torsdag 27 juni 2013

Hundskolelektion nr 5

Regn, 12 grader varmt. Himla tråkigt väder för att vara i Centraleuropa får man väl ändå påstå. Sid fick ha på sig höst/vintertäcket som skydd för vatten och kyla och han blev inte direkt överhettad om man säger så. Det roliga är att han inte slutar funka trots skitvädret, utan är med hela tiden. Han gnäller inte och knotar på (i ett lågt tempo för att vara Sid) hela lektionen.

Jag blir så fascinerad över hur lite som krävs för att kommunicera framgångsrikt med en hund eller hur lite som krävs för att totalt misslyckas. I vår grupp har vi en medelålders kvinna med en stor, vild och bångstyrig labradoodle. Hunden är supersmart, men kvinnan har så himla dåligt kroppsspråk och är så långsam i sina belöningar att det mesta blir helt tokigt. Inte konstigt att hunden löper amok ibland. Själv skulle jag bli galen! Sedan har vi en annan medelålders kvinna med någon typ av springerspannielkorsning. Hon har efter 12 hundlektioner en hund som lyder minsta lilla vink. ja, för det behövs inte så stor vinkar för att hunden ska fatta. Idag imponerade ekipaget (kallar man det så när det är hund med förare?) stort då hunden tvärstannade på kommando under jakten efter en boll. Wow säger jag bara!

Sid sprang inte alls i regnet kan man säga. Han lunkade mest. Men så här i efterhand kan jag konstatera att det nog går framåt för oss med. Sid skäller inte alls på de andra hundarna och han kan ligga på sin filt och slappna av medan de andra hundarna utför övningar runtomkring oss. Han stannar (på träningarna) på uppmaningen "stanna" och han kommer när jag ropar "kom". Det här är precis vad vi behöver träna på initialt. Att Sid och jag uppför oss hyfsat bland folk och grundläggande lydnad som förbättrar vår och andras säkerhet. Idag var vi på en hundträningsplats och det var inte utan att jag sneglade på de där agilityredskapen som stod uppställda lite här och var på planen. Tänk om vi skulle våga oss på att prova i höst?

4 kommentarer:

  1. Vad ni är duktiga! Man måste se de små framstegen först och sen ta de stora. Ja men snegla inte bara på agility hindrena, prova, det är super roligt :)

    SvaraRadera
  2. Ja, agility är superkul! Fråga bara Bingo så kan du få höra att fart o fläkt m agilityn o roliga redskap är jätteskoj;-). Vi upptäckte i våras när vi gick introkurser i både agility resp rallylydnad att det var agilityn som passade Bingo bättre än den stillsammare rallylydnaden.

    SvaraRadera
  3. Ofta tycker jag att jag lär mig minst lika mycket av att observera andra kursdeltagare och deras hundar som av att jobba med min egen hund.
    Tycker synd om kvinnan med labradoodeln. Memea säger ibland att hon skulle vilja avsluta sina valpkurser med stora valpbytardagen, många kommer ju med hundar som visar sig inte alls motsvara deras förväntningar på olika sätt (för mycket motor, för lite motor osv.).

    SvaraRadera
  4. PS - Vi gjorde som Bingolotti - gick på olika introduktionskurser. Det visade sig då att det vara på tok för mycket fart och fläkt i agilityn för Zelda som hon vara då, lydnaden tycket vi var tråkig, och freestylen föll vi båda för, direkt. För första gången tyckte hon att det var kul att träna, kul att vara med. (På agilitylägret flydde hon bland annat uppför en metallbrandtrappa nästan ända upp till andra våningen för att slippa de andra kursdeltagarnas bordercollies ...)

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)