Okej. Dottern vakar bara med ett litet illvrål denna morgon. Hon har blivit smittat av brorsan och är kanonförkyld. Men skolan väntar inte på folk som stannar hemma i sjukdom. Alltså är det bara att kasa sig upp, stoppa i sig en värktablett, ta näsdroppar och suga på en bedövningstablett för halsen... Stackars unge!
Vi käkar frukost under vanliga skrik och tillrop... Sedan är det dags att ge sig av till bussen. Enligt min klocka är vi ute i god tid, men när vi kommer till busshållplatsen blir vi lite misstänksamma. Hållplatsen är tom. Solbussen har gått... Hur f-n kunde det hända??? Jo, min armbandsklocka har tydligen dåligt batteri, så den har dragit sig fem minuter. Fem ynka minuter. Men ungarna borde ha hunnit med bussen ändå. Oturligt nog har skolbussen varit ooovanligt tidig denna morgon. Två ovanliga händelser som inträffar samma morgon och som i slutänden innebär att vi får jogga hem för att hämta bilen i stället. STÖN! I bilen sitter dottern och beklagar sig över den missade bussen, den täta trafiken, alla rödljus... och plötsligt utbrister hon: Åhhhhh, jag glömde simkläderna. Tystnad. Och passerkortet (ja de har passerkort på skolan). Vad säger man???
Jag droppar av ungarna på skolan och de hinner tack och lov fram i tid. Phu. Sedan måste jag tanka bilen på hemvägen för tanken är nästan tom. På bensinmacken börjar jag leta efter plånboken. Som ligger hemma, efter att maken skulle ha pengar ur den igår...
En perfekt start på dagen!
Nej, men fy vilken morgon! :-P
SvaraRaderaHu så hemskt. Jag tror inte att det räcker med fem fel.
SvaraRaderaKram Dunnel
Se det så här: Det kan bara bli bättre ;
SvaraRaderaFör att citera en gammal discodänga från Yazz så säger jag: The only way is up!!
SvaraRaderaDet kan ju bara bli bättre nu!
SvaraRadera