Redan igår kväll började Buzz att vakta på mig. Han gick som en skugga efter mig och bevakade sin sängplats (korgen) i sovrummet tidigt på kvällen, precis som att han skulle bli utkastad. Idag har han i stället sett ut som - ja just det - en ledsen hund. Han har bara suckat och sett allmänt olycklig ut.
|
Här ligger Buzz och visar hur ynklig han är... Så här ligger han aldrig annars. |
Jag trodde inte att jag utstrålade någon separationsångest, för jag har verkligen inte ens hunnit tänka på det förrän ikväll. Men Buzz läste av allt mycket tidigare än så. Och på något sätt verkar han även helt införstådd med att han inte kommer få följa med till Sverige i jul. Hur är det möjligt? Jag har i alla fall försökt tala om att vi inte kommer att överge honom, utan att det bara handlar om en vecka. Jag menar, fattar han att han inte får följa med så borde han ju fatta resten med. Eller?
|
Tidigare idag fick Buzz en riktig långpromenad tillsammans med mig och sonen. |
Och så ligger nu resväskorna (nästan) färdigpackade på vardagsrumsgolvet. I morgon bitti bär det av till Sverige. Det ska bli fantastiskt roligt att få komma hem. Tyvärr kommer jag inte att hinna med att träffa alla syskon och det är sorgligt. Men jag hoppas komma hem fler gånger i vår och då vore det väl själva sjutton om jag inte skulle hinna med de som missas i jul. :-)
|
Kläder och julklappar i en salig blandning. |
|
|
|
|
|
Det är häftigt (men inte alltid praktiskt) med väldigt uppmärksamma hundar. Det är väl inte för intet som man har service-hundar, hundar som hittar cancer och förvarnvar för epilepsi och diabeteschock. Tur att hundar finns. :-)
SvaraRaderaStackars lille Buzz då! Förhoppningsvis är han bra i magen nu när han ska bo på pang?
SvaraRaderaKineser verkar vara extra duktiga på tankeläsning (kroppssspråksläsning)...
SvaraRadera