Det kom ett paket med posten

Ibland öppnar bloggvärlden nya världar och nya möjligheter. En av mina favoritbloggare, Åsa Nilsonne med bloggen "Två små hundar och en matte", har skickat mig en av sina egna romaner som inspiration. Snacka om att jag blir glad. Detta paket gör min dag och resten av veckan med för den delen! :-)

Det ska bli väldigt spännande att få läsa den (och behagligt, för texten är lagom stor för en som börjar få jobbigt med skärpan). Börjar ikväll!

Änderungsschneiderei

Idag gick jag till skräddaren i byn för att få hjälp med lite småsaker. Makens rock hade tappat en knapp och den satt så till att det var svårt att sy i den själv (vilket min make faktisk brukar göra själv annars!). Fodret satt liksom i vägen och så är ju tyget ganska tjockt. Sedan hade en söm i favoritslipsen gett med sig. När jag ändå gick dit tog jag med mig mina byxor som blivit liggande också. De saknade båda knapparna i midjan och så hade gylfen gett upp. Jag lämnade in kläderna vid 10-tiden på förmiddagen och hämtade upp dem strax före sex ikväll. Kostnaden uppgick till hela 10 Euro. Och så lämnade jag 3 Euro i dricks.

Från och med nu tänker jag inte sy i en kapp eller laga ett endaste hål i några kläder. Det känns ju som om det vore gratis för sjutton!!!

Jag är så duktig! :-)

Idag har jag gjort en massa sådana där saker som lätt blir liggande.

• Jag har varit vid återbruket och slängt skräp
• Jag har pantat flaskor
• Jag har varit hos skräddaren med Henriks jacka som behövde en liten "fix"
• Jag har skrivit på boken
• Jag har returnerat ett par stövlar som kom i fel storlek
• Jag har köpt maskindiskmedel och diskat två maskiner (eftersom disktabletterna tog slut i helgen)
• Jag har bäddat våra sängar
• Jag har tvättat tre tvättmaskiner
• Jag har avkalkat toaletterna
• Jag har gått två långa rundor med hunden
• ...

Ja jösses vad jag är duktig när jag tänker efter.

"S" som i Söndag och Sur

Vaknade på fel sida idag. Det är inte mitt fel. Måste vara makens... Han gick och lade sig närmare klockan fyra på morgonen efter att ha prioriterat tv-spel i sonens rum framför den äktenskapliga sängen. När han kommer in i sovrummet tänder han lampan och lägger in en snus (!) innan han somnar. Ett perfekt sätt att få mitt adrenalin att rusa i ådrorna. På morgonen vaknar han och ska plötsligt gå ut med hunden. Själv. Verkligen vad han brukar göra... Och lika perfekt sätt att upprätthålla min irritation från den tidiga morgonen. Han skulle inte ha frukost (i och för sig som vanligt) och hade inte tid att vänta på mig. Efter ett litet "lätt familjegräl" här på morgonen slutade det med att jag åt frukost ensam, maken tränade på cross-trainern och hunden har fortfarande inte kommit ut. "S" som i Suck och Stön.

Att skratta åt andras olycka

...måste man få göra ibland. I alla fall när den drabbade inte kan höra. Maken kom hem ikväll och berättade följande:

Peter, en av makens gamla kompisar ska åka upp till Åre nästa helg tillsammans med en massa andra grabbar. En grabbhelg utan fruar och barn alltså. Vilket väl innebär skidåkning och en massa alkohol skulle jag tro... Men ikväll hade Peter fått ett samtal från en av grabbarna som skulle med.

Peters kompis: - Du, jag står här i hotellreceptionen och vi har ingen bokning?
Peter: - Va, vad säger du. Har vi ingen bokning???
Peters kompis: - Nä, och jag har precis varit ute och kört ett träningsvarv innan ni skulle komma. Här står jag nu blöt och svetting i receptionen! Skulle ni inte boka rum eller?
Peter: - Men va fan, är du där NU???
Peters kompis: - Ja?
Peter: - Jamen, det är ju först NÄSTA helg som vi ska vara där!

Jag kan inte låta bli att skratta åt eländet. Där har killen åkt från Stockholm ända upp till Åre, står i blöta träningskläder och får besked om att det inte är förrän nästa vecka han ska var där. Snacka om snopen han måste ha blivit...

Tänk vad många vi är

... som jobbar med vår vikt. Det är ju på sätt och vis sorgligt att det är så. Men man behöver ju inte känna sig ensam i alla fall. Vi har alla ungefär samma erfarenheter - det är inte så lätt att gå ner i vikt i praktiken - fastän vi vet hur man gör i teorin. Själv har jag testat flera olika dieter och flera gånger gått ner många kilon på ganska kort tid. Sedan har jag tyvärr varit ännu duktigare på att gå upp i vikt igen. Den här gången försöker jag skynda långsamt, för att kanske hitta en hållbar väg att gå. Men jag känner mig så otålig. Jag vill verkligen att det ska gå fort. Och ännu känns det inte som någon livsstil direkt. Tycker att jag späker mig mest varenda dag. Idag är det fredag. Jag ska träna ett pass och sedan ska jag kosta på mig kaffe med vit tryffellikör ikväll. Det är i och för sig ett schysst substitut till godis, men jag hade helst tagit både och...

Morötter

Ska ju vara så bra och långsamma kolhydrater har jag hört/läst någonstans. Men efter mitt morgonkaffe satte jag mig att gnaga på en morot och det enda som hände var att jag blev JÄTTEHUNGRIG. Inget vidare bra bantningstips alltså...

Nu är jag ännu mer sugen på GODIS i stora lass. Bäst att hålla sig till keso.

Dagens lunch

Idag var jag så förbaskat hungrig. Tidigt. Detta blev min lunch - minst en timme tidigare än jag brukar äta. Inte utan kolhydrater, för det klarar jag inte.

Te, rågbröd (hela kärnor) med lättost, en skivad apelsin, hasselnötter och keso. Inte en optimal bantningslunch, men inte heller den sämsta. Ikväll blir det kyckling med någon sallad tror jag.

Seg deg

Idag känns allt bara så tråkigt och ensamt. Kommer på mig att sitta med mungiporna nere vid knäna. Måste aktivera mig. Får väl tvätta och dammsuga dårå. Suck.

Och så längtar jag efter choklad och svenskt plockgodis! Syrligt skumgodis, saltlakrits, vingummi, zoo ... Livet är så förbaskat trist utan snabba kolhydrater. Jag fattar inte hur folk kan leva på nästan enbart protein. Ännu djupare suck.

Mysteriet är löst - Det är brösten!

Jag har ju tappat tre kilo på tre veckor nu och jag har inte kunna märka någon skillnad någonstans där jag mäter omkretsen (midja, rumpa, överarm, lår och vad). Men idag fattade jag äntligen var de försvunnit från. När jag satte på mig träningsBH:n. Verkar som om ALLA tre kilo försvunnit från brösten (om man överdriver lite alltså). BH:n veckade sig och gapade oroväckande tom. Alltså, om fettet ändå ska punktförsvinna så är det ju jäkla typiskt att det är brösten som försvinner först. Nog för att jag alltid tyckt att de kunde vara mindre, men ändå. Modet är ju smal midja och stora bröst. Inte tvärt om. Varför ska jag då drabbas av denna omoderna viktnedgång? Men nu vet jag i alla fall... Tur att det inte är hjärnan som drabbats. ;-)