tisdag 27 april 2010

Det är inte lätt att vara knähund

Buzz är ovanligt stor för att vara en Chinese Crested Dog. Han är 40 cm hög (mot max 33 cm i rasbeskrivningen) och väger typ 9 kg (i stället för max 5,5 kg i rasbeskrivningen). Men - han tror ju att han är en liten hund! Vill gääärna krypa upp i famnen och gosa. Och trots att min famn är ganska stor, så räcker den liksom inte alltid till i alla fall...

PS. Riktigt bra bild på mig själv måste jag säga! Utan huvud och så ser jag ju nästan smal ut... ;-)

6 kommentarer:

  1. Ha ha, det är som min hamsterhund som inte vet om att hon är liten. Kanske är något rastypiskt, hon är ju trots allt en kvarts kines ;o)

    SvaraRadera
  2. Åh, så våra hundar är släkt! ;-) Ja någon koll på storleken kanske varken din eller min hund har. Ett charmigt drag i så fall. Borde smitta ner sina mattar med den inställningen - att storleken inte har någon betydelse.

    SvaraRadera
  3. Nä, just det! storleken har ingen betydelse. Vår Berner sennen (r.i.p) 50 kg tung ville alltid sitta i knä. Tungt men gosigt :D
    Åå, så jag saknar den hunden

    SvaraRadera
  4. Ja det är den tråkiga baksidan med hund antar jag. Att de en dag måste lämna en. Men det tänker jag inte fundera på just nu! :-)

    SvaraRadera
  5. Nää, självklart inte, man ska ju leva i nuet och ta vara på varje litet glädjeämne som finns i varje dag. Å jag MINNS alla de glada härliga stunderna också...
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Tack för att du tittat in på min blogg och tack för omtanken om min humörsvängning igår. Det är över nu!
    Jag blev bara så fruktansvärt trött på mig själv där ett slag. Det är väl sån't som händer, dock mera sällan mig, tack och lov.
    Jag hade väl råkat se mig i spegeln eller nåt....du vet man går förbi en spegel och för en nanotidsenhet tänker man, men, stackars människa så eländig hon ser ut.....och så inser man att det är ens egna ögon man stirrar in i......då är det bra att få skriva av sig lite!
    Men jag är glad igen! Och har inte tittat mig i någon spegel ännu.....bäva månde.....
    Kul med din blogg, trevligt att läsa om att hur det är i Waterloo.
    Nu vill jag inte alls påstå att jag har hunnit läsa så mycket på din blogg ännu, men jag har ambitionen att så skall ske!
    Kram
    Agneta

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)