Vanlig fredag alltså, så båda familjerna åkte till fästningen i Namur eller Namen som det heter på holländska. Strax innan vi kom fram fick vi "nödstoppa" då minsta systerdottern blev bilsjuk och spydde ner fina leasingbilen... Eller, nä, riktigt så illa var det inte. Min syrra (som är en rådig kvinna) höll fram sin luva på fina jackan och (nästan) allt hamnade i den. Häpp! En stund senare var vi på väg igen - upp för den slingriga vägen till borgen. Högst uppe på toppen parkerade vi och slog oss till ro på ett fantastiskt café. Utsikten var makalös, vädret visade sig från sin allra bästa sida och glassbägarna stora som höghus. Hit bara måste vi igen!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)