Det hände i lördags. Det var inte tänkt att bli någon, men plötsligt bara var han där. Ungarna ville åka till hundhemmet och titta på hunder. Jag ville inte och gjorde väldigt klart att det inte skulle bli någon hund just nu, men gav med mig och åkte dit i alla fall. Väl där kom vi bara innanför hundstallets dörr - och där var han. En femårig kinesisk nakenhund (med förhållandevis mycket hår på kroppen). Jag frågade om jag fick provgå honom och det fick jag. Efter det var jag såld!Två dygn senare kan jag bara konstatera att om jag ändå skulle ha hund - så är han, Buzz, den absolut rätta! Han älskar barn och människor, är toppen mot andra hundar, katter bryr han sig inte om, knähund så in i vassen, rumsren (hittills), går fot, skäller inte, tigger inte, gillar att åka bil, ska vara van att vara ensam (har inte testat ännu), kommer på inkallning... Ja, han känns helrätt för oss som inte haft hund förut. Man undrar vad det är för fel på honnom...förutom att han fryser när det är kallt och behöver solskyddsfaktor i starkt solsken ;-). Vet bara att han blev övergiven på grund av utlandsflytt. Men därför kunde de också berätta en hel del om honom då han har en känd bakgrund. Jag vet att han kommer från Polen (fick hans gamla pass) och att han bara varit på hundstallet 30 minuter (!) innan jag kom. Det måste helt enklet varit ödet!
Hunden fullkomligen älskar dottern, så sonen har redan brutit ihop flera gånger. Men utifrån mitt perspektiv ser det ut att bli en hund som kommer att plocka varje familjemedlem på det bästa.
Nu återstår att se hur det fungerar när vi åker bort kortare och längre stunder. Måste hitta ett bra hundpensionat i förebyggande syfte. Finns tydligen sådana som tar emot hundarna i sitt egna hem, vilket skulle kännas bra.
Går allt åt helvete, får mamma rätt... I annat fall kanske det blir så bra som vi hoppas på! Kan ju trösta med att en valp hade varit ännu värre att ta hand om och den hade teoretiskt sett haft fem år längre "hållbarhet".
Å vilken underbar hund, va kul med en ny familjemedlem - måste erkänna att jag blev förvånad över ert snabba agerande =)
SvaraRaderaTja, det var ju liksom inte riktigt meningen om man säger så... Men ibland händer det att man tar snabba beslut som kan komma att påverka hela ens framtid utan att man riktigt fattar det. Det här var väl ett sådant beslut.
SvaraRadera