- Min man som är i USA den här veckan. Ja, jag vet att det är otroligt. När han är hemma saknar jag honom inte alls...
- Min brorsa. Honom skulle jag vilja sitta och krama på. Helst skulle jag vilja få en kram själv med. Han har så goa kramar min brorsa.
- Min gamla kollega Ulf. Vi åt ofta, ofta lunch ihop och hade alltid en massa att prata om. Vi ritade belysning, konstruerade elektriska kretsar (eftersom jag undervisade i elektronik på högskolan), dissekerade kretsar, klurade på gåtor, diskuterade lösningar på sudokun, pratade sömnad (!), diskuterade fotografering, kläder - ja allt mellan himmel och jord. Dessa luncher var aldrig tråkiga. Vi hade alltid en massa rekvisita på vårt bord och folk undrade nog. Men kul hade vi!
- Ett svenskt luciatåg och riktiga lussebullar och blossa glögg, eftersom det är lucia idag.
- Ett telefonsamtal från Malin från mitt gamla jobb. Jösses vad jag saknar denna roliga och gedigna människa!
- Att bli bekräftad. Inte för att jag städat (vilket jag ändå gör för sällan) eller för att jag tvättat (vilket jag gör föööör ofta), utan för att jag är jag.
- Mammas bullar.
- Cloettas tomteskum (för de påsar vi köpte på Svenska kyrkans julmarknad är redan slut...)
- Ett mystiskt paket på posten. Hade varit kul om det kom något jag inte har tvångsshoppat på nätet i min ensamhet, utan att det kom något från någon som tänkt på mig.
- En väninna här i Tyskland, som jag kan snacka skit och dricka latte på Starbucks med!
- Barnen som är i skolan just nu, föräldrarna, systrarna, alla gamla kollegor, alla vänner i Sverige och Belgien...
tisdag 13 december 2011
Jag längtar efter...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan skicka ett par saffransbullar med post. Kanske inte så färska när de kommer fram, men... ;-)
SvaraRaderaÅh, tusen tack Västgötskan! Men jag borde väl kanske ta fram mina (icke existerande) bakkunskaper och baka i stället. Tror ungarna skulle uppskatta det. :-)
SvaraRaderaDet där låter onekligen smått desperat....Jag tror att om bara punkt 10 löser sig så skulle många andra punkter kännas mindre viktiga...eller?
SvaraRaderaÅh USA! Varför följde du inte med dit!;))) det är min dröm att åka dit:)
SvaraRaderaJag är som du, jag saknar min sambo såå mycket om han är iväg, men när han är hemma bryr jag mig inte ett skvatt då ä jag upptagen med annat:)
Du som är så driftig, varför inte satsa på något eget? konst? Skrivande? Inredning?
Att vara hemma, tar extremt mycket på självkänslan,
Man blir som en inventarie till slut.
Jag tror på bekräftelse utanför hemmet, sen behöver det inte vara heltid eller ens nåt företag,
bara man känner att man gjort något, utanför hus-skötsels ramarna,
Är det bra:)
Sen blir själen lidande om inte den får blomma ut, inte för nån endaste annan persons skull,
utan baara för ens personliga del, och glädje.
Kram på dej:)!! Ps presentationen gick fint och jag är piggare:)