Mitt 2011

I januari har vi snö och kallt, trots att Belgien skulle vara "snöfritt". Det var i alla fall vad man utlovde när vi flyttade dit 2008. De hade knappt haft snö på 30 år. Men så flyttade vi dit och det var snö tre vintrar i rad. Så även den sista vintern i Belgien...

Redan i februari blommade dock krokusen i Waterloo och maken började veckopendla till Frankfurt. Ett projekt som visade sig vara betydligt jobbigare än maken hade räknat med. Vad var det jag sa?!

Jag var ensam med ungarna i veckorna och vi försökte njuta av den sista våren i Belgien. Redan i mars flyttade våra palmer från vardagsrummet ut i trädgården och i slutet av månaden premiärgrillade vi och satt ute och åt på kvällen. Sämre kan man ha det!

I april började vi få ångest över hur vi skulle kunna lämna vårt älskade Belgien och vi letade hus i Tyskland samtidigt som vi började förbereda oss för att flytta iväg. Jag "upptäckte" second hand-affären Troc i Brain l'Alleud och investerade hysteriskt i vackra möbler från bland annat Amerikanska ambassaden i Bryssel. Körsbärsblommorna blommade lika vackert som alla tidigare år och det sved i hjärtat när jag tänkte på att jag skulle behöva lämna allt detta.

Till första maj sa vi upp huset och dagen efter satt det redan en uthyrningsskylt uppsatt utanför. Vi kände oss förödmjukade och ledsna över hyresvärdens plötsliga effektivitet. Totalstopp i köksavloppet, spruckna handfat och oklippta häckar åtgärdades annars med en snigels fart. Men när vi skulle flytta ut - ja då var det andra bullar.

I juni slutar barnen skolan och jag ivägflyttningsfikar och avskedslunchar mig fram tillsammans med alla mina vänner. I vissa stunder kände jag att jag bara ville smita, men jag är glad att jag verkligen tog vara på den sista månaden. Jag slängde och sorterade grejer in i det sista. Tycket jag hade slängt allt, men det visade sig senare att vi kunde fylla en hel flyttbil med släp när det kom till kritan... En konstutställning på ungarnas skola hann jag också med att delta på. Fick ingenting sålt, men det fick knappt någon annan heller. Jag kände mig i alla fall stolt över de sex tavlor jag ställde ut.

I juli var vi hemma i Sverige på semester. Så mycket semester man nu kan få när flyttbilen flåsar en i nacken och ångesten över eventuella straffkostnader på huset gör att man sover dåligt på nätterna. Fast det är klart att det är roligt att träffa alla syskon och föräldrar. :-) Sista veckan i juli tillbringar vi i Waterloo för att geomföra flytt och flyttstädning. Allt går bra - bättre än förväntat - och både jag och min man drar en lättnadens suck.

Första augusti flyttar vi in i våt nya hus i Neuenhain, strax utanför Frankfurt. Jag har själv bara sett huset på bild, men jag blir positivt överraskad över hur fint det är. Några av ungarnas kompisar dyker upp på besök redan efter två veckor och själv packar jag upp, packar upp och packar upp... Det är fasen så jobbigt och det känns som att man aldrig blir klar.

När september kommer är vi hyggligt på plats. Ungarna börjar skolan och får för första gången  i sina liv åka skolbuss. Vi hittar snabbt rutiner och trots långa skoldagar klagar ungarna inte alls. Själv hittar jag en väldans bra väg att rasta hunden på, en runda som jag fortfarande går åtminstone fem dagar i veckan. Jag tar för vana att ha kameran i fickan och jag börjar ta mina Frankfurtbilder. Fram till dags dato har det nog blivit ett hundratal. 

I oktober (eller faktiskt redan i slutet av september) kommer "boomen". Alla vill komma och hälsa på. Makens föräldrar, mina föräldrar, makens bror med familj, gamla arbetskompisar, gamla studiekamrater... Det är så otroligt kul med alla besök, men ganska jobbigt på samma gång. Vi käkar wienerschnitzlar och dricker äppelvin så att det sprutar ur öronen på oss. Det är inte utan att vi börjar sakna falukorv och makaroner eller en fantastisk belgisk smörgås...

November brukar folk tycka är en trist månad, men det gör inte jag! Både jag och svärmor fyller år i mitten av månaden och det kan förstås vara en orsak till att jag gillar denna månad så mycket. Vädret är typiskt "höstigt", men faktum är att vi nästan klarar oss helt från regn just när vi år ute och går jag och Buzz. Det börjar kännas lite ensamt nu när vi kommit på plats och allt börjar rulla på.

I december börjar julångesten göra sig påmind. Vi går på julmarknader och handlar julklappar mest hela tiden känns det som. Vi glömmer bort lucia (!) men kommer i alla fall ihåg att åka hem till Sverige för att fira jul!

På vägen tillbaka hem till Tyskland upptäcker vi att sonen glömt passet hos farmor. Suck. För er som inte vet, kan jag här visa hur ett tillfälligt pass (som kostar 980 SEK) ser ut...

Och snart är det alltså ett nytt år. Vi sitter åter här i Neuenhain och ska fira in det nya året alldeles själva. Det ska bli spännande att få se vad 2012 har att erbjuda. Själv önskar jag bara att mina nära och kära får må bra, att det blir fred på jorden, att alla får äta sig mätta och att jag hinner klämma min julchokladask innan tolvslaget...

Gott Nytt År på er alla!!!