Under flera år hade vi tamråttor och jag fullkomligen älskade det. Jag saknar fortfarande en del av dem, framförallt Doris - vår nakenråtta. Hon var helt underbar i temperamentet och att ta på!Jag tycker nog att alla råttor (12 stycken genom åren) tillförde mer än de ställde till med besvär, fastän de käkade av både sladdar och gnagde hål på textilier. Fast nu skulle jag nog vilja prova något annat. Katt, hund eller papegojfågel (undulat eller kakadua)? Vad skulle vara rimligt/möjligt att skaffa? Maken vill egentligen inte ha något djur alls men ungarna vill ha ett djur att umgås med. Jag känner själv att det hade varit mysigt med ett husdjur att gå och prata med här hemma hela dagarna. Det är ganska så ensamt faktiskt. En hund hade varit bra med tanke på (min) motion. Samtidigt blir man så otroligt uppbunden. Katter är mer frifräsare. Fast jag vet inte om jag vill släppa ut en katt här med tanke på trafiken. Fågel då? Papegojfåglar blir ganska lätt tama vet jag. Fast de kan också leva hur länge som helst...
Nä, tänk om jag inte var så j-kla förnuftig hela tiden. Då hade jag nog köpt mig en Chihuahua. (eller två så att man kan lämna dem lite längre stunder). Det har jag önskat mig sedan jag var liten och nu lider jag av svårartad djurläääängtan! Fast jag är så himla rädd att det ska bli fel. Att "förståsigpåare" ska komma och säga "vad var det vi sa" om det går åt pipsvängen... Jag vill ju göra allt rätt ju! Sedan kan man fundera på vem det ska vara rätt för. Och vad livet går ut på. Och så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)