mig så förstådd som möjligt. Slag ingår inte då.
Det är de små nyanserna som gör det - inte stora scener.
Men det är jag som tycker så..funkar ju olika hos alla.
kram
Fia
Tycker aldrig om när någon slår, oavsett syftet!
SvaraRaderaHär har vi också haft ögontjänare, så det blev staket runt tomten i ett tidigt skede och livet är så mycket bekvämare! Även om grannarna blev glada när de fick besök, så var det ju inte så vi ville
ha det. Förra sommaren satte vi till och med upp staket och grind till innergården innan lilla
Melody kom. Nu kan man sitta och äta i lugn och ro utan undra var de är (vi har 4000 kvadratmeter tomt och stora rovfåglar som seglar förbi på jakt efter mat).
Kram
Melodys matte
Härligt att läsa att det går så bra med Sid. Hoppas det löser sig med grannsnack o ev staket.
SvaraRaderaHos oss är det (pytte) lite lugnare med Musse. Kan kanske bero på att han nu fått ytterligare en valpvakt som är mkt bra på att aktivera honom på rätt sätt som den högenergihund han är.
Mitt råd är att sålla och ta till sig det som man tycker är bra ifrån alla metoder.
SvaraRaderaAngående staketet varför inte sätta upp ett nät med stolp i stället för ett staket kanske :) Det syns ju heller inte så mycket. Vi har fäst ett nät på gärdsgården för att inte hundarna ska hoppa ut. Grannarna har inte klagat fast det är 1,25 meter högt